Skip to main content

Full text of "Svensk zoologi"

See other formats


SVENSK ZOOLOGI, 

UT GIF VE N 

AF 

/. W. PALMS TRUCH. 

* * 

MED TEXT BÖRJAD 
AF 

C. QUENSEL. 

* * 

OCH FORTSATT 
AF 

O. S WAR TZ. 

» * * 

FÖRSTA BANDET. 



Med Konungens Nädigste PriviL excius, 

STOCKHOLM, 
Trjrckt hos Cari, I) ciix , 1806. 



Qi- 

$Ü04^6 ' <Ä feg 

Vi GUSTAF ADOLPH med Guds- 
Näde, Syeriges, Götes och Vändes Ko~ 
nung etc. etc. etc. Arfyinge tili Danne- 
mark och Norrige , Hertig tili Schleswig 

Hollstein etC. etC. Göre veterligt; att som 
yär TroTjenare , LandsKammereraren Oss 
älskeiis» Gustaf Johan Bill beug i im- 
derdänmhet anhällit, att, sedan tan, i före- 
nins med Ryltmästaren och Riddarea af Yär 
SvärdsOrden Jon a n W i l l h e l m P a l m- 
s tu er c h samt Professoren Doktor C. Q v e js s e l, 
med möda oeli ospard kostnad utarbetat ett 
Verk öfver Svenska Däacrande Djur, Foslar, 
Fiskar, Amfibier, Insekter och Maskar med 
vettenskapeliga Beslrifiiingar oeli illuniinera- 
de Tabeller, Oss i Kader tä ekles meddela 
Iionora derä Värt Nädi&a Privilegium Exclu- 
slvum ) oeli Vi, efter det Värt HofGanlzIers 
Embetc blifvit hört, i Näder funnit godt 
liärtili samtycka ; alltsi Tele Vi , medelst dei- 
ta Vart öppna Bref, Nadeligen hafva förunt 
och tillagt honom, Gustaf Johan Billberg, 
Privilegium Exclusivum , att i Femton ärs 
tid ntgifva ofvannämde Verk: Agandes ej nä- 
goivalt samma arbete bar i Paket und er be~ 
rörde tid eftertrycka eller ulifrän eftertrvekl* 
införa lata vid Eltbundrade Riksdaler Banko 
vile oeli Exemplarens konfiskalion. Det alle 
som vederbör, hafve sig b örs a m m el i gen att 



efterrätta. Till yltermera v!sso hafve Vi 
deUa med Egen liand imderskrifvit ocli med 
Vart Kongl. Sigill bekräfta lätit. Beckaskog 
den 24 Oktober i8o5. 

GUSTAF ADOLPH. 

(L. S.) 



M. ROSENELAD. 



Privilegium Exclusivutn för G. J. Billberg pä ett 
Verk öfver Svenska Djuren. 



T anledning af föregäende Kongl. Maßes Nidigu 
uceslueande Privilegium for mig, aee uegifva eil 
Svensk Zoologi, hat jag ans eee in ig skyldig lemna 
följan de un d errate eis e. 

So??^ Natur alhistorien alle ifraii yngre ärert 
parle mitt eil skiin gs-s tu dium, och jag anv'dndt bc- 
eydlig ba.de kostnad och tid aee fullkorana de $am- 
Ungar jag i denna veeeenskap gjort, iipjpmanades 
jag af Medb org e rl iglieten . att icke bloee for eget 
tt oje och eee onyeeige eidsföfdfif sysselsdeea mig 
der med, utan att dt Fäderneslandet erbjuda offret 
af min ßit samt af de upptäckeer och röm jag 
humiit samla. Jag önskade derföre kunna bidra- 
ga tili utgifvandet af en Ilistoria öfver de Sven-, 
ska Djuren, likasom Svensk Botanik red an börjat 
gora Allmänheteii nilrmare bekant med Sverigcs 
Flora dock med den ätskillnad i planen emoe den- 
na sednare, att jag ärnade uegifva Djuriaran i 
en mera System atisk ordning och saled.es bor ja 
med Mammalia eller Däggande Djuren. Till vin- 
nande af detta ändamäl, vag ade for nägra är 
eillbaka hos ■ Kongl. M.aj:t jag nnder dänigast bÖn- 
falla om Dess AUcrnädigstc Privilegium fö'r eee 
sädaue Verks vtgifvande , och hugnades äfven 
med Nädigt löftc att det äfhälla 9 sä snare borian 
med ar betet vore gforde* 

Men da jag närmäfe bor jade Vdgga h and har- 
pid, fünft jag med- bekytnmer den svärighee sig 
yppade genom min aflägsenhet Jfrän Stockholm, 
der ett Verk af den egeii$khp och vzdd. som detta. 

US kJ } 7 7 

och hvilket fordrar sä myeket och nära bieräde 
af Artister, endast künde med fordet uegifvas, 
om det skulle fullkomli gen uppfylla sitt attäamaL 



En langre af ärstiden af brüten kommunikd- 
tioii med fasta landet och trägna Embe tsg Ör omäl 
foranledde mig derföre shart att vara om tankt 
pä biträde i derma vag af nägon i h ufv u dstaden 
vis tan de idkare af Natur alhistorien , och trodde 
vi ig sdkrast firina den i Herr Prof essor C. Qvensel, 
hvilken, säsom ungdomsvdn och upplyst kännare i 
dewia vettenskap , jag var Öfvertygad skulle med 
välvilja ga mitt forslag tili mötes. Da jag seder- 
rnera genorn Brefv'dxling hiirom fann bemalte Hr. 
Professor villig att linder min fränvaro , d mina 
vägnar, bcstrida Zoologicns utgifvande efter eil 
a nn an af honom föreslagen och säsom förmänli- 
gare af mig ärk'dnd plan, har jag sä mycket 
hellre har tili samtyckt, som härigenom i synnerhet 
min Önskan vinnes, att af en skickligare hand fä 
laran om Svenska Djure/i utarbetad. Och huru 
skulle ej i detta afseende min öfvertygelse före- 
nas med Aümdnhetens , da B eskrifningarne förfat- 
tas af en Man, som redan i Natur alhistorien stad- 
gat sin namnkunnighet , och Figur erne tecknas af 
Herr Byttmdstaren och Riddaren J. W. Palmstruch, 
hvars s'dkra hand och noggranhet i teckning redan 
vunnit Landsm'dns och Utlänningars bifall; va- 
r aride jag tillfy liest belont af den tillfredsställeU 
sen, att genom mitt nit hafva ätminstone fort- 
skyndat, om icke gif de forsta anledningen tili 
detta Verks utgifvande. 

Herr Professor Qvensels grundliga insikter 
och de rika k'ällor haus {'ist an de i Hufvudstaden 
honom hjuder, beröfva mig väl det nojet, att 
jn ed mina S amiin gar kunna gagna arbetet tili den 
grad jag önskat; men jag skall dock alltid r'dkna 
för eix skyldighet och en ära , att, sä ofta tillfäl- 
let medgifver, lemna de upplysningar jag genom 
en ßerärig oförtruten forskning kunnat vinna, 

Visby den 10 Februari 1806. 



G. J. Billberg. 



UNDERRÄTTELSE. 



§VENSK Botanik gaF anledning tili S?enSk 
ZooLOGr, och kanske var alltid ett lands 
Flora äldre an dess Fauna, Allmänheten mottog 
den forra med ett biFall, som icke künde misskän- 
nas; det yttrades strax genom en oväntad aFsättning, 
och Förklarades sedan tydligare aF Recensenter i 
inhemska och utländska Jurnaler {Abo Litt. Tidn. 
1803 N:o 7, Jenaische Algem. Litt. Zeit. i8o5 N:o 
s85> Hallische A. Litt. Z. 1805 N:o 315 m. m.). 
Sarama biFall onskas ät närvarande Arbete, hvilket 
liksom Svensk Botanik är ämnadt att i Linnes Fä- 
dernesland utbreda Linnes vettenskap. Matte bäda 
dessa arbeten, systrarna Floras och Faunas tili— 
horigheter, lika tili Format och inrättning, Fä van- 
dra hand i h and ibland Sveriges Inbyggare; upplysa 
Dem om de Fördelar Naturen ur sina 2:ne Eiken 
liar att erbjuda; Forekomma ibland Dem Faran af 
okunnighetens misstag; Fora Dem, tili trots For ö'Fver- 
trons och Fördomarnas mängäriga välde, genom be- 
hagliga omvägar tili närmare bekantskap med nägra 
aF Naturens mängFaldiga verknings-sätt; och matte 
de i utbyte mot dessa tjenster, kanhända lika vig- 
tiga att emottaga som angenäma att Fullgora, erhälla 
Deras benägna omdöme, tillgiFvenhet och kärlek! 

Men att vänta uppFyllandet aF dessa 6'nsknin- 
gar, hvad vore det annat an att Formoda nämde 
Arbeten äga nog värde, For att kunna Fästa mänga 
särskilta Folk-klassers uppmärksamhet ? Utan att 
omFatta hvart och ett ämne i heia sin vidd, borde 
de tvertom rekommendera sig genom sin korthetj 



II 



de skulle für Sak-kännaren icke vara utan intresse; 
kunna meddela Ekonomen och Läkaren nyttiga pä- 
minnelser; vara lätt fattliga for den olärde; väcka 
den liknöjdes nppmärksamhet och underhälla den 
blott nygiriges tälamod; förena det vettenskapliga 
allvarsamma med det mera lekande och behagliga; 
uppfylla i afseende pä teckningarna, Naturforska- 
rens och Konstnärens nägon gäng skiljaktiga for- 
dringar, och ändtligen kunna säijas tili ett pris, 
som gjorde det möjligt att ägas äfven af den min- 
dre förmögne. Dessa syfttemäl, ehuru kanske Eöf 
vida aflägsna att nog nara kunna upphinnas, hafva 
likväl aldrig varit lemnade ur sigte. Men under 
bemödandet att närma sig dem, hafva mött hinder, 
som hvarken äro fä eller obetydliga; och i fall pä- 
minnelsen om dem skulle kunna mildra den stranga 
Granskarens omdöme, eller bereda for bäda dessa 
Arbeten en ursägt der ofullkomligheten anropar 
den, blir det en pligt att icke hafva fortegat ät- 
minstone de betydligare, bland hvilka foljande tor- 
de förtjena att anmärkas: 

Svenska Botanikens figurer , illuminerade med 
tunna färgor, voro i Naturalhistorien de första, som 
mig vetterligen i Sverige utkommit; det gafs säledes 
ingen frammande erfarenhet att derom rädfräga, och 
ingen öfvad person att dermed sysslosätta. — La- 
tinska spräket tillhör egentligen vettenskapen ; det 
äger bestamda och oföränderliga konstord, genom 
hvilka en Auktor med lätthet kan vara kort och 
likväl tydlig. Svenskan är deremot af annan be- 
skaffenhet; den följer helt andra reglor an Latinen; 
den är icke ordrik och saknar allmänt antagna samt 
för vär tid passande termer i vettenskapen. — Att 
följa sitt tidehvarfs odling, forutsätter tillgäng pä 
nya böcker och nog tid tili deras nyttjande. Be- 
klagligen kan jag icke fägna mig Öfver nägotdera; 
embetsgöremälen fordra min mesta tid och allmän- 
na Biblioteken äro icke rika pä nyare arbeten i 
Naturalhistorien. Herr BergsRädet Dalbergs vackra 



III 

Boksamling, har likväl, genom sin liberala Agares 
godhet, ofta für mig varit oppen och satt mig i 
stand att af mänga nya och dyrbara Verk lära kän- 
na mer an titlarna; den tacksamhet jag derfüre är 
Honom skyldig, fürklarar jag med uppriktig glädje 
och lyckünskar mig att äga denna nppmuntran 
af en v. Linnes Dissipel, som bibehäller ungdomens 
värma och nit für sin odüdlige Mästares vettenskap, 
für hvilken Han ärligen gor betydliga uppofrrin- 
gar. — Det är man tvifvel lättare att uppehälla sig 
vid en Klass i sänder, an att pä en gang omfatta 
alla. Den Sakkunnige mä dömma derom och lär 
dervid icke fürgäta, hvad enkla delar af Natural« 
historien t. ex. Inscktlaran ensam, fordra für att 
studeras; och att det är nodvändigt , tili bestäm- 
mande och granskning af en enda art, att känna 
de närgränsande , sä väl som att äga en allmän 
kunskap om heia klassen, tili hvilken arten räk- 
nas. Likväl tilläter icke den gifna planen, hvar- 
ken för Svensk Bot. ej heller für Sv. Zoologi, att 
utarbeta nagon klass särskilt. Möjligheten att fä 
efter Naturen tecknade figurer är första villkoret, 
och af figurerna mäste für hvart hafte güras ett ur- 
väl, som bäde für küparen och säljaren kan vara 
fürdelaktigt. — 

Pä ätskilliga Ställen (<5V. Bot. Tom. r. Till. s. 
ix. — T. 2. Till. s. xx. — T. 4. Häft. N:o 5. Erinr.) 
har jag besvarat formodade eller verkligen gjorda 
inkast mot planen tili Sv. Bot. I afsigt att füre- 
komma sädana für Sv. Zool., anser jag som en pligt 
att uppge de skäl, som jag dervid tyckt bora kom- 
ma i fräga. ■ — 1:0 Derigenom att i hvart Hafte füre- 
komma Djur af olika klasser, har Läsaren tillfälle 
att snart nog fä en allmän ofversigt al heia Djnr- 
läran och det är utan tvifvel en vinst für vetten- 
skapen att bli betraktad i sin vidd; — säljaren behüf- 
ver ej frukta minskad afsättning pä de Djurklasser, 
som af Allmänheten tilläfventyrs äro mindre om- 
tyckta: Fägelkännaren mäste, da han für sin vetten- 



skap ästundar Fäglarna , äfveii kopa de ofriga, och 
Insektsamlaren ßnner intet hafte, som ensamt inne- 
hälier Insekter. Likväl kan hvar Djurklass med 
Text och Figurer, forenas och bringas i ordning 
efter det System man föredrager, när Zoologien 
hinner närma sig sitt slut. — Af Insekter och Maskar 
upptagas ej ilera än sädana, som äro nüdvändiga att 
lära känna, antingen för deras inflytande pä hus- 
hällning och medicin, eller för deras tjenlighet att 
meddela allmänna hegrepp i vettenskapen. Für be- 
sparing af rummet pä tabellen komma väl s tun dorn 
flere arter att pä samma plät graveras; men füremäl 
af olika Flockar skola dock ej blandas. Följaktli- 
gen kunna äfven de utkomne af dessa Klasser yid 
Verkets slut forenas i ett slags systematisk ordning, 
fastän icke hvar art alltid kan läggas särskilt. 

2:o Enligt v. Linnes Fauna Svecica Unnas 2266 
Djur i Sverige; af dessa äro 53 Däggande, 221 
JFäglar, 26 Amßbier (hvarifrän likväl 11 arter afgä, 
som nu räknas tili liskarna), 77 Fiskar, 1691 Insek- 
ter och 198 Maskar, Ibland dessa klasser äro efter 
V. Linnes tid Insekternas, säsom den största, mest, 
och Amfibiernas, som är mest artfaltig, minst, ge- 
nom nya arters upptäckande förökade. Häraf 
ses lätt, att under Zoologiens fortsatta utgifvande 
kunna icke alla haften fä ett Djur af hvar klass. 
Men nar t. ex. Amfibiernas alla arter äro upp- 
tagne , lemnas rum för 2 Fäglar i hvart häfte ; 
och när klassen för Däggande Djuren äfven är slu- 
tad, skola r stället 2:ne Fiskar i hvart häfte före- 
komma; säledes kommer da ett häfte att innehälla 
a:ne tabeller för Fäglar, a:ne för Fiskar, 1 för In- 
sekter och 1 för Maskar. Men om emedlertid en 
ny svensk art af Däggande Djurklassen eller af 
Amfibierna skulle upptäckas, intager den sin plats 
i stället för tabellen för en fägel eller fisk, som ur 
det haftet utslutes. — Inga hemtamdä Djur eller 
Fäglar äro ämnade att i Sv. Zool. inrymmas, ehuru 
de finnas upptagna i Frna Syec; hvarderas historia, 



V 



skulle stundom kunna vara ämne för en hei bok; 
artförändringarne äro ofta orakneliga, och dessutom 
äro dessa arter i allmänhet förut tillräckligen kända, 
Säledes kan detta arbete icke blifva sä vidlyftigt, 
som man vid första päseendet künde föreställa sig, 
emedan deri utelemnas alla husdjur, de flesta in- 
sekter och äfven mindre märkvärdiga mask-kräk. 

3:0 Emot införandet af de systematiska svenska 
Artnamnen, vantar jag det inkast, att de med hvar 
förändring i systemet bli antingen öfverflödiga eller 
otjenliga. Men som de uttrycka artens slägtskap 
eller likhet med andra, och sädana blifvit redan 
pä andra spräk tillskapade, har jag ansett dem nöd- 
vändiga. Hvar art mäste ock ? for att beqvämligen 
kunna omtalas, äga ett bestämdt namn: och som de 
flesta större Djuren redan i värt spräk äga ett sä- 
dant, men de mindre säsom Insekter, Maskar m. m. 
helt och hällit sakna namn, har jag trott det vara 
bäst att för likformighetens skull , lämpa de redan 
gifna efter systemet och gifva nya ät de arter som 
annu inga erhällit. (Jfr Erinr. i Sv» Bot. Haft. N:o 
37 och 4 1 )« För Finska naranen har jag att tacka 
Herr Henr. Alaan infödd Finne och Naturalhistorien 
mycket tillgifven ; Franska . Tyska och Engelska 
spräknamnen skall jag altid tillagga da de äro mig 
bekanta; de systematiska pä dessa spräk, hvilka 
ofta ombytas, tror jag icke tillliora Svensk Zoologi. 

4:o Artkar dkteren torde för mänga, i ett Verk 
af Sv. Zoologiens beska flennet , ämnadt i synnerhet 
ät den mindre studerade , synas öfverfiödig. Men 
som den är kortare än utförliga beskrifningen och 
derföre icke svär att i minnet behälla, samt lätt 
att igenfinna , har jag alltid anfört den och uteslu- 
ter hellre den utfürliea karakteren 1 sä ofta arten 
tillfür ene blifvit väl beskrifven eller är tillräckligen 
känd. Hvad Slägtkarakteren an gär , kommer den 
endast att omtalas vid den art, som först af ett gif— 
vit siägte förekonimer j vid de följande arter hän- 



vises Läsaren tili denna nummer, Detta sker i lik- 
het med den ordning jag iakttagit i Svensk Bot. 
Hvad som kan sägas om heia den Flock eller Klass, 
tili hvilken arten bor hänfö'ras, igenfinnes i det vid 
klassnamnet citerade »Utkast tili Organ. Kropparnas 
och i synnerhet Djurens allmänna kännedom,-» 
hyarom mera pä annat Ställe. 

S:o De framsteg som vettenskapen gjort efter 
v. Linnes tid, skola som Jag hoppas, rättvisa mitt 
forhällande da jag afvikit frän hans indelningssatt 
af Dj uren i 6 Klasser. I nyssnämde afhandl. om 
Organ, kropparna har jag bjudit tili att uppge or- 
sakerna dertill. 

6:0 Egentligen äro inga andre Auktorer citerade 
an sädane, som jag haft tillfälle se och sjelf gran- 
ska. Dock hafva stundom afven af dessa sädane 
blifvit utelemnade, som äro allmänt kände och i 
i3'de eller Gmelinska Upplagan af v. Linnes Syst. 
JNatrse upptagne, eller ock af foga värde i afseende 
pä historien om den art vid hvilken de skulle kun- 
nat nämnas. For korthetens skull har jag sä väl i 
detta arbete som i Sv. Bot., valt denna utväg att 
meddela auktoritet pä det som i texten anföres. 

7:0 Närvarande Hafte torde bäst Visa före- 
satsen att upptaga, sä kort som. mojligt är, det 
niest intressanta af Djurets historia. Att inskrän- 
ka dessa ämnen inom ett gifvit sidotal , säsom 
ofta med svärighet skett i Sv. Bot., har varit omöj- 
ligt, utan att alltför mycket stympa historien för 
hvar art. Vid slutet af hvart Band, som kommer # 
att bestä af 6 haften, blir mm för Tillägg och 
rättelser , hvarom hos den sakkunniga delen af 
allmänheten vordsamt anhäiles. Hvarannan Tom 
itfölja a:ne Register, ett Systematiskt och ett Alfa- 
betiskt. — Den som yill meddela beskrifning och 
teckning pä nägon ny svensk Djurart af hvad klass 

som 



TU 

som helst, mä vara försäkrad att hans upptackt 
med all tacksamhet och bibehällande af nppfinnings- 
äran, skall i Sv. Zool. användas. Likväl och tili 
undvikande af niö'jliga misstag, nodgas man anhälla 
att pä ganska kort tid fä tili granskning läna det 
nya beskrifna och ritade föremälet, ihn an det kan 
i Verket inrymmas. Af Hr. Lanclskammereraren 
Billbergs berömliga nit für Vettenskapen och 
vistande pä Gottland, har Sv. Zool. som man hop- 
pas, atskilliga vigtiga tillägg att vänta , och det 
skall blifva für mig en angenäm pligt att lemna 
dem i Allmänhetens händer. 

3:0 Teckningarne, som Hr. Ryttmäst. och Ridd. 
Palmstruch meddelar, blifva alla , sä vida mojfigt 
är , efter naturen och sä fullkomliga, som en god 
vilja och skicklig hand kunna ästadkomma. Hans 
füresats är att med yttersta noggranhet och efter 
en pä tabellen utsatt skala, iakttaga längdemätt 
och proportioner delarna emellan. Da skalan sak- 
nas är Djuret ritadt i naturlig storlek. (Genom för- 
seende har den blifvit utglomd pä Tab. för Eigen). 

9:0 Till en början iitkomma blott 4 haften ora 
äret; men om Allmänhetens bifall blifver nppmun- 
trande och inga andra hinder möta, kommer detta 
antal att framdeles ökas tili 6, eller ett Band ärligen. 

Slutligen torde nägon tilläfventyrs Hnnna an- 
markningsvärdt , att en för vär tid passande Inled- 
ning tili Djurläran i allmänhet, bort föregä detta 
Verks utgifvande. Ocksä hade det varit min ön- 
skan att sistlidne host kunnat fä sluta ett i detta 
afseende päbegynt och mer an tili tvä tredjedelar 
färdigt arbete, kalladt: Utkast tili Organiska Krop- 
pamas och i synnerhet Djurens allmänna känrie- 
dom. Det innehäller i särskilta Afdelningar, 1:0 
Kort inledning eller undersokningar om den Pla- 
net vi bebo; dess älder i anledning af fornlemnin- 
gar, som af JNaturalhistorien kunna granskas; Hi- 



VIII 



storiens otillräcklighet i frägan om Jordens älder; 
dess inre och yttre beskafFenhet; Centralvärman 
m. m. — ■ 2:0 Om Naturkroppar i allmänhet, deras 
indelning, vettenskaperna som deraf uppkomma m. m. 
— 3:0 Om Organiska kroppar, hvarvid ibland annat 
betraktas t. ex. lifskraften, . . särskilta fortplantnings- 
sätt, fester, batard, missfoster, värd om affödan, 
föda och näring, . . . ersättningskraft af forlorade 
delar, invertes bygnad, de förnemsta organerna, . . . 
jkärlek tili lifvet, hvila, dvala, älder, dod och for- 
ste ring. — 4 : ° ^ m Systemer , olika grunder för 
dem, särskilta Auktorers Systemer m. m. Djurrikets 
indelning i 12 klasser. — 5'-o Om Däggande D ju- 
re ri, 6:0 Fäglarna, 7:0 Amfilierna, %:b Fiskarna, 
9:0 Blö'cdjuren, 10:0 Skorpklädda djur m. m. Uti 
Kapitlet om Organiska kropparna har jag allestädes 
bjuclit tili att visa den Öfverensstämmelse , som är 
emellan Djur och Växter, och sä väl de Lagar Na- 
turen vanligast synas följa, som de, hvilka hon 
mindre ofta tyckes vara underkastad vid dessa 
kroppars urbildande, underhäll, fortplantning och 
dod. Afsigten med detta arbete är att i stö'r- 
sta korthet meddela en allmän öf versigt af Djur- 
och Växtriket, samt att fästa en ofta nekad upp- 
märksamhet pä de Naturkrafter, som användas i 
stört, förnämligast inom dessa Riken. Sä snart heisa 
och ledighet medgifva attfullborda detta ofvannäm- 
de Utkast , skall det säsom ett slags Inledning tili 
Svensk Zoologi och Sv. Bot., lemnas i Allmänhetens 
händer. Stockholm den 14 Febr. 1806. 



G, QUENSEL, 



k:o i. 
ELG-HJORT. 

CERVUS. Alces. Elg. PäFinska: Birvi. PäFranska: 
Elan. Orignal. Pä Engelska: Elk. Moosc-deer. 
Pä Tyska: Elen. Eilend. 

Hörnen (pä en fullväxt hane) äro platta, bre- 
da, mera ät sidprna än uppät vända, i yttre 
kanten fingerlikt delade och försedda med 
en ganska kort cylindrisk bas. Under stni- 
pen hänger en mjuk länghärig knol. Honan 
saknar hörn och nämda knöl. 



Zinn. Syst. Nat. Id. Gmel. 8:® 1788- T. r. P. i. pag. 17$. CL 
I. M am mal. Ordo 5. Pecora. Thunb. Beskrü'n. pä Svenska Djur 8:0 1798« 
s. 67. Brummers Skogs- och Jagt-Lexik. 4-0 I 78Q- s. 5 2 » Cuvier Tab!« 
Eiern, de l'Hist. Nat. d. Anim. 8:0. An. 6. p. i5g. Pennant Arct. Zool. 4:0 
1784. Yoi. 1. p. 17. id. lib. 1792. Vol. i. p. IS« Ejusd. Suplem. to the 
Arct. Zool. 4:0 1787- p- 49« A new Syst. of the Nat. Hist. 8:0 1791. Vo!. 
1. p. 145. Tab. 11. fig. 1. Neue Schrift, d- Gesellsch. d. Naturf. Fr. zu 
Berlin 4:0 1795. 1. B. s. *— 69. Tab. 1, Donndorff Zool. Beylr. zur 15, 
Ausg. d. Linn. Nat. Syst. 8:0 *7!j5, 1. B. s. 586. Fischers Naturgesch. v« 
Livland S-'o 1778. s. 65. 

I*a Klass. DÄGGANBE DJUR. 6:lQ Flock. BOSKAP. 

(Se mitt Utk. tili Organ. Kropparnas allm. kännedom §. 02. £cc.) 

Hjortslägtets arter ha i öfra koken inga, meh 
i den nedra 3 framtdnder ; inga hundtdnder och 
in gen gaübläsa. Deras horn, man qvieke, kiinna 
anses som nat urlig a benväxter (exostoses) ; de af- 
falla ärligen, äro greniga, i bor] an känsliga, ge- 
nomväfda med blodk'dril och öfverdragna med 
tunn härig hud, tillv'äxa i spetsarna^ hli sedatt 
•karda och nakna. 



T 

-B-bland Djuren, sä väl -som bland Menniskorna sig sjelfva 
lemnade, bestämmer styrkan företrädesrätten ; är den för- 
ra med slughet och mod förenad, blir den sednare sä 
mycket säkrare. Lejonet och Tigren, Öjurens Tyranner, 
utmärka sig med grymhet och väid; de sakna hvarken list, 
mod, kroppsstyrka eller vigfaet ; förskräckelsen gar framför 
dem, och döden i deras spar. Elefanten, fridens Van,; 
Uknar en värdig- Koiuing; tan grundar sitt yälde pä mild- 



2 



ELÖSJORT, 



bet; i sitt uppFörande visar han en ädel stolthet, som aF- 
bäller fruktan och päkallar tillgiFvenhcten. Med tillräck- 
ligt mod aft möta Faran och nog styrka tili sitt Försvar, 
missbrukar han intetdera, men gär ofta segrande ur stri- 
den med sjeUva Lejonet (se min Utk. tili Eleßs Nat. Hzst.). 
Intet aF dessa Djur tillhör Svenska Fauna; men hon äger 
Eigen, som i mänga aFseenden, bland svenska inheraska 
Landtdjur, Förtjcnar en utmärkt plats. I storlek öFver- 
trälfar han dem nlla, och dess sköna horn, resliga stall- 
ning, snabba Jopp, godhet i ätbörder och Fredsamhet mofc 
andra, äro egenskaper, som synas berättiga honom tili 
nägot siags Företräde FramFör de öfriga. 

Eigen är, säsorn Fullväxt, vanligen öFver bogarna 6 
fot och par tum hög, hvartill kommer hög manke, tackt 
med 6-7 tums länga här eller man; öFver länderna är 
han da blott 6 Fot; halsen är 1 Fot och 11 tum läng och 
huFvudet 2 Fot och 6 tum i längden. Man bar likväl an- 
markt dess höjd ända tili 8 Fot och vigt tili 1229 skälpund. 
Tennant skall ha sett ett par Elghorn aF 3a tums längd 
och 56 skälpunds vigt. Honan har lägre manke och obetyd- 
]ig, ljusare man; hon är lägre, kortare och tjockare , sva- 
gare samt utan horn och den knöl, som pä hanen eFter 3-4 
mänaders älder börjar kannas som en bona, under Främre 
delen aF strupen, vid nedra käkens bas och som tillväxer 
med ären och är en strutFormig förlängning aF huden 4*5 
tum läng, tackt standom med 6 tums länga här; denna 
knöl minskas hos gamla Elgar. Djurets Färg är brunaktig 
mörkgrä och inunder ljusare, elter hären äro askgrä med 
svartbruna spetsar ; svansen, som är par tum läng, är 
oFvanpä mörk och inunder hvit. Likväl är Färgen eFter 
älder och ärstid nägot oiika ; de unga äro mera Ijusbru- 
na. Ju bättre Föda Djuret njuter, ju tidigare sker härFäll- 
ningen, som vanligen inträfFar i Febr. eller Mars ; kalfvar 
födda i Maj, falla Första gangen hären i Augusti och det 
inom 8 dar. Hufvudet är stört ;,öfre läppen bänger 2-3 
tum öFver den nedre, är tver, liksom 4kantig, nägot kluF- 
ven, bar stundom en 4kantig -Hack och kan genom egna 
starka musklar upplyftas, i synnerhet da Djuret vill äta 
lägt växande örter. Pä nosen finnas par tums länga morr- 
här. Bäde i öfre och nedre käken finnas pä hvar sida 6 
oxeltänder, aF hvilka de nedre ha taggar, men de öFre 
äro släu. Tungan är mjuk och len. Näsborrarna äro 
vida, 5-6 tum ätskilda och som luktnerverna tillika äro 
5tora,. borde man tro luktorganen vara bland de füll- 



ELGHJORT. 



5 



komligare. Likväl försäkra Jägare, att Eigen genom ut- 
märkt god hörsei och äfven genom syn, mera an genom 
lukten, upptäcker en annalkande fiende. Lätet är jemran- 
de; hos mycket unga liknar o>t hundhvalpars gnäil, och 
hos ärsgamla är det likast ljadet af smä trädlrumpeter , 
samt höres pä £ mils afständ. Ögonen äro smä, 9-10 iura 
ätskilda, mörka med svart ögonsten, och Gronen, som stun- 
dom aro 1 fol och 6 linier länga , sloka ät sidorna. Öfver 
ögonen är en liten urhälkmng eller. grop, liksom hos 
Hasten, men mindre. Hörnen variera efter Djurets sä väl 
som deras egen älder; de starka och väl födda Elghanar- 
ne fäJla dem i Januari; de svagare senare. Pä 4-5 mäna- 
der äro nya hörnen utväxta och tili September färdiga ; 
den ludna hud hvarmed de betäckas , afgnider djuret i 
Augosti mot nägon trädstam; hos unga synes strax efter 
g:de mänaden smä ludna knappar pä pannan, hvilka ut- 
växa , bli 5-6 tum länga och i Aug. nakna; efter första 
äret kunna dessa vara j aln länga, men ännu oftast enkla 
och cylindriska ; i 3:dje äiet bli de greniga och sedermera 
ärligen mer och mer platt« och med taggar eller utskott 
i yttre kanten försedda. Vid 6 ärs älder pläga de ha sin 
rätta bildning. Unga Elgar ha en hvit länghärig tofs pä 
inre sidan af benet vid knäet. Bnkbenet har sin mesta 
rörelse i roen, eller med lärbenets öfra an da, emedan 
knävecket är ej särdeles ledigt eller lätt böjligt. 

I Europa förekomma nu för tiden Elgar melian 53 
och 64 grader nordlig bredd; i Asien melian 45 och 61, 
och i Amerika lefver Eigen frän 44 ; de tiü 53 graden 
nordlig latitud. I Sverige finnes detta Högdjur knappt 
sydligare än Södermanland och sällen nordligare än Hei- 
singland, men var fördom bade allmännare och lefde i 
sydligare orter. Pä Kolmärden i Ostergötland och Tiveden 
i Vestergötland hafva funits Elgar och de omtalas äfven 
säsom förekommande i Jemtland och Vesterbotten. Vest- 
göta lagen anser Eigen som ett skadedjur, utan tvifvel 
derföre, att den samme dä funnits der i myckenhet och 
gjort skada pä äkrar, ängar och löfskog. Under finska 
kriget omkring är 1740, säldes frän Äland tili Armens be« 
hof flera 100 stycken EJgar. Beckstein försäkrar att i n:te 
seklet hafva Elgar funnits i Thüringen. Men ju mera 
Menniskoslägtet förökat och utbredt sig, ju mera hafva 
Djuren uti de norra och dä ännu obefolkade trakter 
sökt sia räddning. Eigens art skall kan hända en gang 



hos oss alldetes utödas, om icke kraftiga förfatmingar 
deremot strängt efterlefvas. Den tili Jagt iörbudna tiden 
är öfver sommaren ifrän d. 14 Mars tili d. 9 Aug., men 
som Eigen lättast jagas och fälles under vintermänaderna, 
blir denna författning, hvad Eigen angär, otillräcklig. Ge- 
nom Kongl. Förordn. af är 1664 var Eigen pä Kronans 
ägor, lika fredad som Hjorten, men enligt K. Förordn. af 
d. 21 Febr. 1789, § 2, äga nu tili och med skattebönder frihet, 
attpä egen jord. i'äJIa Elgar under den tillätna tiden eller 
©m vintern, Genom ett Kongl. Förbud af är 1760, fick 
pä 5 ärs tid ingen Elg fällas i Norrige: och är 1786 förbjöd 
Konungeni Preussen allt slags Elgjagt pä 6 ärs tid, hvilkefc 
-bade den verkan, att Elgarne nu i de inom dess omräde 
belägna linder , hvarest de kunna lefva, sä förökat sig, 
att man ej mera frnktar deras utödande, hvartili ocksä 
tjenb'ga författningar och skogsbeljeningens nitiska tillsyn 
rnycket bidraga. 

Sädana Ställen der Eigen lefver ostord och bar tili- 
gang pä tjenlig föda och vatten, kallas Elgsländ ; de äro 
lägländta platser, karr och myror, hvarest växa Saig, Vide, 
Asp, AI, ilönn, Björk rn. m. (se Sv. Bot.). Han äter 
barken, imga grenar och rotskott, knoppar och löf af 
dessa träd, men ffven pä olika ärstider försmär han ej 
Tall, Gran, Lind, Ek , Ejong da den blommar, Lingon- och 
Bläbärsris, Ormbunke (Pteris aqu.) och Squattra (Sv. Bot. 
ai:o 18) undor brunsttiden , hvaraf dcss hetsighet och vild- 
liet under denna tid torde ökas. De nedböjda grenarna eller 
trädens toppar qvarhäller iian med hufvudet och halsen, 
stundom med hörnen, medan han afbiter knopparna och 
löfven , eller afskalar barken. Derföre äro ofta hären un- 
der halsen afnötta och stundom huden särad. üessutom 
fürtära Elgar, utom de flesta andra vattenväxter , i synner- 
het begärligt Kablcksörten (Sv. Bot. n:o 200) samt Fräken, 
Säf, R.ör m. h*., samt af Svampar helst sädana, som hysa 
mjölkük hvit saft. Pä äkrar äter han ätskilliga växande 
sädesslag, sä länge Jialmen ej är för grof och torr, äfven- 
som gräs och lafarter, samt framför allt Renmossa (Sv. 
Bot. n:o 4?) ocn l aI> gamla grariar och gärdesgärdar. 
Hägglöf och Equiset. arvense skall han icke fortära. Det 
är oriktigt att Eigens korta hals ej skulle tilläta honom 
att afbita läga växter; äfvensom att öfre läppen, som bän- 
ger öfver den nedra, skulle vara honom dervid hinderlig; 
iian lutar ned hufvudet med lätthet och upplyfter utan 



ELtxH JORT. 



5 



svärighet öfra läppen. Sä väl om nalten sonn om dflgen 
gär han au söka sin föda ; mornar och aitnar äter han 
dock mest; i trakter der Vallhjon beta Boskap, eller 
der menniskor vistas i grannskapet, gär han endast om 
natten ifrän sitt stand och döljer sig om dagen i skogen 
pä ensliga stallen. Da han är mätt, hvilar han och idislar. 
Vatten kan Eigen om sommaren icke umhära; han be- 
höfver ofta dricka, och för att svalka sig under starknste 
soihettan lägger han sig i vattnet. da tillika StyngHugan 
(Oestrusj, Mygg, Bromsar m. m., som annars pläga Djurer, 
icke komma ät huden. Vintertiden släcker han törsten 
med snö. Öfver sommaren lefva flera tillsamman och ef- 
ter Sattiden , eller da honorna kalfvat om vären, träffas 
merendels hvar och en slägt tillhopa , bestäende af en 
gammal Elghona, 2 färdiga Elgar, som nästa höst skola 
brimsta, 2 andra som äro yngre och 2:ne som äro födda 
samma är. Mot brunsttiden eller om hosten, samla sig 
stundom Hera sädana slägtdrifter och utgöra en tropp, 
som högst bestär af i5 tili 20 stycken. Under brunstenr 
aflägsna sig för en kort tid de yngsta kalfvarna , som se- 
dan af modern uppsökas. De unga hanarna öfverge hen* 
ne icke helt och hällit förr an pä 3:dje äret mot Sättiden 
eller vären. Om vintern söker hvar och en för sig, skygd 
mot storm och oväder. De begifva sig da tili högländta 
stallen, träöas ofta i barrskogarna och vistas vid fuktig 
väderlek, snöglopp och ovader, i tätt bevuxen skogsmark; 
men vid frost och klart väder, pä mera öppna och fria 
Ställen i skogen. Da han Springer i skogen utsträcker hau 
hufvudet och lägger hörnen ned pä sidorna om halsen, att 
de ej mä fastna i trädens grenar. Hans gang synes nä- 
got vacklande, men i fuilkomligt traf Springer han nästant 
dubbelt fortare an hasten i galopp. Da Eigen gär eller 
Springer, höres ett knäppande, liksom när Renen gär. 
Detta ljud uppkommer eniigt v. Wrangen heims försäkran 
deraf, att läukiöfvarne, som sitta blott par tum öfver. 
fotsälan, stöta vid gäendet hastigt mot den samma med 
sina spetsar. Andra tro att vid fotens upplyftande, de ut- 
spärrande gängklöfvarne slä mot hvarandra ; eller ock att 
en viss sena i fotleden vore dertill orsaken. Hr. af Da- 
relli, som uppfödt och tarnt Elgkalfvar, försäkrar att 
gängklöfvarne endast orsaka smällandet och da Eigen statt 
stilla, höres tillika i början af gäendet ett annat knäp* 
pande af en sena i fotleden. Utan synbar möda hoppar 
han öfver stängsel, som äro 3-4 alnar höga. Det säges 



6 E&GlUÖkT. 

» •• • • •. 

val alt Elgar fordom nyttjades för äkdon i Vesterbotten 
och att man med dem fortskaffat bref och Posten, samt 
att Konung Carl den g:de förbjudit tamda Elgars bruk, 
emedan brottslingar med dem sä hastigt künde rymma; 
men om dessa uppgifter äro verkligen sanna, eller om 
man misstagit sig pä Renar och Elgar, vägar jag icke af- 
göra , ehuru det sednare synes troligast. Man har sagt att 
Eigen vore i stand att sprioga 56 rnil om dygnet, men 
ehuru enligt Hr. af Darellis erfarenhet en nng Elghane 
kunnat pä 7-8 minuter springa \ mil , lär det dock vara 
alldeles visst att han icke uthärdar ett helt dygn, äfven 
linder mindre stärkt lopp. Eigen vill ol'ta hvila och idis- 
la, är af naturen lat och blir trög när han är nägot gara- 
mal. Tamda Elgar ata helst bröd, men äfven hnt hö och 
kunna vänjas vid potates, dricka, vin, bränvin, och tili 
och med tobak/ Ärthalm skall hos dem orsaka fürstopp- 
aiing. 

Brunsttiden infaller om hosten i Sept.; da äter hanen 
Squattra, blir vild söker honan öfverallt, simmar öfver 
breda sjöar och ström mar och är stund om farlig att an- 
gripa. Blir han ond, uppreser och framskjuter han hären 

1 manen och pä strupknölen, livaraf han fär ett grymt ut- 
seende. Honan , gär drä'gtig 9 mänader och satter vaniigen 

2 af olika kön ocft nägon gäng 5 ungar; första gangen 
dock merendels blolt 1 enda, iiksom gamlä svaga Elgho- 
nor, hvilka ocksä fä blott en unge. Vid denna tid , eiler 
i Maj, söker hon enslighet, framiodcr ungarna, an stäende, 
an liggande och slickar dem torra. Vid pass 1 timraa cler- 
efter försöker ungen att komma pä fotter, da modern 
bj elper tili med nosen; efter par dar kunna ungarne gä 
och Jtölja modern, som första dygnet är stilla hos dem. 
De äro Ijusbruna tili färgen,men ej brokiga som Hjortens 
ungar, och di sä länge mjölk firmes i spenarna eller efter 
brunsttiden nästa är; da de bli stora, ligga de pä knä eller 
pä ryggen, for att kunna di modern, som visar mycken om« 
sorg för dem och blottställer sig gerna tili deras fprsvar. 
Det är icke egentiigen med hörnen utan med fötterna, 
som Eigen angriper och försvarar sig. Ofta slär han med 
framfÖtterna och sparkar med bakfötterna sä eftertryckligt, 
att hvarken Varg eller Björn väga anfalla honom, helst 
om Rofdjuret är ensamt och Hera Elgar äro tillhopa. 
Yargen jagar Eigen trött lättast da saöskaren , som mau 

säger , 



ELG-IIJORT. 



«tatet . hyarken bär eller brister, einedan skaren särar E!- 
gens fötter, men bär V argen, sora slutligen upphinner och 
biter Eigen. 

Utom närnde Rofdjur, anfälfa Lodjur och Jagthundar 
ofta Elgarna. De förra hoppa hast.igt ifrän marken pä 
Eigen och det lyckas dem stundom att döda den, ehurU 
Eigen ofta mot ett träd under loppet afgnider Lodjuret. 
Jagthundar jagä Eigen liksom Vargen, och bita den da han, 
är uttröttad. Ofta miriskas Elgamas antal af sjukdomar* 1 
Man har anmärkt, att den Boskapspest , sora är 175a här- 
jade, sträckte sig äfven tili Eigen och andra af Hjortslä'g- 
tet. Fei i mjelten och utsöt samt raaskar i tarnikanalert 
äro vanliga Elgsjukdomar efter torra varma somrar, och i 
allmänhet hinner väl Eigen sällan öfver 16-18 är, emedan 
framtändcrna da lossna och djuret dör af utmagring. Af 
Insekter plägas Eigen liksom annan Boskap; 3 arter af 
Styngüugslägtet (Oestr. nasal. , Bovis, & Tarandi), underg! 
inom Djuret sina förvandlingar, och en del skada hudert 
genom sär och häl, soni de deri göra, da de utkrypa tili 
sin sista förvandling. 

Menniskan är liksom de andra Djurens ocksä Eigens 
farligaste hende. Den uppmäiksamma och af na tu reu 
skygga El g-Hj orten skjutes vanligen med studsare och kula? 
pä längt hall. Hr. I. af DarelU* sköt med en ha gel bossa, 
laddad med kula, en stor Elghane, pä 48 stegs afständ och: 
kulan gick tvert igenom Djuret vid bogarna, tili bevis atc 
ej huden gör ovanligt motständ för kulan. När Djuret 
Jigger och blir uppskrämdt, stracker det bakbenen, staliar, 
liksom skrämda fär, och i detta ögonblick plär Jägaren 
skjuta. Träffar ej kulan, trafvar Eigen bort och Springer 
dä ofta mycket länge, innan han stadnar. Pä snö-skare, 
som ej bär Eigen, och pä skidor, lyckas det Jägaren 
nägon gang att efter sparen, som äro ställda nästan 
som Oxens, förfölja Djuret och £ä skjuta än en gang. 
Har Eigen gätt in i en skogsbacke, kan han ringas och 
drifvas pä infoten, och pä det sättet fällas ; d. ä. om 2 
Jägare följas ät, stär den ena stilla vid sparet och den an- 
dre gär pä motsatta sidan om samma backe , att drifva 
Eigen tillbaka i samma spär som han gätt in. Man plär 
af sparen kunna dömma om de äro efter hane eller liona. 
Den förre satter sparen efter lättklöfvarna mera ät sidois 
»a, och gängklöfyarne göra kortare, bredare och trubbiga- 

2 



5 



re spar an horinns. Dessutom om EI gb an eil s prunkt i 
skog, synas ofta här och der trädqvistarne öfver sparen, 
«f hörnen skadade och brutna. Genom skall och med 
jagtlappar kunna äfven Elgar jagas ; de skola ock med 
©Idar kunna hällas inom skallet; men vid dess afdrifvaade 
gär Eigen igenom da ringen blir liten, sä framt icke man- 
skapet är tätt uppsläldt, och jagtt}rgen behöfva ändä ofta 
▼ara Sdubbla. Nordamerikanerne fänga Elgar pä skall. 
De drifva djuren tili stranden af nägon ström eller sjö, 
Uli hviiken bätar med bägskyttar ligga fördolde; desse 
döda de simmande Elgarne med pilar , kastspjut och klub- 
bor. Man Ungar äfven Eigen i fallgropar, genom giller 
och med starka snaror liksom Lapparne fänga vilda Renar. 
Köttet är pä olika ärstider olika välsmakligt. Fullväxta 
EJghanar äro bäst kort före brunsttiden eller i Augusti ; 
under brunsten smakar och luktar köttet som af Bock 
och är knappt ätligt. Honorna böra f alias i Oktober da 
de äro fetast och smakligast. Kalfvarne äro bäst i Juni 
Juli och Aug. De som äro a är gamla äro sämst fräa 
Dec. tili Maj. 

Pä mänga stallen bar man försökt att- med Elgert öka 
husdjurens antal. Det är ej heller sä svärt att nppföda Elg- 
kalfvar och att fä dem tama. De späda kalfvarne mä bäst 
af Getmjölk eller Komjölk med Asplöfs dekokt uppblan- 
dad. Med tillräcklig föda af tjenliga trädslag, samt nog vat- 
ten hvari Djuret fär bada och svalka sig om sommaren, 
torde det lätt kunna bibehäilas vid Jif i tamdt tillständ; 
af för mycken omalen säd och hö, samt hetta om som- 
maren, dö Elgkalfvame i föriid. (Jfr. Siockh. VeckobL 
■ijog. n:o 10 &c.). Men som Eigen hvarken äger Oxens 
eller Hästens styrka och härdighet, torde det ock knap- 
past löna mödan att göra Eigen tili husdjur. Likväl om 
det vore möjligt, hvarpä jag tviflar, att genom parning med 
Oxens art frambringa en batard art, som förenade egen- 
skaper af bäda, skulle deraf kunna bli ett nyttigt djur. 
Lättare torde arten kunna förändras genom parning med 
Ken eller Hjort. Hr. Js. af Darelli har uppfödt späda 
liyfödda Elgkalfvar, hane och bona, och funnit dem redan 
fförsta äret sig sä tillgifna som hundar, lätta att tämja, 
men ganska besvärliga och kostsamma att nppföda. Da 
de voro 5-6 dar gamla, började de redan tugga löf och 
.▼äxter, och eher 14 dar äto de Elggräs, Hyperik, Ärtski- 
«dorm.. m. samt idislade. Hankalfven växtepä denna tid 41 



ELG-HJORT. 9 

mm i höjden. Bäda lydde rop och lato locka sig vid i 
mänads älder; 3 mänader gamla, förtärde de, utom gras, 
bröd och löf, 8 kannor rnjöik om «lagen. Honan dog 
olyckligt vis af utsot, 4 mänader gammal; hanen uppnädde 
9 är, künde ridas och köras för släda samt var alldeles 
icke rädd eller elak. Han inöfvades mest genom lek och 
utan aga, vandes tidigt vid nya föremäl, buller, skott och 
dylikl ; var sin Imsboftde framför allt annat tjllgifven , och 
igenkände tili och med hans kläder, genom lukten. Vid 
2} ärs älder var han redan 12 qvarier 1} tum hög tili 
veka ryggen. — I Preussiska länderna äro i mänga är vid 
Kgl. Stuterierna försök anstäldta med Elgkalfvar, som 
man tidigt vant att di Kor, som öfver vintern ätit ho 
och hafra, blifvit feta och lefvat 2, nägra 3 är : men 
som da i de heia sommarmänaderna börjat fä utsot och 
sedan dött mot hosten eller vintern. — Hr. Lwingstone i 
New York har icke längesedan uppfödt 3:ne Elgkalfvar , 
hvilka han lätit beta tilisammans med sin boskap; a är 
gamla, voro de lika tama som fölungar vid 2-3 ärs älder. 
— Rgl. Vettensk. Akademien har senast är iSo3, för i Fin- 
land tamda Elgkalfvar, utbetak den belöning af 5o R:dr> 
som Hon är 1779 derföre utlofvade. 

Huden beredd som semsk, är af betydligt värde och 
användes tili mänga behof; pä en madrass och t?nder 
lakanet är den sval och mjuk att ligga pä, samt förekom- 
mer liggsär. Köttet är mörkt, nägot grofträdigt, men 
"välsmakügt om Djuret är dödadt vid tjenlig tid. Tungan 
anses som en läckerhet , jemte mergen , som finnes i de 
cylindriska benen. I Canada värderns mest mulen eller 
nosen, hvaraf tiilika med öronen en god rätt skall kunna 
tillagas. Salt, torkadt eller rökt Elgkött brukas äfven. 
Benen, hvaraf mergen är uttagen, tjena hos Svarfvare tili 
ätskilligt arbete, emedan de likna Elfenben. Af hörnen 
raspade, beredes liksom af RenhGrn och Hjorthom, eil 
atligt gele, elier ock Snickarlim ; de nyttjas äfven tili skäft 
pa knifvar, hirschfängare, m. m. Af klöfvarna göras Elg- 
kioringar, fordom utropade säsom gagneliga mot kramp- 
sjukdomar. 

Alltid var okurmighetens tidehvarf ocksä tiilika lättro- 
hetens. Eigen och Renen voro för de varma klimatens 
invänare , länge lika okända som Elefanten för nordens 
* nDV ggare. Jul. Ctesar utbredde om Eigen samma villfarel- 



ELG-HJORT. 



se, sora lang tid troddes om Elefanten, alt dess ben voro 
nfan knä och Jeder. Yiida folkslagen i N. Amerika anse 
Eigen sasom ett Djur af lycklig betydenhet, och den sora 
ofta drömnier om detsamma , räkriar pä läng lifstid. De 
äga ock en tradition om en Elg af ©fantlig sforiek , som 
ej kan säras eller dödas, sorn har en arm lik en menni- 
skas, som med lätthet vadar genom q-o alnars cijup snö 
och som vistas liksom i ett Hof, hvafest han uppvaktas af 
vanliga Elgar, hviika säsom lydiga Undersätare uträtta 
hans Ko'ngi. befallningar. (Jfr. Tilläg. om Behemot i Miete* 
Nadir. Bist. 8:0 1804). Desse Indianer sä väl som mänga 
Europeer, tro sig kunna bota kramp och fallandsot med 
hörnet af Eigens klöfvar. För sadana lättrogna, hvilar 
hoppet om lycklig utgäng pä berättelsen om Eigens gäf- 
va , att dermed bota sig sjelf för samma sjukdom. Man 
säger, att den jagade Eigen stundom faller und er sitt lopp, 
och sadana fall tror man härröra af fallandsoten ; det rill— 
lägges da, att Djuret med ena bakfotens klöf, rifver sig 
i hufvudet tili dess blod visar sig, och da är sjukdomen 
botad. Af denna oriktiga gissning drog man den ovän« 
tade shitsats, att samma medel borde hos värt slägte bota 
samma krämpa. Detta förtroende tili ett kraftlöst medel 
är likväl icke besynnerligare än en ganska allvarsamt och 
icke längesedan meddelad berättelse af Alph, Leroy , om 
en grön sten frän Oronokfioden, hvilken banden pä ar- 
men eiler införd under huden, äfven skall gagna mor fal- 
landsot. De som försökt begge medlen lära funnit deras 
yerkan alldeles Jika. 

Pä ätskilliga stallen af jordklotets norra hälft har 
man funnit fossila, eller i jorden liggande, ofantligt stora 
liorn, som man trott hafva tilihört Elgar. Men utan tvif- 
vel äro de flesta lemningar af sadana Djur, som nu äro 
utdöda. (Jfr. Tilläg. om Behemot eller Mammot i Elefu 
Nat. Hut. utgifven i Stockholm är 1804). 

Tab. — figuren är tecknad efter den Elghane, sora ♦ 
Hans Majrt Konungen sistledit är om vären lät, tillika med 
en Elphona, föra lefvande tili H. Kurfürst. Durchlauct i 
Bayern. Dessa Eigar kommo Jyckligen, dit ; meil äro rm 
döda. Hauen var 3 är gammal. 



n:o 2. 
LAPP-TÄTTING. 

EM BERIZA lapponica. Lappsparf. Pä f. Läpirimr« 
vunen. Pä fr. Grand montain. Pä t. LercJievfinch , 
her ch- Ammer, Pä eng. Lapplaud- Finch, 

Hufvudet är pa Hanert ofvantili och under 
svart med hvitgrä ögonbryn. Ofvanpä halsen 
är en brun fläck pä tveren. Bröslet är hvit- 
grätt med svarta streck eller fläckar pä sidor- 
na. Bäda yttersta stjerlpennoma lia en kil- 
formig hvit fläck. Bake de ns Ido är n äs ran 
rak och längre än täen. Honan saknar den 
bruna fläckeu pä halsen och svarta färgen pä 
hufvudet. 

"Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. p. poo. Gl. 2. Aves, Ordo S. Tassere?. 
(Jringiila lappon.) O. Fabr. F:na Groenl. 8:0 1780. p. 119. Latliam Ind. 
Ornithol. 4:° I 790. Vol. 1. p. 440. EJusd. Synops. of Birds 4:0 1783. Vol» 
1. p. 265. Perinant Arct. Zool. 4:0 1785. Vol. 2. p. 577. n:o 259. Pallas IL 
d. versch. Prov. d. Russ. R. 4:0 1771. i:r Th. Anh. p. 456. (Ember. passe» 
rina) — 1773. 2:r Th. 2*.r B. p. 710. Tab. E. (Fring. calcarata). Donn- 
dorff Beytr. z. 15, Ausg. d. Linn. Nat. Syst. 2. B. 8:0 1795. s. 475. Bechst, 
Naturgesoh. Deutschi. 4:r B. s. 485. 8:0 1795. EJusd. Oniithol. Tasqlufe, 
1» Th. 12:0 1802. 

2:dra Klass. F A GL AR. 5:te Flock, sparfvar, 

(Se Utk. tili Organ. Kropparnas alhn. kännedom § 35. &c.) 

Tättingslägtet (Emberiza) har nästaiz kägeL- 
' förmig näbb , hvars käkar ciro vid baseri nägoC 
dtsküda; den 6fr e är smalare och den nedres kanc 
är inbö'jd. J^id gommen finnes en Uten tandhlt 
knö'l, Fotterna hh&frid tär framat och en bakät« 
Slägte t ntgör en föreningslänk em eil an Larka 
(AI au da) och Fink (Fringilla), Heia Flocken ut- 
märker sig dermed, att bäda käkarna Uro rö'rliga. 
De flesta Sparfvar lefva affrö 7 men nägra f& 
äfven af insekter och maskar, 

JLfrän den enklaste naturkropp tili den mest sammansattsy 
eller tvertom, gifves det, säger man, en omärklig öfver- 
gäng frän art tili art, slägte tili slägte och frän klass tili 
klass; dei* ijaorganiska atomen bords sjüedes genoiq qräk- 



a 



LAl 1 ? -T ATTING. 



ueliga mellangrader stä i förening med sjelfva MenniskaH, 
och detta förmodade jenina och oafbrutna samband kallar 
man JSiaturkedja. Men ju mera Naturen tillater Forska- 
rens blickar framtränga tili dess doldare ver.kningssätt el- 
ler upptäcka dess mangfaldiga alster, deras Organisation 
och egenskaper, ju mera vacklande synes denna vackra 
lärobyggnad blifva. Ett bevis derpä ibland mänga andra 
meddelar Fäglarnas klass, som mera än de öfriga stär 
skild frän de närgränsandeo ch saknar de förenings-länkar, 
som i anseende tili Organisation, form, fortplantning och 
egenskaper, nog nära skulle sammanbinda den med Däg- 
gande Djuren och Amfibierna. Om dessa länkar, som nu 
antingen icke Finnas, eller blott för oss äro okända, kunna 
tilikomma eller ock nagon gang upptäckas, skall endast 
en aflägse efierverld kunna afgöra, i fall värt kunskaps- 
förräd tili den samma lyckligen hinner öfverföras. 

Lapp-Tättingen förenar likväl slägterna Lärka och 
Fink. Man har räknat den tili det sednare slägtet; men 
pä sädana skäl, som jag vägar underkasta kännares pröf- 
ning, har jag i stallet fort den samma tili Tättingarna, 
hvilka den tili kännemärken och lefnadssätt mera liknar. 
Dess storlek är vid pass lika med Hus-Finkens (Fring. 
dornest.) eller nagot längre. En fullfjädrad Hane har gul 
näbb med svart. spets och i gommen en liten knöl, som 
förmodligen tjenar fägeln tili hjelp vid fröens afskalning. 
Svarta färgen öfver hufvudskäien slutas pä sidorna vid en 
brun tverfläck, som är bredast midt pä och srnalast ät si- 
dorna, der den upphör. Ögonen, som ha mörkbrun iris, 
sitta i en svart fläck, som stundom är pä alla sidor med 
smutshvitt omgifven, stundom förenad med den största 
svarta Hacken, som är under halsen frän näbben tili bröslet. 
Dessa svarta fläck ar synas pä somliga, förmodligen yngre 
individer, gräspräckliga. Ryggfjädrarne äro mörkbruna, kan- 
tade med ijusare brunt. De största eller yttre vingpen- 
norna äro mörka, med en ganska fin hvit eller ljusgra 
kant pä yttre sidan; de inre eller mindre sluta sig med 
en hvit spets eiler kant. Pä den hoplagda vingen synas 
in er eller mindre tydiigt, likso.m 2 ljusa eiler hvitaktiga 
tverstrek. Stjerten, som är nagot kiufven, bestär af 12 
mörka pennor, nagot Ijusare i kanten; den yttersta har 
en hvit fläck längs efter i yttre kanten, smalast ät fjädrens 
lauste; den dernäst har en Hkadau fläck, som är smalare och 

genom 



t APP-TÄTTISTG* 



3 



genom det morka dunfästet (rachis), liksom delad längs«? 
efter i 2.ne. Bröstet och Buken äro smutshvita ; stun- 
dorn finnas smala korta och mörka streck pä sidorna a£ 
bröstet, nära vingarna ; de smutshvita smäfjä'drarnas dun, 
som finnes vid basen, är mörkt eller svartaktigt. Föt- 
terna äro svartbruna. Bak-kJoen är ej alltid lika läng«» 
men merendels längre än tä«n och temügen rak. Ho- 
nans färgor äro mindre lifliga, eller mera bleka, och de 
svarta fläckarne pä hufvudet finnas icke ; hon har i stallet 
pä nacken mörkbruna fjädrar med ljusare kant och är pä 
sidorna och inunder smutshvit; stundom synes den bruna 
fläcken pä halsen, ehum blekare än hanens. I öfrigt är 
hon lika med hanen. 

I Juni mänads början under en resa tili Lappmark en> 
säg jag i Torneä stad, ehuru sällsynt , denna Tättingart, 
sora der anses för en sängfägei och hälles derföre stun- 
dom i bur. O. Fabricius säger att den sjunger förträfF- 
ligt, fladdrande med vingarna liksom Lärkorna. Pallas, 
har sett den skocktals, om vären, i norra delen af Siberien, 
kommande söder ifrän och uppehällande sig dä pä äkrar- 
tta; vid floden Jaik träfTaJe lian om hosten sin sä kallad© 
Ember. passerina, som jag anser endast vara en ung hane 
af Lapptättingen. O. Fabricius har anmärkt, att den kom- 
iner om vären tili Grönland, senare än Snö-tättingen, och 
flyttar derifrän tidigare om hosten, samt att den lefver 
pä falten, och är mindre allmän. Beckstein säger att den 
fängas i Oktober i Thüringen, och skail ofta, om vintern, 
träffas tillika med Snö-tättingen (Emb. nival.) i Tyskland* 
Fennant anför, att den finnes pä Ferröarne och att den 
lefver öfver vintern i Hudsons vik. Det är säledes en 
Fiyttfägel, som tillbringar somrarna i norra delen af Euro- 
pa, Asien och Amerika, men flyttar ät sydiigare orter » 
när vinterns ankörnst beröfvar honom tillgäng pä föda. 

Denna bestär af allehanda växters fro , säsom de af 
gras, äkerväxter och sälgarter, hvarföre Lapp-tättingeri 
bör kunna uppfödas med frö af hampa, rofvor, vallmo 
och äfven med mjukt hvetebröd. Men han äter ocksä 
Insekter, och torde i synnerhet derföre nödgas öfvergifva 
norden, vid vinterns början. Han Springer gerna pä mar- 
ken säsom Lärkorna, men skali äfven sätta sig i träd 
och hoppa pä grenarna liksom Tättingartern a. Sängen 

3 



% 3LA.3PP-TATTING. 

liknar Hämplingens (Fring. linar.), äfven som dess flygt, hvilr 
ken dock är högre; men sitter ej pä marken da han sjun- 
ger, utan Iyfter sig i lüften och fladdrar med vingarna ; 
Iians lockstämmra är ett stärkt och kort pipande eller 
hvissling. Honan sjunger äfven, men sällan och svagt samt 
anera skärande. 

Af gräs och mossa samt nägra fä fjädrar bygger 
Lapp-tättingen, (enligt O. Fabricii anmärkning i Grön- 
lands Fauna) pä nägon lag tufva, i sumpiga trakter, etfe 
okonstladt näste, hvari honan i Juni lägger 5-6 aflänga 
smutsgula ägg, lika Trippel, med mörkare fläckar eher 
skyar. Sä snart ungarne kunna %ga, bortflyttar hon med 
«dem ät söder. 

Tab. — fig. 1. Hanen. — 2. Honan j bäda i naturlig 
storlek, ritade efter uppstoppade exemplar, som kommit 
frän Lappmarken. Figur pä hanen är förut gifven af Pallas 
linder namn af Fring. calcarata; men honan vet jag ej förr 
yara graverad. — 3. den stjertpenna^ som sitter näst dejäi 
yttersta. g. den yttersta, 

ciiiii niMiiiiwiijiijin 



/ 



n:o 3. 

ALLMÄN HUGGORM. 

COLUBER Berus. Pä f. KyMrme. Pä fr. Vipere 
commune, Pä t. Gemeine Natter. PI eng. Viper 

or Adder. 

Pä en stälgrä botten , längs ät ryggen* gär en 
yägig rad af hopbundna mörka flä ckar och 
en dylik nägot ljusare pä hvar sida. Ofver 
na che iz äro 2 mörka fiäckar snedt ställda och 
pä tveren. Buksköldarne aro vid pass i'46j 
och slj er tjj allen utgöra l\0 par. 



Linn. Syst. Nat. ed. Gmel. T. i. P. 3. p. 1090. C!. 3- Amphibia. 
Ordo 2. Serpentes. K. Veit. Ak. Handl. 1748« s. 251. — 1749- s. 246. lab. 
6. f. 1-2. (Esping). — 1752. s. 206. — 1754- s. 78. — i?58. s. 55. — 1765. 
s. 149. — 1778. s. 89- *°4- "~* I 787- s- 2 35. Fontana Traite des Poisons 
1781. Vol. 1 & 2. Oharas Mein, pour serv. ä l'Hist. Nat. des Anim. Vol. 
5- p. 611. — de la Cepede Hist. Nat. des Serpens. 4:0 1789- p> r. &c. 
Mjusd. Naturgesch. d. Amphib. Sic. übers, v. Bechstein 8:0. 1801. Vol. 5. 
—.Spanische Mizell. v. Fischer 1. Band*-' Miller in the Comrnerc. Agric, 
and Manaf. Magaz. Vol. 2. pag. 157- /Wr. Rüssel and Home in. 

tlie Philos. Transact. 1804. P. 1. Tilloch Philos. Magaz. Vol. 17. p. ia5 
& 128. Z>. Ramsay de Ben/. Barton. — . P. äkw. Acc. of Ind. Serp. &«♦ 
fol. max. 1796. p. 55. Experiments &c„ 

3:dje Klass. AMPXBIER. 5:dje Flock, ohmaiu 

(Se Utk. tili Organ. JKropparnas allm. kännedomi) 

Huggormslägtet igenkännes med stora, pa tve- 
ren ställda och jemnbreda skö'ldar, under kroppen, 
fr an nedra haken tili stjertens början; hvar sköh! r 
hk hälft en af en bred och platt ring^ svarar moi 
en ryggknota och ett par refben, hvilka sednare 
med sina fria ändar stöd/a mot buksköldarna. 
linder stjerten finnas 2, rader fjäll, större än de 
ofvanpä och hvilka räcka tili stjertens spets. Or- 
marnas föda är animalisk; de ha dubbla könde- 
larj ligga i dvala öfver vintem i kalla klimat ; 
mänga föda lefvande ungar, och en del ha rar- 
Uga och giftiga tänder. 



H 

J- J-vart ogonbück af det organiska Iifvet är ett närmand© 
dess slut^ och det ges jkjwppast en mera allmän lag 



2 



ALLMÄN HUGGORM. 



än den, som angär kropparnas ombyte af former. De or- 
ganiska dö; de inorganiska falla sonder: hos bäda antar 
materiell en ny form, i stallet för den förstörda. Men tili 
motvigt mot denna förgängelsens kraft, utdelades lika 
allmänt bland Djuren, kärleken tili lifvet, och utom Men- 
niskan, hvilken oftast blott af organiska fei och deraf upp- 
kommen ledsnad tili lifvet, begär sjelfmord, finnes i heia 
naturen intet enda bevisligt exempel derpä (se Utk. tili 
Org. Kropp;s allm. känned. §. ao). I denna fruktan för 
döden, liksom medfödd hos alla Djur, Zinna vi en orsak 
tili den naturliga fasa och rysliga afsky vi hysa för Ormar, 
hvilkas dolda och giftfulla vapen väcka hos oss begreppet 
om en hastig död ; vi förfölja derföre Ormarna i vart 
grannskap och söka att utöda dem. Men denna fruktan 
för en farlig fiende yttrar sig helt olika hos ätskilliga 
Indiska folkslag, hvilka tillskrifva Ormen, derföre att han 
i ett ögonbiick kan döda, en öfvernaturlig och Gudaiik 
kraft. De tillbedja dem säsom heliga, och en Konung i 
Calcutta straffade lika ett mord pä en Menniska och en 
Örm. Dess figur förekommer ofta bland hieroglyferna , 
och i fornäldrens Gudaläror är den en sinnebild af vis- 
het, styrka, hastighet i röreiser, fruktansvärda vapen, 
skönhet, list och en högre instinkt; egenskaper, som tili- 
höra Ormslägtet och i synnerhet de varma klimatens arter. 
Bitande sig sjelf i stjerten, liknar han en cirkei och är 
evighetens symbol. — Ormarnas yttre form är nästan ena- 
handa; de ingifva derföre alla lika förskräckelse, men de 
äro icke alla lika farliga, och det synes som det dödande 
giftet, hviiket vid huggtänderna förvaras , vore hoi olika 
arter, under olika arstider och andra omständigheter, mer 
elier mindre haftigt. Ett platt hjertlikt hufvud, tackt med 
smä fjäll och de öfriga pä kroppen köJformiga, samt kort 
stjert (x-:del af kroppens längd), äro anledningar att anse 
arten för giftig. — Ormar kunna tämjas och bli spaka. 

Allmärma Huggormen finnes i heia Europa och äf- 
ven i Siberien. I norra Lappmarken säg jag den likvai 
aldrig, ej heller hörde den der omtalas. En artförändring 
tror man finnas i Indierna, men kan hända är den egen 
art. Han uppehäller sig allmän i skogar, bland buskar, 
i stenrösen och pä obesökta stallen. Dess vanliga storlek 
är i aln eller nägot deröfver; de ofantligt stora, med 
eller man man pä halsen, och andra dylika vidunderlig- 
heter, tillhör« endast synvillan «f en uppskrärad inbillning. 



ALLMAN HUG GOR M. 3 

Kufvudet ar tackt med större oeh mindre f j ä 3 1 , som genom 
sma kanter formera liksom sprickor. Tvä omvändt agg- 
formiga mörka fläckar, som med sina spetsar räkas och 
bakät bilda en trubbig vinkel, gä tversöfver nacken. I 
derma vinkel börjas de hopbundna mörka fläckar, livilka 
utgöra en bred iinie , som längs ät ryggen pä bäda sidor 
är taggig och räcker tili stjertens slut. Pä hvardera sidan 
är en annan dylik, hvars afrundade taggar passa in mellan 
de som tillhöra rygglinien. Byggfj allen äro kölformiga 
eller ha midtpä och längs ät ett upphöjdt strek. Buken 
är ljusare stälgrä eller bläakfig och under halsen hvitare. 
Hanens stjert är nägot längre och tjockare än honans, och 
5-4 tum läng pä alns länga Onr.hanar. Ogonen äro smä, 
svarta med eidröd ögonring, försedda med ett slags ögon- 
lock eiler nicklmd. Näsborrarne äro smä, synlige öfver 
främre delen af öfra läppen, -som pä sidorna bar svarta 
och hvita omvexlande fläckar; dessa äro vanligen mindre 
tydliga pä nedre läppen. Tändernas antal är föränderligt; 
oftast finnas 28 i öfra och 24 i nedra käken; alitid Finnas 
gift-tänder, 2-5 eller 4 pä hvar sida i öfra käken, hvilka 
äro uddhvassa, ihäliga och öppna i bäda ändar, samt kun- 
na efter Djurets behag nedböjas bakät eller uppresas. 
Bredvid dessa finnas 2-3 eller Hera smärre, ämnade som 
det synes, att tillväxa och ersätta föilusten, dä nägon af 
de större skadas eller afbrytes. Dä Ormen saknar alla 
dessa slags gift.-tänder, är dess bett ej mera giftigt. I en 
egen bläsa, pä hvardera sidan af hufvndet och under 
öfra käkens muskel, förvaras giftvätskan, som under musk- 
Jens röreise , pressas genom en. egen kanal tili gift-tandens 
bas, intränger der i landen och utsläppes genom dess ihä- 
liga udd i säret. Tungan , omgifven af en slida, kan ut- 
skjutas, är 2-klufven och tjenar att qvarhälla insekter 
©ch maskar, som Ormen stund om förtär. Käkarne kunna 
sä ätsküjas , att Djur som äro 2-3 ganger tjockare än Or- 
men sjelf 9 efter hand heia kunna nedsväljas. Frän hjer- 
nan i hufvudskälen och ryggmergen i aila ryggkotoraa tili 
stjertens slut, utgä nerverna tili alla slags organer. Vid 
i45 ryggkotor, frän nackbenet tili stjertens början, fästas 
290 refben, som omgifva inelfvorna, lifs- och fortplant- 
liings-organerna. Stjertknotorna, med förlängda sido-utskott 
i stallet för refben, äro 26. öfver tungan ligger luftstru- 
pen, som har broskringar och förlorar sig i hing an, hvil- 
ken är tunn, genomskinlig, fingersbred, 7-8 tum läng 
•ch utan flikar. Under densamma ügger hjertat, stört som 



4 



A L LM AN HÜGGOR M. 



en lifen bona. Lcfren, stundom 3-4 tum läng och J. tum 
bred samt a-flikig, ügger under bjertat. Intet mellangärde 
ätskiljer brö stets och bukens häligheter. Gallbläsan hyser 
en tjock gron galla, som ej är gütig. Magen, ofta nära -J 
aln lang, kan mycket utvidgas; de större nedsväljda djur, 
som Orrnen dödat, stadna i ruunnen och matstrupen, me- 
dan den delen som är i magen hinner förtäras, hvilket 
sker ganska längsamt; häraf hindras dock icke andedrägten; 
Tarmkanalen öppnar sig vid stjertens början emellan de 
lj all som der finnas. Det fett, som omger inelfvorna, ofta 
nog ymnigt, blir sin alt likt olja. Ifrän 2:ne smala, men 
par tum länga njurar, gä uringängarne alt direkt öppna 
sig vid tarmkänaiens öppning; de sakna säiedes urinbläsa. 
Pä sidorna om samriia öppning uttränga , vid parningen, 
bäda iianens yttre kondelar, som pä en klotformig ända 
äro försedda med smä taggar och ligga annars uhder 
stjertknotorna, dolda inom huden och fjällen, utsträckta tili 
stjertens spets; de kunna utskjutas tili nära hälften af de- 
ras längd och emottaga frän 2:ne testiklar, som ligga un- 
der lefren, genom egna kanaier den befrödande vätskan; 
Honan har äfven 2:ne dylika, som finnas vid bottnen a£ 
den dubbla lifmodern, i hvilken de genom vissa kanaier 
flfsöndra en vätska, som tili fortplantningen är nödig. Öfver 
t armen Jigger lifmodern, som utät har en enda vid öpp- 
ning, men bildar sedan 2 säcklika kroppar, hviika , en pä 
Irvar sida, uppstiga tili magens botten. I dessa danas äggen 
och sedan ungarne, pä en tid af 3-4 mänader ; ungarne fö- 
das utkiäckta inom moderns kropp, tili ett antal af i5-24 
st. i sender 3 i Juni eller Juli, men mäste genom moderns 
filihjelp befriäs frän moderkakan, som är fastad vid naflen; 
Är sommarvarmen tillräcklig, kan honan yngla 2 ganger 
om ärel. Ungarne kunna redan vid 2-3 ärs älder fort- 
planta sin art ; men nppnä i'örst vid 6-7 ärs älder sin full- 
komlighet. Parningen sker ganska längsamt; och synas 
bäda Ormnrna, som. ligga tätt vid hvarandra, da ofta utgöra 
en enda, med 2 hufvud; häraf kan hända anledning är 
tagen tili fabier om Ormar med mänga hufvud (Hydra 
lernasa). Caradori m. iL ha sett lefvande missfoster af 
Ormar med 2 hufvud. — • Ormarnas besynnerliga och egna 
Organisation är för aUmänheten föga eher icke känd; all- 
lnänna Huggorrrien har ibland alia arter kanhända bäst 
blifvit granskad • i dessa pämminnelser tordo finnas en ur- 
säkt för vidlyftighetea i den här meddelade beskrifning. 

Oi mens 



ALLMAN HUGGORM. 5 

Örmens föda bestär af Maskar, Insekter, Skorpio- 
ner, Ödlor, Grodor, Fäglar, Rattor och äfven andra 
Ormar samt stundom egna nyfödda ungar. Under den 
längsamma och tröga matsmähningen befbrdras röta , 
hvilken lillika med egna körtlar_, som afsiia ett vidrigt 
lnktande ämne, orsaka den äckliga och oangenäma Iukt, 
som ätföljer Ormen. Dess lifstid, eharu icke med säker- 
het bekant, 1;ynes vara ganska läng. Man har pästätt alt 
Ormen künde lefva ett är eller längre utan fö$a. Sädana 
som jag ftälüt inslängda utan mat, hafva ej uthärdat öfver 
3 mänader. Pennant omtalar dem, som Jefvat dubbelt 
längre tid , och Boyle har funnit att Ormen i nästan luft- 
tomt rum, ännu efter \\ timma, visat tecken tili lif; och 
da man efter 24 timmars förlopp insläppte luft, ägde 
den ännu nägon retlighet. Under vatten , tili och med i 
Spiritus, skoia de äfven kunna lefva Hera timmar. Allmänna 
Huggormen sönderslyckad pä mängfaldiga sätt^ visar rö- 
relse och lifstecken i alla bitarna. Det uttagna hjertat 
fortsätter sin rörelse Hera timmar; hufvudet skildt Iran. 
Kröppen öppnar och tillsluter murinen säsom förut och 
dess bett är lika farligt. Tobaksolja och oljari af Lagerkirs- 
trädet synas vara gift för Ormen. Under äska och da 
elektricitet är i lüften, t}^ckas Ormar 111 ä hast; tvertom 
händer det med de flesta andra djur. 

V 

Om hosten i kalia klimat süker Huggormen skydd i 
jorden, under stenar, ruttna träd m. m. mot den annal- 
kande vinterkölden , af hvilken han snart öfverraskas och 
kommer da i tillstand af Dvala. Ofta finnas Hera tili- 
hopa utan allt slags föda och rörelse ; blodens omlopp sker 
ytterst längsamt; de andas icke och väckas af ingen an- 
nan retelse än af varme. Märkvärdigt är att Ormarne, om 
vären vakna nästan vid sararaa ringa varmegrad, som om 
feösten var för svag att bibehälia deras fulia lifiighet. Or~ 
saken dertill torde finnas i värluftens egna beskaffenhet 
och kan hända äfven i det slags svaghet, som fortplant- 
Hingen öfver sommaren kunnat ästadkomma. Kölden sy- 
nes förstöra den yttre eller gamia huden och en ny bil- 
das derunder. Om vären afklädes derföre den gamla^ 
och den nya, i början tunn och ömialig, härdnar snart, 
och har iifligare färgor. Stundom har stark hetta samma 
verkan som kölden pä Ormens hud, hvilken da ömsas 
äfven om hosten. Sä väl djurets som hudens olika älder ? 

4 



6 



ÄLLMAN HÜGGORM. 



kunna säledes orsaka färgornas olikhet. Espingen (GoI. 
Chersea) är troligen icke annat an en artförändring med 
Jjusare fargor, tiil storleken nundre, och yngre än vanliga 
Ailmänna Huggormen. Atminstone bar jag pä de exem- 
plar jag sett och i synnerhet pä den individ af Espingen, 
som förvaras i K. VeU* AJtim Museum , icke kunnat finna 
minsta olikhet, undantagande färgen. Deremot tror jag 
att Beckstein har mindre rätt, som vill att äfven Svarta 
Huggormen (Gol. Prester) skail vara ariförändring af Alim. 
Huggormen. 

Derma Örms bett är sällan dödande, atminstone 
icke för större djur, och derföre hafva vi sä mänga fore- 
slagna botemedel deremot. Ej heiler synes det för en 
Örm vara farligt att biifva Ormbiten. Giftvätskan är gul, 
livarken sur, lutartad eller kaustik. Likväl är det efter 
Ormens art, dess mer eller mindre retade eller hungriga 
tillständ, älder, ärstid och andra omständigheter olika tili sin 
kraft. Efter Ormens död är giftet lika farligt, och om äa 
Ormen legat i Sprit läng tid, kan likväl säret af dess gilt« 
tänder biifva dödande. Utvertes i ett sär insprutadt, eller 
i tillräcklig mängd invertes förtardt, uppväcker det hastig 
oro, ängsian, hjertklappning, trängbröstighet, häftig svull- 
3iad, törst, kall svett, kräkning, yra, konvulsioner in. m, , stun- 
dom kallbrand och döden; det verkar pä nervsystemet och 
förstör retligheten. Redi, Fontana m. iL hafva med denna 
Ormart anställt sina mänga och märkvärdiga försök; de 
iunno dervid, att i liten dosis skadar giftet icke invertes 
i magen, men i större är det lika verksamt som utvertes 
användt. Ormbett, som ske endast i ytan af huden äro 
ej farliga. Ofta kännes ett Ormbett säsom stynget af en 
tisteltagg eiler nässeibränning. i-ontana har funnit vid 
Ormbett tjenligt, varm Terpentins-sprit eller kalkvatten 
mtvertes, samt ombindning cfvan för säret; invertes kräk» 
medel. Af inskarningar i säret har han ej alltid funnit 
onskad verkan. Likväl föreslä andra säsom säkraste med- 
let att tiiiräckligen vidga och skära i säret och att derpä 
lägga spansk Huga, lapis causticus eller annat dylikt. Miller, 
med flera nyttja genast Bomolja bäde utvertes pä säre* 
och invertes matskedbladtals, hvilket af mänga högligea 
rekommenderas. — Somlige herömma Ammoniak och B. de 
'Jussieu säger sig ha botat Ormbett med 6 — 8 droppar eau 
-deLuce, invertes gifvit i vatten, hvar o:dje timma , hvarvid 
han lät in^nida i säret sararna medel. Qavamlles beröm* 



ALLMÄN HUGGOJtM. 



7 



mer, sä" mot örmars sora Rasande djurs bett , en bland- 
King af pulveriserade örterna: Eryng. campestre, Alyss. 
spinosum och Melissa cretica eil. Nepeta iriarifol. , hvilket 
dock säkert behöfver viciare besannas. Jag bar seit färsk 
ßäfvenbom (Jump. Sabina) bultad päläggas pä säret, och 
den Ormbitne var dagen efter äterställd. Med klufven 
rödlök och salt, gnida somliga säret. Mänga andra hus- 
kurer ha blifvit säsom nyttiga ulropade,, men troligen 
bar natnren vid de flesta ensam botat det onda. De sä 
kallade OrmsLetiar, af hviika en del äro naiurliga stenar 
af ätskillig sammansättnlrig, andra äro med konst efter- 
gjörde, sägas, lagda pä säret, utdraga giftet och säledes 
bota Ormbettet; men de äro dervid af higen bevislig nyt- 
ta. Hufvudsakligt är att den sjuke icke misströstar, och 
att det rnedel man har tillgang tili > genast användes. 

Forntidens Läkare forsökte afven Huggormen säsorn 
botmedel mot värt Siägtes sjukdomar. Hufvudet, stjerten 
och inelfvorna förkastades; kroppen fläddes, kokades och 
ijente da tili en soppa, hvilken säsom födande och stär- 
kande gafs ät personer, som af älder eller nyss öfvervun- 
na sjukdomar voro svaga och afmattade. I ätskiliiga Euro- 
peiska länder brukas det ännu. Deraf ser man att köttet 
utan fara kan ätas. Ätskiliiga fäglar förtära ocksä Ormar. 

I läga vidjebuskar och löfskog bar jag stundom varma 
sommardagar träffat smä fuglar af Sparf-fiocken , obekym- 
rade om sin egen räddning; de tillkännagäfvo sin oro med 
pipande ocli oroligt hoppande af och an; jag hade kun- 
nat ta fägeln med händerna, men sökte i stallet orsaken 
tili dess yttrade bekymmer och träffade en gäng en Allm. 
Huggorm, som vältrat de späda fägel-ungarna nr boet och 
börjat svälja en. När Ormen var borta, flog ocksä fägeln. 
Utan tvifvel förkJäras orsaken härtill bättre, da man bär- 
vid endast tänker pä moderns begär att vilja fr als a sina 
nngar, än genom antagande af en tjusningskraft, som tili- 
äfventyrs künde bestä i en giftig eller söfvande dunstkretSg 
hvilken skulle omge Ormen, 

Tab. 3. Hg. A. Allmänna Huggormen i vanlig storlek. 
— B. Espingen, dess ariförändring eher en yngre Allmäa 
Huggorm, som kanske just derfore är giftigare, att han är 
yngre, da vätskornas afsöndring sker hastigare och Djuret 
har mera liflighet, biter djupare rn. m. — - C. gilt- tänder 
med giftbläsan. — D. en ensam förstorad; allt det öfriga 



8 



ALL MAN HUGGORM, 



i naturlig storlek. — Figurerne A. B. äro tecknadc efter 
Naturen och efter Originaler, som förvaras i K. Vett. Ak:s 
Naturalsamling. C. och D. äro länta hos Rüssel. Uti Linn. 
Amoen. Acad. VoJ. 6. 8:0 1765. p. 197. firmes Disp. Mor- 
sum S&rpentum , tili hvilken hör en figur öiVer Huggormens 
hufvudskäl tilJika med dess tänder; denna figur skall sö- 
kas vid p. 247. och pä samma TabeLl som Alstromeria 
pelegrina är tecknad. Förklaringen tili figuren öfver Or- 
mens Cranium igenfinnes p. 216. 



n:o 4- 

VANLIG MAKRILL. 

SCOMBER Scomber, Pä f. Makrilli. Pä fr. Mäqnerau. 
ArioL Pä t. Mackrele. Pä eng. MacareL Mackrel. 

Kröppen är nastan trind, silfverglänsande med 
blä- och grönskiftande flammig rygg. Smä* 
ftnorna äro mest 5, sä val pä öfra som undra 
sidan af stjerten. Framför Anatfenan är en 
hvass tagg. 



Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. T. i. F. 5. p. x3*8. Cl 4- ¥t*C*S. Ordo 
5. Thoracici. — J. E. Lorichs Beskrifn. pä Fisksl. i Bohus skärg. g:o 1790. 
s. 33. Tidn. af Sällsk. i Abo 1772. N:o 46. s. 565. — A JVew 0/ 
IVa*. 8:0 1792. Vol. 5:d. p. 255. Tab. 25. M. Th, Brünnich. Ichtyol. 

Masil. 8:0 1768. p. 68. 

4^de Klass. F IS KAR. 3:dje Flock, bröstfejsiga. 

(Se Utk. tili Organ. Kroppamas allm. kännedom — outg.) 

Makrillslägtet har süitt hufvud, som pä bäda 
sidor är nägot hoptrjckt ; i gälhinnan äro 7 strä- 
lar , och sidolinien blir bakät stjerten mer eller 
mindre köl formig. Sä väl pä öfra som pä undra 
sidan af stjerten finnas, merendels ätskilliga sär- 
skilta smäfenor. 



I kedjan af skapade varelser, är Mermiskan ensam uE«* 
rastad med förmägan, att i Naturens bok läsa sin Skapa- 
res Majestät och Ära. Genomträngd af vördnad och be- 
undran, igenkänner hon den Eviges fullkomligheter i 
Dess verk; och Naturen, som är synliga delen af den 
prakt, hvilken omger Hans thron, framställer dem för 
hvart ögonkast. I dessa lysande punkter, kastade liksom 
utan ordning i den omatliga himlarymden, ser hon oräk- 
neliga Verldar, som lyda den Allsmäktiges Iagar; och pä 
närmare afständ upptäcker hon samma styrande hand 
och samma ordning. OfveralJt arbetar Tiden, i Naturens 
omätliga verkstad, pä det Heins bestand, och att af ma- 
teriell oupphörligt bilda nya forrner. Under förändrade 
skepnader, och i särskilta Jöreningar, visar sig ständigt 
doa omskapade materien förnyad; Naturen synes derföre 
alltid lika ung. Lif och rörelse gä i bredd med död och 



a VAKLia MAKRILL. 

icraftlQshet; det gamla och tillika odugliga kan icke Na- 
luren fördraga ; i de förstörda kropparnas Ställen bildas 
nya. Med skäl förvänas vi öfver Naturens omätliga rike» 
dorn pä Urbilder eller modeller. Dessa äro alltid afpassa- 
de efter kroppens bestämmelsc. Hvilken oändlig ombyt- 
lighet i organer hos de kroppar, som med dem äro för- 
sedda! Lungorna, sä oumbärliga för andedrägten hos de 
fiesta djur, liafva i fiskarnas Gäl, hvarmed de andas, ett 
motsvarande organ, och Dägg:de djurens fötter, samt fäg- 
larnas vingar ersättas hos fiskarna af deras fenor. De 
brokiga och lysande färgor, som Naturen sä frikostigt lik- 
som slösat bland fäglar och insekter, utdelades sparsam t 
at fiskarnas Klass, Deras fjäli äga oftast en enda metal- 
lisk färg; men Makrillen utmärker sig med Hera lysande 
färgor och en vacker kropps bildning. 

Om skönheten alltid utgjorde stämpeln aF ett inre vä- 
sendtligare värde, künde Makrillen göra anspräk pä ett ut- 
snärkt rum ibland de nyttigaste fiskar. Nyss fängad är den 
aitan tvifvel bland de vackraste svenska. Kröppen är rundad, 
fyllig och nägot kägelformig. Ifrän den svarta ryggen gä 
nedät sidorna omvexlande gröna och mörkblä korta vägiga 
Jtverband, som i olika ställningar skifta färgor. Nedan för 
pä sidorna och under kroppen är fisken silf?erglänsande. 
Fjällen äro sä smä och ligga sä nedtryckta, att flere Auk- 
torer trott att Makrillen saknade sädana. Pä pannan, 
bufvndet och gällocken finnas de icke. I käkarnas främre 
och skarpa kanter, hvilka räkas da murinen tillslutes, äro 
smä fina tänder, äfvensom i gomhvallvet. Tungan är fri, 
med trubbig ända, silfverfärgad, nägot fallande i grönt« 
Näsborrarna äro 2:ne och sitta närmare ögonen än muri- 
nen. Da munnen är tiilsluten, synas käkarne liklänga och 
hufvudet spetsigt; öppnad är nedra käken längre och 
framstäende. Ögonen äro stora, knappt utstäende, med 
stor svartgrön pupill och silfverhvit klar iris. Gällocket 
har 3 stora fjäll eller skifvor, af hvilka det främre är 
baktill snedt afskurit, sä att dess längsta sida eller kant 
är nedät ; det bakre slutas med en rak linie, som skär 
kroppens medellinie nästan vinkelrätt: bäda ha afrundade 
hörn. Kroppens medellinie är inbillad och delar fisken 
längsefter midt i tu pä sidorna. Midt emellan denna och 
ryggen gär sidolinien nästan alldeles rak, om icke den 
poga betraktas, da dew är fint vägig; sedan den gärt förbl 

uuömnings 



VANLIG MAKRILL, 3 

ttttomniflgsorganet, faJler den smäningom in pä me- 
dellini6n n och blir obetydligen kölformig, dock sä alt stjer« 
ten är nästan / r kantig. Strälarnas antal i fenorna, ehura 
föränderligt, bar jag funnit vara vanligast i främsta Rygg- 
fenan (i.IUn) Ii-; i den andra (2. R:fn) 12; Smä- 
fenorna öfver och under stjerten äro 5 eller tiilsamma* 
10 st.; Stjertfenan (St:Fn) är a-klufven, utspärrande, och 
hyser mellan 20 och 3o strälar eller ben, af hvilka de 
medlersta äro nästan oraöjliga att räkna. Anal/matt 
(An:fn) bar 12 stralar, och dessutom iramföre en fri, 
kort och stark tagg. Om kroppens längd delas i 3 Hka 
delar, sä finnes uttömningsorganet vid början af sista Ire* 
djedelen. Bukfcnorna (B:f) sitta tätt tiilsamman, äro 
som vanligt z, och ha hvardera 6 stralar. Eröstfe?zornm 
(Br:f.) bysa hvar för sig 19 stralar. Da Buken öppnas, 
träfTas bukhinnan, som är svartaktig ; magen, lik en sack, 
bar vid nedra magmunnen mänga smä, korta, trinda och 
trubbiga bihang, som omgifva den säsom en manchett. 
Hanens Mjölke och Honans Romsäckar äro 2:ne. Lefren 
är utan üikar, och Mjelien svan brun. Tarmkanalen bar 
a:ne böjningar. Refbenen äro 11 pä hvar sida, och de 
«Hängt rundade ryggknotorna 5t. Kroppens längd är 
högst | aln eller nägot deröfver; vanligen las den nägot 
smndre, i synnerhet i Östersjön. 

I Juni, Juli och Augus'i mänader fängas Makrill för» 
tiemligast i Nordsjön och Bohusläns skärgärd , stundom i 
stor myckenhet vid berg och kiippor, tuen träfias äfven i 
Cstersjön och nägon gang vid Finland. Den finnes äfvea 
vid Marseille, Canar. Öarne, Surinam o. H. st. Dess för? 
nämsta föda är smäfisk och i synnerhet ungar af Silk 
Ibland ganska mänga Fiskare, som jag pä Hera orter inoin 
Bohusläns skären rädfrägade, var blott en enda, som trod- 
de att Makrillen ät Maneter (Medusa?); tvertom berättad© 
andra, att om Manet genom en handeise fastriat pä kro- 
ken, nappade icke Makrillen pä betet, som tillika med 
Maneten satt derpä. Man häller för att utom Hvitling 
(Gad. Merlang.) äta fiskarne icke Maneter. För öfrigt är 
Makrill en glupsk rof-fisk, som lefver i flockar, flyttar pä 
gifna ärstider och ankommer fullväxt om vären tili strän« 
derna, för att emellan stenarna Jägga sina ägg, söka tjen- 
lig föda och tillika uppfylla andra Naturens afsigter. Sä 
£äl af Fiskare som Föriattaie beräuas alltnäat, att Makril« 

5 



4 



VANLIG M A K R I Ii L. 



leM, da den först visar sig i skärgärden , har en hinna öf- 
ver ögonen, hvaraf han är elier synes vara blind, och att 
den sanirna sedermera öfver sommaren försvinner. I slu- 
tet af Juni säg jag ganska mänga nyss fängade Makriller, 
inen ingen med hinna dä öfver ögonen. Han simmar gan- 
ska fort, stär sällan stilla, vistas om sommaren ej pä be- 
tydligt djup och gär ofta nära under vattenytan samt för- 
ökar sig ganska mycket; dör hastigt , sedan han kommit 
ur vattnet, och ger, nyss död, ett fosforiskt sken i 
mörkret; träffas ofta i hafsvikarna tiilika med Silien, den 
han förföljer. 

Makrillens Lektid infaller i Juni. Dä rommen eller 
äggen äro af honan lagda, befrödas de säsom ibland Fi- 
skarna är vanligt af hanen, som öfvergjuter dem med den 
sä kallade mjölken. Efter denna förrättning öfvergifvas 
äggen och Makrilien söker större djup ; om hosten samt 
6fver vintern uppehäller den sig längt uti hafvet, som 
man tror pä de ansenligaste djup, för att fredas för vin- 
lerkölden, hvilket likväl icke öfverensstämmer med Perons 
försök., som tyckas bevisa^ att hafsvattnets köld tilltar tii- 
lika med djupel. (Se Utk. tili Org. Kropp. &c, outgifv.) 

I Boll usl äns skärgärd fiskas Makrill vanligast pä det 
sätt,attman läter Hera krokar, försedda med tjenligt agn 
af fisk och blylod eller sänke, siäpa i läng lina efter bä- 
ien under segling med frisk vind; detta kallas Ränndorg $ 
och verkställes mest ora natten eller morgonen ganska 
bittida. Till agn brukas helst en glänsande bit af Makrill, 
som skäres pä sidan af stjerten; dock nyttjas äfven bitar 
af annan fisk och smä sili. Han säges äfven nappa pä 
en röd klädeslapp eller brokig fägelfjäder. Under vanligt 
mete, som kallas Slagdorg, fängas mindre Makrill pä 2-3 
famnars djup i hafsvikarna, dä skalade Räkor (Canc. Squilia 
hin.) brukas tili agn. Ocksä tages Makrill i nät, som da 
hastigt mäste uppdragas och vanligast vid nägon Strand. 
Inbyggarne pä St. Croix fara ut nattetid i lugnt väder 
och ligga stilla pä hafvet med brinnande facklor, hvaraf 
Makrilien lockas kring bätarna, dä han fängas med nät, 
som skyndsamt uppdrages. 

Mänge anse Makrill för en välsmaklig fisksort; den 
skall om hosten vara fetare och bättre än i början af som- 
maren i , dä jag tyckte att dess kött yar nägot torrt och 4t« 



4 



VANLI G MAKR.IL L» 5 

ininstone ingen läekerhet. Den kokas och ätes med ättika, 
antingen genast eller iniagd säsom Lax, eller ock stekt; 
äfven rensas den och insaitas, packas i fjerdingar oeh lör- 
säljes. För svaga personer är Makriil, säsom en mindre 
lattsmält föda, icke att rekommendera. Vanligen bruka 
Fiskare att genast uttaga inelfvorna, raen qvarlemna rom 
och mjölke; sädan säljes den farsk i Göteborg och bibe- 
häller sig derigenom nagot längre Iran förruttnelse. I 
Skottland handteras Makriil pä lika satt soni Sil!. — Ro- 
marne tillredde af Makrillens insaltade inelfvor ett ilags 
sallat, att äta liksom Anchovis eller Caviar, och var hos 
dem under namn af Gamm i stört värde ; hos Turkarna 
skall det ännu vara i bruk. Detta de Gamlas Garum tiil- 
reddes i början af flera slag, inen i synnerhet af en liten 
fisk kallad Garns (Spigg? Gasterosteus) ; inen sedermera 
af Makriil, och ansäg man dem som fängades vid Cartha- 
gena och en närliggande Ö kallad Scombraria, dertill tjen- 
ligast; det utgjorde en mycket begärlig och dyr handeis- 
varp, ocli brukades bade pä borden som en läekerhet, att 
öka aptiten, och i Läkarekonsten mot sär och ätskilliga 
slags krämpor. 

Tab. — Figuren ar ritad efter en nyss fängad Makriil 
i Bohusläns skärgärd. — a. visar kroppens form i den 
afskurna ändan, da genomskärningen göres t. ex. vid 
främre ryggfenan. — b. föreställer stjertens form da den 
tversföre afskäres. Skalan af 3 tum i svenskt alnmätt och 
ca tum indelad i fjerdedelar, utvisar rätta storleken. 



V 



n:o d. 

A) HJORTHORNIG LUKAN. 

LUCANUS Cervus. Ekoxe. Horiiko. Pä f. Tammi- 
Härkä. Pä fr. Cerf volant. Pä t. Rusch-Käfer, 
Horn-Schröter, Pä eng, Stag-beetle. 

Ar kastanjebrun eller svart. Hanens käftar 
(mandibular) äro längre an hufvud och hals 5 
böjda, pä inre sidan taggiga och i ändaa 
2-uddigaj Ronans äro kortare än hufvudet. 



Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. T. i. P. 4« p« *588. CL 5. IniectI, 
Ordo i. Coleoptera. — K. Fete. AK. Handl. 1785- p- 221. — Payk. Fn. 
Sv. T. 5. p.' 45. Fabr. Syst. El. T. 2. p. 248. — v. Moll Nat. bist. Briefe 
T. 1. p. 149. 8:0 1785. Posselt Beytr. z. Anat. d. Ins. 4:o 1. H. p. 15. 

tab. 2. fig. 1 — 15. 

9-de Klass. insekter. i:a Flock, med vingsiul. 

(Se Utk. tili Organ. Kropparnas allm. kännedom. outg.) 

Lukanslägtet innefattar merendels arter som. 
äro stora^ mö'rkt färgade med afläng , platt och 
slät kropp samt härda vingskaL Hufvudet är storö 
och framätsträckt. Käftarne, fästade i yttre kanten 
af hufvudet^ äro utstäende med en eller fler& 
taggar och stundom länga som vingskalen. Via, 
2 pensellika organer under läppen fästas munträ- 
darne (palpi), som äro olika länga, Antennerne 
af 11 leder, fästade vid undra och yttra sidail 
af käftarnas baser , ha en led af halfva anten« 
nens längd, och de 4-5 yttersta bilda en kam* 
Fotlederna (tarsi) äro 5> utom gajfellika klorna* 
Benpiporna äro pd yttra sidan tandade, 

T . 

-I-Jängsamt n arm ade sig i början vära kunskaper tili sitt 
stora ändamäl : Menniskornas lycksalighet. Behöfvet och 
uppmärksamheten, mödan och tiden alstrade likväl smä* 
ningom deraf ett förräd , och hvart tidehvarf öfverlemnade 
ät det kommande en gärd, som i dess egen värd ofta lik« 
nat skatten i den Giriges hand. Det kunskapsförrad som 
pä detta sätt tid efter annan samlades, innehöll jemte 
mänga genast användbara upptäckter, äfven andra, hvilk« 
.e#dast blefyo det i förening med nyare och seftare tili«? 



njORTHORNlG LUKAN. 



komna. Insekternas gränskning, som ännu tiliäfventyrs 
för mänga torde synas utan ändamäl (man föriäte det- 
ta misstroende tili värt upplysta tidehvarf!) skall sanno- 
likt för tillkommande slägtleder bereda en utvidgad nytta, 
hvilande pä de grunder, som dertill nu eller tillförene 
blifvit lagda. Vettenskaperne räcka hvarannan hjelpsam 
band , och om nägondera af dem skulle för den okunniga 
framvisa en rnindre fördelaktig sida, sä mä vi icke der- 
före neka henne en annan mera förmänlig; när nymänen 
vänder ät oss sin oupplysta sida, blir hon för oss osynlig, 
men hon är ju ändock tili och skall framdeies lysa : och 
manne icke natnren är lika skön, fastän den olycklige 
blinde af egen erfarenhet känner det icke? Nyare forsknin- 
gar äterlifva de äldre och päminna om de nästan bort- 
glömda, sä att bäda slagen blifva nyttiga. pfvertygade 
af dagliga erfarenheten kunna vi pästä, att hvart steg 
pä odlingens bana leder tili ett mal, som bevarar en 
fördel ät värt slägte. De undransvärda framsteg Insekt- 
läran gjort i sednare ären, lofva mycket ät framtiden; 
och dessa skulle kan hända förnämligast tillhöra /. C* 
Fabricii arbetsamhet, om hans System icke röjde för 
stora brister, om hans noggranhet allestädes svarade mot 
rrsyckenheten af beskrifningar, och ändtligen om hans be- 
mödande halt Entomologiens nyttiga användande i sam- 
hällslefnaden pä närmare hall tili sitt föremäl. Till kan- 
Bedoraen af Naturens allmänna inrättning är den visserli- 
gen lika vigiig, sum nagon annan del af Naturalhistorien; 
och kanhända skall den en dag lyfta sig tili samraa höjd 
som iävan om örterna. Insekierna öfverträffa i fullkomlig 
foyggnad ganska mycket Maskarna, och deras besynnerliga 
forvandlingar skilja dem fraa de öfriga Kiasserna i Djur- 
riket« 

Hjörthorniga Lukanen , tillkommen aF ett ovalt ljus- 
forunt ägg, stört som ett litet hampfrö, kläckes derutur, 
blir Larv, sedari Puppa och slutligen fullkomlig Insekt, för- 
Sfedd med en härdare beklädning. En kort beskrifning 
pä denna Larv torde fä tjena säsom exempel pä Insekter- 
nas fullkomliga Organisation, äfven i tillständ af larver. 
Genom veck elier insnärjningar pä tveren i en hvitgnl, 
seg och pä nägra stallen genomskinlig hud, är kroppen 
deiad i 14 ringar eller segmenter; pä de 10 främsta, äfven- 
som hufyudet, finnas strodda korta här; baktill pä sista 

ringen 



iiJOIlTHORNiG LUKAN. 



ringen är en hjertformig fläck, hvari tarmkanalen* oppnas» 
Pä hvardera sidan af kroppen äro 9 andhäl. Vid de 3 
främsta segmenterna och pä undra sidan sitta S par korta 
bruna häriga fötter, som bestä af 4 leder. Det gulbruna 
fiufvudet, omgifvit med en härdare beklädning, är rundt 
med en öfre läpp, 2 teniligen starka och tandade käftar, 

2 mindre käkar, som äro korta, häriga och pergament- 
lika. De främre munträdarne ha 4 Jeder , och fästas vid 
yttre brädden af käftarna samt midtpä dem. Nedre läp- 
pen är cylindrisk, pergamentlik och liksom sammarisatt af 

3 stycken, trubbig, kort och häng. Vid nedra läppens 
främre kant fästas bakre munträdarna , som ha 2 leder. 
Larvens antenner äro trädlika, häriga och fästade bakom 
käftarnas ledgäng samt bestä af 4 leder. Emeilan käftar- 
na och bäda läpparna öppnas svalget, hvarigenom den 
söndergnagda födan eller ruttnande Ekveden föres tili 
magen och tarmarna, hvilka i synnerhe t i bor j an omgüvas 
med fett och äro pä olika Ställen af oiika vidd eJler rym- 
lighet, men bestä af 3 olika hinnor och muskelfibrer. Vid 
magens sktt och tarmarnas början uppkomma 4 äderlika 
Ena käril, som, utau att grena sig, ligga i oiäkneliga krök- 
»ingar pä magens yta och kallas af Posselt Gallgängar.' 
När larven, som aUtid ügger krökt, hunnit sin tiübörliga 
storlek och är 4-5 tum läng/ bildar han af jord och ett 
limaktigt ämne en ägglik klump eller boll af en knytnaf- 
vas^storlek, hvari han afvaktar sin förvandling tili pnppa, 
Smäningom blir larven kortare, mera skrynklig och ändt- 
ligen brister huderi, dä han fär en alldeles förändrad form, 
och i detta tillständ af puppa, som kan räcka flera mä- 
nader och liknar de större djurens vinter-dvala , är lifs- 
kraften föga verksam, ingen föda fordras tili iifvets un- 
derhäll och ingen rörelse päskyndar vätskornas omlopp. 
Den fullkomJiga Insektens delar äro dä bildade, men for- 
dra ännu en tid tiJI stadga och ytterligare utveckling. När 
denna inträffar, brister puppans yttre ska! eller hud^ och 
Lukanen utgär ur jordbollen, med andra organer tili nya 
ändamäl, för att i ett annat tillständ, försedd med hinnak- 
tiga vingar och en härd betackning, i fria lüften söka ny 
foda, uppfyjla sin bestämmelse, para sig och dö. — Som 
SkaMnsekt är han ailmännare känd pä de orter der den 
nägot ymnigt träffas t. ex. i södra Sverige, Tyskland, SzV 
benen m. tl; den fiimes äfven vid Stockholm, ehuru sali, 
synt. I Juni och JujU förekummer denna Lukan-art i Ek- 



HJ ORTHORNIG LITKAN. 



skogar. Larven äter ruttnad Ekved, och den fullkomliga 
Insekten tros lefva af vissa safter eller rötaktiga vätskor, 
som finnas pä Ekstubbar. Swammerdam har sett den be- 
garligt förtära häning, hvarmed hau lockat Insekten att 
gä frän ett stalle tili ett annat. 

Sa olika Näshornade Torndyfveln (Scar. 1. Geotr. 
nasicornis) är med denna Lukan, sä Jika äro deras Lar- 
ver, hvilka med svärighet kunna ätskiljas. Jag nämner 
detta för att göra rättvisa ät vär odödlige von Linne, 
som först inom ett slägte förenade dessa Insekter och se- 
dan formerade deraf 2:ne särskilta, men tili hvarannan 
liärgränsande. Hans skarpa blick och förtroliga bekantskap 
med Naturen, künde icke forma honom att ailägsna dessa 
bäda slägten. J. C. Fabricius deremot, ledd af andra 
grundsatser, har velat försöka en annan ordning eller 
rättare sagdt uppställning, hvartill han gifvit reglor, som hau 
sjeif i sina arbeten alltför ofta nödgats öfvergifva, och 
efter hans metod büfva Torndyfvel- och Lukanslägterna 
vidlyftigt ätskilda. — Hos Vilnius (Lib. 17. C. 24) omtalas 
linder namn af Cossus en stor Larv, som skulle finnas i 
Ekträd, och denna var hos dem i stört anseende säsom elj 
förträfflig Iäckerhet. Det synes troligast , att Romarnas 
Cossus varit denna Lwkanens Larv, eh um andre ha ansetE 
Larven tili en Nattfjäril (Bomb. Cossus) vara den samma ; 
den sistnämde har en vämjelig lukt och tyckes ej vara 
frestande tili försök att ätas. I stallet för rätter af Insekt- 
larver, har smaken eller modet infört andra kanske lika 
litet naturliga matämnen. — Lukanlarven, da han genom- 
borrar de härda Ekträdstubbarna, hvilkas förruttnelse Na- 
turen för utrymme och näring ät sina öfriga alster mäste 
päskynda, uppfyller gemensamt med mänga andra lnsekfc- 
larver detta ändamäl; vattnet intränger lättare genom de 
häl Larven borrat, veden upplöses , ruttnar och förvandlas 
tili växtjord, som i sin ordning tjenar andra örter tili 
nnderhäll. 

En annan i Sverige sällsynt förekommande Lukan, 
nägot mindre än den här beskrifna och kallad L. Capreo* 
Ins, är kan hända endast dess artförändring, tillkommen 
genom brist pä föda under Larvtiilständet eller ock af 
andra orsaker, som tillika med den anförda verkat gemen- 
samt tili bildande af dess obetydligt afvikande känneteeken. 
I fall frägan: äro dessa Lukaner skilda arter eller endast 



HJ ORTHORN IG LUKAS. 



5 



iorändrlngar? vore af mycken vigt, skulle den förmodll- 
gen dock icke lät t kunna bestämdt afgöras, emedan d^ras 
Larver utan tvifvel likna hvarannan mer än sjelfva Skal- 
Insekterna. 

Tab. 5. A) /ig. i. ägg. — 2. larv. — 3. puppa tili 
Hanen. Honans puppa saknar de stora käftarna, men är 
i öfrigt alldeles lika med Hanens. — 4- Lukan- Hanen. — 
5. Hon an. Figurerna 1 , 2 och 5 äro kopierade efter 
Roeseis, jemförda med Posseks och Sturms, De öfriga 
äro efter naturen. 



n:o 5. 



B). SPANSKFLUG -LYTTA. 

LYTTA vesicatoria. Spans k Fluga. Pä f. Spanian 
Kärväinen. Pä fr. Cantharides* Pä t. Spanische 
Fliegwi. Pä eng. Cantharides. 

Heia kroppen är grön , guldglänsande med 
mörka antenner och bläaktiga fotleder* 



Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. T. x, P. 4. pag* 2013. Q. 5. Iwsecta* 
Ordo x. Coleopt. Ejmd. Skanska resa s. 186. JE/usd. Amoen. Acad. Tora- 
6. p. 152. g:o 1763. Meloe vesicat. Resp. Lencsus. — Payk. Fn. Sv. T. s& 
p. i5$. Fabr. Syst. Eleuth. T. a. p. 76. Hoppe Enum. Insect. Elytrat. T-. 
s. p. 36. — Der Naturforscher a3 St. 8.0 1788« p. 37« T. 1. fig. 1— 8- #« 
Loschge. — Tillochs Phil. Mag. Vol. 18- p. i45« N:o 70. Medico-chem> 
researches on tlie Virt, and propert. of Canth. by Beaupoil bcDeyeux* — •■ 
Annales de Chemie An 12. N:o 142. p. 29. -— Mein, de l'Acad. d. Scienc. ä 
Turin T. 1. par Qiulio. — Trommsd. Journ. d. Pharm. 12. B. 2 St. s. 
ao8- bey Parmentier. — Buchoz Hist. des Ins. nuisibles &c. 8:0 X784- p« 
297 Roche/. Gours Elem. de Mal. Med. 8:0 an 11. T. a. p. 233. Pharm,, 
Cantharides. 

g:deKlass. INSEKTER. i:sta Flock, med vingskal. 

Slägtet Lytta bestär af sädana arter, som ha 
huf v ude t stört, nedböjdt och bredare än halsen 
(thorax) med 4 olika länga munträdar , af hvil- 
ka de bahre äro klubblika; halsen är nästan cylin- 
drisk, nägot bredare framför midten och plattad 
of van tili; Ulla skölden m eil an vingskalen är gan- 
ska Uten; vingskalen äro mjuka, höjliga och be- 
täcka kroppen. Futterna äro smala och länga med 
5 fotleder pä de främre paren och^pä de hakre. 
Antenneme^fästade vid ögonens främre eller inre 
haut, äro jemnsmala^ trädlika och längre än huf- 
uud och hals* 



D e Insekter, som i en skicklig Läkares hand forma ank- 
lingen mildra eiler alideles häfva en sjukdom, äro väl 
icke särdeles mänga, men ibland dem är man tvifvel 
derma Lytta märkvärdigast. Beskrifning öfver den samma, 
utförligare. än den ofvanföre gifna , tror jag här kunna 
umbäras; dess lefnadssätt, öfverensstämmeise med andra och 
yerkan säsora iäkemedel torde mera här förtjexia ett rum. 



S P A N S K "F L U & - L Y T ; T A V 



I södra Sverige och ymnigare i Tyskland, Frarikrike^ 
Spanien m. in. förekommer Insekten i Juni mänad, vissa 
är tili stört öfverHöd pä löfven af Liguster, Syren, Ask, 
Caprifolium, Fiäder, Asp m. m. Jag har träfiat den yra«. 
nigt vid Malmö pä Ligusterhäckar i en trädgärd, vid 
midsommarstiden. Den upptäckes lätt, dels geno/n de i 
brädden gnagda eiler alldeles uppätna löfven, dels genorrt 
en egen vidrig lukt, som den sprider. Buchoz har anmärkt, 
att den i södra Europa of'ta gör stor skada pä träden; 
och Lose/ige att den stundom icke skonar ett enda löf 
pä de träd, der den börjat äta. De undvika gerna solhetta 
midt pä dagen och gömma sig da i graset eller annorstä- 
des i skuggan, hvarföre tjenligaste tiden att nedskaka dem 
fr an träden och samla dem, är i mulet väder eller om raor- 
liarna bittida. Endast en kort tid, och stundom blott; 
nägra fä dar träfrar man dem, emedan de skyndsamfc 
para sig och lägga ägg, hvarefter de dö bort och försvin» 
na. Man trodde dem i anledning häraf vara flytt-insekter, 
men denna gissning saknar all sannolikhet, emedan de 
äro tröga och i sin flygt oviga. Vissa är söker man dem 
förgäfves pä stallen der de förut funnits, förmodligen der- 
Xöre att väderleken och andra omständigheter icke gynnat 
äggens kläckning eller Larvernas tillväxt. De lefva mer- 
cndels mänga tillhopa och lyckas enrlast vara tili för att 
äta och para sig; honan, som gör ett slags motständ, jagas 
och gripes af hanen. Äggen likna smä cylindrar och kläo 
kas eller förvandlas tili ungar efter 14 dar eller 3 veckor; 
dessa förtära förmodligen icke samma föda som Skal- 
insekten. Bar. De Geer observerade Larverna tili Meiog 
Proscar abceus, och fann dem begärligt fästa sig pä vissa 
flugors kroppar, af hvilkas vätskor de utan tvifvel lefva. 1 
Spanskflug-Lyttans larv är alldeles lika med den af Bar.; 
De Geer (Tom. 5. p. 3. Tab. 1. f. 7.) beskrifna och ritade, 
hvarföre det är sannoiikt att deras föda i larvtillständet är 
den samma. v. Linne förenade ocksä i ett slägte bäda 
dessa Insekter, som Fabricim i sitt System alltför längt 
frän hvarandra aflägsnat. 

Sä kallade Spanska Hugor, hvilka tillförene kommo 
frän Spanien tili Apoteken i Europa, nedskakas af trä« 
den pä utbredda lakan eller dukar. De instoppas ge-. 
nast i buteljer, som, da de äro fyllda, tillkorkas, sä att 
Insekterna qväfvas och dö. Sedan torkas de utbredda pä 
sali eller dukar i skuggan och förvaras slutligen heia i 



§ 



SPANSK.FLUG - tYTTA, 



torra, rena och uppvärmda flaskor, som väl tilltäppas. De 
kunna äfven dödas i ängor af ättika, eller dränkas i vin- 
ättika, upptagas, torkas och sedan förvaras; men det först- 
Jiätnda sättet är bäst. 

Derma Insekt har den besynnerliga egensknp att ut- 
vertes inHammera huden och uppdrnga öfverhuden tili en 
blasa, fylld med en seg klar vätska, samt att invertes ver- 
ka pä uringängarna. Af Spiritus utdrages denna kraft och 
pä detta sätt beredes en Tinktur, som utvertes brukas 
tili frotteringar, säsom ett stärkt retmedel och invertes i 
ganska liten dosis och alltid med största försigtighet, 
emedan sä väl Spansk Flug^tinkturen, som Insekten i form 
af pulver, verka säsom ett stärkt gift, och böra icke utan 
kunniga Läkares tillstyrkan invertes användas. Giulio säg 
vattenskräck och den rysliga krampsjukdomen Tetanus 
orsakade af för stor dosis Spanska flugor. Man har funnit 
hos djur, som ej dölt af den dosis man gifvit dem, kräk- 
ning eller äckel, svära plägor och tecken att de angripna 
delarna voro nära att förstöras. Säsom motgift rekornrnen- 
deras kräkmedel, mjölk, olja, slemmiga soppor, invecklan« 
de klistirer och omsiag, ljumma bad och kamfert i tili- 
räcklig dosis. Utvertes är bruket af Spanska flugor min« 
dre forligt , elmru det stundom genom absorbtion kan yttra 
sin verkan pä de inre organerna. SpansJißug-pläster eil er 
Salf.'a är, det förra ett pläster blandadt med pulvret af 
Insekten, och det senare Basiliksalfva med tillsats af i 
vatten kokade Spanska flugor. Bäda slagen brukas i af- 
sigt att reta, alieda, äterväcka en förlorad känsla , ästad- 
komma konstiga sär, m. m. Da Insekten pulveriseras, bör 
men bevara ansigtet och andedrägts-organerna för det dam 
©ch fina döft, som dervid uppstiger. 

Keinien har reden nagorlunda utredt bestandsdeJarna 
af Spans kf 1 u g- Ly tt an . Genom torr destiiiation har man 
funnit Insekten innehalla en sä kallad Hygtig alkalisk Spi- 
ritus, torrt fiygtigt alkali, en illa luktande rnörkröd och 
tjock olja, samt en äi erste- d utan vidare saltartade delar. 
Thonvenel och efter honom Beaupoil funno, genom en an- 
nan utväg, hos denna Insekt ett svart, ett gult och ett 
gront ämne, en syra sorn icke är bestämd, kalk i iöre- 
ning med fosforsyra , kolsyra, saltsyra och svafvelsyra 
samt jernoxid. Med vatten afsöndrade hau det extraktiv a 



amnet, 




SPANSKFLUG - 3LYTTA. 



S 



ämnet, och erhöli sälede« ett vattenaktigt extrakt , som i 
mindre dosis än pulvret var nästan lika verksamt och i 
svnnerhet pä urinvägarna. Det svarta ämnet var svagare 
än extraktet, och samma omdöme fäller han öfver det gula 
och gröna. Han tror sig ha funnit att det grüna passar 
hast i förening med vax och pläster tili utvertes bruk och 
att bläsdragande egenskapen finnes i synnerhet i detta am- 
ne, sä vai som i det extraktiva, hvilket sednare, da det är 
ensamt, mest skall verka pä urinvägarna och könorganerna. 

Men det är icke Spanskflug-Lyttan ensamt, som be- 
sitter dessa medicinska egenskaper. Hos Dioscorides , Fli- 
nius , Imperatus m. fl. beskrifves en Insekt, som troligen 
är Myiabris Cichorei F. hvilken har blifvit nyttjad i lika 
afsigt. Den skall ocksä finnas pä Apoteken i Kina, hvil- 
ket synes vara temligen säkert, emedan denna Insekt (MyL 
Cichorei) f örvaras , jemte aildra i Kina brukliga medika- 
mentsämnen, i ett litet Apotek , som K. Vett. Akademien 
äger och som är köpt i Kanton och skänkt af Hr. Staaf. 
Men utom hos denna, torde det bläsdragande ämnet finnas 
hos mänga Insekter, ehuru Caradori vill icke medgifva att 
det finnes hos alla Skalvingade. Gerbi skref en Afhand- 
3ing ora Insekten Curcul. antiodontalgicus 1. conicus, som 
i en del af Italien redan förut var känd säsom ett medel 
mot tandvärk. Vi veta att ätskiiliga Coccinellarter , sön- 
derkramade mellan fingrarna, meddela ät fingret en kraft 
att genom blotta vidrörandet bota ätskillig slags tandvärk. 
Samma verkan har Abilgaard funnit hos Spanskflug-Lyt- 
tan. Andras erfarenhet har visat att dessutom mänga Skal- 
Insekter äga den t. ex. Curcul. viliosus Geofr. , Jacea?, 
Bacchus, Carab. erythro cephalus Rossi, Car. ferrugineus 
Fahr, Cantharis-slägtet i allmänhet, Chrysom. Populi, san- 
guinolenta m. fl. Tandköltet bör dock vid bruket af In- 
sekter, icke vara infiarnmeradt, ej heller bör pulvret vidrora 
detsamma. Lister, Meriana m. fl. ha erfarit en inflamma- 
torisk verkan i huden, och stundom smä bläsor deri upp- 
dragna, af ätskiiliga delar hos larver, som höra tili Fjäll- 
vingade flocken (Lepidoptera) bland Insekterna. Man bör 
derföre med försigtighet rensa Insektlädor frän dam och 
öfverblifna delar af söndriga Insekter. Enligt Vogels an- 
märkning skall Coccin 7-punctata innehälla ett ämne lil^t 
Opium ; flera Insekter torde äga detsamma. 



7 



10 



SPANS LUG -LYTTA. 



Tab. 5. — ß. — i. a'gg. — 2. ägget förstoradt. — 5. 
larven, mycket förstorad einedan den afritade var nyss 
kläckt och dog strax derefter; den torde dock som utväxt 
bli stor som figuren. — 4- LyUan i naturl. storlek. — 5. 
cn monströs 2-klufven antenn, sädan den fmnes pä ett 
exemplar som jag tagit i Skäne och förvaras i min samling; 
den motsvarande antennen pä exemplaret är enkel och 
naturlig. Det är ovanligt att antennerne bli vanskapade, 
fielst da heia Insekten i öfrigt icke visar rninsta Variation, 
hviiket inträfiar vid detta tiilfäilet. Fig, 1-2-3 äro kopie- 
rade efter Loschge?is i Der Naturforscher; de öfriga 
äro efter naturen. 



n:o 5. 

C). TVÄFLÄCKIG APAL. 

APALUS BIMACULATUS. 

Ar svart och fint luden; vingshalen äro gula, 
med en svart rund fläck baktill pä hvardera. 

Zinn. Sysr. Nat. Ed. Gmel. T. i. P. 4« P- *7*S. (Meloe amacul.) 
Cl 5. Insecta. Odo i. Coleoptera. Ejusd. Amoen. Acad. T. 6. p. 107. 
Diss. de Meloe.— De Geer Mem. p. serv. ä l'hist. d. Ins. T. 5. p- 23. tab. 
z. flg. 18—19. — Payh F:na. Sv. T. 2. p. 127. — Fabr. Syst. El. T. 2. 
p. 24. Rcemer Gen. Ins. 4:0 1789. p. 48 & 58. tab. 34. fi g- J 8- (mala.) 

9:de Klass. insekter. i:a Flock, med vingskal. 

klagtet, som enligt Fabricii uppgifi bestdr af 
3 kända arter, utm'drker sig med afläng kropp , 
mättlig storlek, böjliga vingskal, litet ovalt och 
utstäende hufvud , med starka hornaktiga käkar, 
(maxillce) försedda hvardera med en tand, ohka 
langa men jemnsmala munträdar (nedra läppens, 
eller de bakre, äro langst), fint ludd pä hals 
och bröst, trädlika antenner nästan liklanga som 
kroppen; fotiederne äro pä de främre paren 5 
och pä de eftersta benen blott 4» 



Denna gaxiska sällsynta Insekt, som man länge velat snse 
säsom utdöd, blef först funnen af Is. TJddman i skogen 
vid Skans-källan eller Skans-brunnen £ mil frän Abo i 
jFinland och sedermera beskrifven i en Disputation (p. 17. 
11:0 52), som under Prof. Leckes Presid. utkom i Abo är 
1753. v. Linne säger att den är trälfad i April mänad 
vid islossningen i sandgroparna vid Upsala och äfven i 
Finland. De Geer, som räknar Insekten tili Pyrochroe-siäg- 
tet, anlör väl att den förekommit pä jorden vid en väg i 
April mänad , men tillägger inga vidare omständigbeter , 
som kunna styrka denna uppgift; figuren som hau gifvit 
är ej heller lyckiigen träffad. Iiiiger nämner att den är 
tagen i sednare tider i Ungern, men anför ingen Auktoritet 
derpa. Hr. K. Sekr. Ar gillander vili med nägot slags 
visshet päminna sig att han för vid pass 20 är sedan fätt 
denlefvande i SavoJax och Finland, churu rar. Alla är har 
denna Insekt förgäfves blifvk aökt vid Upsala och det sy- 



12 



nes icke alldeles otroligt, alt de flesta, om icke alla som 
Uli förvaras i Samlingar, först utdelades af Uddman och 
kan hända s am lad es i Finland. Hr. Dr. Hall, som tilüka 
med Uddman pä samma tid vistades i Upsala, är af den 
tanken, alt Uddman , som ifrän Finland kom väl fürs cd d 
med mänga exempiar af denna Insekt, utspridde bland 
sina medstuderande, att han tagit den i sandgroparna vid 
Upsala, och att, sedan detta skämt blef för mycket all- 
roänt, mäste han äfven för v. Linne uppge det som en 
sanning. Att De Geer förgätit hvarifrän han fätt sitt exem- 
piar, och bortblandat dess hemort med nägon annans , som 
liknade Apalen, är ett möjligt och kanske bland Entomo- 
loge*- icke ovanligt förseende. Nägon irring skulle ock 
ha kunnat föranlätit Hägers uppgift. Oaktadt alla mina 
eftcrspaningar, har det ej lyckats mig att fä ett enda af- 
görande bevis, att den nänsin blifvit lefvande sedd eller 
tagen vid Upsala. Säkrare torde det vara att söka den i 
Finland, i fall den icke blifvit utdöd, en händelse lika 
möjlig bland Insekter, som bland Däggande Djuren. 

Da v. Linne i denna Insekts kännetecken fann tili- 
räckliga skäl att gifva den ett rura i Meloeslägtet, det sam- 
ma, hvari han upp tagit SpanskMug - Lyttan ; var det icke 
underligt att han, som ansäg sitt System komma det natur- 
liga ganska nära, förmodade hos denna samma medicinska 
egenskaper, som finnas hos sistnämde Insekt. Ingen er- 
farenhet lär hittills kunna bestyrka hans gissning, emedan 
Insekten är sä sällsynt ; men om sä vore, kan det ej före- 
falla oväntadt, da vi redan sett att mänga Skalvingade 
Insekcer äga SpanskHug-Lyttans egenskaper. 

Tväfläckiga Apalen säsom larv eller puppa, dess föda,- 
lefnadssätt och hushällning äro ännu obekanta ämnen i 
dess historia. v. Linne tiliskrifver den samma tröghet 
och ovighet som Spanskflug-Lyttan , och säger an den ut- 
tröttad under flygten nedfallit i sandgroparna, hvarifrän 
den genom sin ovighet icke kunnat hjelpa sig. Af framtida 
undersökningar mäste vi vänta att gissningarne kullkastas 
eller förvandlas tili sanningar och att det obekanta smä- 
ningom upptäckes. 

Tab. 5. — C. föreställer Apalen i nat. storlek, ritad 
efter naturen? 



n:o 6. 

ROD AKTIG SJÖSTJERNA. 

ASTERIAS rubens. Kors - "kra bba. Kors - fish. Kors - troll. 
Pä f. Merüähti. Pä fr. Etoile de mer. Pä t. Seestern. 

Pä eng. Seastar. 

De 5 Strälarmarne äro pä öfra sidan konvexa 
och mjuka, mer eller mindre taggiga; inun- 
der med en fara midti och längs efter, frän. 
hvilken Ten taklerne utskjüta niellan härda 
rorliga taggar, som sitta i rader in und er och 
pä armarnas sidor. 



Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. T. i. P. 6. p. oiGi. Cl. 6. Vermes. Ordo 
2. Mollusca. Cuvier Tabl. Eiern, de l'Hlst. N. des Anim. ß:o An 6. p. 646. 
G. Torraca dans les Mem. de l'Ac. des Sciences de Turin T. 6. 

1 i.te Klass. stralartade djur. i.a Fl. 

MED I3ARD BETÄCKNING. 
(Se Utk. tili Organ. Kropparnas allm. kännedom. — out g-) 

SjÖstjernorna ha en plattad kropp, läder aktig 
eller chagrinlik hud, och äro oftast delade i 5 
strälarmar, hvilka äro än ätskilda, än samman- 
bundria , än mänggreniga. Mumien, som tillika är 
utgäng för exkrementerna , finnes i medelp unkten 
pä undra sidan och bihlas af en kalkaktig 5-kanc 
med tänder , omgifiie af en tunn hud eller hinna. 
Invertes hör hvar stralarm sin mage 7 dubbla ägg- 
stockar och andra organer, som tr öligen tjena att 
leda det insupna vattnet och födämnen, samt äf- 
ven en kalkaktig ledfull benrad, som ger stöd dt 
det öfriga. Tentaklerne sitta pä undra sidan, och 
kunna efter djurets behag utshjutas och indragas. 
En förlorad stralarm äterväxer lütt hos artema i 
detta slägte. 



J-Jifskraftens fenomener och orsa kerne tili dem äro stöte- 
stenar för det forskande snillet. FörgäTves , efter de dju- 
paste undersökningar, frSgar det sig sjelf: hvari bestlr 
derma kraft, som ur en iiten obetydlig knopp, utvecklar 
den konstiga biomman, hvilken frambringar ett fro, fjenligt 



2 RÖDAKTIG S JOST JE RNA. 

an i Naturens band gifva plantan tili ett stört trä'd ? hva'd 
är det som väcker den liksom sofvande eiler döda lifs- 
punkten i ägget och som ger de cirkulerande vätskorna 
sin första benägenhet tili rörelse, som bildar och öppnar 
kanaler för dem och som bestämmer deras gang? hvilken 
är den röst, som för mär framkalla ofta pä en natt den 
nästan färdiga svampen ur jorden, och som befaller egna 
maskar danas i sjelfva hjernan hos djuren? Ifrän mossan 
tili det fullkomligaste träd, ifrän masken tili rnenniskan 
finna vi lif, en egenskap eller kraft känd endast af sina 
verkningar, oiika hos bvar art, yttrad igenom olika orga- 
ner eller beroende af dem, framvisande oräkneliga full- 
komlighets-grader , skickliga hvar för sig att lata den lef- 
yande kroppen uppfylla sin bestämmelse. — Efter värt sätt 
att uttrycka oss , äro Maskarne ofullkomligast och ha der- 
före i Djursystemen fätt nedersta platsen. Likväl äro 
de djur, som hit blifvit räknade, af ganska olika Organisa- 
tion. Nägra ibland dem äro tili sin byggnad sä föga sam- 
mansatta , att de synas äga knappt mer än retligheten af 
de egenskaper, som tillhöra Djnren i allmänhet. Sjöstjer- 
norna höra tili denna Klass, men fä, i anseende tili en 
större fullkomiighet, likväl i systemet sitt rum framför Po- 
lyperna, de enklaste djur vi känna. De öfverträffa äfveii 
Manetslägtet (Medusa) hvilkas vattenklara och geleaktiga 
kropp, vid första päseendet tyckes sakna nästan all orga- 
nisk natur. Men de likna mest Sjöborrslägtet ..(Echinus) 
och Sjöanemon slägtet (Actinia), hvilka aila i sin kropps- 
form efters träfva en strälaktig bildning. 

R.ö3aktiga Sjostjernan är ganska allmän vid h afs- strän- 
dern a , i synnerhet pä kusten af Bohuslän, Hailand och 
Skäne. I stor myckenhet bar jag sett den pä lodräta 
klippor eller nedslagna pälar i hafvet, nära under vatten- 
ytan , och ofta med en cller annan strälarm iillbakaböjd 
öfver densamma. Pä Franska bafskusten samlas den 
och föres pä äkrarna säsom ett gödningsämne. Till färg 
och storlek är den föränderlig och förekommer blekrod, 
blä, röd, violett och nästan svart. Munnen är pä lefvande 
djuret en binnaktig pip med flikar och kan efter behag 
utskjutas eller indragas. Denna stödjes af en kalkartad 
5-kantig ring, tackt med hud, och ifrän dess sidor ut- 
sträckas strälarmarnas benrader, som räcka tili armarnas 
■apetsar. Ifrän 5-kantens afruadade yinklar utskjuta inät 

munnens 



RÖDAKTIG SJÖSTJERNA. 



3 



munnens med elpunkt 2 utsperrande taggar för hvar Vin- 
kel. Längs ät hvar arm pä undra sidan gär midt i, en 
fära, i hviJken tentaklerna sitta; dessa äro mjuka och i 
ändan trubbiga sugrör, med fina ringar försedda, samt 
sluta sig med en liten knapp da de äro utsträckta. De 
förkortas när den yttre ytan böjes inät sugrörets medel- 
punkt och tuben liksom hvälfves ini sig sjelf; när äter 
gamma yta utvecklas frän rörets inre hälighet, förlanges 
tentaklen. Genom samina mekanism kan Djuret förlänga 
och indraga murinen. Baster har räknat tentaklerna, som 
utgöra Djurets fötter, och funnit 3oo pä hvar strälarm i 
4 rader, hvilket gör ett antal af i5oo pä alla armarna. Pä 
sidorna om tentaklerna finnas rörliga kalkartade taggar, 
som lemna emellan sig en bred slät rand; somlige af des- 
sa taggar synas öppna i ändan och oftast 5-uddiga eller, 
2-klufna. Pä armarnas sidor äro inga sädana taggar. 
Bade i anseende tili tentakler och taggar, är mycken öf- 
verensstämmelse mellan detta och Sjöborrslägtet (Echinus}. 1 
Öfra sidan eller ryggen är kupig sä väl öfver runda cen- 
tralstycket som strälarmarna , der huden ügger lös och 
täcker inelfvorna. Denna yta är midtpä försedd med gan.- 
ska korta taggar, som ofta pä lefvande djuret icke synas, 
men vid armarnas bräddar äro de nägot längre och sitta 
i radier. Üppnas Sjöstjernan pä ryggen och längsefter ar- 
marna , visa sig i hvardera af dessa, ätminstone i Juli 
mänad, 2 ansenliga äggstockar, bestäende afgula ägg eller 
rom, samt 2 svartaktiga massor lika tarmar, hvilka stä i 
förening med munnen, emedan de efter Basters erfarenhet 
kunna uppbläsas genom en tub, som införes i djurets mun, 
dä äfven tentaklerna deraf blifva styfva. Um äggstockarn* 
och tarmarna bortta^as synes i hvar arm en myckenhet 
aflänga och smala ben, pä tveren stälida, i en viss ordning 
och likna en ryggrad med refben pä sidorna. Längs ät 
ryggraden, bestäende af 120 srnä ben som leda sig pä 
hvarannan, är en intryckt linia". De sä kailade refbenen, 
som ligga pä sidorna om ryggraden äro vid pass 60 och 
kunna äfven böjas elier leda sig tili viss grad. Emellaa 
refbenen har jag sett lösa runda genomskinliga pärlor, 
dubbelt större än äggen, och liggande i rader emellan 
refbenen, Pä detta skelett och pä ömse sidor om rygg- 
raden, %ga man skiljehinna, bäda äggstockarna , en p* 
hvar sida samt tarmmassorna. Den läderlika huden, som 
löst betäcker dessa delar, är lika färgad pä inre ytan„ 

8 



4 



RÖDA&Tlö SJÖSTJEXINA, 



som pä den yttre. I centralstycket och öfver samt ikring 
munnens 5~kant är en blekgul ring, som under förstorings- 
glas yisar hopvecklade kanaler eller rör, lika ett tarmkäks. 

Sjöstjernans rörelser ske ganska längsamt. Sä länge 
hon är i vattnet, utskjutas och indragas beständigt tentak- 
lerna, med hvilka djuret fäster sig stärkt vid de slätaste 
ytor; jag har sett dessa sugrör eller tentakler sä fästade 
vid postlin och glas, att de sönderslitits da jag med väld 
yelat rycka djuret derifrän. Strälarmarna kunna äfven 
böjas i Hera ställningar och om djuret lägges pä ryggen, 
böjer det smäningom uppät en eller flera armar, tili dess 
kroppen fär öfvervigt ät en sida, hvarigenorn den vänder 
sig rätt. Ehuru de iefva pä hafsbouen, kunna de dock 
genom tentaklerna krypa uppät klipporna och söka pä 
dem sin föda. Men utom framskridande rörelsen, som 
verkställes med tentaklerna, torde djuret som saknar ögon, 
med dem känna för sig, undvika hinder eller söka och 
fänga näringsämne. När Sjöstjernan upptages ur vattnet, 
indragas strax alla tentaklerna och hon lefver ej länge ur 
vattnet. Men i vattnet kunna pä en gang alla tentaklerna 
röras och äfven armarna böjas. 

Dess föda bestär af djur, som finnas i snäckskalen och 
af fisk, som fastnat i fisknäten. I Bohusläns Skärgärden 
brukas allmant tili agn mask-kräket a£ Ätliga Mytilen 
(Mytilus edulis), och som Sjöstjernan förstör dessa Snäck- 
djur, är hon af Fiskare hatad och förföljd. Sjöstjernan 
sjelf blir i sin ordning ett rof för fiskar och hafsdjur. 

Sedan djuret torkadt, bli form och färg förändrade. 
De kupiga ytorna bli platta och härda, taggar och skarpa 
punkter bli tydligare > tentaklerna bli dels osynliga, dels 
©känbara oeh kortare. — Pä det lefvande djuret syntes- 
en afskuren strälarm icke verka pä de öfriga armarna, 
som voro lika lifiiga och verksamrna. Genom ärsättnings- 
kraften ska.Il en sädan förlorad de! kunna äterväxa. Man 
anser dessa Djur säsom 2-könade; men verkliga fortplant- 
Jiingssättet lär ännu icke vara upptäckt. 

Genom det kalkämne de innehälla, sa väl som ge~ 
Horn de animaliska delarna, kunna de pä vissa äkrar an- 
.vändas med fördel (se Svensk Bot, T. 5. Tillägg s. x.). 
'liiikim berättar att de kunna ätas och att de äfven varifc 



ROD AKTIG SJÖSTJERNA. 



5 



brukade mot rissa slags sjukdomar. I vär tid liyttjas Rod- 
aktiga Sjöstjernan i intetdera afseendet. 

Tab. — Hg. A. en af de mindre sedd pä ryggen med 
ena armen uppät böjd» — B. den samma sedd pä imdre 
sidan r sä att munnen midti och tentaklerna pä armarna 
synas. — - C. den samma sedd pä sidan i profil att knpig- 
heten pä centralstycket och armarnas vertikala sidor mä 
synas. — D. ett stycke af en strälarm «ppskuret. — i. 
ryggraden och refbenen, hvarpä äggstockarna och tarm- 
massorna legat; — 2. huden, som är lagd pä sidan eck 
iivars inre yta är synlig; — 3. de ben, som bilda armarnas 
vertikala sidor, nedböjda i samma plan som refbenen; — 
4» en af de klara perlor eller kulor, som lägo mellan ref- 
benen. — E. en strälarm afsknren, som visar ryggens ku~ 
pighet, inre häligheten, ryggraden och refbenen, taggarna 
som sitta vid kanterna af de vertikala sidorna samt ten- 
taklerna i sträiarmens fära pä nndre sidan. — 1. en ut- 
sträckt och 2. en förkortad tentakel. Ailt i ziatorl. stör- 
lek, ritadt efter lefvande exemplar. 



n:o 7. 

VANLIG UTTER. 

LUTRA vulgaris. Huer. Pä Finska : 8m$p Pä Franska: 
Loutre. Pä Engeiska : Otter. Pä Tyska : tisch-Gtter. Pä 
Italiens ka : Lgära. Pä Spanska : Mutria, Pä Kyska : 
Wydra. Pä Danska : Qdder, 

Svartera eller brun gllii^ände, feöftliaTtg; nnder 
hufvatj och hols Ijasgrä. Fönernas tar äro 
med simhiid horibundne och utan har. Svan- 
sen föga längre an haiiVa kroppen. 

Linn. Sysr. War. F.d. Gmel. 1. p, o> G. 1. Mammai. Ordo 3. Ferae. 
(Mustela Euträ) Faun. Sv*c. Ed. 1. (Luffa) F.d. 2. p. 12. (Viverra Lutra). 
Thunb. Beskrifn. pä St. Djur 3. 19. (Must. Lutra). Cuvier TshV. elent. p. 
115. Pennant Britr. Zoo!. 1. p. 8^- Sehrefi. Säugth. 3. s. 4:07. Bujfon H. 
n. vit. p. 1Ö4. xni. p. 525. ifo/z/z. Bonus), liesa. K. Veit. Ak. Handl. 1752. 
3. 159. (7. Low). 



Oha sakna vi den tydliga grantlinien emellan Hera släg« 
ter ibland de orgnniska vareiserna, anfingen derföre att 
vara blickar icke huiiüit följa heia kedian af dem, eiler 
icke ännu formätt uppdaga deras feushälloing ocb bestäm- 
melse. Vi marke att sjelfva den oclödHge FörffUtareri 
af Systeme natura? synes icke med fall vi^shet haiva utsta- 
kat plat'sen som det djur, hvilket här föreitalies, borde 
intaga i den natarliga oTdriirig hvaiiill der, hur. I början 
ansäg han det säsom ett eget slagte, men forde det i 
sednare tider an ibiand Veslornas elier Stink djurens , 
och an ibiand Märdarnas. Men vid betraktandet af de 
Utterlika arterna som vi känna , tyckes oss den fÖrstfat- 
tade menlagen naturligare . emedan desse, tülsarnmans 
ställde i ett siegte, tttgöra iiksom en föreningslärsk emel- 
lan Märden, Stinkdjtiret o< Ii Skäihunden. Skiljaktige frän 
bpgge de iörres, tili hviikä de för öfrigt komma närmast, 
vistas Utrrarne bestandigt i vattnet, nnder hvars yta de 
dyka och söka af Msk deras förnämsta löda ; klifva icke i 
träd, och hoppa icke med uppät krökt rygg och ntsträckt 
svans; de hafva ett bredt plai ta dt Iiufvud ; straf tunga 
med nppsräende fastän mjaka taggar • inest 6 fr amt an- 
der i livar 'kok, och af dessa, de medlersta kortare ärb 
de yttre, med hnggtan'dßr en pä hvar sida, längre ä?z 
de öfriga nc/i pä iura sidan ka.itig ; 5 oxeh ander (molares) 
a ö'mse sidor i btgge käkarne ; alla föUerna korta , 

x 



£2 



VANLIG- UTTEIt 



fUrsedda med fem tär kvilha Uro genom en simfiud f'dt- 
enade» 

Dessa gemensamma kännemärken knnna tiliegnas det 
härjernte afbildade füre malet, äfvensom den för sitt skina 
sä ryktbara H&fs-Uitern, och ändteligen vär finska Tuh- 
Muri och den Nord^Arnerlkaxiska VUqti, 

I anseehde tili sitt stora hufvud, lägt sittande öron, 
smä ögon,oviga rörelser och gnällande läte liknar Uttern, 
i sin l'örsta älder, ganska mycket en späd hundhvalp. 
Fnllvext väger han emellfin ett och haiftannat pund, och 
blir vanligt i\ aln läng frän nosen tili böijan äf svansen, 
som är mycket tjock vid roten, men nägot plattad, spet- 
s as smatiingom af ät ändan, och I är nästan tre qvarters 
"längd. Halsen är kort och jemntjock. Ögonen äro smä 
och sitta närmare nosen an vanligt hos andra dä'ggande 
djur. De korta rundade öronen fylias i deras öppning 
med täta här, troligen för att faindra vattnet att intränga 
när djuret dyker. Munnen, försedd med 36 tänder, är 
icke heller stor, ehum läpparne äro köttfiille och kanna 
tätt tilislutas ; men kriDg nosen och mungiporna sitta en 
mängd länga morrhär, liksom radtals, af hvilka de bakre 
- sro tjockare och mera utskjutAnde. Vid undra läppen 
Unnas ock dylika, men färre. De saknas äfven icke pä 
kinderna och pä sjelfva strupen. Ocksä cfver och bakom 
'ögonen upptäckas nägra pä hvardera sidan. Ehuru Uttern 
är ganska kortbent, äger han dock i lötterna en utmärkt 
st} r rka, och deras ledgängar den smidighet, alt de med 
lätlhet vridas tillbaka, nästan i linie med kroppen, för att 
Jiksom x'enor kunna användas, hvarfore alla fern tärna pä 
hvardera loten äro med en stark simhud sammanbundne. 
Klorna äro nästan lika hundens, men längre och spetsi- 
gare pä framtassarne. Sä har naturen dragit omsorg lör 
jett djur, som skulle soka sin föda i fiskarnas rike. 

Färgen pä skinnet är olika efter äldern och klimatet, 
J'öränderlig emelian mörkbrun , ljusare eller gräaktig, utom 
xiägon hvithet pä sidorna om nosen och und er strupen; 
inen hären äro alltid korta, nägot styfva, och glänsande. 
Bland inelfvorna saknar Uttern blindtarmen (coecum), men 
äger ä ömse sidor om rectum, ylterst, tvenne smä bläsor, 
som innehälla en hvitakiig stink i de välska, hvilken tätt 
$i& öppningen uttöxnmes. Häraf skönjes fräxidskapen med 



VANLlG UTTER. 



Stinkdjuren. KSfldelarne äro smä. Ingen pung förvarar 
testiklarne, utazi desse gömmas i ljumskarne, och längs 
uppät glans löper ett lifeet ben. Sädesbläsor har Suffon 
icke kunnat upptäcka. Hos honan, som äger 2 spenar 
under buken pä hvar sida, likna de yttre köndelarne en 
längs efter och en tversföre gäende spricka, hvilka begge 
sins emellan förenade formera ett slags säck. Äfven klito- 
ris har ett litet bea i äßdan. Lifmoderji är derj ernte gan- 
ska Uten» 

I Sverige och Finland, liksom för öfrigt i heia Euro- 
pa, norra delen af Asien ända tili Kamschatka, Persien 
och norra Amerika träfras Utlrar, fastän hos oss temligen 
sparsamt, i insjöar och strÖmmar eller i sott vatten; de 
skola ocksä finnas i hafvet, säsom, enligt Kahns intyg, vid 
Nordsjöns stränder. Jemte vattnet söka de sig gömställea 
eher häl i jqrden, dem de välja antingen förut danade, 
eller gräfva de dem sjelfve under rötterna af pilar och 
sälgarter. eller under stenar bredvid stranden, med in- 
gang under vattnet, ofvanföre hvilket hälan befinnes med 
en dold öppning tili jordytan, för inandandet af frisk lufr, 
hvilken djurets Organisation icke tüläter det att länge 
sakna, emedan den ovala öppningen i skiljeväggen emellan 
Irjertats kamrar tillsiutes lidigt, att blöde t icke kan fram- 
slippa under afbruten andedrägt. Om derföre Uttern 
fastnat i utsatta nät, qväl'ves han snart af brist pä tillfälle 
att komma tili vattenytan. Han ombyter oft* näste^ och 
gär bade opp och utföre strömmar, samt simmar snabbä- 
re än ßäfvern, som har simhud blott pä bakfötterna. Pä 
stenar ol'van vattenbiynet lägger han merendels sin träck^ 
hvaraf hans tilihäll lätt upptäckes. 

Vid midsommarstiden, äfven senare, eller, som andre 
säga> i början af äret, inen förmodligen icke mer an en 
gang pä tolf mänader, para sig Uttrarne, hvarvid de om 
nätterna röja ett stärkt enformigt läte. Hönau gär 9 
veckor drägtig, och föder 0-4 ungar, hvilka, liggande pä 
en gräsbädd i boet, di henne de begge första m an ädern a; 
under hvilken tid hon blottställer sig mycket för deras 
försvar; hon lär dem tidigt simma och dyka samt njuta 
den föda naturen sedan för dem ärnat. 

Denna bestär i fiskar och grodor, kraft or, yattenmöss 
.och smäfäglar, och kan,ske äfyen dessas egg. I brist pä 



VANLIG UTTER 



sädana näririgsä innen förtäras äfven vexter och bark 
af trädens grenar. Man har äfven seit Uttrar i nödfall 
angripa lam , grisar och höns ; men fisk smakar dem 
Mkväl bättre. De bita och döda vaniigen rnera deraf, än 
de pä en gäng kunna uppata. Af de större fiskarne lem- 
nas hufvudet och ryggraden, men de smärre slukas hei 
och häilne. Man har sett dem fänga slora laxar pä det 
sättet, alt af tvenne Uttrar den ena intagil sitt stalle of- 
Vanföre; och den andre nedanför fiskens tillhäll, och heg* 
ge jagat honom f'ram och tillbaka, tiils han omsider bli f- 
vit deras rot. Om vintern gä de pä isen, och da de firma 
en vak, nedstiga i den, och uppkomrna äter med hsk i 
murinen , antingen ur samma vak eller i dess grannskap. 
De röra sig helst den mörka tiden af dygnet, gömde om 
dagen i egna nästen eller i sädana som Iläfvar eller Gräf- 
svin öfvergifvit. De sola sig likväi nägon gärig, pä stenar 
eller stockar ofvan vattenbrynet, vände möt vädret, men 
dyka vid minsta tecken tili fara och osäkerhet. 

Icke mindre för den skada som dessa djar gora i 
Eskvatten genom fiskens utödande, an för det värde som 
deras skinn äga , har man upptänkt och användt särskilta 
medel att fänga dem, t. ex. med räfsaxar, som uppgiilras 
pä de stallen der träcken efter dem fimies, och hvarest 
de gemenligen äter inlinna' sig. Till vittring brukas Va« 
lerian-Rot (Svensk Bot. n:o 25) eller ock Bäi'vergäil , och 
saxen fästas i sä längt snöre, att Uttern kan utsimma der- 
med i vattnet, hvarest han da qväfves. Ofta finnas de 
hafva afbitit den häftade foten, eh um de derigenorn för- 
lora färdigheten att simma. Lefvande skulle ocksä Uttern 
kunna fangas med en sax 2-3 ganger större än vanliga 
räfsaxar, da vid hvar halfcirkel fästas ett. rymligt nät gjordt 
af messings eller stälträd med lösa och rörliga maljor lik- 
som kedjorna pä en pansarskjorta. Denne blank och ren- 
putsad smörjes med inelfvor af fisk , och uppgiüras pä en 
uppstäende och spetsig sten i vattnet, under hvilket nälen, 
nedsänkta, döljas. Pä giliret i saxen fästas en fisk, eller 
lägges dess inmäte ofvanpä. Saxen slär da tillhopa när 
Uttern griper fiskea, och han fastnar inem nät^t som i en 
bur. Med humiar knnna äfven Uttrar jagas , sä myeket 
lättare, som deras oartgenäma Jukt uuptacker dem. De 
upphinnas lätt, i syrmeihet om de älägs&t sig frän boet 
och stranden, Likväi försvara de sig envist och bitas med 
sina förföijare. De yngre Uttrarne gä icke gerna ur sina 



Y A N Ii I G U T T E R. 



hälor, fastän hnnden skalier öfver nästet der de sitla. Au 
skjuta Uuern i vattnet är rnerendels fäfängt, emedan han 
sjunker genast tili hotten, eiler i dödsängsten fastbiter 
sig vid stockar eiler stenar, sä att han icke utan svärighet 
kan erhäilas. Garnla Uttrar tagas lättare i sax än de un- 
ga, hvilka fore Michaelitiden äro ännu nog späde att fän- 
gas. De vexa äfven mycket längsariit. Ibland fastna de 
i utsatta fisknät och blifva pä detta satt ertappade. Man 
har anmärkt, att icke nägot ijtid höres af hana.rne da da 
tagas, wen deremot gifya de drägtiga honorna det gäl- 
laste skrik. 

Utterns kott bar en ganska tranig och obehaglig smak, 
men ates ickedess mindre pä vissa orter. I katoiska län- 
derna, der religionen förbjuder kört i fastlagen, kan det 
af Uttern och ßäfvern med fulikomligt sarnvetslugu för- 
täras, emedan man der am&r dessa djur närmare be- 
fiyndade med fiskarna. Venriant säg en Utters tek tillred as 
i ett Kartusian - kioster nära Dijon, af do andeliga der- 
städes, (jvilka eljest, i följd af deras stadgar, ick© kund® 
tilläta sie förtärandet af annan köttmat. 

Skinnet som af Bandtinakare beredes tili bräm pä 
pelsar och mössor m. m. är temligen i värde, lielst ett 
vackert större Utterskinn kan hos oss betalas med 8 ä 10 
Rd. Rgs. Det är vackrast da det tages om vintern, ty 
und er loptiden lossna hären nägot. Frans ka Utterskinn äro 
vanligen mindre än de Engelska, brunare än da Svenska, 
Norrska och Finska. De Iran Nona Amerika äro deremot 
större samt mörkare och merendeis gulbxtma linder buken, 
och hären i ailmänhet finare, samt pä botten tätare. Do 
Virginianska anses dock vara de bästa. Em edler Eid öfver- 
träffas alla af Mafs-Vtterns (Lutra marina), denna dyrba- 
ra och begärliga handelsvara frän knsterna af den Oceanen, 
som skiljer Asien frän Columbi veridsdel. Detta skinn, 
som var mindre kändt i Europa före upptäckten af Poly- 
nesien, är glänsande svart med en gul fjäck pä undra 
sidan af halsen. Kineserne bruka i synnerfaet sädana 
skinn tili bräm , och hafva de blifvit af dem betalta msd 
90 a 140 Rubel, stycket. 

Uttern kan utan tvifvel räknas ibland de slugare djtt- 
ren. Ehuru af ett vildt och bitande lynne, kan han lik- 
y'al tämas; och ännu späd, sker detta ganska iätt. H&Q 



YÄJTLIG UTTER. 

läter da locka sig som en hvalp eiler kattnngo, leker som 

denna och hyllar sig genia tili rnenniskor, samt synes icke 
sakna sitt naturliga elerttent, valtnet. Äfveri med äldem 
bibehälier han samraa spakhet. Fisk är emedlertid hans 
begärligaste födämne, och renügh. t en al hans imnärkta 
egenskaper. Vid Finspäng i Gstergötland säg man en 
Utter af denna beskalfenhet for icke läng ud sedan. Full- 
komligt fri och lös, säliade ban sig oüa med hundarne, 
lekte med dem, infann sig förtroligt i sjelfva boinngsium- 
men, och gick lagligen ned i det föi bill) tande vattnet. 
Som han sedan försvami, iörmodas att han aniingen genom 
väda eiler väidsam ätgerd omkommit. 

Denna egenskap att knrma tämas, gor honom äfven 
skicklig att inöi'vas tili fiskfängst, och säledes blifva ett 
nytiigt husdjur. JBiiffon ville icke medgifva detta, men 
iovd ne djurkännare , säsom en Aldrovand , Jonston m. fj. 
viste iedan att berätta dylikt, och för snart 5oo är sedan 
skr et' Glans Magnus (Hist. de Gent, Sept. L. 18. C. 16.) , 
att de förmögnares kockar i Sverige biukade tama Uttrar 
att hämta fisk tili koken; och om äfven desse Jorntidens 
sägner icke skulle äga vitsord , sä kunna icke de uppgifter 
iiekns som Low och Härlemaii lernnat samtiden (Vett. 
Akad. HandL). I följd af dessa, och den derjemte aniör- 
da metod att inöfva , Jiar man sett att Uttern kan dresse- 
ras som en hund och läras att förse sin ägare med dagligt 
förräd af fisk, samt genom inlockande af vilda Uttrar in- 
om tjenliga m 3 er dar ach afstängda dammar, bidraga tili 
deras fängande, och pä detta satt förekomma den skada 
som af dem tillfogas, dels med eist fiskens utödande, dels 
genom förstörandet af nät och fiskebragder. 

Tab. — Figuren är tecknad efter ett af Herr Doktor 
Rülacki väl uppstoppadt Djur, hvilket han ägt lefvande. 



k:o 8. 
HAFS-ÖRN. 

FALCO (Vultur) Alricilla Linn. Fish -Gm, Hvitstjer» 
tad Falk, pä F. Merikotka; pä Fr. Argle, Grand Py- 
gargue; pä Eng. Cinereous or J/Viäte- tailed 
Eagfc; pä T. Fisch- Adler. 

Kröppen är rnörkbrun; Näbben gulaktig äfven- 
som den vaxlika hu den kling dess bss, samt 
de halffjädrade totterne. St jenen nästan hvit. 

Linn. Syst. Naf. Ed. Gmel, i. p. a53-255, (Falco Ieucocephalus.)-25g 
(F. albicandua). Faun. Sv. $5. (Vultur albicilla.) Uetz. Faun. Sv. p. 6r. Gl. 
a. Aves. Ord. i. Aceipitres. Lath. syn. I. i« p. 3s. n. 8- t^ujfon pl. en- 
lum. n. 41t. Pehnänt Britt. Zool. i. p. i49- Ejusd. Arctic Zool. suppl. p. 56» 
Beckstein Naturgesch. Deutschi. 8:o 1791. T. 2. s. 222. K. Vett. Akad. Hand!» 
1801. s. 175. (Gr. PT^achtfiieister). v. Carlsons Tal orn Sv. Falk-arteina. 

o mar, Falkar och Hökar utgöra tillsammans ett slägte 
af Roffäglar. som söka sin föda om dagen, och hvilka 
halva ett ofyantill platt hufvud, med stora insänkta ögori 
och utstäende ögonbryn. Ofra kiikens spets är nedät bäjd, 
samt vid basen med en vaxlik hud öjverdragen , i hvil- 
ken niisborrarne Öppna sig. Den nedre käken rak , och 
lungan tväklufven. Tarna, försedda med starka , krökta 
klor, sitta tre IVamät och en bakät. De äro irmnder vär- 
tiga, för öfrigt nakna , och de tvä yttersta merendels ge- 
no/n en had vid basen fören^d«?. Benen (eller rätlare Iläl- 
benet, taius) äro dels med fjadrar betäckta, dels bara ; i 
sednare lallet mest af lika färg som vaxhuden pä näbben. 
"Yanligen är honan sforre och vsCkrare an hanen. De 142- 
va i eagiffce, samt parvis under fortpiantningsüden ; men 
för öfugt ensma. och spridda iiksom rofdjuren i allmänhet. 
De jaga i en viss trakt, och nära sig af* lefvande rof, af 
dägg^nde djur, iägiar eller fiskar, elter deras olika plund- 
ringsförmäga och natur, me : i fall af bunger Jörsmä de icke 
-heller as, ehum de konna cljest länge svälta. Utmärkt skarp 
är dt ras syn, och ögat sä danadt alt de kurma se pä Jängre 
elier kortare afständ , al!t som foiemälen äro aflägsnade'och 
deras flygt hastig och bog. De bo i höga träd eiler berg, 
ocli inänga flytta med ärstidema. Deras fjädrar äro olika 
tecknade efter äldern, och det är först vid 3:dje eller 4:de 
äret som färgorna blilva beständiga, da äfven deras första 
parningsüd inlalier. Man bar nekat falkarterna örmage 

2 



6 



hafs-örn. 



(Kropf), men TT o!f har funnit denna Organ hos ßera bäd® 
stora dch smä af detta slägte. 

En lekande inbiJIning tyckte sig Finna i Örnens full- 
komligheter anledning alt tilldela honom företrädesrätt 
framför de andra af fj äderflocken. Denna modiga, stärkt 
byggda och majesrätiska fägel valdcs tili konung för dj Li- 
ren af sin klnss, Jiksom Lejonet erhöil samma titel ibland 
de däggande, och sekier igenom hafva de behälJit denna 
dem en gärig förimnade iörmän. Forntidens Grip var 
en poetisk sammansättning af begge, ett vidunder med 
örnens hufvud , utstäende öron och lejonets kropp, betäckt 
med fjäder eher bor. Det var sädana som omtalades för 
Grekerna vid den sextonde Olympiaden, och huru de var- 
dade och försvarade Rhipaserne , . gedigna Guldberg i Hy- 
perboreernes iand, mot de enögda Arismasperne. Örnen 
fick dock, enligt Grekernes och Piomarnes Gudalära, en 
högre förrattning: he]gad ät Jupiter sjelf, intog han sia 
plats vid Öfvergudens thron. Det är da icke und er ^ att 
Jordens Gudar ofta bibehällit haas bild, säsom ett.lysan.de 
lembiem af makt och styrka. 

Hafs- Örnen. den största och märkvärdigaste af d® 
Falkarter som höra tili Svenska Fauna, har man anmärkt 
vara, und er försBa drei, försedd med svartaktig näbb och 
vaxhud, samt Ijusbrnn ögonring (Iris). Hufvud och hals ä- 
ro tili sin hufvudfärg stötande pä svart med en mindre 
t}'dlig liten brun fläck pä hvar fjäder; halsen är Kkväl ]ju- 
sare och under svalget gräaktig. Ryggens och vingarnes 
täckfjädrar bruna , men spetsen af hvar fjäder mörkare, 
hvaraf strödda, nästan trekantiga fläck ar uppkomm a. De 
yttersta vingpennerna svarta och de inre (secundaria?) mörkt 
gräaktiga, samt de tili stjerten hörande mycket Ijusbruna 
med svartaktig yttre kant och spets. Pennornas dum'äste 
(rachis) är kvitt. Pä det mörkbruna bröstet och underlif- 
vet synes en längsefter tecknad svart fläck pä alla fjädrar- 
ne. De pä iären äro mörkt graaktige äfven med mörkare 
spetsar, och äjidtiigeh Zinnas de gula fötterna ganska litet 
nedom knäet fjädrade. Ted är gamma! fär Hafsörnen Ijn- 
sare ögonring; den bruna Hacken pä halsfjädrarne blir o- 
tydligare, halsen inunder mera grä, och ryggen mörkare 
med molnlika (nebulosae) fläckar. Sädana synas äfven in- 
under pä fägeln, der fjädrarne för öfrigt äro hvita. Lärens 
hll mörka och stjertpennorna hvitare. 



En fullvext, af minst ia ärs älder, har gul bade näbb 
och vaxhud samt korta här emellan ögonen och näbben ; 
gul ögonring, Ijnsbrunt eller hvitaktigt hufvnd med smä 
mörka fiäckar; Halsen ofvanpä gräbrun, och inunder nä- 
got ljusare; Ryggen, vingarnas täckfjädrar och bröstet ä- 
ro nästan enfärgade bruna ; de yttersta vingpennorna svar- 
ia, ehuru vid basen grä; de inre mörkbruna. Pä det mör- 
ka underJifvet sprida sig ljusare fiäckar. Fjädrarne öfver 
srjertfästet (uropygium) och de Sora täcka stjerten blifva 
mörkbruna, undantagne de 4 medlersta, som äro längra 
och hvita. De undre deremot helt mörkbruna, faslän bro- 
kiga a! brunt och grätt pä yttre sidan. Omsider fmnas 
stjertpennorna hvita, af hvilka de medlersta blifva nägot 
längre an de öfriga, samt deras spetsar ibland svartaktige. 
Fotterna äro knappt tili bähten befjädrade, och tärna star- 
ka och värtf'ulia med inkrökta svarta klor. — FäVelns längd 
i hvilande stüllmng, eller i sädan han här biifvit tecknad, 
utgör vid pass en och en half aln. 

I anseende tili den raka näbben och dess bara öfra 
del ända inüli och nedom ögat, har man velat skilja Hafs 1 
örnen frän Falkslägtet och föra den tili Gammarne, men 
den äger Hera kännemärken af det förra slägtet, och är 
jemte Hera af de sä kallade Örnarne endast en förenings- 
länk begge slägterna emellan. Att ock med Brisson göra 
dessa tili ett eget slägte, kailadt Aquila , torde, som det 
synes oss, blott för en mindre betydlig krökning af näb- 
ben, vara öfverHödigt. 



Ju äldre Hafsörnen blir, ju hvitare färg fär hufvudet 
och halsen. Honan är dexjemte mycket större än ha- 
nen, och äger äfven hufvud och hals af ljusare färg. 
Med skäi tyckes derföre Grefve Wachtmeister anmärka, 
att Auktorernas Falco ossifragus torde endast vara en ung 
Hafsörn och icke en egen art. Likasä äro förmodligen Fal- 
co leucocephalus och albicaudus eller hinnuiarius hos La. 
tham äfven som sannolikt F. chrysaetos och F. fulvus 
endast artförandringar af olika äidrar, hvilket äfven Beeil 
Stenn i sin Ornithol. Taschenbuch s . IO och y. Carbon 
bestyrker. 

Haft. örnen vistas pä Island, Grönland, Lappmarken, 
Svenge och Ryssland, äfven har man seit honom i Tvskä 
Orterna vintertide«. Hos o ss finnes han vid sjöar och haf, 
«* tygger P* fapga otillgängliga klippor «äsom i Böhm' 



8 



H AFS-ÖRtf. 



läns skärgärd , eller ock i höga träd inom tjocka skogar. 
Dess näste är ungefär 2 alnar i diameter, föga djnpt, men 
sarnmansatt af qvistar samt irmii bekiäöt med mossa och 
fjäder. Honan värper tvenne hvita, i begge ändarne trub- 
biga egg, pä hvilka hon hgger en muaad. Ungarne kläckas 
i böijan af Juni, och drifvas ur nistet sä snart de kunna 
föda sig. Und er kläckningen jagar hanen sitt rof för sig 
och sin maka, hvilket den tiden sker lätt pä fiyttfaglarnas 
bekostnad. Denna örn är tung i flygten da han höjer sig 
ifrän jorden, men svingar sig snart öfver skyarna ; han 
fiyger längsamt och hvilar med hängande vingar, dem han 
som oftast upplyfter för att lägga fjädrarna i ordning. Fisk 
är bans förnamsta föda, och af denna skali särdeles Sten- 
biten (Cyciopterus Lumpus) begärligt sökas. Fiskarne ta- 
gas under det de naikas vattenytan, da Crnen nedstörtar 
pä dem; men han dyker eiler simmar aldrig, som nägra 
föregiivit. Äfven sjöfägeJ och fyrfotade djur säsom lam, ha- 
rar ocli andra bli stundom oifer för honom. Sjelf kan han 
likväi händeisevis blilva det iör sitt roibegär, da han spän- 
ner större hskar hvilkas styrka öi'verväidiga hans, ocli draga 
honom under vattnet, emedari de inspända kioina ej kun- 
na äter utdragas; och harvid yttrar han det förfäriigaste 
skrik, stärkt skäiande och nägot likt Päfägelns. Vaniigen 
hvilar han mycket och jagar biott nägra fä timmar om da- 
gen — men är likväi alltid fet och stark. Genom kräkning 
skiijer han, liksom andra roflägiar, ifrän sig den m" ngd här 
och fjäderbollar som kunna samlas i hans mage efter lör- 
tärda rof. Fängslad äter han allt slags kött och andra föd- 
ämnen; men kan emedlertid svälta 1 14 dagar. 

Hans skarpa syn satter honom väl i stand att i tid 
upptäcka jagaren och fiy, men blir dock icke sä sälian 
skjuten, och har ibland funnits fastna i rafsaxar och äfven 
fängad pä förgiftade luder som varit utlagda för rofrljur. 
Om vintrarne har man äfven sett honom sittande pä issryc- 
ken vid strömmen här i Stockholm, der han, utan ail va- 
ra särdeles skygg, väntat pä sitt rof i vatfnet. Ett stört 
antai kräkor plär dä gemenligen oroa honom med deras 
skrik, och flyga honom sä nära de väga. 

Enligt de underrättelser, för hvilka Fennant haft att 
tacka Ödmann, kan denna fägel lätt göras tarn, dä han 
noga igenkänner, och visar sig äfven dem tillgifven som 
värda houom. Hungrig, skall han yttra et särskilt ljud: 



H A F S Ö R N. 



9 



Tack, tack! hvilket äfven förnyas da hans behof blifvit 
uppfyllda. I detta tillständ röjer han ingen djerfhet, nta* 
ivertom den fromhet, att äfven iiliäta kalkoner jaga sig. 

Grönländarne sägas nyitja skinnet med fjädrarne tili 
kläder , förtära sjelFva köttet och som ett slags skyddsme- 
cJel mot olyckliga liänd eiser bära näbben ocli fötterna a£ 
Hafsörnar. Pä andra stallen der de Finnas är denna eller 
annan nytta obekant, om icke en förment och föga pä- 
litlig af pennorna mot örverk. Möjligtvis torde ett slags 
fördel af dessa örnar stä att vinna, ora de tili jagt kund© 
inrättas, eller, som man nägon gang pä skämt eller allvar 
föreslagit, tämjas tili rtsor i lulten med Aerostaliska ma- 
ehiner. 

.Tab. £. Tisar Mgelns skapnad efter skala. 



n:o g. 
VATTEN-ÖDLA. 

L ACER TA Palustris. Linn. Shrotabcrre > Slratt&- 
borre , Grufgrabbe. pä F. JVesikko; pä Fr. Salamandre 
ä quene plate ; pä T. Plattschwänziger Salamander ; 
pä Eng. Warty Lizard ; pä Skottl. Ash; 
pä Ital. Marasandola. 

Kröppen utan fjäll, meti betäckt med smä var- 
tor. St jenen lang, pä sidorna samrnantryckt, 
lansett-formig , tvääggad. Underlifvet stark- 
galt med mörka fiäckar, samt sidorna hvit- 
prickiga. Hanens rygg försedd (värtiden) med 
en hinnaktig, hvasst sägtandad Kam, sora 
slutar vid stjertens början. 

Linn. Syst-, Nat, p. 106^-1066. (L. aquatica , Iionan tili derma). Efusd. 
Faun. Svec. 28r. 282. Reiz. Faun. St. p. 287-288 (L. Triton) 28g. (L. aqua- 
tica). Cl. 3. Amphibia. Ord. i. Reptilia. La Cepcde Hist. Nat. des Am- 
phib. Becksteins Ubersetz. 2. s. 228. Tab. 19. f. 1 - 4. Blumenbach. Handb. 
der Vergl. Anat. Cuvier Tabl. Elem. p. 292. Spalanzani AbhandJ. üb. die 
Erzeug, der Thiere. Sturm Deutschi. Fauna. 3. 3. 



IS q krälande Amfibierne eller Fyrfotorna , eller, som de 
Sfven benämnas, Eggläggande fyrfotade djur, äro, eliu- 
ru talrika, väl mindre utmärkta än de Däggande och fäg- 
larne, dock närmast dem i rang, i byggnad och sinnenas 
antal, samt i anseende tili värmen som lifvar dem, och 
tili lefnadssältet. Egenskapen att genom egg fortplanta sig, 
utgör deras väsendtliga skiljemärke Iran de däg$>anäe, 
hvilkas spenar de äfven sakna, och i stallet för här äga 
de antingen fjäll eller en hornaktig beklädning ; eller ock- 
sä äro de nakna och deras iiud med slem öfverdragen. 
Benen föras merendels büjda ut ifrän kroppen, som säle- 
des är l'öga lyhad öfver marken, pä hvilken de snarare kry- 
pa än gä. Ödiornas slägie är ibland dessa det största 
skiidt frän Sköldpaddornas derigenom, att de icke äga 
dessas benaktiga skal, m an en f fällig eller bar yta; och 
frän Grodornas medelst stjerleh, hvarmed de sislnämda 
icke äro försedda. Men storlek, yttre bildning och sjelfva 
lefnadssättet hafva föranlätit djurkännnre att ställa dem i 
särskilta afdelningar, af hvilka den sista innefattar de ar- 
ter deribland Futtcnodlan iäknas. De hafva 5-4 tär pä 



10 VATTEN- ÖDLA. 

framfötterna och 4-5 pä de bakre. Emedlertid äro de 
iramför de öfriga nära beslägtade med grodorna för sin 
nakenhet, sitt sätt att förvandlas , och att vistas längre 
eller kortare tid i vattnet. De utgöra säledes tvenne före« 
nade länkar i natur-tingens stora kedja. 

Fä djur äro allrnännare än denna art af Ödlomas släg- 
te, raen ickedessmindre har man länge saknat fullkomliga 
begrepp derom, hvartill dess under första ären ombytliga 
förhällaiide och skiljaktigheter könen emellan mycket bi- 
dragit. FJere arter hafva i följd af förhastade undersök- 
ningnr blifvit mot naturen af blott ett enda slag bestämde, 
Mä derföre icke anses öfverfiödige de noggrannare upplys- 
ningar vi finna nödigt att här bifoga. 

Han#n, merendels] mindre än honan,' är 4.6 tum i 
längden, hvaraf stjerten utgör mer än en tredjedel. Hans 
mörkfärgade och nägon gang i grönt stötande hufvud är 
ofvan platt, och framtill rundadt likt grodornas, samt upp- 
bläst pä sidorna. Näsborrarna runda och skilda frän hvar- 
andra. Ögonen utstäende med guldgul lysande ring kring 
Iris. Intet tecken tili öppning för öronen kan upptäckas. 
Begge käkarne äro försedde med en rad smä hvassuddiga 
tänder. Halsen ganska kort, men likväl inunder utmärkt 
med ett smalt veck frän den runda kroppen som är svart- 
aktig, med nägra mörkare fläckar viel sidorna, hvilka dess- 
utom äro, jemte strupen och undra käken,med hvita pric- 
kar beströdda. Buken och undra delen guldgul och nägot 
plattad, men afsmalnande emellan bakfötterna, sammanlö- 
per vid den utsvälda möika anus i en hopkramad lansett- 
formig stjert lika lärgad som kroppen, inen med en in- 
under löpande gul rand, och ytterst i ändan hvit. De run- 
da, ungefär |- tum langa frambenen ändas med 4 trädlika, 
trubbiga, gula tär, af hvilka den yltersta svarar mot tum- 
men, som är tvertorn hos de däggande djuren. Pä bakbe- 
nen deremot, som äro nägot längre, pä undra sidan lika 
gula och svartHäckiga, Finnas 5 sädane, knappt större tär, 
och under sälan af hvar fot 2 runda knölar. Heia kroppen 
betäckes med lina värtor, hvilka under djurets parningstid 
äro mera sväide. Utät ryggen, ifrän hufvudet emellan ö- 
gonen, löper enhinnaküg, mörk och i vattnet uppstäende 
kam, ända tili ofvan bakfötterna, der den stannar, men 
fortsättes liksom genast af den i samma linie löpande stjer- 
ten. Denna kam, som ger ödlan i vettnet ett prydligt, 



vatten-öd l a. 



Wien tiliika nästan rysligt utseende, är mer och mindre 
hvasst sägtandad, särdeies midt öfver ryggen. Pä stjerten 
är hinnan oftast helbräddad, men för ölrigt, äfvensom pä 
ryggen, sä tunn och slak , att den nedfaller pä sidan och 
knappt märkes, da djuret kommer ur sitt väta hemvist. 
Honan, ofta J större, har ett nästan mera utsväidt och 
trubbigare hufvud. Kropp eo är äfven tjockare, i synnerhet 
i April och Maf> da djuret är eggstint. Kämmen saknas 
pä ryggen, eller liknar den endast en liten söm och gan- 
ska sällan sägad upphpjning. Ryggens färg plär vara nägot 
klarare, äfven som undra delen frän strupen tili stjerten 
mera guldgul med stora svarta fläckar, och denna guldgu- 
}a färg löper oafbiutet under den, mindre in hanens, 
plattade stjerten tili dess ända. Eljest är den värtfulla bil- 
den, hvita prickarne och färgen pä kroppen och fötterna, 
sädan som den förstnämdes. 

Pä detta sätt tecknade Finnas de flesta af dessa Vat- 
tenödlor vid parningst.iden. Likväl äro deras färger ej aJl- 
tid af samma förhällande; de kunna träfFas an dunklare, 
än klarare: värtorna svarta, biäaktiga eller mest hvita, 
och fläckarna svarta, bruna eller grä. Längre inpä äret 
efter parningen, llyttade ur vattnet, pä det torra, förlora 
ock hanarne kämmen pä ryggen, som dä endast visar en 
uppstäende kant, och sjelfva stjerten; blir rundare, sedan 
den tunna kanten olvan och nedan intorkat. Underlifvet 
blir äfven mindre färgadt och mörknar; likväl behälla de 
äldre den lifliga hqggüla färgen. Honorna igenkännas da 
blott med deras större hufvud och mage frän hanarna, 
som äro smalare om halsen. 

I diken, morasiga Ställen, dam mar och grafvar eller 
merendels i stäende vatten, bade klart och grumligt, sö- 
ka dessa djur deras egentliga tillhäii under fortplantnings- 
tiden, som infaller i April och Maj mänader, sä snart en 
blid väderlek infunnit sig, emedan de för deras liflighet 
hafva en varmare temperatur af nöden. Flugor, vattenin- 
sekter och grodrom äro nu deras födämnen, äfven stun- 
dom smä vexter säsom Andmat (Lemna) m. iL De lefva i 
engifte, och makarne känna hvarandra ganska väl. Vid 
parnings- perioden synes särdeies hanen mycket rörlig och 
munter. Under mängfaldiga slingrande rörelser, hvilka af 
den fenlika rygghuden befordras, simmar han i en verti- 
kal riktning än uppät, än sänker han sig ned pä buken 



12 



VATTEN-ÖDLA 



och närmar sig intill honan som i borjan synes flytmdan, 
men omsider stannar, da hanen med sin röriiga sljert sak- 
ta klappar henne pä sidorna, och tiilika utgjuter frän sin 
vidgade anus en mängd sädesvätska, som mjölkfärgar vatt- 
net, och sammanfJyter kring honans lika utsvälda bakre 
öppning, inom hvüken eggen betinna sig. Dessa ligga i 
början i de pä begge sidor om ry geraden befintliga egg- 
stockar. De äro i början hvita, smärre an Hirsgryn, men 
bli sedan stora som smä pepparkorn. Mogoade, sanka da 
sig smäningom ned igenom de frän eggstockarne löpande 
rören, hvilka öppna sig vid anus, livarest eggen omgifvas 
med ett kiibbigt slem, och utsläppas ensama, ej radtals, 
och endast dessa finnas da befröade, hvarföre parningen 
fortfar heia mänaden, tills större delen af eggen hos ho- 
nan blifvit pä Jika satt lifvade. Likväl har man efter den 
tiden upptäckt mänga smärre egg som i eggstockarne qvar- 
blii r vit. De äter som af honan frambringas , sjunka ned tili 
botten, men fjyta opp igen,, emedan den dem omgifvande 
slemmen insuper luftbläsor, hvilka upplyfta dem, men 
sjunka pä nytt da bläsorna brista. önart förändra eggen 
deras skapnad ; förlängas och bli njurlika. Den ena ändan 
tjocknar, och nu börjar nägon röreise märkas. Med syngla- 
set upptäcker man stjerten, samt begynnelsen tili hnfvudet 
och ryggknotorna. Ännu inneslutet inom en bläsa elleren med 
nägon vätska fylld hinna , hgger fostret krökt med hüfvud 
och sljert tillsammans. Omsider öppnas detta svepe, och det 
lilla djuret börjar som larv sin fria bana i vattnet, Det stora 
hnfvudet och utstäende ögonen ger den nägon likhet med 
Stensimpan (Cottus Gobio). Ku utvecklas delarne märkli- 
gare: framför stallet der framfötterna skola blilva, synes 
smä fjäderlika knippen eller Iransar, siltande pä fyra half- 
ringar, 4 hvar sida , liknande fiskgälar, och stä alla i 
gemenskap med en öppning inät. Säledes andas vatten- 
ödlan i första äldern liksom fiskarne. Bakom dessa fransar 
framkomma de sä kailade armarna, liknande smäbakät böjda 
käglor. Atta dagar efter utvecklingen, ser man tre smä spet- 
sar nttränga vid ändan af armarna, ämnen tili tärna pä 
framfötterna, hvilka genast användas. De bakre iemmarne 
synas knappt förr an i/j. dagar senare, da ödlan börjar 
kräia. Fransarne bebäjlas längt in pä sommaren och kun- 
na de anses som ett| slags bilungor, i början nödvändiga 
tili luftens afsöndrande som i vattnet innehälies; men de 
fäUas slutligen, da djuret är fullkomligen utbildadt. I vatt- 
net visa Ödlorna en utmärkt rörlighet, mm behöfva ofta 



VATTEN-ÖDLA. 



i4 



uppkomma tili vattnets yta, för att hamta andan, eller 
att gifva ett par luftbläsor ilrän sig medelst uttömmande 
af de i underlifvet iiggande cylindriska luftrören, som fqr- 
enas med lungan , och är detta säledes ett utHäsande af 
den ur vattnet dragna och förbrukta lüften. Ett slags knur- 
rande ljud höres äfVen Iran dem, da de vidröras eller upp- 
komma ur vattnet eller pä stranden, der de icke utan 
svärighet kunna kräiande forlhjelpa sig. 

Mot hosten, n»ir vattnet börjar kallna, eller afven om 
sommaren da dessa djurens väta boställen uttorka, finner 
man dem söka sig vinternästen, of'ta längt ilrän der de 
förut vistats, neml. under trädrötter, multnade stockar, i 
mossa och ibland det aßallna löfvet* Äfven inkrypa de i 
kallrar och under stenar, der de ügga liksom i dvala öf- 
ver vintern, med hufvud och stjert tillsammans krökta, 
of'ta alideles orörliga och stelnade; ja, man har ftinnit dem 
tili och med infrusna i isstycken. Gründen tili detta feno- 
rnen och denna skendöd, ügger i amfibiernas egna Orga- 
nisation. Deras blodmassa är sä ganska liten , att t. ex. Bin» 
menbacli af 24 fullvexta vatten-ödior fick af alla tillsammans 
blott 2 * skrupel blod. Lunga och muskler hysa nastan 
ingen, cirkulationen blir säledes trög och längsam, och 
som lungans rörelse är lika sädan, ombytes äfven ganska 
sällan atmosferiska lüften. Skelettet är enklare utan ref- 
ben. Tarmkanalen kortare och lika vid ända igenom. Alla 
uttömningar ske genom en och samma vag. Hjertat ärlitet, 
blott enruinmigt, och andedrägten ojemn. Följaktligen äro 
de tili lifvet nödige rörelser och afsöndringar mj'cket enkla- 
re, äfven som driftjädrarne färre. Delarne synas bero mindre 
af hvarann, derföre är deras inbördes äverkan ringare, ret- 
ligheten mindre, rörelserna mindre fiastiga och gnidningen 
svagare. Dessa äro orsaker hvarigenom machinen ej sä lätt 
förstöres, och lifsrörelserna ej sä snart hämmas. Säledes, 
öfverraskade af kölden i deras kryphäl, Steina de liksom 
döde och känslolöse utan att synas andas, och äga utom 
sin skepnad, endast sä mycken inre rörelse, som kan va- 
ra nödig att förekomma kroppens upplösning, hvilket ti- 
mar hos organiserade kroppar, när lifvet alideles upphört. 
Det är först da vären nalkas och lüften blir varm, som 
de lifvas pä nytt och äterfä sina slumrande krafter. Äfven, 
under sitt dödslika tillständ bragte nära eldstaden, börja 
de äter «rora sig, ehuru de i£ke länge öfverlefva denna 
urtima uppväckelse. 



VATT EN-ÖD LA. 



Ärmu förekomma tvenne märkvärdiga omständigheter 
i Vatten-Ödians historia , neml. egenskapen, att ur sin e- 
gen varelse pä nytt frambringa de clelar som de antingen 
iörlorat eller biiJtvit st} r mpade, och alt, äfven ofta, omby- 
ta den hud hvarmed de beklädas. 

Det förra eller reproduktions-kraften , mindre allmärt 
i djurens rike än i vexternas, äges i hög grad af detta 
lilia djur. En del amfibier kunna mista delar, äfven efter 
tUseende de väsendtligaste, utan fÖrliiat af lifvet, ätminsto- 
ne länge behälla det. Sköldpaddan kan lefva en betydlig 
tid seda'n hufvndet är afhuggit, ormenlikasä, och grodan, 
anskönt man beröfvat henne hjertat. Detta bevisar, att de- 
ras nervsystem stär icke i lika förbindelse som hos de däg- 
gande djuren; eller att blodkärlen e] äro i sädant samband 
med hvarandra som hos dem. Man har afskurit alla fötter- 
na'och stjerten pä vatten-ödlan, och man har sett dem ä- 
tervexa lika danade som tillförene. Flere ganger kan detta 
rön förnyas, och aliud med lika följd, men nägon tid for- 
dras, äfven nägra mänader, Inn an de nya benen vinna de 
förras fastighet. Pä tre mänader har man räknat 687 pä 
Siy tt vuxna leder hos en enda, pä hv\Ikeü fötter och stjert 
i Juni, Juli och Augusti sex ganger stympades. Äfven kin- 
clerne ätervexa. Blumenbach utskar alldeles ett af ögonen, 
och likväl bildades ihdxn 10 mänader ett nytt med jörnyad 
hornhinna och ögonsten. Heia ögat blef blött litet mindre 
än det gamla. Detta, j ernte dessa kräkens seglifvade natur, 
kan icke annat än förväna. Woljf öppnade nägra efter 
titseende alldeles iiflösa ödlor, ineifvorna blottades, och 
eggstockarne uthängde pä en hona, ickedessmindre funnos 
de efter nägra dagar äter lefvande och rörliga. 

Att ombyta huJen, äfven flera ganger om äret, tiü- 
hor ock Vatten-ödlorna. Den aflossas aniingen styc- 
ketals eller hei och hälfen, liksoia en omvänd handske. Ef- 
ter en märkbar tröghet nägra föregäende dagar, loss- 
liar huden, sedan den förut smäriingom förlorat lärgen. 
Hvar gäng pästär denna afklädning nägra timmar, och ge- 
nast der efter visar sig den nyklädda qvick och munter. 
Pä lika lika sätt förhäller det sig med en och annan med 
denna närmast beslägtad art, hvilken äfven hör an de tili 
vär Fauna, vi hoppas härefter kunna framstälia, da vi til- 
Hka, för att icke nu blifva vidlyftigare, fä nämna de or- 
wker man anser härtiil bidragande. 



VATTEN-ÖDLA. l5 

Somlige ha pästätt alt Vatten-ödior, om de innastla 
sig i fiskdammar , kunna skada fiskaf'veln som deri fia- 
nes, i synnerhet genom rommens förstörande. Andra 
tvifla likväl pä verkligheten häraf. Säsom verksamt medel 
att fördrifva dem, bar man üppgifvit groft salt kastadt i 
vattnet pä de stallen der de upptäckas. Visst är, att de 
lätt dödas, om deras yta beströs med salt. 

De äro ganska oskadliga, och kunna aJldeles icke 
bitas; och knappt torde man för öfrigt kunna tillvita dem 
nägon elak egenskap, om ej en tillfäjlig af den fr an hu- 
den utsipprande mjölkvätskan, da de handteras, och 
den inkommer i ögonen eller i nägot öppet sär, hvar- 
vid mycken sveda uppväckes. Nyttan af djuret är, sä vidt 
vi känna, visserligen icke betydande, och torde inskrän- 
kas inom den, att genom insekters förtärande göra deras 
antal, enligt naturens polis-ordning , mlnüre stört och tili- 
tagande. 

I gamla tider ville man emedlertid anse Vatten-ödlor- 
tia användbara i lika fall som den Egyptiska Stincus-ödlan, 
fastän man trodde den icke vara alldeles lika verksarn. Ett 
upplystare bruk af iäkmedel har nu nicra forkastat bäda. 

Tab. 9. — 1. föreställer i naturlig storlek en hane 
af vatten-ödiorna , sedd pä sidan. — a. kroppens form, 
liksom pä tveren afskuren. — b. stjertens. — 2. den sam- 
ma sedd pä undra sidan. — 5. figuren af en bona. 



n:o 10. 
RUDA. 

CYPRINUS Carassius. Linn, Karussa. pä F. Kourui 
pä D. Karudse ; pä T. Karausche, Garus, Karuz t \ 
pä Fr. Car assin; pä Eng. Crucian; pä Holl. 
Hamburger , Steenkarper. 

Kröppen är nägot eggformig; Nafvelfenan hat 
10 strälar. Stjerten nästan odelt. Sidohnien 
är rak. 

Im/z. Syst. Nat. p. i4i6. Ejusd. Fau*. Sv. p. 129. Ed. p. 364. Ä«», 
Faun. Sv. p. 555. Cl. 4. Piacss. Ord. 4- Abdominales. — .B/oc/* Fisch. 
Deutschi, r, 69. Tab. 11. — Klein Miss. pisc. 5. 59. 4' Tab. II. f. 2. — 
La. Cepe.de Hist. Nat, des poiss. 5. p. 54g. 

Viel bsskrifningen om Makrillen fästades Läsarens upp- 
märksamhet pä bukfenornas ställning mot bröstfenorna. 
fludan ger ett nytt exempel pä en annan Hock, hvari de 
tili buken hörande fenor äro fästade närmare stjerten än 
dem pä sidorna, eller bröstets. Man bar säledes gifvit 
denna afdelning namn af Bukfeniga Fiskar. Till dessa 
räkna vi Karpslägtet, som igenkännes med en meren- 
dels tandlö's muri och tvenne färor i nasbenet; tre strälar 
i gälhinnan ; slät hvitaktig kropp och som oftast nie strä' 
lar i bukfenorna. Hit hör Rudan, äfvensom mänga Hera 
arter , sä att den, som för ett ögonblick förestäiide sig 
au naturen utvalt sig nagra hufvudformer , efter hvilka 
hon danat vissa sins emellan öfverensstämmande föremäl, 
dem vi benämna arter af ett slägte, skulle tro att hou 
funnit Karpformen behaglig och derföre behällit den vid 
bildandet af mänga särskilta slag. 

Nästan ofver heia Sverige och eljest i Europa, Siberien, 
tili och med i Caspiska hafvet, är Rudan en bekant fisk, 
som ä'ger ett litet trubbigt hufvud, ofvanpä mörkt sjögrönt 
och pä sidorna gulare. 1 hvardera käken fmnas, ehuru 
ovanligt j karpslägtet, 5 breda, fastän mindre utstäende, 
tander. Ögonen äro smä och pnpillen svarl, omgifven med 
en guldblänkande ring samt en silfverfärgad iris. Näsbor- 
rarna halfrnän-lika, sitta närmare ögonen än munnen. Kröp- 
pen, ehuru bredare än vanligen Samslägtingarnas, är ändä 
icke tunn utan nägorlunda tjock, och betäckes med mätt- 
ligen stora fj'äll, hvilka ät ryggen tili, äro mörka, fallan- 
fle i grönt^ mejci kring buken gulaktiga. Sidoluüen iftfol- 



8 RUÖA. 

ler näslan midt pä medeliinien. Framför de pä ryggen 
befintliga fenor är densamma hvass och liksom -kölformig, 
men bakom dem rnndare. Den hvita buken stöter nägot 
i rödt, äfven som bröstfenorna lysa violetta; de öfriga 
nästan mera mörkröda eller gräblä, likväl ibland ocksä 
gulaktiga. Strälarnas antal i Ryggfenan är 21 ; lika som 
de i den odelta stjerten, äro lika mänga. Deremot har 
Nafvelfenan, som sitter pä eftersta tredjedelen af liela 
kroppens längd, med Nafien framför sig, blott 10; hvar- 
dera ßukfenan 9 och Bröstfenorna i3 strälar. Stund om 
kan dock i nägon fena en sträle mer eller mindre finnas, 
äfven som tredje strälen i rygg- och nafvelfenan vara bakät 
pä bäda sidor taggig och nästan hvassuddig. Färgen är 
ombytlig, än Ijusare, an mörkare, eller mera hvit och 
gul, efter tillgängen pä föda i det vatten der fisken lefvat. 
Tarmkanalen har 5 krökningar. Ryggraden bestär af 3o 
knotor, och pä hvar sida sitta i5 reiben. Man har räknat 
romkornen eller eggen , och funnit i bäda romsäckarne 
hos Piudan 93,700 gulaktiga egg, stora som valrnoge-frön, 
hvaraf inses denna artens och fiskarnas i allmänhet stora 
fruktsarnhet, äfven bidragande tili andra djurs underhäll, 
utan att arten nägonsin utödes. 

Lektiden är om vären i April eller Maj, och kan 
Iludan redan vid 2 ärs älder fortplanta sig. Ingen fisk 
planteras lättare, helst i stillastäende eller föga rinnande 
vatten, der botten är lös och hyser gyttja. Den är säle- 
des ailmän i fiskdammar och smä insjöar, hvarest vatten- 
vexter och maskkräk utgöra dess föda; men vexer läng- 
samt och hinner sälian öfver en mark i vigt. Emedlertid 
kunna Rudor medelst gödning blifva större och fetare , 
säsom genom mäsk efter brygder, mjölkakor, bröd, ko- 
kacle ärter eller bönor, och äfven gödselmust (i symierhet 
efter fär), hvilken ledes tili Ruddammen. 

Rudan är mycket seglifvad, och det tili den grad, 
att man ännu pä tredje dagen efter dess upptagande ur 
vattnet, funnit henne lefvande, ehuru den ena sidan varit 
alldeles torr och skrumpen; hvilket Herr R. o. R. Palm- 
struch, under fiskens aftecknande, anmärkt. Stängd ifrän 
lüften i en tillfrusen dam, som är liten och har blott 
stäende vatten, skulle den likväl kunna qväfvas; man 
gor derför väl att, tili förekommande häraf, om vintern 
kalla vakar öppna pä isexu 



RUDA. 0 

Köttet anses vara välsmakligt och ej ohelsosarnt; det 
skall ocksä blifva lackrare, om Rudorna gödas med livete- 
bröd blött i mjölk. De tillagas olika, men merendels med 
citron i säsen. Skulle nägon osmak upptäckas, som vanlU 
gen faärleder sig frän bristande föda, för mycken gyttja 
och för litet utrymme i dämmen mot fiskens mängd, kaa 
den mycket förbättras, om icke alldeies borttagas, om 
fisken efter dess upptagande lägges i Hera gänger ombytt 
friskt vatten. Pä mycket gyttjelulla stallen plär han ocksä 
besväras af en egen mask (Lerncea cyprinacea). 

Rudan fängas vanligen med not och ryssjor, och kau 
äfven pä krok metas med mask eller i dess stalle med 
kokade ärter. 

Som Rudor och Karp lefva af samma födärnnen, bora 
ej för mänga af de förra bibehällas i en för Karpar egent- 
ligen inrättad dam, sä framt man önskar alt dessas stor- 
lek och felma matte befordras. 

Tab. 10. en Ruda i naturlig och medelmättig storlek; 
— a. fiskens genomskärning framom rygg- och bukfenorna^ 



l: 



n:o ii. 
VANLIG BLATTA. 

BL ATTA orientalis, Torr aha. Kakkerlacka. Dracan, 
pä F. Torr aha; pä Fr, Blatte des Cuisines ; pä Eng. 
Cockroach; pä T. Schabe; pä D. Moll; pä Holl. 
Schallebyters ; pä R. Durah. 

Ar svartbrun utan fläckar. Hanens täckvingar 
kortare an kroppen, med en fära längs efter 
ntmärkte; Honans ganska smä eller knappt 
af bröstsköldens längd, utan egentliga vingar. 

Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel, 2. p. 2043. Ejusd. Fatin. Sv. p. 802. Cl. 5. 
Ihsecta Ord. 2. Hemiptera. — ■ Fabric. Sp. Ins. 1. p. 342. — Ejusd. 
Mant. 1. 225. (Ulonata). — Cuvier Tabl. eleir, p. 56/- — Mem. 
des Ins. 3. p. 55o. T. 25. f. 1. 2. — Geoffr. Ins. 1. p. 5So. Tab, 7. i. % .ß* 
— Frisch. Ins. 5. Tab. 5- — Kal/n Amer. Res. 2. p. 496' 

Qm naturen skänkt sköna form er och liksorn slosat 
prydnad pä somliga af sina alster, sä synes en del sakna 
bäda dessa egenskaper. Vi finna äfven ett lika förhällan- 
de hos insekterna. — Mänga ibland dem kunna icke an- 
nat an väcka vir beundran, ej mindre genom deras behag- 
laga skapnad, an förträffiigt lysande yta , medan andra i 
begge d^essa hänseenden göra mindre förmänligt intryck 
pä vära sinnen. Vi tro, alt detta sednare nästan besannas 
vid betraktandet af det slägte, bland Yrfä-flocken, som 
här anföres; men som icke endast det behagliga har an- 
spräk tili en plats i ett Verk af sädan beskaffenhet som 
detta, utan allt, i synnerhet der huskäilsnyttan är med 
dess kännedom förknippad, sä formodar man vinna Läsa- 
rens bifall, da Historien af nägra arter hörande tili ett 
väl bekant skadligt slägte af Insekt-skaran * lägges för 
bans ögon. 

Blnttoma , ett slägte bland d«e af v. Linne sä kallade 
Hemiptera eller Skinnbaggar, hafva 2 platta horisoutela 
täckvingar (hemelytra) som betacka de derunder liggan- 
de hinnaktiga virignrna ; hlnga tagellika spröt ; ett inhojdt 
huß'ud med trüdlika muntradar af olika längd; rygg- 
shuldeu platt, rund och kmitad ; «springf oller med 5 fot- 
leder utom den gaffellika klon; och ändtligen tvenne uz* 
$ tu ende honz öfter Mjerten. Af dessa geznensamma käu- 



VANLIG BLATTA. 



nemärken deltaga mänga särskilta slag, spridda kring fter» 
trakter af jordklotet, särdeles de varmare. Vär Svensk» 
Fauna har ocksä icke blifvit i mistning af nägra , hvar- 
ibland dock de ßesta vunnit burskap, först i sednare tider. 

Förnämst af dessa är den ofvan anförda Vanliget 
Blattan, allmännast kallad Torraka efter Hnskan^ett namn, 
formodligen , af ryskt Ursprung. Den har en platt kropp, 
minst af 10 Jiniers längd och hälften sä mycket i bredden, 
brunsvart tili färgen och glänsande,, men täckvingarne och 
benen äro rödbruna. Spröten, nästan sä. länga som heia 
kroppen, äro tagellika, knappt tjockare vid basen, och 
bestä, genom synglas betraktade, af 80 tätt förenade och 
med här besatta leder, hvarigenom de blifva ganska bö}- 
liga. Cfver dessa sitta ögonen temligen stora och aflänga. 
Huivudet är för öfrigt inböjdt und er bälen (thorax). I muri- 
nen, upptäckas tvenne tänder sittande emeüsn begge läp- 
parna, och vid den undra af dessa fästas 4 munträdar,, 
af hvilka den inre bestär af 2, och den j^ttre.,, nägot läng- 
re, af 5 aflänga leder. Ryggskölden, som döljer hufvu- 
det , är ovalt triangelformig, näsLan platt med tydlig kant, 
och hvilar pä den hoptryckta bälen. Sädan är äfven bäl- 
gen (abdomen), platt ofvanpä, men inunder kullrig, hop- 
satt af leder eller ringar, hvilka hvasst utstäende i kanten 
göra bälgen liksom tandad. Den sista ieden är ocksä gan- 
ska liten, emedan bälgen hastigt aftager mot ändan. Man 
finner der en tver öppning för anus och parningsdelarna.. 
Begge könen hafva här ä ömse sidor af den nedersta leden,. 
ett halfrundt spetsadt utskott eller hörn med 9 fmhäriga 
tver-iingar. Dessa utskott äro rörliga och utspärrande frän 
hvarandra. Hos hanen träffas inom dessa ännu tvenne 
mindre spetsar böjda inät anus, och har Palrnstruc/i sett 
en liten hvit kropp derur framskjuta pä den ännu lefvande 
Jian-blaltan, och som troligen är dess parningsredskap. 
Frisch har äfven anmärkt detta. Honan saknar deremot 
dessa spetsar, och är blott urnupen vid öppningen i ytter- 
sta ändan., 

Täckvingarne äro tunna som fint pergament och röd- 
bruna. Hanarnas, ehuru mycket större än honans, äro 
likväl kortare än bälgen, rundade nedät och nägot ge- 
»omskinliga, med 3 strimor pä hvardera, gäende frän ba- 
sen, af hvilka den medlersta är npphöjd; den inre urgröpt 
och inät böjd formerar med sin make en oval; den yttre 



VANLIG BLATTAi 



längs efter kanten äfven urgröpt som en kort fära, hvilket 
utgör ett af insektens specifika marken. Utom dessa löpa 
Hera finare strimor eller ädror mot hvarandra utan nägon 
viss ordning. 1 Vingarne, gömda under dcssa skal, äro väl 
icke längre inen bredare, och vikas dubbla pä längden, 
hinnaktiga och ädriga. Hos honan äro täckvingarna enda^t 
liksom ämnen dertiil eller knappt sä länga som de första 
begge bäiglederna. För öfrigt synes aiisintet tecken t Iii 
vingar. 

Benen, särdeles de bakersta, äro mycket länga. Ben- 
piporna ä ömse sidor, äfven sorn lären inunder, fintaggiga. 
Fot lederne 5, af hvilka den sista slutas med en gaffellik klo. 

Larven af denna Insekt är nästan i alit lik en foHkom- 
nad Blatta. Den saknar endast täckskalen och vingarna. 
Förvandlingen iiknar säledes mycket Gräshoppornas. 

Sä väl i deüa som i sitt fullkomnade til Island löper 
Blattan med en utomordentlig snabbhet. Hon byter am 
hud Hera ganger. Frisch pästär att det sker 4 särskiha 
innan parning föregär. Yid hvart ombyte titkomm er krep- 
pen helt hvit ur den glänsande svarta baden. Den nya 
rodnar och blir smäningom härd ; brun och ändtligen svart. 

Det är ganska troligt att parning ofta sker under 
Larv-äldern, eller innan alla delar hunnit utvecklas, äfven. 
som det saimolikt händer ibland Syrsc - och Citnex-slägter- 
na eller sädana, hvilkas Larver äro fulikornligare än Lar- 
ver i allmänhet befmnas. Schönherr har seit t. ex. en 
Coccus (rniriformis Gylienh.) para sig bade som larv och 
bevingad. Och huru mänga andra, slsom Skalbaggar, Zin- 
nas icke oftast, och kanske alltid, vinglöse (Apteri), och 
fortplantningen blir ickedessmindre fuilbordad. — Biaita- 
honan föder icke mer än ett egg i senden Derta är 
ovanligt stört, «Hängt och trubbigt i änclarne med en hvass 
utstäende kant som har 18 fina tändei och 8 miudre mäiMiga 
ränder pä tveren. Dessa» tänder tjena att fasthälla egget 
inom den öppningen som utinärker könet. Det bares der 
heia veckan och nedsläppes- en tand i sen 'er, tills egget 
är | ute. Det är i början hvitt och mjukt, s^dan Jiffärgadt, 
hardnar och blir kastaniebrunt da det lälles, och sedan 
renpntsas med bakfötterna , rne.d hvilka den genom egget 
vidgade öppningen äfven srngfaiiigt tiJldutes. Huru läng 
tid ännu fordras lörrän ungaine kläckas samt deras första 



VANLIG BLATTA. 



utseende, äterstär ännu att utröna. Man finner eggskalen 
ganska ofta fastklibbade vid de ämnen hvaribland Biattan 
vistas. 

Som antalet af eggen är sä sparsamt, tyckes förokan- 
det af denna insekt vara mindre att befara; men som egg- 
läggningen sker heia äret igenom, sä kan ändä mängden 
icke annat an tilltaga. 

Den vanliga Biattan är icke infoding hos oss, «tan 
tili sitt första Ursprung frän Amerika, hvarifrän den kom- 
mit tili Orienten och sedan tili vär verldsdel, och som det 
säges, först tili Böhmen för 200 är sedan. I Holland sägs 
den icke förr än 1769; i Göteborg redan 1734* hemförd 
med köpmansvaror frän Levanten, men i Finland längt 
före den tiden, troligen öfverlöpare frän Byssland , som 
frän sydligare trakter förut emottagit densamma. I finska 
pörten, särdeles i Tavastland, der den kallas Musla-mies 
(pä svenska Svarta Mannen) finnes ingen allmännare ohyra 
än denna; och det är utan tvifvel genom fartyg frän andra 
sidan Baltiska hafvet, som Stockholm fätt vidkännas denna 
ledsamma gast. 

Intet djur kan mera sky dagsljnset än Biattan. Man har 
derföre af äider kallat henne Lucifuga, och det är i mörk- 
ret, om nätterna, som hon visar sig, dold om dagen i 
skrymslor, häl och springor af bebodda hus, i synnerhet 
trähus. Hennes platta kropp gör att hon med lätthet in- 
smyger sig pä de trängaste stallen, i skäp, lädor och 
emellan väggfogningar , samt synes mest trifvas der snygg- 
heten felar. Hon förtär med snälhet alla födämnen och 
Wir säledes en verkiig huspläga, sä mycket mer som an- 
dra saker t. ex. läder, yllekläder och dylikt icke skonas. 
De af silke lemnas likväl orörde. Och som hon, i följd 
af sin härkomst, synes älska varma boställen, är hon be- 
svärligast i bagerier, der större mjölförräd samlas, och i 
kök, hvarest man sett heia fat med väta matvaror, mjölk 
och dylikt, ganska hastigt tömmas, i anseende tili det för- 
vänande talrika säliskap, som pä en gäng infinner sig. De 
visa dock mycken varsamhet och rädsla lör fara, medelst 
hastigt stadnande och sprötenas oupphörliga vridningar, snart 
fiy tili sina kryphäl vid minsta bulier, äfven som vid skym- 
ten af blotta eldskenet, ehum de dervid kunna väna„sig # 
sä snart sorlet upphört. 



VA3STLIG BLATTA. 



l 7 



Man har varit omtänkt att pä Hera satt kunna före- 
komma tilltagandet af dessa gäster och att utrota dem. I 
Pettersburg säges fordom varit en förordnmg, tili följd af 
hvilken de af Durak hemsökta husen voro i fara att blif- 
va nedrifna. I Finland har man lemnat bebodda stallen 
öde under starkaste vintern , dä ohyran förmodligen ge- 
il om kölden utdöit, ernedan man under ett eller annat 
päföljande är saknat den. Det är emediertid en lycka att 
honan är vinglös, hvarigenom familjens utbredande nägot 
hämmas , heJst hon icke kan , som hanarne flytta sig utan 
hjelp pä längre afstärid. Stenkolsrök äi'ven som Svafvel- 
ängor äro oppgiFha säsom tjenliga medel, dels att fördrif- 
va, dels att döda Blattor; men ingenting är dertill verk- 
sammare än kakor eiler degknlor gjorda af hvetenrjöl med 
nägot Arsenik, hviika, lagda pä tjenliga stallen, snart blifva 
efter önskan förtärda. Üm degen göres med afkok pä 
Käl kakor cller Prustrot torde samma ändamäl vinnas. 
Frarnför allt är nödigt , att hus-förrädsställen äro fullkom- 
ligt täta utan springor och öppningar. Finnarne bruka, 
att i deras pörten utbreda bakom och ofvanpä ugnen 
rötterna af den hvita och gula Näckörten (Nymphcca alba 
och lutea), bland hvilka dessa djur skola vantrifvas. 

Tab. ii. Fig. %. kanen af den vanliga Blattan. — 2. 
honan. — 5. larven tili honan; alla efter natnren. - — 4« 
bakdelen af hanen. — 5. af honan. — 6. hufvudet och 
dess delar. — 7. benet; alla förstorade. — 9. ett egg. — 
sc. detsamma större gjordt. 



n:o ii. 



AMERIKANSK BLATTA. 

BLATTA american A. KakkerlacTta ; pä Fr. Blatte Kak- 
lierlac ; pä Eng. Cochroach; pä Holl. Kakkerlakje, 

Ar rostbnui med täckvingarna längre an krop- 
pen. Ryggshölden gulaktig med tvenne mör- 
ka fläckar, ofta i en förenade. Spröten myo 
ket langa. 

J&ifc% Syst. Nat. 2. p. 2042. 4. — - Fabric. Spec. Ins. I. p. 342. 5. — - 
Ejusd. Mant. 1. p. 225. 6. — Z>e G-eer Mein, des Ins. 5. p. 455. T. 44. 
£ I* 2. 5. — Brown. Nat. His.t. of Jamaic. p. 433. — Merian Ins. Surin. PI. 1* 



Denna är tre ganger större an den vanliga, men genast 
jgenkänd genom längden af täckvingarna och spröten. Alla 
delar äro ansenligare, hufvud, ögon, munträdar, men i 
synnerhet spröten, hvilka äro längre än kroppen. Rygg* 
skölden, nästan helt rund, har en. smutsigt gul färg, men, 
äger ett par mörkbruna fläckar midipä, som ibland för- 
enas i en enda stor, att blott en ljusare omkrets synes. 
Bälgen och täckyingarne äro alldeles rostbruna och ski- 
nande; de sednare, mot ändan nägot afsmalnande, ytterst 
rcmdade och genomskin'liga, med fina kiufna ädror som 
löpa frän 5 hufvudgrenar. De egentliga vingarne äro kor- 
tare än de som betäcka dem. Inunder synes bälgen mörk 
och inycket kullrig samt hörnen och spetsarne vid bakän- 
dan längre än pä den förra arten, och ändtligen de röd- 
brena benen fullsatta med svarta taggar. I andra omstän- 
dipheter liknar denna utan jLyifvel Torrakan. 

Denna art är lyckligtvis icke sä vand vid värt kiimat, 
&lt den kunnat kringspridas och förökas, ehuru den ej 
sällan följt last ade fartyg frän Vestindiska stränder tili Gö- 
teborg och andra stallen, men kort efter försvunnit. I 
det varmare Amerika, pä öarna, äfvensorn pä fasta landet, 
säsom i Surinam, är den deremot alltför mycket bekant^ 
och med skäl förhadig för dess äverkan pä aila slags iifsme- 
del och klädespersedlar , fömämligast ylletyger. I förräds- 
hus af socker är den framför alle ganska allmän; äfven- 
som i sjetfVa boningsrummen, der man om aftnarna mäste 
genom gias-cylindrar satte omkring ljusstakarne förekomma 
att Ijusen icke utsläckas af de omkringsurrande Kacker- 
Zackerna och andra nattfJyn« Mjöl och flottaktiga saker 



AMERIKANSK BLATTA. Ig 

aro äfven för Blattorna icke mindre begärliga, och af den.- 
na orsak besöka de ock hufvudet pä sofvande personer, 
för att begagna det puder eller fettma som de derä kunna 
flnna. Äfven om händelsevis nägot fett vidhängt fingerän- 
darna, har man erfarit att de under sömnen omärkligen 
afgnagit huden pä dem, hvarigenom en besvärande ömhet 
uppkommer. Manne icke orsaken tili sagan bland Allmo- 
gen pä sina orter, om fingrarnas sugande hos barn, af de 
«ä kailade Älfvorna, künde härleda sig frän Blattors vi- 
stände pä stallet? 

Tab, ii, fig. io. en fullkomlig Blatta Americana i mu 
storlek. 



6 



k:o I i . 

LAPPLÄNDSK BLATTÄ. 

BLATTA lapponicä. 
Ar blekgul med tr.örkbrun kropp. Grä täckvin* 

gar beströdda med rnorka punkten 

Linn. Sysr. Kar, 2. p. 2044. 8. Ejusd. Faun. Svec. p. 2^5. Fabrlc. Sp, 
Ins. ti p. 544- *6» Main. 1. p. 226. 20. De Geer Mem. des Ins. 5. p. 555* 

fSi ägot större än en stor fluga, har denna verkligen in- 
hemska art för ofrigt mycken likhet af sina "slägtingar. 
Hufvud, kropp, spröt och icke sällan fötterna ha en mörk- 
brun färg äfveri som ryggskölden, fastän kanten pä denna 
är blekgul; likväl. träffas han stundom hei och hallen sädan; 

Täckvingarne , som äro längre än bälgen, genomskin- 
liga, glänsande och gräaktiga, eller snarare af hornfärg, 
synas tätt beströdda med tnörkare punkter och äga dess- 
utora en längs efter gäende upphöjd strimma eller äder, 
mot hvilken andra smärre löna snedt ifrän kanterna, och 
med hvass vinkel förenas med den samms, Vingarne äro 
svartädriga, näflika och större än de yttre ; de öfver stjer- 
ten sittande hörnen äro märkligen stora och af lika färg 
som bälgen. Fötterna deremot yanligen grä och benpipor- 
11a taggiga. Hönau synes iitet kortare och rundare än ha- 
nen, med äfven svart bälg, hvarä Jederna äro med en 
Ijnsare iinie ätskiida. Hennes täckvingar torde ock stun- 
doni finnas kortare. 

Ingen Insekt är allmännare än denna i Lappmarken, 
der den visias i Fiskare-Lapparnas tjäli eller sä kallade 
Kätor i skoglandet. Som dessa äboers förnämsta föda är 
lisk, sä samlas deraf en mängd afskräde, rak , fjäll m. m. 
ini och omkring deras hyddor, och deri trifves denna 
Blatta bäst. Eham liten, är hon dock en nog förtärande 
medlera i det samhälle som hyser henne; ty det händer, 
att som Lapparne oftast och merendels torka sin, i stallet 
fÖr bröd, brukliga fisk ütan sah, heia fängsten kan pä en 
enda dag uppfrätäs af tnsentals sädana Blattor. 

Frän namnet skulle man förinoda , att de endast till- 
horde detta ödsliga hörn af verlden; men de Finnas ocksä 
längt nedom poi-chkeln, älven i södra Europa, i dess 
faktigt belägna skogar, der de likväl sä gas icke ge lika 
vedermäien af sitt slägtlynne och egenskaper. Emedlertid 
röjes här det orimligi i artbenämn^ndet efter orten, hvil- 
ket icke mindre besannas vid det af den nästföljande. 

Tab. .11. hg. 12. en Lappsk Blatta elter naturen. 



N:o ii. 
TYSK BLATTÄ. 

BLATTA germanica.: 

Ar gulaktig, äfven pä kroppen; 2 paralela svar- 
ta linier pä ryggskölden. Täckvingarne ljust 
hornfärgade, utan punkter. 

Linn. Syst. Nat. 2. p. 2o44- 9« Fahrte. Sp. Ins. 1. 544. Mant. I, a«6. 
Herbst Archiv. T. 29. f. 10. Pontoppid. Atlas Dan. 1. p. 679. T. 29. 
Labillardiere Yoyage ä la recherche de la Perouse. Iiiiger Magaz. 4. 
p. 234. 

i-Jiknar vid hastigt päseende den föregäende, men är 
nägot större, ryggskölden gulare, ehuru vid sidorna vat- 
tenklar, och ol'vanpä utmärkt af 2 svarta linier som löpa 
frän dess bakre kant tili hufvudet, hvarä spröten lysa 
mörkbruna och ögonen glänsande svarta, hvilket afbryter 
mot det biekgula bröstet och bälgen. Äfven fötterna haf- 
va samraa färg. Täckvingarne äro klarare än pä den Lapp- 
ska, blekt gulbruna eller hornlika utan punkter eller fläo 
kar, men med sina ädror, som vanligt hos siägtet försedde.: 

Framför mänga andra Insekter synas Blattorna särde- 
]es danade att kunna spridas kring de frän hvarandra af- 
lägsnaste trakter af jordrymden och der finna liksom sitl 
naturliga ladernesland. Detta gäller äfven om denna , 
hvilken, utan tyifvei bördig frän varmare himmels-strek, 
säsom Kina och Brasilien, först i sednare tider intagit ett 
tum i den Europeiska Fauna > och äfven i vär vid sidan 
af sina für ilibragder bekantare siägtingar, sedan man fun- 
nit den omkring Stockholm och pä andra stallen. Ehuru 
hos oss föga mera märkvärdig än tili namnet, som med 
mindre skäl inskränker denna art inom Tyskland, torde 
dess rnettidsfiet vara litet att päräkna, da Pontoppidan be- 
rättar att den blifvit eanska allmän och besvärlig i Dan- 
mark, dit den inkommit med Ostindiska fartyg bland varor 
och kläder; samt att den infunnit slg tili en sädan mängd 
i ett Bränneri, att den pä 2 är icke kunnat utrotas. Lands- 
folket, säger han, har fätt sä myeket större sorg, som 
den ödelägger Syrsorna i Imsen, hviika der nyllas, utom 
när de först visa sig, hvilket Bönderne dä anse som ett 
dödens förebud. Labillardiere gor icke mindre ofverty- 
gande intyg om dessa ßlattors frätgirighet. ünder resan 
i stilla Oceanen inritade de sig tili ofantiig mängd om 



TTfSK. BLATTA. 



bord pä det fartyg han seglade. Utom deras besvärliga 
krälande om nätterna, hvarigenom sömnen stördes, för- 
tärde de skeppsskorporna, linne, papper och allt hvad de 
atkommo. Sjelfva vextsyrorna, säsom den af citron, voro 
dem högst smak]iga ; äfven oaktadt det skarpa i Vitriolen, 
tömde de fulla bläckhornet, om det lemnades öppet för 
dem. Enda utvägen att minska deras antal, var, att 
dränka dem i käri fyllda med sockradt vatten. 



Tab. xi. fig. 8. yisar Insekten i naturlig storlek* 



k:o 12. 



SPOL-MASK. 

ASCARIS Lumericoidf. s. Pä F. Suoningainen ; pä T. 
Spuhhvnrm, Darmwnrm ; pä Fr. Strongle, Ver cyliri- 
drique ; pä E. Round worm, round Gut-worm; 
pä D. Menneske-orm , Spoborm; pä Ital. 
Venne tondo. 

Kröppen ar trind och spolforrnig, at bäda an- 
darna afsmalnande, med 4 längsefter heia krop- 
pen löparule linier. Hufvucl-änäan försedd 
med 5 smä knolar eller vartor. Stjert-spetsen 
trubbig med anus nära iniill sasom en öpp- 
rting pä tveren. 

Linn. Syst. Nat. ed. Gmel. i. 6. p. 3o2g. E/usd. Faun. Svec. p. 5^4« 
C1. 6. Vbrmes. Ord. r. Intestina. — K. Veit. Ak. Hau dl. 1776, s. 140. 5i5. 
5i8. tab. 8. f. r. 2. — Jördens Entornol. des Mensch!. Körp. 2. p. 22. Teb. 
2. fiq. 6-13. — Blochs Abhandl. d. Eingew. Wurm. s. 24. tab. 8- f. i-6« ~* 
Blumenbach Handb. d. INT. G. p. 411. tab. 1. f. 2. — Zeder Erste Nachtr. p. 
26. (Fusaria lumbricoides). — Kavn Dissen, de Ascar. Lumbr. Gotting. 1779. 



F^orntiden ansäg blindvis förruttnelsen och jäsning af 
djur och vextämneri säsom en skapande kraft tili Inelfve- 
maskarna. Denna villfarelse, nedgängen i arf tili sednare 
äldrar, förbyttes lios dessa i Hera andra, icke mera verk- 
liga och snnna. Man liknade dem dels vid smittande äm- 
nen k fing f ord a af Inften eller med födan nedsväljda, dels 
böllos de för äfarter af andra utom kroppama befintliga 
maskkräk. Ljusare begrepp hafva omsider bevisat, att dessa 
fordom tvetydiga varelser äga sitt upphof och sitt hemvist 
inom djurkroppaines ineifvor och i deras välskor, hvarest 
de, i f öl j d af deras egen natur, valta och fortplantas; att 
de Finnas icke endast hos menniskor, utan hos andra däg- 
gande djnr, hos fäglar, fiskar, amfibier, ja, hos sjelfva 
insekterna, och kanske ingen enda art är dem alldeles 
förutan. Menniskokroppen synes dock fätt de fit sta pä sin 
lou att underhäila. Icke blott tarmarne och magen äro 
deras boställen; man bar npptäckt olika arter i musklarnes 
teia cell nlosa , i bjernan, lungorna, lefvern, kröset och 
inom bukhuden; i njurarne, fettet, lifmodern och bläsan, 
ja i sjelfva ädrorna och Jymfatiska kärlen. En Haartsoec- 
ker, Guze, Bloch , Werner, Pallas, Jördens, Zeder m. 



8 



SPOL-MASK. 



fl. hafva genom deras mödosamma forskningar skingrat det 
okunnighets-mörker som höljde denna länge förgätna del 
af Naturhistorien, och säledes gjort sig förtjente af ett o- 
dodligt minne iios ^efterverlden , icke mindre genom be- 
stämmandet al dessa kräkens ätskillnad, Organisation och 
egenskaper jemförde med de öfriga djurens, an genom 
üpplösande af den gätan, hüru de Hyttas ur den ena krop- 
pen i den andra. Bevisen kunna icke med skäl bestridas, 
och det är bögst sannolikt, att de maskar som hos djuren 
kunna Finnas, äro dem medfödda, eller att rnaskeggen 
nie ddelas genom de ur blöden afsöndrade safter. Härom 
ofvertygade, finna vi icke det namn riktigt man förut till- 
egnat dem af Tarmmas'kar , utan antaga det af inelfvorna 
i en mera vidsträckt bemärkelse. Vi fä säkert framgenfe 
tillfälle att anföra flera af denna skenbart rysliga inqvar- 
tering, säsom, i följd' af sin bestämmelse, ensamt hörande 
tili djur-ekonomien ; hvilket äfven skall bevisa att de ut- 
göra sin egen ordning i djur-riket. 

Spolmasken, allmännast af de inneboende kräk som 
tillhöra värt slägte, var icke mindre bekant för den gam- 
la Läkaren pä Cous, än under de föijande sekler, lik- 
väi icke tili sin natur, utan endast af de tillfälligheter 
som vid dess närvaro oftast tima. Ett mindre noggrant 
öga bar länge förblandat honom med den vanliga dagg- 
masken, med hvilken han likväl har icke mer än den 
runda kroppen gemensamt. Daggmasken är dessutom in- 
under plattare utan dennes spänstighet ; har tyclligare rin- 
gar och en enda rund bläsa vid ändan af hufvudet, samt 
kroppen brunröd tili färgen, och försedd med fina borst 
tili befordrande af dess rörelser; och framför allt: han 
föder lel'vande ungar. Spolmasken deremot är fullkomligt 
rund, spole-lik , och smalare ät bäda ändar; han är ge- 
rn enl igen ett eller halfannat qvarter i iängden och af en 
gäspennas tjocklek. Ett dubbelt större matt är icke heller 
ovanligt, men uppgifter om alnslänga mä anses för öfver- 
drifna. Heia kroppen, hvars färg, beroende af den olika 
näring masken njuter, finnes än hvit, än rödlett eller ock 
gulbrun, kallas af Gaze en ihälig muskel, eller en muskel« 
hud som omgifver inelfvorna. Den bestär af idel cirkelfi- 
brer, livilka afskäras af 4 mer eller mindre synbara och i- 
bland upphöjda linier, löpande frän hufvudet tili stjerten 
sins emellän lika älskilde. Merl eist dessa, som icke äro an- 
nat än pä längden gäende muskelhbrer, dragas de cirku- 



SPOL-MASK. 9 

lära tillsattmnans, hvarigenom masken fär en krälande rö- 
reJse samt mycken spänstighet, och vätskornas omlopp i 
dess kropp fortskyndas. Verkningarne af dessa i 4 linier 
förenade fibrer yttra sig tydligast, om masken längsefter 
öppnas och dess inre deJar uttagas, da heia buden hop- 
drager sig i en klump. Oaktadt denna frad är nägot tjock 
och dess yttre sida iiksom ojemn af cirkelfibrerne, samt 
den inre luden och slemmig, lysa ändock de inre orga- 
nerne igenom. Hufvudet, som finnes vid den ena smsla än- 
dan, utmärkes, vid noga päseende, af 3 sraä knölar kring 
en trekamig öppning, och kunna de liknas vid ett slags 
kniptänger, med hvilka masken häftar sig vid ludden i 
tarmarna, och genom sitt, inom tnunöppningen gömda, 
sngsnyte drar sin näring; och skulle denna mynning all- 
deles tilislutas, hvarigenom hufvudet blir hvassare, kan 
masken genomborra tarmhuden. Mindre spetsig är deremot 
stierten, knappt märkligt inböjd, samt öppningen för nä- 
ringskanalen eller anus, und er buken ett par linier frän 
ändan , liksom en pä tveren gjord msänkning. Inelfvorna 
bestä af närings- och fortplantnings-organerna. Näringska- 
zialen börjar frän sugsnytet och iöper fästad vid den un- 
dra Knien heia kroppens längd igenom ända tili stjerten, 
än röd, än pomeransgul, eiler äfven blekröd, allt elter 
födan, och skaii vara inutirynkad. Fortplantnings-organer- 
ne äro olika hos könen, som kunna knappt sins emellan 
ätskiljas, om icke genom storleken, hvari honan äger fö- 
reträde. Hanens delar bestä i ett trädlikt vor som om- 
slingrar den förut nämda Kanälen, och öfvergär i ett tjoc- 
kare och rakare, samt slutas med en konisk spets i stjer- 
ten. Man har kallat den öfra delen sädeskärlen, och den 
nedra sädesbläsorna, fyllde af en genomskinlig vätska. 

Honmasken äger pä bnkliniea af sin storre och tjoc- 
kare kropp, 3 tum ifrän hufvudet en öppning som utrnär- 
ker könet. Det är mynningen för moderslidan? som, inom 
kroppen utvidgad, delar sig i tvä liorn, eller i en gaffel- 
iikt formerad lifmoder, hvars begge grenar löpa i oändli- 
ga krökningar kring näringskanalen och sluta sig omsider 
i de finaste trädar, samt utgöra frän sin början mer &n 
12, ganger maskens längd, Blom och Qdhelius hafva sett 
sädana knippen uthänga, utan tvifvel sedan bnkhuden bru- 
süt, pä maskar som blifvit drifne frän patienter. Ini dessa 
rör clöljas eggen eller ämnet tili dem. Klein har pästätt 



lO 



SPOL-MASK. 



eggens antal gä tili ioooo, och Werner tili myriader hos 
en enda mask. De ligga liksom i massor ätskilda här och 
der i rören. Kanske,att de mindre mogna fordra en läng- 
re omväg för att fullkomnas. Troligen sker befröandet 
som hos fiskarna, hvilka icke heller äga nigra utanpä syn- 
liga parningsredskap : hanens säd gjutes öfver de af honan 
utpressade eggen. Dessa synas, med tiilbjelp af mycket 
starka synglas , utanpä ojemna men genomskinliga midti, 
hvarest den tiilkommande affödan upptäckes liksom: en i 
spiral liggande tiäd. 

Denna Spolmask bebor i synnerhet tarmarne af men- 
niskokroppen ; likväi torde han ocksä träfTas hos hästar 
och svin, som Pallas , Gö'ze, Schrank och Zeder förmo- 
da. Han triiVes icke utan i sädan värma som tarmkanalen 
äger; alla andra sägner, att han skulle Hnnas i kallt vat- 
ten, äro falska. Ingen älder är fri för honom;: dibarn och 
70 är gamla kimna vara lika blottställde , likväi mera barn och 
personer af qvinnkönet. Bevis saknas ocksä icke, att den 
funnits hos f oster som ännu icke sett ljuset. Maskämnet r 
osynligt fint, har naturligtvis här öfvergätt genom blöden r 
och lika möjligt genom modersrnjölken tili de nyfödde. 
Det är i smälarmarne och blindtarmen som masken mest 
uppehäller sig. Salian stiger han högre, om icke mängden 
är desto större. Gallans beska äfvensom fali-luckorna (valv- 
lerne) torde väl mota honom. Likväi gäller stundom icke 
detta hinder. Man har funnit honom söka sig ut tir toif- 
tumstarmen (duodenum) in i gangen tili kröset, och ge- 
nom gallgängen (doct. choledochus) in i gallbläsan. Utvid- 
gandet af dessa käri jemte retningen som uppväckes, väl» 
ler ofta sä besynneriiga anstöter, att de gäcka den klo- 
käste läkares insigt. Bragt i trängsel, säsom under hetsiga 
febrar, kan masken äfven soka sig. andra utvägar, genom 
näsa, mun eller nedät genom ändtarmen. Inträngd i sjelf- 
va magert, ästadkommer han kräkningar som knappt k Un- 
na häfvas, och uppstigen i halsen, kan han göra qväfvan- 
de snörpningar. Man har sett knippen af maskar der fast- 
nade. Haller omtalar 2:ne spoimaskar , som, failne i luft- 
röret, nedkrälade i lungan. Samlade i blindtarmen kunna 
de orsaka envisa och dödande förstoppningar, hvarigenom 
maskarna sjelfva hopklämde inspärras, och i sädana fall 
genomborra tarmkanalen och sprida sig bland inelfvorna, 
da man i synnerhet funnit dem i trakten af njurarna, ja 
IUI och med nära hjertat. I detta sällsamma fall fä de en 



SPOL-MASK. 



rod färg och hafva blifvit kailade hjertmaskar af de okun» 
nige. Skingrade i underlilvet ha de icke sälian utkrnpit 
genom brockskador; och liköppningar hafva upptäckt hän- 
delser, der de tjocka tarmarne och sjelfva bläsan varit ge- 
nomstungne, som Fischer, van Swieten, Baldinger , Va- 
string o. fi. fätt tillfälle bevittna. Det är tydligt att brist 
pä föda och trängseln nödgat maskarna att söka sä ona- 
turliga utvägar. Rysvärdt är det stora antal man sett dem 
urgöra, antingen ätskilde eller klnmpvis af mer än hnn- 
drade tillsammans förenade. Likväl kunna sädana gäster i 
mängd finnas, utan att röja sin närvaro genom nägra ut- 
märkta symtomer, säsom hos feta och slemfulla personer 9 
och de hos hvilka genom sega 3 klibbiga och mjölaktiga 
narinssmedel ett sädant klister danas i tarmarne, som är 
för maskarna den angenämaste föda, och häller dem i ro 
och stillbet inom deras näste. Emedlertid fordras det sä- 
kert fallen het (receptivitet) och förut beredande orsaker 
tili deras mer och mindre utvecklande. Sannolikt äro de 
dock af naturen ärnade att äfven gagna genom uppsupan- 
de af de öfverfiödigt slemmiga vätskor som i tarmarna 
samias , och blifva först vid dessas svagare lillstand och 
tilltagande slapphet, samt genom mängden , en sjukdom 
och pfäga i följe af den retning de göra, samt upphof tili 
de förunderligaste verkningar. Det är da som läkarens ät- 
gerd biir af nöden r dels att söka förändra anläget att hy- 
sa dessa kräk, dels att genom medel mota de olägenheter 
som af maskarne föranledas, förstöra deras slemnästen, 
döda sjelfva maskarna samt drifva dem ur kroppen, och 
nndtligen förekomma en framdeles ulveckling af ämnet el* 
ler eggen för en tillkommande och lika plägsam aftöda. 

Tab. 12. fig. i. Masken i nat. storlek. — a. hufvudet 
med värtorna. — b. stjerten med dess öppning. . — 2. en 
han-mask uppskuren pä längden; — a. munnen. bb. — mat- 
srrupen. — cc. magen. — dd. tannkanalen. — ee. sädes- 
kärlen, ■ — ■ ff*, sädesbläsorna. — g. parningsorganet (elter 
Jurdens). — 3. honans slägtsdelar särskiit uUagne. — a. 
öppning.en tili moderslidan. — bb. den kiulna lifmodern r 
hvars horn sluta vid dd. — cc. de slingrande rör genom 
hvilka eggen föras. — 4- hnfvudändan. — 5. de tre värtor- 
na. — b. stjertändan med dess öppning. — 7. nägra egg 
wr eggstockarna, mycket förstorade. — (fiän Jördens) r 



n:o 12. 
SPRING-MASK. 

ÄSGARIS Vermicülaris. Pä F. Tjeni-Mato; pä T« 
Springwurm, J? friemenschwant z , Darmschaben ; pä 
Fr. Ascaride vermiculaire ; pä Eng. Bots ; pä 
D. Bb'rne-orm 9 Smaa Spolorme. 

Kröppen trind, tradlik, slät, vid sidorna fint 
krusad (crenatum). Hufvudet trubbigt, med 
en blasa a ömse sidor. Stjerten syllik. 

Linn. Syst. Nat. 6. p. 3029. Ej. Faun. Sv. p. lafr). — Cuvier Tabi. 
Elem. p. 636. — v. Phelsum Hist. Ascarid. — Müller Hisr. Verm. 1- 
2. p. 34. — Jördens Entom. a. 19.. tab. 2» fig- i-5< — Blochs Eingaw« 
W. s. 5i. — ^crei Kir. Hüad. 



I-Jäkare konstens äldste fäder tillade detta sä väl som 
spolmasken bekanta maskkräk, det namn som man behäl- 
lit sedermera för heia slägtet, ehnru benämnandet tili sin 
betydelse (springa, dansa, af jßei grekiska crxc&fi^eiv) 
synes bäst passa tili denna art, som medelst sprittande 
visar en utmfirkt liflighet i sina rorelser. Springmaskarne 
skiljas lätt härigenom frän ungarna af den förut beskrifne, 
hvilka stundom intaga samma plats som desse, och föror- 
saka iika plägande känslor. 

Att Springmasken vore blott larv af flugor, som nä- 
gon gang foregifvits, är en irring som ej beböfver veder- 
läggas. Heia bildningen bevisar hans ätskiilnad frän llug- 
rnaskarne, och hans trinda elastiska kropp samt med 3 Vik- 
tor försedda hufvud föranleda oss att, oaktadt andra skilj- 
aktigheter, förena honom tills vidare med Spolmaskarnas 
slä'^te. 

Vanligt iiinner han sällan tili f tum i längden och 
är knappt | linie bred. Den främre ändan synes trubbig 
och tjockare, och kroppen aftager smäningom samt slutar 
sig i en syllik stjert. Huden är längs eher sidorna fint kru- 
sad, men för öfrigt alldeles slät utan minsta tecken tili 
Spolmaskens ringar, icke ens med synglas möjliga att upp- 
täcka. Färgen är smutsgul i följe af bostället , men blir £ 
vatten alldeles hvit, samt yttersta stjerten genomskinlig. 

Ora masken undersökes med beväpnadt öga , sä fin- 
nes den trubbiga hufvudändan. försedd med tre ganska 



8PRING-MASK. 



smä sugvärtor och en afläng bläsa pä hvar sida oin hnf- 
•vtidet. Vid värtorna börjar mynningen för sugröret , som 
snart uLvidgas tili mage, hvarifrän en enkel kanal löper än- 
da tili sljerten, pä lika satt afsmalnande som denna. Kö- 
nen äro bestamdt ätskilda. Hos honan upptäckes derjernte 
ett mycket större rör, Iivilket an hopsnörpes och än ut- 
vidgas, samt slingrar sig omkring | af den smalare delen 
af näringskanelen. Det är troligt att detta är fortplantnings« 
prganet. Go~e har seit deri en mähgd smä dunkla läng- 
runda kroppar, som utklämmas genom en liten öppniug 
pä buken och aro väl ej annat än egg, eh um han anser 
dem för embryoner. Sarnma organ synes enklare hos ha- 
Ben, och icke sä slingrande eller knutigt, utan nägon lik- 
n-else tili egg. Inemot stjertens ända kan ocksä en punkt 
eller öppning upptäckas» 

Dessa maskar träfras sällan högre npp än i ändtarmen, 
och sorn de der valt deras näste/sä är ej svärt att förkla- 
ra huru de ärven kunna inkomma i lifmodern, en händel- 
se som ända Iran Hippoeratis tid biifvit af mänga besan- 
nad, älven som vär Acrel sett dem innästlade i sjelfva u- 
rinbläsan. Barn aro framför andra af dem besvärade, emedan 
maskarne hos dem ästadkomma en odräglig kläda , behof af 
en ofta förnyad stolgäng och retelse pä uringängarne , utom 
flera olägenheter. De bortgä i mängd med det som aßöres, i 
hvilket de hvimla; äfven kunna de utkomma ensama, som 
man anmärkt hos en person, frän hvilken hvar natt i io 
är efter hvarann sädane bortgingo. Vaniigast pläga de va- 
ra orojige om aftnarne och nattetiden. Boternedien mot 
dessn kräk vinnas genom lättare maskdrifvande saker, 
mjölk- klistirer försatta med hvitlök, äfvensom beska af- 
kok, säsom pä kolocryint , pä lika sätt använda, stolpiller 
af flask, o. s. v. 

Tab. 12. f]g. 8. Masken i naturlig storlek. — 9. en 
Kona, pä längden öppnad. — a. munnen med dess 3 vär- 
tor. — b. bläsorna pä sidorna af hufvudet. — e. stjertän- 
dan. — d> e. strupens- och magens delar. — f. öppningen 
för honans slägtorgan. — gg. de inre födeise-organerne. 
— h. den ut tili stjertspetsen forsatte näringskanulen, (ef- 
ter J Ördens), 



RAR 

CANIS Vülpes. Pä F. Keltu. Repo. Pä Fr. Renard. 
Pä Eng. Fox. Pä T. Fuchs. Pä Ital. Folpe. Pä Sp. 
Raposa. Pä D. Rev. 

Hufvudet är bredt med afsmalnande Nos och 
hvita Läppar. Utöronen stä upprätt och äro 
liksom Framjöuerne svarta. Svansen är myc- 
ket härfull, rak, med hvit spets. 

Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. t. I. p. 73. Gl. i. Mammai. Ord. a. 
jF* t v*>. — Faun. Svec. n. 7. — Mat. Med. n. 6. — üef^. Faun. Sv. p. 9. — 
Thunb. Beskr. pä Sv. Djur s. 7- — Schreb. Sängth. 3. s. 554. t» 9°- — ' 
Bujfon. II. a. 7. p. 75. t. 6. — Pennant Briet. Zool. 1. p. 7. 



JNIaturen synes ifrän början hafva skänkt Räfven ät Nor« 
den, ehuru han sedan tillegnat sig alla luftstreck emellaa 
begge Polerna och vunnit för sitt skaplynne en ryktbarhet , 
icke mindre känd af den heliga an profana skiiftställaren, 
bade för och efter Esops tidehvarf. 

Räfven liknar närmast hunden, särdeles med sina inr« 
delar. Gemensamt med honom och heia slägtet har han G 
Jramtander i vfra käke?i , och lika mänga i den nedra; 
enkla inbüjda betar samt 6 — 7 ooclar pä hvardera sidan. 
Han ätskiljer sig dock genom formen af hufvudet, som är 
i jemförelse med kroppen, större och bredare an hundens, 
samt utmärkt spetsigt ät den med märkbara morrhär för- 
sedda nosen; har kortare öron, större svans, lurfvigare) 
och längre här, ögonen snedare ställda, och en egen, 
stark, obehaglig Inkt; men an väsendtligare tyckes hans 
naturliga egenskap vara, att icke kunna fullkomJigt tämas, 
i följe hvaraf han liksom tränar och dör af ledsnad, da 
hans medfödda frihet beröfvas honom. 

Sjelfva kroppens vanliga längd utgör en aln och 2 — 4 
tum, den raka svansea oberäknad, som ensam hinner tili 
tre qvarter. Färgen är allmännast hvad man kallar Rod 
som en Räj , fast nägot blandad med hvitt i pannan, vid 
skuldrorna och längst bak pä ryggen, s^mt yttre sidorna 
af bakbenen. Likasä synas kinderne och strnpen hvita, 
men bröstet och buken deremot gräaktiga. Ändteligen ly- 
ser spetsen af öronen svart, och svansens yttersta ända vi- 
sar en utmärkt hvithet. Att vissa förändringar i storlek 



i8 



R Ä F 



kunna standbin giFvas, äfvensom i lärgen , ombytt i silFver- 
jern- eller blägrä, andre mörke under halsen och buken, 
och hos andra ett svart kors pä ryggen, hvarefter RäFven 
da benämnes, är utan tvifvel lika sant som müjiigt; men 
om han alldeies ombytes tili hvitjsom Ricßiriger uppgiFvit, 
hvarmed kanske mehas I lädrackan [C. Lagopus), eller alt 
Brandräfi'en (C, Alopex) är blott en aiart aF den allmän- 
na , tiütro vi oss icke nu i stand att med visshet bedöm- 
ma. Vi anse emedlertid deras pasiaende vara mindre 
rimligt, som velat förena RäFven med nägon af Hundens 
mängfaldiga biarter. Det är sant, att man knappast /in- 
ner nägon väsendtlig skillnad da hvar och en af dess lem- 
rnar jemföres med somliga hundars; men utom det att en 
viss kroppsställning och dess rörelser, icke mindre än 
bans naturliga egenskap att aldrig bliFva rätt hemtam, ka- 
rokteriserar RäFven säsom en egen art i sitt siegte, synas 
äFven de fäfänga f'örsok som enligt säkraste uppgifter blii- 
vit gjorde att para honom med hundar, bekräfta det. 
Torde hända att den fräna lukt som ätFöljer honom, är 
ocksä en orsak hvarFöre hundar sky För hans sällskap. 
Framför all t är hans urin stinkande, och liksorn sjellve- 
tande det samma, gräfver han tidra's en häia i jorden, 
hvaröfver kroppen utsträckes , dä han sedan betäcker den 
lemna<le vätskan med jord eFter kattens vana. Dock lär 
icke detta all Lid ske, utan RäFven, ätminstone om vintern, 
blott härma hundarne. En drägligare änga nästan lik vio- 
lens eller den aF musk, föregifva likväi mänge skola utdun- 
sta Fiän en liten fläck oFvanFör roten aF svansen. Det är 
med denna härrika del som RäFven säges stundom Förlusta 
sig, i det att han svingar sig i ring För att langa honom. 
Han lägger den äFven om nosen dä han soFver, hvarvid 
han väljer samma rnndade sätt att ligga som hunden. 
Sömnen är äFven oFta sä djup, att han under denna lätt 
kan öFverraskas. Men dä han blott hvilar eller lurar pä 
sitt roF, ligger han pä buken med benen längt utsträckta. 
TolF mänader gammal, är han gemenligen fullvuxen, ocb 
uppnär ungeFär 14 — 15 ärs älder. 

RäFvens vanliga röst är ett kort och hastigt skällande, 
som slutar sig i ett starkare ljud nästan likt skriket aF en 
PaFagel. Men han röjer äFven ett olika iäte eFter de sär- 
skilta känslor som röra honom; det är olika dä han jagar, 
— dä han längtar — särskilt hans knurrende äFven som 
hans jemmerlät, och ändteligen annat det smärtan tvingar 



RA F. 



«9 



af honom, hvilket sällan höres om icke det ögonblicket da 

skottet träffar. Men under Jördubblade och äfven mör- 
dande käppsiängar yttrar Iran icke det minsta klagoljud, 
utan i det stallet söker att försvara sig förtvifladt med 
tänderna, och släpper icke gerna det faste hau funnit för 
dem. Om hosten och vintern, da snön betäcker falten, 
yppar han sin närvaro genom ett beständigt skällande, 
men höres sällan eller aldrig värtiden da han vanligtvis 
fälier häret. 

I följe af en honom egen drift söker han ett bestamdt 
bostälie under jorden, beläget antingen pä fria faltet , el- 
ler under trädrötter, i bergsklyftor och hälor. Sällan gräf- 
ver han sin kula sjelf, utan inkräktar hellre sädana nästeri 
som grä fsvin och kaniner innebafya. Han utdrifver dem, 
och utvidgar boet elter sin beqvämlighet samt förser sig 
med Hera utgängar, att i nödfall kunna med mera lätthet 
undkorama. Om , i synnerhet, trakten är kal, utan bu- 
skar och andra gömställen, säsom högt gräs och sädbe- 
vuxna äkrar, döljer han sig ibland om dagen i hälan, 
sofvande; likväl träffas han stundom i vackert väder, ut- 
sträckt pä stammen af nägot nedfallit träd., men merendels 
i skygd af bnskarna, begagna sig af solskinet. Om nät- 
terna äter är han mycket rörligare Iör att föda sig och 
göra byte. 

Löptiden infaller i slutet af Februari eller i början af 
Mars mänader. När Räfven är knappast ärsgammal, bör- 
jar han att para sig. Härtiii väljes alltid natten. 2 — 3 
Räfhanar följa dä honan ät, och inkrypa med henne om 
dagen i boet, elier i 3iä!or för att icke S3 r nas. I nie vec- 
kor gär hon drägtig och fär (satter) aldrig mindre än 5, 
men väl 5 —7 ungar, hvilka, i början 11 dagar blinde, 
di henne nägra veckor, och förses sedan med andra iifs- 
medel, tills de efter en mänad, först ledsagade af modern, 
utkorama för att söka sin egen lycka. Deras färg iiknar 
den af hullhären pä de äldre, neml, askgrä. Svansen 
är äfven slät och ej lurfvig, sä att man snart skull© 
misskänna deras Ursprung. 

Räfven hämtar födan mest pä iefvande djurs räkning, 
«ädana som icke öfverträffa honom i styrka. Utom större, 
säsom rädjurskalfvar, harar, kaniner och Jam, sparas 
icke heller de smärre, t. ex. skogsmöss och mullvadar, 
med hvilka han gycklar liksom katten, innan de förtäras. 



RÄF. 



Men i synnerhet är han fjäderf lockern buse och framför 
andra hemfäglarnes, hvilkas egg äro läckerbitar iör ho- 
nom, Likväl försmär hau icke grodor, paddor, ödlor, 
man sager äfven ormar, fiskar, kräftor, skalbaggar, syrsor 
och andra insekter. För ombytes skull elier iör nöden 
tjena ocksä saftigare rötter och trädfrukter, men pästäs 
alimänt vara storätare af drufvor. Han synes äta allt med 
snäihet, och som häning är särdeles stuaklig för honom, 
skyr han icke alt angripa samhällen af bien, humlor och 
getingar, hvilka, oaktadt det förfärliga motständ de göra, 
omsider nödgas iernna pJatsen ät den oblyga gasten. 
Jgelkottens taggiga yta kan icke skydda honom för Räf- 
ven, som rnllar honom med tassarne tills djuret mäste 
utsträcka sig för att uppoffras. 

Jemte ett sädant behof och bojelse tili rofaktighet och 
med skarpa sinnen äger Räfven den utmärktaste vighet; 
inen som styrka felar honom, mäste han i dess stalle an- 
vända list och tälamod , hvilka ofta leda svagheten säkra- 
re än djerfheten den förra. Alia hans rörelser och företag 
synas medgifva ett slags slutkonst hos honom och förmä- 
ga att öfverlägga. Hans fmtlighet visar sig pä mängfaldiga 
sätt, och en af dess förnämsta verkningar är utan tvifvel 
den att förskaffa ett boställe, som skyddar honom för 
oväder och tiiiika tjenar honom tili fristad. Ofta spar 
han sig, som förut sades, mödan, att sjeif bereda sin bo- 
ning, genom det att han gor ett annat djurs tili sin egen. 
Efjest, om han af nägon orsak beslutar, eller tvingas af 
rädsla att ornbyta sitt fordna tillhäll, bemödar han sig att 
genom tidiga besök utspeja de tillHykrställen som pä en 
annan ort kunna passa honom. Finner han Hera sädana, 
i synnerhet gamia Räfkulor, pulsar iian dem rena , innan 
hau tili slnt väljer i nägon sitt tiilhäU. Skulle han under 
detta störas pä minsta sätt, sä försvinner han äter snart. 
Men fästad pä ett stalle, kringlöper han innan kort heia 
xiejden, tar känning af byar, kojor, enstaka hus, vädrar 
©pp hönsen, iakttar hvarest hundar och buller höres och 
tvertom ; samt utspanar de betäckta platser som i händelse 
af fara kunna blifva hans skyddsort. Allt tyckes visa en 
förutsigt af mänga möjliga händelser. Missirogen och var- 
sam, läter han sällan bedraga sig att förfölja det djurei 
som flyr undan för honom; han lurar snarare pä sitt rof, . 
och krypande tar det med ett skutt. Fullkomiigt säker : , 
att lugnet herrskar der han uppvädrat Jhönsen, försöker 



han att smyga sig dit, och bans naturliga snabbhet länar 
honom dertili medel. Möter han nu intet hinder, begag- 
nar han tillfället att fördubbla sina mordbragder, bortför 
hvad han dödat, Ulis den annalkande gryningen päskyndar 
hans ätertäg, för att icke löpa faira att upptäckas. Han 
samlar sig lifsmedel för fiera dagar och gömmer sorgfälligt 
sina byten än här och der under mossan, och «in i sin kula 
tili framdeles behof. Kanske bör det räknas honom tili 
förtjenst, eller som ett större prof af hans slughet, alt 
sällan eller aldrig genom inbrott eller ätferkan ofreda det 
stalle som gränsar intill hans hemvist. Kommer han pä 
en trakt der villbräd trifves, är den icke mindre vidt fält 
för hans fintlighet. Han löper igenom den med nosen i 
vädret, stjäl sig längsefter den buskbevexta parken, upp- 
täcker f jäten af en hare, ser Hägten af eu rapphöna, lurar 
pä dem med undransva'rdt tälamod, och under det han 
nalkas dem med lätta steg, lyckas han ofta i försöket att 
ertappa dem. Likväl är icke alltid jagten föremälet för hans 
kringströivande ; han äterkommer stundom tili de stallen 
der han nyligen mättat sig, framsmyger sig och undersö- 
ker allt som synes nytt för honom, fast med djerfhet i 
man som hans förra försök lyckats. Emedlertid, som vissa 
saker äro läckerheter för honom, sä kan han genom dem 
Harras i snaran , om han icke dessförinnan lärt känna 
den, ty da blir den fäfängt utsatt för honom. Hans Fi na 
lü'kt varnar honom för gillret, och begreppet om fara öf- 
verväldigar alla andra begär, da han flyende söker genast 
en säkrare nejd. Det enda som kan göra att Räfven tili 
en dei förgäter sina vanliga försigtighetsmätt , är ömheten 
för ungarne, och nödvändigheten att föda dem säsom in- 
neslutne i samma kula. Detta gör föräldrame, och i syn- 
nerhet modern, mera djerfya än de äro det för dem sj elf - 
v«, att trotsa faran. Den gemensamma omvärdnaden 
synes dana böjelser som sträcka sig utom de fysiska be- 
ll ofven. Denna örnhet som förmär Räfhonan att giörnma 
sig sjelf, gor henne oändeligen uppmärksam pä allt soin 
bär utseende af väda för hennes afföda, hvilken hom, om 
boöt ofredas, s\vax söker att vid nacken bortbära den föl- 
jande natten. 

Men om det är Räfvens fördel att äga ett visst bo- 
stälie eller tillhäll, sä är det äfven ett medel för hans 
ovän att angripa honom. Han upptäekes; men Jägaren 
med alla sina redskap tarfvar erfarenhet nog att icke be- 



22 



RAF. 



dragas. Den forföljde söker att dölja sig i sitt näste, da 
han märker den fara som hotar honom , ocli Jider den 
yttersta hunger förrän han blottstäiler sig. Under denna 
fruktan är han likväl icke oyerksam att med styrkan 
af sina klor göra sig nya utvägar Iran sin kula, för att 
rädda sig. 

Till Räfjagt brukas hundar, ibland hvilka Hansen (Le 
Basset.) säges vara den tjenligaste att äfven inkrypa i de 
häligheter som leda tili Räfvens näste, i synneihet otn 
der finnas ungar. Under det honan söker försvara sig 
ernot hunden, gräfves om möjligt en öppning ofvanföre, 
hvarigenom hon kan gripas. Detta kan dock ofta icke 
lyckas, om boet ligger under en klippa , eller träds rötter 
eller i en bergsrefva. Ocksä genom vatten som ingjutes, 
eller rnedelst rökning kan Räfven stundom utdrifvas ; men 
det vanügaste och säkraste sättet att jaga honom, är, att 
först tilkäppa hälen pä kulan, jemte hvilken Jägaren häl- 
ler sig nära för handen. Nu släppas hundarne, beqvämli- 
gast efter sparen i nyfallen snö om vintern, och da de fä~ 
upp Räfven, söker han sig genast tili boet, der Jägarens 
skott möter honom. TräfFar det icke, sä ilyr han med 
största hasiighet; men sedan han gjort ett viulyftigt om- 
lopp, äterkommer han tili sitt bostäile, der han antingen 
sakrare faller för hagelsvärmen, eller, änrm skottfri, försö- 
ker att med flykten rätt fram frälsa sig dä han finner in- 
gängen tillspärrad. Parforce hundar äro de mest skicklige 
att upphinna honom, men han irrleder dem ofta genom 
loppnt pä de inest ovägade Ställen, der hundarne med 
svärighet kunna efterföJja *). 

Ett beqvämare sätt är att fänga Räfven med gropar, 
räfgärdar, saxar och ätlar eller luder, som äfven förgiftas 
med räfkakor och andra dödande medel. Giller och fäl- 
3or raisslyckas deremot som oftast. Isländarne l'^gga ett 
dödt kreatur ut pä fria fähet, dit odjuren iockade af 
lukten, snart samla sig och fällas af skytten som döljer 

# ) Herr Öfv. Jägmäsr. Ström, som med stor insigt i silt yrke , Jförenar 
dervid mycken erfarenhet, har, utom andra underrättelser äfven 
benaget meddelt den, om ett af honom anvandt sätt att jaga RäfVen; 
neml. att i ny snö följa sparet efter och med en pipa gifva en eller 
par personer i sällskapet tillkänna hvartut det gar, dä de taga föihäll 
och skjuta honom, hvilket lyckas väl , emedan han icke gar längt 
undan den som följer sparet, och sällan löper vidt ut, som *ker dl 
hundar brukas vid jagten. 



RAF. 



23 



«ig i en derföre npprest koja eller skjul. Detta svarar 
ungefär mot jagttermen: alt skjnlas für glugg. Lapparne 
vinna samma ändamäl pä nästan lika satt. De iägga kött- 
stycken i snön som af R.äfvarne uppsökas, men hvilka fä 
genom lossade böss-skott deras bane. Denna jagt sker 
vanligen i mänskenet. I brist af krut, begsgna Ostiaker- 
ne sig af ett slags sjeifskjutande bägar, som ställas i djupa 
snön mot en snödrifva , der fi.skräk nedgräfves; Räfvert 
snäl efter detta födämne, uppkrafsar betäckningen , men 
vidrör den spända bägen tili sin oJycka. Ett dylikt, fastärt 
pä olika satt inrättadt Giller, kalladt hlüipzi, brukas i Li- 
kino Socken i Ryssland, bade för Räfvar och Harar. Lik- 
väl torde, ibland aila sädana redskap, räfsaxen förtjena 
företrädet.. Pä ett jemt stalle lägges denna med upp- 
spända fjädrar och Jas pä jorden, der man sedan utströr 
agnar af hafre och dylikt för att dölja den. Ett bete af 
kött eller bröd stekt i osaltadt smör och beströdt med 
kamfert fastbindes nägot utom pipan med en träd fästad 
i haken af läset; Fisk skuren i bitar af valnöts storlek är 
ock ett tjenligt. ämne. Sjelfva saxen, utom hake och läpp, 
smörjes derjemte med en Vittring gjord af vax, myrra , 
gammalt osahadt smör och rödlök som stekes i ett sten- 
kärl tills löken blir brun, hvarefter kamfert tillägges och 
ailtsammans pressas genom linne, samt kallnadt gÖres tili 
en kula, som förvaras tili bmk , i glas eller bläsa. För 
att locka Räfvarne tili stallet, stekes en kräka eller katt, 
som bunden vid ett strek, släpas omkring pä marken. 
Äfven tjena fiskbitar strödde har och der om snö icke fal- 
lit. Sedan Räfven nppätit betet en eller ahn an gang, ut- 
lägges saxen, och blir pä stallet liggande ; likväl bor den 
vid saxen fästade biten (ställbrocken) täckas öfver da gen 
med ett sali, granris eller dylikt; dä denna betäckning 
äter aftages om aftonen. Flere dagar kurma likväl förbi- 
gä, innan Räfven torde vidröra det försätJiga betet» sär- 
deles om Itikten förekommer honom främmande. Äfvexi 
redan fäügad i saxen med ett ben, har man funnit honom 
hafva afbilit detsamma, och rymt med de tre öfriga, sä- 
som tillräckliga att framdeles förse honom med sin bergning. 

Bruket af dy lika medel ha vunnit laga helgd i flera 
Europtdska länder, genom forfattningar tagne sä väl mot 
Räfvar som andra af odjurs namn och egenskaper. De 
äro nödvändige, icke mindre för att satta en gräns los 
väldsverkarens besök kring gärdarne pä landsbygden, än 



24 



RA F, 



att genom bans fängande begagna skinnet tili vinterpiagg, 
säsom pelsar, mössor, muffar, slacÜailar , vantar m, m. Da 
af gamia Räfvar äro bäst frän medlet af November liil 
samnia tid i Februari. Hos oss betalas vanligen ett väi 
füllbärigt Räfskinn med 2 R:d. Baako. En mera betydlig 
handelsartikel utgöra dessa slags skinn i Ryssland, hvar- 
ifrän en myckenbet föryttras tili Kina , der de betaltes 
förr frän 80 Kopek tili en Rubel stycket, och förmodligen 
nu mera, da Ryssarne sjelfve upphandla dem bos oss ior 
ofvannämde gängbara pris, som likväl är vida mindre an 
hvad de svarta Räfskinnen kosta, h vilka anses sä kostbara 
att ett enda värderas tili 4°° Rubel. Detta dyra pris hat 
ocksä gjort att man päfunnit sätt att svärta skinn af all* 
männa Räfvar. Fjäli-Lapparne bruka ander kallaste vintern, 
som Leem berättar, liksom halsdukar af vanliga unga Räf- 
skinn, med svansen nedhängande pä axeln, och enligt 
Steiler äro Kamschadalernes kläder ofta gjorda af sädana 
skinn. Derjemte hälles sjelfva köttet tili godo af Ostia- 
ker, Grönländare, Tunguser och Kaimucker, och njutes 
säsom ett ätligt slags vilibräd äfven i Europa pä de orter 
der vinrankor vexa , och vid den tiden om hosten dä Räf- 
ven fätt hull pä drufvornas bekostnad. Köttet säges dä 
vara mindre härdt och motbjudande. I Läkarekonstens 
forntid brukade man de mesta inelfvorna af djuret, säsom; 
lefvern, lungan, tungan, gallen, mjelten, testiklarne, blo- 
det, fettet och orenligheten. Längst af alla behöll man 
Jungorna tillredda som rnedel i iungsot, och istret tili 
smörjningar af sammandragna lemmar och vid förlorad 
rörlighet af ledgängarne. Man anser nu mera detta allt 
säsom öfverflödigt och använder det icke vidare, om ej pä 
nägot stalle t. ex. i Persien, der istret smordt pä händer- 
aa«, tros förekomma kylsär och frostknölar. 



Tab. — flg. är tecknad efter en lefvande Räf. 



- 



n:o 14. 
Mjfe^K' ' TR ANA. 

ARDEA Gr.üs. Pä F. Kurte. Pä Fr. Grue. Pä Eng. 
Cra ne. Pä T. Kra nicli . 

Kröppen är askgrä; Nacken utan fjäder odi 
knottrig. Halten och Plrigpennoi na svarta. 
De inre Täckfjädrarne pä vingarne längrc 
hängande och slarfvige i kanten. Stjei len 
svartaktig. 

Lm/z. Syst. Nst. Ed. Gmel. r. 9, p- 620. 4. CK 2. Avas. Ord. 4» 
Grallie. — Faun. Svec. n. 1G1. — fte£z. Faun. Sr. p. 167. — Buffon Ar. 
7. p. 28G. r. 14. — E/usd. PJanch. enluni. t. 769. — - £/'. Naturgesch. d. 
Vögel durch 0«ö. 25. B. p. 89- — Pennant. Britt. Zool. 2. p. 62g. 
App. 6. — £/. Arct. Zool. 2. p. 455. — Latharn. Ind. a p. 674. — • Ej. 
Gen. Synops. 2. p. 40. — • Pallas. Naturgesch. Merk\Y. Thier. IV. p. 6. 



Fäglar som vi känna under namn af Radare, ut- 
märka sig vid första äsynen med sina hrill'nakna Jär, länga 
smalben och fötter hvarmedelst de vandra med iätlhet pä 
den ofta öfversvämmade stranden af sjöar , floder och haf, 
der de und er gaendet synas liksom pä styltor upplyftade, 
och hvilket gifvit Ursprung ät det systemaiiska narrm som 
v. Linne tiiiagt dem. Längden af deras halben och tär 
hindrar att de icke nedsjunka i dyn , och den länga halsen 
och näbben , merendels i lika förhällande mot mattet af 
benen, gör dem skickliga att hämta sin föda pä väta och. 
sumpiga trakier utan att vattenytan röres af stjerten, som 
hos större delen är ganska kort. Naturen synes ocksä 
danat dem tili gängare med förmäga att icke snart trött- 
na, och längden af hälbenet samt den egna formen af 
dess ledgäng bidrager äfven, att de liksom beqvämligare 
stä pä fötterna och äfven pä en ende. De fleste föra un- 
der flygandet benen utsträckta bakorrt kroppen , för att 
hälla den i jemvigt med halsen; och de Hyga variligeri 
med utmärkt snabbhet, i synnerhet da de uppkomma i 
den högre luftkretsen.- Den yttre tan är i allmänhet för- 
enad vid basen med den medlersta genom en hinna, och 
tummen saknas stundom hos nägra. Födan hämta de mest 
ur Djurriket, bland fiskar och de krälande djurett. Andre 
äter ätnöja sig med maskar och insekter. Näbbens styrka 
är inrättad efter deras bestämmelse. De som äga den 
trubbig, svälja ofta rofyet utan att dela det, under det 



lO *TR ANA» 

andre genotnborra eller stycka detsamma. Honorna varpa 
oftast flera egg, som de, grensle stäende öfver nästet, 
betäcka, och ungarne lern na eggen ganska lifliga hos alla 
de arter som söka deras bon pä jorden, och icke egent- 
ligen sörja för deras nyfödda efterkommande. 

Tranan tillhör ett slägte af denna sä danade stora 
familjen af Fäglarne, och ibland dem som äga en läng 
och stark näbb, ty andre hafva den mycket förkortad, 
och en del ganska spenslig. Siägtkännemärket bestär i 
ett längt, rätt , Jivasst , nägot hophlämdt och skärande 
näf , med en dji/p fära gäende Jramät Jrän de smala 
näsborrarne , och fötterrie äro med jyra tär Jörsedde. Ge- 
inens am t hafva de alla länga smalben, en hög resning 
och läng hals , och nara sig hufvudsakligen af fiskar och 
amfibier. 

Ehuru Tranan enligt sin natur säsom flyttfägel besö- 
ker ärligcn sydligare polhöjder än vära, mä hon billigt 
kailas hemföding hos oss, äfvensom i de länder af Europa 
och Asien, som hafva samma läge, emedan hon alltid ä- 
terkommer, för att under den blidare ärstiden der para 
sig och förökas. Hon är en stor fägel, som stäende med 
rak hals hinner höjden af z\ tili 5 alnar. Kröppen, ask- 
grä tili färgen, uppnär tie markers vigt. Hufvudets öfre 
del betäckes med glesa, svarta och styfvare här, men nac- 
ken är alldeles bar, och den värtfulla huden, särdeles pä 
hanen, röd, med en trekantig grä fläck strax nedanföre. 
Näfvet är 4 tum längt och mörkgrönt, samt tungan bred 
och i ändan hornaktig. Ifrän de med röd ring omgifna 
ügonen, eller frän tinningarne, löper ä ömse sidor en 
bred hvit rand längs efter heia nacken nedät halsen, hvil- 
ken tillika med halfva strupen är nästan svart, äfvensom 
stjertfjadrarne, särdeles i spetsarna. Mest svarta synas dock 
vingpennorna , af hviika de andra täckfjädrarne i ordnin- 
gen äro betydligen längre, slaka och pä sidorna nedhän- 
gande samt slarlviga eller likasom friserade i kanten, och 
kurfna, da fägeln det vill, uppresas. Till hälften finnas lä« 
ren bara utan fjäder och svarta liksom fötterna, pä hvii- 
ka icke tre tär äro, som hos Storken, med hud förenade, 
ntan endast den medlersta med den yttre. Luftstrupen hos 
hanen har i synnerhet en märkvärdig bildning. Trängande 
genom en öppning pä bröstbenet djupt in i bröstet, gär 
den, efter flera yridningar, äter ut genom samma häl för 



TR ANA. 



II 



att komma tili lungan ; och dessa krökningar och det gen- 
]jud som deraf uppkommer, orsaka den starka röst som 
fägeln äger, men som den först fär vid ett ärs älder, ty 
ungarne höras endast pipande. Den muskulösa magen är 
försedd med en dubbel blindtarm, hvaremot Tranans släg- 
ting, Hagern, blott har en. Hon skiljer sig dessutom frän 
honom genom ett kortare näf samt kroppens ställning och 
färger. Ändteligen äro vingarne utmärkt stora, begäfvade 
med den styrka som fordras för au Jyfta henne, kanske 
bögst af alla fäglar i luftrymden. 

I följe af denna egenskap och sin medfödda drift att 
ömsa klimat, är mindre underJigt att tranan visar sig un- 
der alla himmelsstrek. Men fastän Kolbe sett Tranor pä 
GodaHopps udden, och Cook äfven pä kusten af Nya Hol- 
land, är väl troligt att de vanligen icke färdas pä andra si- 
dan Vändkretsarna. Nödgade af Norrpolens vintrar att Kyt- 
ta, träfras de under den tiden , enligt de äldsta och nyare 
intyg, i Lybien , öfra delen af Nil-trakten , Grekland , (der 
Thessalien kallades redan af Plato Tranornas skörde- 
fält), Indien och Ganges stränder. Första höstkylan ma- 
nar dem tili resan, och denna sker med en ordning som 
förtjenar beundran. Samlade, tillskapa de under flygandet 
en liksidig triangel, för att sä mycket lättare klyfva lüf- 
ten. Hotade att af häftiga vindkast ätskiljas eller anfallne 
af Omen, sluta de sig i en ring tätt tillsammans. Ofta 
täga de om nätterne, da deras gäila röst förkunnar deras 
närvaro, änskönt sä högt i lüften att de icke synas. Stäm- 
man af deras anförare, som de valt sig, är starkast och 
kailande, nästan ljudande som Jdurik , Münk* livarigenom 
heia karavanen underfättas om vägen som tages, da alla 
svara, tili ett tecken att de medfölja. Under taget sänka 
de sig stundotn tili jorden, för att hvila, äfven sker det 
om stormigt väder befaras, som gernenligen förespäs med 
häftigare rop om dagen. Medan de hvila eller sofva, läg- 
ga de hufvudet under ena vingen, stäende merendels 
pä ett ben ; men anföraren vakar med upprätt hals och 
ger en annalkande fara genr.st med sitt rop tillkänna. Man 
har sedan längtid tillbaka pästätt, att de höllo en sten i 
den upplyftade foten, för att, i händelse af slummer, 
genom stenens fäilande, uppväckas. Yi väga icke svara 
för sanningen häraf, emedan säkrare vitsord eller ätmin- 
stone sednare uppgift saknas än af PhUarch och Aldro- 
vandits* Dä de äter uppüyga , kostar det dem, liksom 



TRAN A. 



alla stora vingade djur, utom Roffäglarne, nägon möda 
alt svinga sig opp. De löpa da först nägra steg och upp- 
iyfta de starka vingarne, bvarmedelst de smäningom höja 
sig tilis f arten ökas och höjden omsider vinnes. Pä deita 
satt flytta de fram och äter, och kallades derföre i forn- 
liden bade schytiske och lybiske Jaglar. Det är likväl icke 
otroligt, att de pä somliga nordliga orter, tili ett mindre 
antal qvarstanna öfver vintern, som Rzaczynshi anmärkt i 
Polen. Men detta gäller icke om mängden. Säledes, da 
Üsterländska trakterne börja att af hetta uttorka, skynda 
de pä nytt tili Norden, ända mot Polcirkeln, och man 
ser dem da äfven i Siberien sä längt 30m tili Anadyr-Ho- 
den. De söka nu äter sina fordna hemvist, merendels i 
träskaktiga och rörbevexta nejder, der de tillreda sina 
bon i btiskar omgifne af säf och vatten, för att icke lätt 
upptäckas. Här värper honan blott tvä egg, iänga och 
smala, gulhvita och grä med bruna fläckar som synas 
större vid den trubbiga ändan af egget, hvüket i storlek 
öfverträflar de största Gässens. Häraf kläckes en unge af 
hvardera könet, men vanligen sä sent att de knappt lärt 
att flyga^ dä de mäste föija sina föräldrar pä den länga 
resan. Under liggtiden fördraga de ingen af sina likar 
jemte nästet, sä sällskapliga som desse fäglar för öMgt aro. 

Om ungftrne kunna fängas, blifva de lätt tämde, men 
synas behälla deras naturligen djerfva och stridbara anlag; 
hvariöre de hufi'gas gerna med näbben, och kunna äfven 
vara farliga för barn. I detta tama iynne blifva Tranor 
nöjsamma föremäl, som PUnius redan vetat berätta, deis 
genom deras löjliga allvarsamhet i gangen, dels genom 
lustiga sprang , under hvilka hufvud och hals krökas , 
stickor och strä upphämtas af jorden med näbben och 
uppkastade i lüften äter fängas; de flaxa med vingarne, 
och skrikande löpa efter de skrämda hönsen. Prof. Otto 
säg en Trana som flog med sin ägare när han bortreste ; 
och en annan som vallade JCalkoner och dref dem hem, 
da de ailägsnade sig ifrän gärden. Elakt väder förespä 
de äfven genom skrän och rop ; en egenskap, som sy- 
nes tillhöra äfven andra fjäderfän, säsom Päfäglar, m. m. 

Tranans näringsämnen samlas bäde ur Djur- oeh Vext- 
riket, men hon ger man tvifvel de förra företrädet, ät> 
minstone den tiden hon sörjer för sin afföda. Vatten- 
Insekter och Arahbier, säsom Orrnar och Grodor ; äro säkert 



TR ANA. 



begärlige, men flsk synes icke höra tili Tranornas matord- 
ning. Deremot äro de fruktansvärda för nysädda sädes- 
fält, hvilka de vid flyttningstiderna i stora hopar besöka, 
da sädane och i synnerhet ärtäkrar kunna af dem förstö- 
ras, älven sedan brodden upskjutit. Pä de med Bohvete 
besädda falten i vissa Polska Landskap, nödgas Bönder- 
ne uppresa vakthyddor för alt afhäila dessa gäster som 
eljest visa sig aihför varsamme, att icke kunna af skytten 
lätt ertappas. Sä väl fordom som i sednare tider har 
äfveti brukats flera medei att fänga dem. De gamle Ro- 
mare kände det. J^irgilius och Horatius tala om nät och 
snaror für samma ändamäl, hvilket i följande äldrar vim- 
nits genom Omar och Falkar, som blifvit tili lägeljagt in- 
öfvade. Härtiii har utan tvifvel smaken för köttet gilvit 
anledning, hvilket man häüit för en läckerhet, sä mycket 
mer, som det icke äger den traniga smak som ätföljer 
mänga af Vattenfäglarnes. I Romarnes tid brukades att 
bland skockar af gäss, höns, dufvor och päfäglar älven 
uppföda Tranor, som Varro berättar, och Plutarch tilläg- 
ger, att man gödde dem i rnörkret sedan ögonen blifvit 
igenklibbade. Vid de lysande gästebud som Domitian 
framför andra Romerska Kejsare anstände , funnos alltid 
dessa fäglar pä bordet säsom bögt värderade; och Apicius 
uppger i sin ryktbara kokbok satten att amälta dem. I 
mycket sednare ärfmndrade behöll man ännu smaken för 
samma vildbräd; ty Wilhtgkby säger, att det i hans tid 
fördes allmänt pä torgen i det moderna Rom, och Pen- 
nant , att derpä sattes mycket värde i Etigland för par 
sekler sedan , da Tranor, som nu knappt fiimas der, voro 
allmänna, och 20 pence böter älades den, som ofredade 
eggen. Da (1621) betaltes iG pence för en Trana, hvil- 
ket var mer än för nägon annan fägel, som hos de lör- 
nämare eller vid slora hö^tider framsattes; t. ex. vid in- 
stallationen af en Ärkebiskop i York under Edvard IV. 
da 200 Tranor jemte 1000 Kapuner och 4000 Dufvor, 
utom större matvaror i jemförelse, blefvo pä listan forde, 
Huru helsosamt detta födämne är, ha vi svärt att med 
säkeihet afgöra; men som en och arman af forntidens 
Författare redan ansäg det för härdsmält och mindre dug- 
ligt *), sä bör man ej beklaga sig öfver förlusten af sä- 
dana stekar. 

Sä begirlig som Tranan var i Romerska koken, sä 
mycket prisades hon ock af den tidens Läkare^och ännu 
*) Obspnium pessimum. (Epicharm). 



TR ANA. 



mcr af Arabernes. Ögon, lefver, bjerna , galla, istret trt. m. 
ansägs hvar für sig äga en välgörande verkningskraft, dem 
man secian kanske säsom öfverfiödiga medel med skäl för- 
gätit. Det hör emedlertid äfven tili Tranans historia att, 
i följe af Herodots vitsord, nämna, att de äldste Egyp- 
tierne beklädde sina sköldar med skinnet af fägeln. I 
sedaave tider har man endast begngnat de länga krusiga 
vingfjädrarne som, infattade i guld , buros af Fruntimien 
(Gesner) , raen hafva sedermera säsom urmodige lemnat 
rammet ät fjädrarne af andra arter af samma slägte *). 
Det är de sä kailade Reiger fjädrar och Aigretter: Dyr- 
bara prydnader pä den Österinndska Turbanten. — Do 
buros äfven pä hjelmarne »ndef Riddaretiden i Frankrike.' 
Det vackra könet gör nu ett mildare bruk af dem. 

Säsom störst af svenska och förmodligen heia Europas 
fäglar med klufha fötter, är Trän an en af de märkvärdi- 
gare, och icke mindre säsom flyttfägel betraktad 9 hvilken 
nnder ärets omiopp äfven fullbprdar det af de vidstrnck- 
taste luftfarter. Hon bief härigenom ämne för de gamla 
foikslagens beundran och uppmärksamhet. Hesiodus och 
Wheqkrip pätninte den Grekiska landtbrukaren att plöj- 
siingstiden var inne när Tran an hördes ropa i skyn ; och 
ärtda frän Virgils tid vilie man af flygten och skriket sluta 
tili väderlekens omvexlingar. Men ännu längre tillbaka 
bade hennes naturliga egenskaper förevigat henne i bjero- 
glyferna säsom en sinnebild af vaksamheten. Det är af 
derma grund, som bilden af en Trana stäende pä ett 
ben , samt hällande en sten i den andra upplyftade foten, 
är ett vaikändt emblem af omtänksam försigtighet och Hit. 
Samma bild var ock en ibland dem som tillegnades sjelfva 
Jupiter; men en ännu sällsammare högaktning visa Japa- 
nerne för fägeln, emedan de, enligt Kcempfer, aldrig pä 
annat satt benämna honom, än Otsurisama, som betyder: 
Monseigneur Trana. Tempiens väggar, och de af Kejsa- 
rens palats, äro öfver allt prydde med liknelser af Tra« 
ttor och Sköldpaddor, tvenne djur som hos det folket 
äga lika iycklig bemärkelse. 

Tab. — bilden af Tranan. 

•) De förre elier Reiger-fjädrar, äro de srarta nackfjädrarne pa Hagem 
(Ardea cinerea), och de sednare sammansatte af hvita , pa ryggen 
foeflatliga plyraer hos Egrettfäglarne (Ardea Garzetta, Egretta; m. fl. 



1 



n:o i5. 



ÄTLIG GRODA. 

RANA esculenta. Källfrö. Pä F. Konna. Pä Fr. 
La Grenouille mangeable. Pä Eng. Edible frog. 
Pä T. Gemeine-Grüne. Wasser-frosclu 

Kröppen kantig, slät, grön med svarta fläckar, 
och en gul rand löpande frän nosen ända tili 
bakdelen längs efter den pä tveren puckliga 
ryggen, samt tvenne andra upphöjda, blekare 
pä sidorna. 

Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. r. 3. p. io55. Cl. 3. Amphibia. Ori. 
I. Reptilia. Faun. Svec. n. 379. — Uetz. Faun. Sv. p. a86. — d' Aubenton 
Encycl. Meth. — La Cepede Nat. Gesch. d. Amphib. Ton Bechatein. a. p. 
554. T. 27. f. 1. — Kösel Hist. Ran. p. $1, t. 13-16« 



Cjrodorna utgöra ett fyrbent djurslägte bland Amfibier 
af samma naturJiga ordning som Ödlorna, frän hvilka d© 
väsend tligen skiljas genorn de ras stjertlosa kropp med bar 
och slipprig yta, samt länga och tili hoppande da n ade 
bakben. Närmare betraktade künde väl arterne, efter den 
anledning visse Zoologer gifvit, familjevis fördelas i egent- 
liga Grodor, Trädgrodor och Paddor, men detta synei 
öfverHödigt, da alla i anförda hufvudkännemärken öfver- 
ensstämma. Det mä endast anmärkas, att af hvart af dessa 
slag en eller flera vunnit burskap i Norden, och att Sven- 
ska Fauna är rikare pä arter af detta slägte, an af nägot 
annat bland de fä som tili inheraska Amfibier räknas. 

Den ätliga Grodan hör tili de förstnämda , hvilka ut« 
märka sig frän Paddorna genom sin slätare hud och längre 
bakben, ÜHigare rörelser och mindre obehagliga utseende, 
fastän ofta den lättrörde inbiliningsfullt ryser vid anblicken 
af detta menlösa djur, visst icke med mera skäl an vid 
äsynen af Masken, Skalbaggen eller Spinnein. Den är 
mindre allmän hos oss an vanliga Grodor (Rana tempo- 
raria). Förmodligen fordrar den en längre och jemnare 
varme an norden äger, iör att trifvas. Emedlertid träffa« 
Källfrön i diken och kärr, helst der källdrag finnas. 

Kröppen har, liksom hos flera denna Grodas slngtin- 
gar, en aüäng och bakät nägot afsmalnande form; men 
hufvudet är, ehuru bredt och stört, nästan koniskt och 
$£etsigare. Näsborrarne utmärkas med tvenne runda öpp- 



l6 ÄTLIG GRODA. 

iiingar eil er häl ofvan nosen. De stora ögonen äro upp- 
höjda säsom kulor, glänsande och infattade i en guldfär- 
gad ring. Sädana synas de dock endast när djaret vakar, 
ty under vintersömnen döljas de inom hufvudet och be- 
täckas af det undra ögonlocket. Ofvanför pä sidorna sitta 
öronen täckta med hud, under hvilken är en elastisk 
sträng, som spännes efter behag, hvarigenom luftens dall- 
ringar meddelas. I den vida mannen finnas vid kanten af 
öfra käken flera smä spetsiga tänder, och i gomen nära 
ingängen tili näsborrarne tvä hvassa upphöjningar med 
mänga taggar pä det sä kailade halfmänelika benet. A 
ömse sidor om halsen nära mungiporna utdrifves pä ha-» 
Barne en rund hvit bläsa da de ropa; härigenorn skiljas 
de lätt ifrän honorna, som endast gifva ett svagt late un- 
der det de nagot uppbläsa strupen. I förening med huf- 
vudet, utan märklig hals, löper ryggen kullrig ända bakät 
med tvenne knÖlar öfver länderna, och är betäckt med 
en mjuk hud, som hälies bestäjidigt smidig genom den 
slem porerne utsvetta. Färgen är en Jjusare eller mör- 
kare grön , lifligast under parningen , likväl stundom 
dunklare och nägon gang nästön ljusbrun. Öfver allt, 
särdeles vid sidorna och pä lären, synas ojemt strödde 
svarta Häckar, äfven som pä den hvita buken; pä honaii 
äro desse mera gräaktige. Ända frän nosen tili bakdelen 
£>ä tre gula ränder, af hvilka den medlersta är intryckt, 
men de pä sidorna upphöjde och verkhge muskler. Den- 
na brokiga teckning ger djuret, om icke ett angenämt, 
Stminstone ett prydligt utseende. Framfötterne äro korta, 
med fyra olika länga och spetsiga, dock icke hva3sa tär. 
Fyrdubbelt längre äro deremot bakbenen, äfven som deras 
fem tär, hvilka dessutom äro med en simhud tili större 
delen förenade. Den inre tan pä alla fyra fötterna är 
ininst, och liksom skild frän de öfriga. 

Grodorna hafva, pä lika sätt som andre Amfibier, 
«ndast en hjertkammare. Detta hjertas lifaktighet eller 
retbara egenskap är förundransvärd, ty det slär länge se- 
dan det blifvit skildt ifrän kroppen. Blodets rörelse är 
ojemn och drifves droppvis, hvarefter slagen följa tätt pä 
hvarandra, och de yngre djuren öppna och sluta mun och 
ögon vid hvart och ett af dem. Pä sidorna om hjertat, 
som har sitt läge midt i bröstet, silta lungorna, bildade 
af tvenne aflänga kroppar eller bläsor, hvilka ini toma, 
fresta tili sin, y ttre sammaBsättning af idel ceüuler aas tan 



'7 



iika bikakor, hvaremelJan mänga blodkärl löpa. Dessa 
lungbläsor fylias med lult som lange utvidgar dem , och 
hvarigenom djuret lättadt, kan hälla sig i vattenytan ; men 
under hvilken det ocksä kan förblifva nägon ticl utan att 
andas, emedan hjertat är sä organiseradt, att det länge 
fortsätter sina rörelser utan lungornas tillhjelp. Det är 
derföre icke underligt att Grodor kunna lefva länge i 
lufttomt rum , som Redl och JNollet visat. Troligt är ock- 
sä, att den känsla af smärta, som de synas erfara dä man 
börjar förtunna lüften under glasklockan, beror snarare 
af det hastiga utvidgandet af lüften i deras kärl, än af 
brist pä den yttre lüften, 

Inga yttre köndelar upptäckps hvarken pä hanen eller 
honan. Nägre Författare ha likväl gjort ett löjligt miss- 
tag, att tro sig hafva funnit hanens pä framfötterna , dä 
de sägo alt tummarne pä framfötterne uppsvälla vid par- 
ningstiden (i början af Juni) och öfverdragas med en skarp 
och mörk hud, hvilken är ännu svartare pä den vanliga 
grodan. Men det är genom denna hud som hanen fäst- 
häller sig pä honan dä han, sittande pä hennes rygg, om- 
famnar henne, och förenar tärna sä stärkt frammanför 
bröslet pä henne, att de icke utan väld kunna ätskiljas. 
Man har stympat bakbenen pä hanen, utan att han släppt 
sitt faste, och Spallanzani afskar hufvudet pä en sädan 
som lika füllt en läng stund efterät befröade honans egg. 
Flere dagar simma de parade tilihopa, och detta sker i 
synnerhet länge, ju mindre varm lüften är, och hanen 
lenmar icke gerna honan förrän hon släppt eggen. Under 
sjelfva parningen ömsns huden, och när äfven den sträfva 
pä tummarne mäste tili slut aflossas, sä kan hanen icke 
fasthälla sig längre, men börjar dä liksom ängestfull att 
utan uppehör knurra , och genom flera rörelser reta ho- 
nan att gifva eggen ifrän sig, och i ögonbiicket dä desse 
Titkomma, bespruias de af hanen som ger det tillfället till- 
känna med ett eget Ijud. Denna förrättning befordras ock 
derigeno/n, att hanens bakdel rnerendels öfverskyler ho- 
nans; likväl kunna paren stundom vara oiika stora. Om- 
sider skiijas de ät, och den förut länge orörlige hanen 
simmar munter och liflig sin väg. Man finner ock ofta 
den ihäliga huden af tummarne flyta omkring i vattnet 
dagarne efterät. 

Dä honan lemnar rommen eller eggen, hänga de 
klastals eller i massor tillsammans, och icke i länga snö- 



l8 ATLIG GRÖBA» 

ren som Paddornas gora. De aro mörkbruna pä ena sidan 
och gulaktiga pä den andra, och omgifne med ett ämne 
som iiknar egghvita, raen gulbrunt tili färgen, och af sam- 
ma klotrunda form som egget, i hvilket man efter par 
dagar upptäcker en mindre kula > ämnet tili fostret som 
näres af den genomskinliga slem, hvari det Jigger. Denna 
Ulla kula blir först njurlik, och innan kort utvecklas lar- 
ven, särdeles om varmare väderlek infalier. Snart börjar 
han röra sig, öppnar sitt svepe, och simmar i den lik ett 
mo!n förtunnade slemmen som omger honom. Nafvelsträn- 
gen är fästad vid hufvudets ända och qvarsitter nägra da- 
gar. Da och da ser man det Jilla djuret frnmkomma ur 
sitt slemgömme, men kryper in igen för att hämta föda och 
nya krafter. Ehuru oformligt det är, nrskiijer man huf- 
vudet, bröstet, magen och sfjerten. Nu försvinner slem- 
men, och iarven simmar fritt omkring att söka andra föd- 
ämnen. Vid hufvudets sidor visa sig smä franslika ut- 
skott , men hviika efter dygnet förloras. Hufvudet blir 
smäningom större, stjerten Jängre och ögonen börja lysa. 
I munnens stalle synes Jängre ned ät bröstet en öppning, 
hvars läge gor, att larven, antingen begärig att oppsnappa 
födämnen flytande pä vattenytan, eller genom den pä 
venstra sidan befintliga bläsan uttömma luft och indragit 
vatten, mäste vända sig pä rygg, som sker med oföriik- 
nelig hastighet. Under den nämda öppningen sitter ett 
litet spetsigt utskott, hvarmed larven fäster sig hkngande 
vid andra föremäl, och orenligheten uttömmes genom den 
under buken utskjutande t armen. 

Grodungen, sä vida utvecklad under förloppet af en 
mänad, fortskrider nu liksom längsammare tili sin full- 
komliga utbiidning. Kröppen blir större och baklötterne 
omsider synlige; tärna utrnärkas genom smä knölar, och 
fotens form skönjes utan svärighet. FramfötterUe äro der- 
emot ännu dolde under den tunna huden, igenoin hvilken 
de likväl framlysa. 

Under en varm sommar varar larvperioden ungefär 
tvä mänader; men är den kylig, torde väi en dubbelt 
Iängre tid ätgä. Det är dä ändtligen som huden först 
brister pä ryggen icke längt ifrän det verkliga hufvudet 
som tränger ur öppningen ; den förra munnen skjutes till- 
baka med den ölriga huden, framfötterne synas, och heia 
kroppen med bakben och st j eil blottas. Den sistnämde, 



ÄTLIG GIIODA. 



'9 



snarlik fiskarnes , men bloit hinnakfig; rnjuk och utan ben- 
ämne, bJir smäningom smarte, torkar och slutligen iör- 
svinner; och nu är Grodan Jullkomnad. 

Som Grodornas egg kläckas i vattnet, hvilket vär och 
sommar är kallare än atmosferiska lüften och jordyian, 
och röna säledes vida roindre varme an de Amhbiers egg 
som kläckas under den af solen upphettade sanden, sä är 
icke und erligt att de fordra en rnängdubbeit längre tid 
tiil sin utveckling. 

Man träffar dessa Grodor af olika storlek, hvilket Be- 
ror af deras älder; ty Hösel tror att de vexa tills de äro 
10 är gamla. Derjernte torde födan och himmel-strekets 
värmegrad äfven bidraga tiil utvexandet. I de blidare kli- 
maten fär kroppen frän nosen tili bakdelen 2-3 tums 
längd, och bakfötterne, da de utsträckas, fyra tum; der- 
emot hinna de främre knappt tili tredjedelen deraf. Ho« 
Dan biir ock vanliqen större än Hanen. Visst är, att förrän 
de uppnätt fuila 5 är, äro de icke skickliga tili parning. 
Deras högsta älder kan ej med säkerhet bestämmas. Erl- 
ügt Rose/s tanka, gär den öfver 16. 

Den ätliga Grodan äger utan tvifvel skarpa sinnen. 
Hermes stora utstäende ögon, ge kenne förmaga att se 
rundt ornkring sig, sä mycket mer som de äro rörliga, 
och kunna bade in- och utdragas; den mjuka och smidiga 
huden att känna fiägten som rör hennes yta ; den spänsfi- 
ga strängen inom örat att märka det ininsta buller midt 
ander det starkaste larm af sina kamrater. I smaken sy- 
nes hon äfven grannlaga, da hon aldrig njuter nägot for- 
skämdt eller ruttnadt. Maskar, smä snäckor, iglar, insek- 
ter med och utan vingar vidröras icke, O/ü hon ej ser dem 
lefvande, men hon griper da sitt rof oAa med et alnsliögt 
skutt. Flygande insekter fängas med rungan, som beiäckes 
med en klibbig slem. Smä snäckor slukas heia, och snäl- 
heten kan äfven gä sä längt, att rfiöss, smä vattenödlor, 
nykläckta anke- och andre fägeJangar som närma sig tili 
henne, älven blifva hennes byre. Magen kan ocksä ansen- 
ligt utvidgas och rymma en myckenhet näringsämnen. 

Grodan älskar solen, hvarföre hon icke sällan upp- 
kryper ur vattnet, eller dit jagad , äter snart uppkommer, 
for att lata beskina sig. Om värnätterne i synnerhet ro- 
jes hennes närvaro genom d«t ofta iömyade entoniga rp- 



20 



ATLIG GRODA. 



pet af koak, koak, merendels ätföljdt af ett annat: gack, 
gäck, gäck, hvilka ljud kunna väi icke sägas äga behag 
för en musik-älskare, men, blandade med Trastens och 
Näktergalens skönare toner, ander Jugnet af skymnin- 
gen, eller pä en värmorgon i det högtidiiga ögonblicket 
da natten försvinner, torde detta qväkande kunna tjena 
so in en natnrens okonstlade bas-stamma. Hanarne sorla 
it» est, i synnerhet da de vänta regn, och deras ljud blir 
starkare gcnom äterljudet af de med luft fyllda bläsor vid 
sidan af mongiporna. 

Huden ömsas liksom hos Amfibier i allmänhet ; men 
som den hos Groden är myeket mjukare och hälles be- 
ständigt uppblött i vatr.net samt lätt förstöres, ocl] djnret 
dessutom föder sig stärkt, hvarigenom dess vätskor ökas, 
sä sker ömsningen oftare än hos andra , och äfven hvar 
ättonde dag om sommaren, da den fällde huden iiknar 
en tunn slem. 

Värmen är oumbärlig för dessa grodor, om icke för 
deras bestand, ätminstone för deras rörlighet, ty kölden 
gör dem tröga, känslolösa och omsider stela. För att rädda 
sig frän vinterns äverkan , nedkrypa de pä sena hosten i 
dyn, under vattnet i diken och karr, äfven i källor, sten- 
satta brunnar och vattentrummor. Har liggaride iiksom dö- 
da eilet sofvande, näras de, enligt Mälpighis intj^g, afett 
fett amne som samlat sig i portäderns stam och tili en viss 
grad ersätt^r blodmassan. Bragta i varmen, lifvas de äter, 
och kunna pä sädant satt Hera ganger sofvaS och äter väc- 
kas. Beckstein förnyade försöket öfver 20 ganger med ea 
enda groda, pä hvilken han lät benen mellanät frysa sä 
stela som is. Sa snart hon iades i vattnet inne i rurnmet, 
mädde hon väl. Uer upptinad, öppnade hon näsborrarna, 
drog in lüften, uts^ände de infallna ögonen och uppbläste 
buken. Man har tili G ch med genom konstig var in e, i o- 
tid, eller innan vinterkylan upphört om vären, retat gro- 
dor tili parning; men l^t har alitid kostat dem lifveU 

De ha äfven sina fieivier , och sädane äro ormar, älar , 
gäddor, mulivador, Strand- och vattenläglar, U Aubentoa 
fear äfven funnit grodor i mhgen pä en varg. 

Att de iikasä pä sina orter, säsom iFrankrike, räknas 
bland läckra födämnen, är icke obekant. Det är lären til- 
lika med nägot af den stym^ade bakdeien, som utgöra en 



ÄTLIG GRODA 



21 



smaklig rätt, särdeles för Fr ans mannen, änskönt mindre 
prisad af vissa andra nationer. För att i sädant afseende 
fänga dessa djur, brukas att taga dem med nät vid fackel- 
sken, hvaraf förskräckta, de icke gerna Hy undan. Snäla 
af naturen , metas de äfven pä krok med bete af maskar, 
brödbitar eiler endast en röd klädeslapp. Andra metoder 
gifvas äfven, säsom med den af Hösel beskrifna Frosch- 
Schnepper , ett slags bäge af trä, pä hvilken en läng och 
med huliing försedd pil lägges. Den är fästad vid bägen 
med ett snöre, som tillika spänner densamma, och da den 
«fskjama pilen trafrar grodan , uppdrages hon med det vid 
pilen fastgjorda snöret. Ett annat Instrument är det pä ty- 
ska sä kailade Klüschangel , en krok hvarvid en röd klut 
fästas. Iledskapet nedsänkes, da vid rörelserna af den iar- 
gade läppen grodan infinner sig och fastnar med huden pä 
kroken som hastigt uppryckes. I Schweitz betjenar man 
sig af ett änriu enklare satt, elier ett slags räfsa med län- 
ga och täta piggar; när denna kastas i vattnet och hastigt 
drages tillbaka , medfölja tillika grodorna. 

Tjenligaste tiden att fänga dem är efter midsomma- 
ren, sedan de parat sig, emedan de dä anses mera smak- 
liga. De linnas dock tidigare , säsom i Maj och Juni, men 
lernna mycket senare sina vinterqvarter an andra arter; 
hvarföre det är säkert,. att pä de orter, der man tili salu 
uibjuder denna fäiska mat bittida om vären, den dä sna- 
rare tages bland de vanliga grodorna, hvarvid padd Ungar 
äfven stundom fä följa med. När huden är afdragen kun- 
na de ej ätskiijas, och troligen löper man ingen fara vid 
misstaget. 

Hvad som i de Latinska koken af grodor blifvit bru- 
kadt eller användes, hör eg endigen icke tili denna art, 
utan bör vid beskrüningen af den allmännare anlöras. 

Tab. — Tvenne Grodor und er parningen, för alt Jfo're- 
ställa dem begge, efter Hösels original. Förmlnskade i 
den proportion skalan utvisar. — . 2. en tre ärs gamma! 
grodyngling. — 3. nysläppt roin. — 4. larvens form i 
romkornet kort förrän den kläckes. — 5. en nykiäekt larv. 
— 6. en nägra dsgar gamma] med fransar, — 7, larvens 
tredje förändring. — 8. den fjerde. Älla figg. 2—8 äro i 
naturlig storlek. 



4 1 




n:o 16. 

TUNGLIK FLUNDRA. 

PLEURONECTKS Limanda. Dragskädda. Skrubba. 
Pä Fr. Limande. Pä Eng. Dab. Pä Holl. Gretce. 
Pä Sard. Lima. Pä D. Skrubbe. Pä T. Glahrke. 
Kleis che. Kliesche. 

Ögonen sitta pä högra sidan. Kröppen är egg- 
formig och slät, med fjäil som i brädden äro 
taggiga. Sidolinien är bäglikt nedät krökt, 
och Stjertjenan nagot rundad. 

Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. i. 5. p. ia3i. Cl. 4- Pisces. Ord. 3. 
Thoracici. — Retz. Faun. Sv. p. 35i. — La Cepede Hist. Nat. des poiss. 
4. p. 621. — Bloch Fisch. Deutschi. 2. p. 45- tab. 46. — Pennant Britt. 
Zool. 5. p. 188» — - Quensel i K. Vett. Akad. Handl. 1806. s. 220. 



Flundrornas slägte är ett af de mest naturliga och lika 
sä lätt ätskildt frän alla andra i Fiskamas klass, samt räk- 
nas tili den Flocken, hos hvilken bukfenorna sitta midt 
under bröstfenornas fasten. Jemförda med de närmaste 
slägten, utmärka sig Flundrorna genom en platt, turin 
kropp, pä hvars ena sida endast häda ögonen, sitta, och 
genom en bukrymd zitan refben och simbläsa , liggande 
mellan ryggraden och den mot ryggfenan svarande kan. 
ten af kroppen. Denna är beklädd med fjäll, olika tili 
form och ställning hos särskilta arter, och mer eller min- 
dre synliga, efter som de äro nedtryckta i huden eller be- 
täckta med en slemhiruia. Den ölra eller ögonsidan är 
vanligen mörkare och ofta fjällig, da deremot den undra, 
som vändes ät bottnen, är hvit, plattare, slätare och fjäi- 
len mindre tydJiga. — Men en ifrän hufvudet tili stjerten 
antingen rakt eil er bägvis gäende sä kallad sidolinie mär- 
kes pä begge, ofta besatt med taggar eller ock bar. Ögo- 
nen alltid vettande uppät, och det ena merendels större, 
äga blinkhud, och dessas läge pä högra eller venstra sidan 
torde med mera säkerhet bestämma skillnaden arter emel- 
lan, an flere auktorer fordon) förmodat. Näsborrarne äro 
dubbla ä ömse sidor, och den främre betäckes ofta med 
en egen flik af huden. Pä Hufvudet, som är ganska litet, 
synes munnen sned , trubbig, med käkar, oftast af olika 
längd, och merendels tandade. Gällocket bestär af 3 skif- 
vor, och hinnan derunder af 4 - 7 strälar. Midtpä brö- 
stet, nära strupen, ligger öppningen för ändtarmen emel- 



12 



TüNGLIK ILUNDRA, 



lan buk- och gumpfenorna, af hvilka den sednare, äTven» 
som Jen pä ryggen, intaga större delen af fiskens längd. 
ßträlarnas antal i fenorna är, Jiksom hos fiskar i allmän- 
t, mera föränderligt, än att säkra specihka marken kun« 
na creraf hämtas. Bukbinnan är vanligtvis svart pä den öf- 
ra, och hvit pä den unrfra sidan; och tarmkanalen, ehurii 
icke läng, gor likva'l nägra krökningar, samt har pä yttra 
sidan ofta flera inasklika bihang, nära intill nedra mag- 
rounnen. Slutligen ligga hnncns sädesbläsor och honans 
eggstockar, sasom aKänga tunna kroppar, tvenne af hvar- 
dera, ofvanfore de Öfriga inelfvorna i buken. 

Flundrornas rörelse i vattnet är icke hastig. De sim» 
ma snedt, under det kroppen hälles med sin undra plan i 
sned ställning emot hafsbottnen , och visar samma v ^giga 
böjningar som älens, da- fenorna- pä ryggen och vid gurn- 
pen säsom styren undeihjelpa farten, och de öfriga fenor- 
na rörelsen framat. De sakna simbiäsa, hvarmed andra fi- 
skar ly fta sig frän djtipet tili vattenbrynet, hvarföre Muri« 
drorna synas bestämda att mest vistas pä hafsbottnen och 
der gründen är sandig, i hviiken de kanske äfven vid eb- 
bens irdallande nedgräfva sig. De simma pä bottnen, van- 
ligen i rät iinie, och göra härvid en fära i sanden, som 
är synlig heia timmen efterät, om vattnet är sdHa. Här 
finna de sin föda bland vattenkräken , waskcir, smä snäc- 
Kor, räkor och kanske hskungar, men bli äfven i sin ord- 
ning rof för räekor, som likasä hälla sig pä djnpet. Län- 
gor sägas icke mindre vara deras hender, att icke nämna 
den aliftätande förnämsta varelsen i den skapede naturen. 

Flunder-arrer nnnas r alTa verldshafverr, och vi räkna 
anda tili 9, som träffas kling Syehska slränder. Den mer 
och mindre helitmda omkretsen af deras kropp , jemte lä« 
get af ögonen, ge man tvifvel anledning tili bästa ineio- 
den att äiskiJja dem-. 

Ibland dem som hnfva ögonen tili Roger, hör Drag- 
skäcldan , hviiken nägot säüsyntare än Hera andra, fiskas 
stund orn pä vära kusier, sä väl mot Östersjön som Norr- 
sjön belägne. Hon förekommer emellan 5-7 tum i läng- 
den, men uppnär nägon gang en half aln, och ar mer 
eggturmig i omkretsen än cirkelrund. Hufvudet efter van- 
ligheten litet, har en mindre vidgad mun , hvars nästan 
lika Jänga käkar äro besatte med korta, täta och hvassa 



TUN GttlK. FLUKDIIÄ, l5 

/ 

lancier. Ögonens pupill är svartblä, omgifven med en o* 
WmI, guldblänkande iris. Under gä Hocken 9 som betackas 
med smä fjäll, synes gälhinnan (Kstralig. 

Kröppen, hvit pä blind sid an , har en Ijust guTbrim 
färg pä den som ögonen sitta, och kännes ända igenom: 
ganska slät i den ställning sorn de rumia eller äliänga, 
mjuka fjällen ügga, hviika äfven, da fisken lefver, knappt 
skönjas , emedan dess yta är Öfverdragen med slern. Meß 
föras* fingren uppät mot fjällen, äro de mera kännbara , 
säsom iramtill tvera och med manga Hrsa uddar tandade, 
hviika likväl blott med synglftset kunna urskiJjas, Har och. 
der äro smä mörka och nägot rödaktiga fläekar sirödda 
pä rätsidan, hviika dock försvinna efte? döden eller da Ii- 
sken i Spiritus förvaras. Pä fenorna hafva vi icke funnit 
sädana. Sidolinien, som börjar der gaiiockets med Bac- 
kens kontur paralleh gäende öfre rand slutar, forme- 
rar fürst en bäge, hvars konvexa krökning vetter ät ryg- 
gen och kröker sig nästan vinkelrätt emot niedellinien, 
sein den b inner, och gär sä vid bröstfenans spets bakät 
med en afruudad och nägot större an en rät vinkel, fort- 
far derpä rak i rnedeliinien ända tili stjertfenan, hvari den 
förlorar sig. Framför analftnan är en tagg, likväl mindre 
an hos Hera andra aiter. Da fcnorna bttraktas, synes den 
pä ryggen varande börja öfver pnpillen i tief öfra ögat, 
©ch räcker tili ett iitet slycke frän stjertfenans bas , nä- 
stan jemnbred, eller liksom omärkügt högre öfver bakdeleo 
af kroppen, samt a'ger ungefär 70 sträiben; och analfenan, 
som slutar rnidt under den förra, har 53 sädana. Den m 
äfven föga bredare midtpä. Andre hafva räknat 66 - 79 
sträiben i den förra, och i den sednare 60 - Gr. Deremot 
haiva bukf'enorna blott 6, och hvar bröstfena 11 strälar, 
samt s! j( .TtfVnan omkring i5- 16. Vid basen är denna sist« 
namda nagot fjällig och rundar sig i yttre kanten, utan 
att vara ölskiaren eller halfmänelik, som Bloch tecknat och 
La Cdpede beskrifvk den. iNägra svärigheter hafva verkli- 
gen n.oit oss vid bestämmandet af denna fhmdra. YPlh 
hißhby ger sin Dab fläckar pä fenorna; La C^.pede anför 
sin Limande med öfra ögat vid hufvudets ända och med 
en utskuren sljertfena; hvilket Bloch äfven gör, och har 
ocksä alldeles uteslutit fläckarna; men möjligtvis härleda- 
dessa skillaader sig frän mindre noggranna undersöknin- 
gar, eller kanske tiilhöra de en eller arman artförändring. 
Ännu mindre hnna vi y. Linnes besknlning kunna 3 endo- 



l4 TUNGLIK. FL UND RA. 

ras , sora ger P. Lim and a taggar vid Lasen af ryggfe- 
nans strälar, trubbiga tänder, stört gap och gälöppning 
samt svart färg, hviika marken utan tvifvel böra snarafe 
tillegnas nägon annan. Vi äro emedlertid öfvertygade frän 
granskandet af originaler i K. V. Akademiens Museum, 
att den i Museum Adolpho-Frid. nnförda, är den närva- 
rande. HufvudsakJigt bör uppmärksamheten fästas vid den 
krökta sidolinien och de i brädden taggiga fjällen, hvilka 
ge Hsken den sträfhet, som märkes da hans yta i motsatt 
led vidröres. 

Dragskäddan föder sig af smä krabbor och andra hafs- 
kräk. Hon fängas gemensamt med flera slags flundror, 
men är icke sä allmän som de. öfverallt anses hon för 
bättre tili smaken, i synnerhet Iran Febr. tili April mänad. 
Hon leker senare an de andra, och sällan förr an vid som- 
rnarens början, vid hvilken tid hon biir mycket lösare. — 
Utomdess mycket fastare i kötlet, brukas gemenligen pä 
flera stallen af Holländska och Engelska kusten att torka 
denna art framför de öfriga, ehuru de kunna finnas större 
och köttfullare. 

Tab. föreställer fisken efter vidsatt skala, tec&nad ef- 
ter naturen — a. genomskärningen — b. fjällen i nat, stor- 
lek — c. ett sädant mycket förstoradt. 




JWP.del etfc 



n:o 17. 

FJÄRILEN MACHAON. 

PAPILIO Mach aon. Pä Fr. Le grand porte - queue* 
Pä T. Schwalbenschwanz. Fenchelvogel , Königinnen- 
page. Pä. H. Le page de la Reine- Vlinder. 

Vingarne lika färgade, svafvelgula, med mörka 
fläckar och kant; de bakre äro försedde med 
svans och ett brandgult vingöga med bla 
ring i inre och nedersta hörnet. 

Linn. Syst. Nat. Ed. Grael. Tom. I. Pars 5. p- 2^8. «• 33. Cl. 4« 
Insfcta. Oid. 5. Lepidoptera. Faun. Svec. n. iq3i. — Fabr. Ent. Syst. 5. 
p. 50. n. §7 (Cl. VI. Glossata). — Cavicr Tab!, elem. p. 691. — Papil. 
i'Europe t. 1. f. 1. — Rcesel 1. p. 2. t. z. — Sepp Niederl. In3. 1. 2. 
iö. t. 5. ~- Jablonsh Hat. Syst. Schmetted. 5. p. 162. t. 45. f. t. 2. 

Med icke mindre beundran an noje länar mall upp* 
märksamheten ät Fjälivingarne , hvilka , begäfvade med 
fy ra fjätibetäckta vingar , en hoprullad tunga och en 
Iiärig Kropp, utgöra en af de betydligaste flockar af lnsekt- 
skaran. Betraktade i deras fullko-mliga tillstand, med 
hvilken skönhet och prakt äro icke ofta färgerna blandade 
pä deras stoftfuüa vingar som upplyfta dem i Inftens re- 
gioner, för att af dem riktas med invänare liksom af fäg- 
larne. Men lätom oss ett ögonblick skärskäda upphofvet 
a£ dessa lysande kräk och de förvandlingar de skola un- 
dergä, innan de, efter att ha uppfylit deras bestämmelse 
att fortpianta sitt slägte, äter försvinna. 

Kort tid eller ofta nägra titnmar efter parningen, som 
Stedunföre skall omtalas, lägga Fjällvingarnes honor deras 
egg fr an 100 tili iooo tals, och detta sker med den be- 
synneriiga omsorg, som naturen synes hafva inplant at hos 
de fieste djur för deras affödas trefnad. Än förvaras de 
pä sädana vtxter, af hvilka larverne skola hämta deras 
föda, fastän föräldrarne njöto htlt olika näringsämnen ; än 
Krinas de omsvepta med ett klibbigt elier Jiärigt ämne, 
som modern hyser i mängd inom sig; än fästas de pä un- 
dra sidan af binden eller i skrymslor iör alt skyddas mot 
vädrens äverkafl, och aila dessa med flera förvarings-sätt 
iro sä myeket nödigare, som makarne endast fä dagar 
dfverlefva deras förening. 

Säledes ät naturen Jemnade, kläckas dessa börrliga egg 
ioora längre ©Her koitare tid af soltas y tarne, och de 



FJARILEN MACHAON. 



masklike iarverne framkomma, skilde frän andre Insekters 
deri, att aldrig äga mindre än ätta och vanligt icke mer 
än i(> fötter. Kröppen bestär hos aiia af 12 afdelningar, 
hvaraf den främste ändas med hufvudet försedt med sina 
frätredskap; och ä ömse sidor af kroppen synas 9 andhäl. 
Verkliga eller brukbara ögon sakna de tvifvelsutan , ehuru 
somlige velat tillegna dem sädana. Dessa barn, sä olika 
sina modrar, förtära i brist af annat i början lemningarne 
af de egg som alstrat dem; men föda sig sedan af blad, 
frukter, rötter eller af vissa trädämnen. Man bar äfven 
anniärkt att nägre med tydligt urval uppfräta> sina egna 
likar.. 

Under det Iarverne tillvexa , afkläda de huden flera» 
(3-4) ganger, och detia sker vanligen hvar ättonde dag; 
likväl innan derma förrättning timar,. sitta de liksom sam- 
manskrumpne och orörlige, utan att söka nägon föda un- 
der förloppet af en elbr par da gar.. De Ii nu en större 
yta, ofta helt andra färger, utseende och vapen. Ändtligen 
da de efter en mänad eller mera eihällit deras bestämda 
storiek, förvandlas de i puppor eller chrysalider ;. men 
detta händer likväl icke utan förberedelser som äro hvart 
slägte egne. Sedan Jarvhud« n tiJIika med dess hufvud 
lossnat, upphänga sig ; en del?,. säsom de af Dag-FjäriJarnes 
familj , än lodrätt, än horisontelt ,. medan andre inspinna 
sig i glesare eller tätare säckar af silke, liksom en art 
svepning, danad af en välska som stelnar i hiften tili en 
träd, da den utdrages genom ett par sma häl irmnder 
munneii. Andre äter dölja sig i jprden, under hvars yta 
de säsom larver nedkrupit. Säledes- blir samrna djur, som 
kort förut bekiärldes med en brokig, straf, häng och; 
mjukare hudV samt mänofotadt visade liiliga rörelser, nu 
overksamt, orörligt och omgifves af ett härdt hornaktigt 
skal', utan tecken tili fötter. Samma djur som i egenskap* 
af larv, icke künde lefva en dag utan föda., bevarar sig 
nu heia mänader och är utan minsta näring lika välbehäl- 
lit. En tredj.edel af larvens längd bortgär, och kroppens 
skapnad förändras,. blir ruad elier kantig,, efter olika släg- 
ters natur, härd,, glänsande, eller ock sträf som Karduan, 
och finnes äfven, fastän sällan, härig, samt fär stundom 
form af ett lind barn. Inom detta skal upptäcker man lätt % 
alla delarna af den tillkommande Fjärilen, äfven Pindhalen 
pä sidorna och de slidor i hvilka vingarne Ügga dolde. 
Det förtjenar sardeies anmärkas,. att puppoma antingen^ 



FJARILEN MACHAON. 



Iiängande utan betäckning, eller de som gömma sig under 
jordytan, beständigt kännas nästan iskalla, ett säkert mar- 
ke att de äga lif, oaktadt blottställde för den skarpaste 
köld» Vätskornas omlopp mäste otvifvelaktigt all tid fort- 
iara , och man upptäcker vid rninsta klämning, äfven rö- 
relser hos puppan pä den strängaste vjnterdag. Det är 
ocksa lika märkvärdigt, att i samma ögonblick som den 
nyss förut lifiiga puppan med en knifsndd öppnas, krop- 
pen genast fryser tili en isklump, fastän de inre delarne 
icke blilvit vidrörde. 

Sedan säledes lifvet, medan detta slummerlika tillständ 
varar, underhäliits genom de safter som under Larväldern 
samlades, och desse blifvit förtärde och bortdunstade , mä- 
ste pupparts varelse upphöra och utvecklingen af den om- 
skler fullkomnade Fjärilen naJkas. Denna tidpunkt är lik- 
väl olika Jor olika arter. Nu brister puppans skal omkring 
bröstet, och Fjäriien iramkommer utrustad med nya sin- 
nesoi ganer. Forst utkij^per han med Jiufvudet, spröten 
och fötterna, och sedan hei och hallen, da vingarne sy- 
nas i början ganska korta. Perpendikulärt hällne, i följe 
af det läge Fjärilen genast väljer, ser man dem ögonsken- 
ligt vexa inom timman, och medidst den ur kroppen in- 
trängande saften utvidgas tili en fyradubbel storlek, Om 
de under detta tilltaganrie stympas, flyter en gul saft dropp- 
vis ur säret, och skulle Fjärilen sakna den stälJning han 
tarfvar, samt behörig stillhet, blifva vingarne l'ör alltid van- 
skapade. Men fulikomligen utvecklad, betjenar han sig 
genast af sina medfödda- förmog-enlieter, och njuter fran. 
första ögon blicken vällusten. af bioramans* nektar och sin- 
parnings lystaad- 

Vi se säledes först ett krälande djur, sä en niellanva- 
reise som hvärken kan gä eller %ga , och sist ett vingadt 
kräk, som i . skönhet, i regelbunden sammansättning, fär- 
ger och teckning iöreställer ett af .Nat Lirens konststycken, 
beundiansvärdt för den yppersta konstnär, v hvars pensei 
icke förmär nog fullkomligt skiidra det. Med sjelfva *epps 
förträffiiga aniag huru biir icke naturen eil tid hnns mästa- 
re, da vi jemföra Helenas gyiiene fläckar, Pria/ni gröna 
Atlas, den silfverskimrande J^ertumnus , det oJorlikneliga; 
blä pä Meiielaus > Ulysses , Hektor , Idomeneus oc/i Acläl- 
les, det violet skiftande sanimelslik« lios Enrilockris och 
Leili förgyldta gröna o. s. v. äfven med den skönaste tafla ü 



!F JÄRIIiEN MACHAON, 



Den utrnärkta ätskillnaden af derma nya gestalt fräs 
den förra, och de föregäende ombyten fästade icke min- 
dre de gamla Grekernas biickar. De afbiidade Fjärilen 
som en sinnebild af själen och de benämde honom med 
summa namn (Psyche). Sannolikt bevisar detta, att de by- 
ste nägon dunkel tanke om ett framdetes förädladt tül- 
ständ iör de dödliga, sedan lifvet upphört. 

Rumraet tilläter oss icke att här anföra alit det be- 
synnerüga i manga af Fjällvingarnes hushällning, deras o- 
lika härkomst, utseende, sätt att föda sig, skyddsmedel, 
den skada de ästadkomma, och de fördelax* som af dem 
kunna hämtas. Under en gynnad fortsättning af Verket, 
torde detta i sin ordning beqvämligare förekomma. "Vi 
mäste nu inskranka oss blott inom nägra alimänna an- 
miirkningar öfver det slägte, hvartill den arten hör, so«* 
häijemte föreställes. 

Dagfjärilarne, Papilioner eller Sommarfaglar vanligea 
kallade, skilja sig frän de öfiga stägter af fjäJlvingarne 
genom sina spröt , som emot ändan aro tjockare och hos de 
ßesta Mfibbformiga. De ßyga endast om da gen, och da de 
Jwila, h alias vingarne lodrätt^ sä an de yttersta spetsarna 
röra hvarandra. För att med mera lätfhet igenkänna de 
i5oo särskilta arter som kring jordrymdcn blifvit upptäckte, 
uppfann vär odödlige Linne en egen, sinnrik metod att 
i 5 familjer indela dem. Den har vunnit samtidens bifall 
och lär icke sökna efterverldens. Se üär är den: 

i. Riddare, hvilkas öfre vingars yttre kant är iängre 
an den bakre; och desse delade han i i. Trojaniske och 
2. Grekiske *). 

a. Heliconier: vingarne smala och i kanten odelta. 
De öfre aflänga och längre an de undre, vaniigen myc- 
ket kortare. 

Parnassier: vingarne mer rundade och kortare samt 
tili en del eller alideles blottade pä fjäll, och genomskin- 
lige. Denna familj är af Prof. Fabricius skild frän de 
näst föregäende. 

*) Htm upptog säled«*s alta de nam» «om i forntIden9 hisrorier färe« 
komma: för Trojanerne, alla de hjeltars och stridsraäns som deltogo 
i det ryktbara kriget; för de Grekiska, de sora i Grekernes häfde$ 
finnas , och för Heliconier, Danaider Qch Nyrafe* «ädaaa som i 
gamla Mytologien äio anteckuade« 



rjÄUILEN MACHAON. 



2 7 



3. Danaider: vingarne äfven rundade och alldeles 
heia. Bland dessa äro en del hvita, en del brokige. 

4. Nymfer: vingarne Tandade, och framfötterne myc- 
ket korta, siundom omärklige. De äro dels med, dels 
utaii vingögon. 

5. Plebejer, hvilkas larver. görama deras hufvud liksom 
under en sköld, och iikna i hast gräsuggor; Fjärilarne 
äro ganska smä. 

Utan biträde af denna indelning af Papilionerne, be- 
mödar man sig fäfängt att särskilja dem. 

Dagfjärilens hufvud är försedt med tvä klotrunda o- 
gon, sammansatta af mänga smärre; — tvenne spröf:, me- 
rendels i spetsen klubblika , och tvä korta munspröt 
(palpi) som omfatta ett dubbelt, längt sugsnyte eller tun- 
ga , hvilken i spirai hopruilas, eller efter behof utsträckes , 
för att dermed suga saften ur blommor, den enda nä- 
ring Fjärilen njuter. De fordom pä Larven talrikare f öt- 
terne äro endast sex, och fästacle vid bälen. Bälgen har 
nie ringar och nie andhäl, hvilka vi äfven anmärkt hnnas 
hos larverna, ehuru de mindre synas pä Fjärilen, säsom 
betäckte af här och fjäll. Vingarne, alltid fyra tili anta- 
let, hällas, i hvilande ställning, upprätt, och sitta da tili- 
hopa, mot bruket hos andra fjällvingar, hvilka dock alla 
hafva det gemensamt, att vingarne äro sammansatte af 
tvä jemte hvarandra liggande hinnor, emellan hvilka de 
greniga ädrorna löpa och vid första utvetklingen äro med 
en färgad vätska fyllde; nien da denna uttorkar, falla de 
äfven som hinnorna tätt tillsamman. Det som likväl karak- 
teriserar Papilionerne sä väl som heia kiassen, är vingar- 
nes blandade färger och betäckta yta med lika sä mänga 
slags smä fjriil af mjöls finhet, tili skapnaden an runda' 
än aflänga, breda ? spetsiga, mänguddiga', tandade o. s. v. 
och dessa former finnas sä med tivarannan- förenade efter 
som schntteringen det fordrar. Fjällen äro äfven med en 
litcn fot iörsedda, och iigga hvarftals tätt tillhopa säsom 
takspän, instuckna i smä häligheter som med synglaset 
pä en. blottad vinge kunna lätt upptäckas. 

Könen ätskiljas genom storleken hvari honan meren. 
dels äger företräde. Vingarnes färger äro ocksä vanligen 
högre och den oftast äggstinna kroppen tjockare. Säkra- 



ä8 pjarilen machaon. 

ste skiljemärket finnes likväl i fortplantningsdelarne, hvil- 
ka bloLt genom tryckning pä bälgeris bakresta del kunna 
blifva synlige. Hanen äger tvenne bladlika, hvassa och 
hornaktiga utskott och emellan dem ett ganska smalt par- 
»ingsredskap (Swammenlam) ; Honan deremot en förlängd 
spetsad slida och ä dess ömse sidor en mjukvärta, soin af 
de nämde utskotten pä hanen und er parningen omfattas. 
Begge visa ett synnerligt begär tili hvarandra, likväl är 
feanens större. Dagfjäiiiarne paras inom fä minuter , äfven 
ofta under flygandet i lüften, och fordra fullkomlig frihet 
utan att vara inspärrad.e, hvilket man funnit icke afhälla 
Natt-Fjärilarne, som äfven synas fordra längre tid för att 
uppfylla ändamälet af denna inbördes förrättning. 

Den bördiga honan 5ägger nu genast de befroade 
^eggen pä de stallen som hon af naturlig drift vet att ut- 
yälja, och upphör sedan inom kort tid att lefva. Samma 
pde före&tar äfven hanen efter en eller annan dag sedan 
han parat sig. Nagra deremot som , elter att hafva senare 
pä äret tillkommit, hvarken gynnas af tilllälle eller ärsü- 
den, kunna behälla lifvet öfver viotern, gömde i springor 
och häligbeter, hvarifrän ändteligen framlockade af ea 
blidare sol, de blifva värens glada budbärare. De äro lik- 
väl ömtäligare an deras aiföda, hvilken uthärdar vinter- 
kölden antingen som egg, lagda i betäckta högar, eller all- 
deles bara, eller ock som rner och mindre utvuxna lar- 
ver Hera tillsammans , äfven ensame under det affallna 
löfvet eller under sjelfva snön. Ingen af DagfjäriMarverne 
Kryper under jorden, utan förvandias alltid ofvan den. Att 
de som puppor i hängande ställning bibehälla sig, är re- 
dan tiliförene omtalt. Den utmärktaste egenskapen hos 
Pagfjärilarne, är deras kärlek tili dags ljuset. Endast om 
d«gen äro de i röreise., men under natten hvila de, sä 
att de dä äfven kunna fängas med bara händerna. De 
tyckas da liksom faline i en djup sömn. Ocksä om dagen 
synas de mindre talrikt när solen icke skiner; men mun- 
trade af dess lifvande strälar, uppsvinga de sig i lüften tili 
en förundransvärd böjd, 

Mängden af Svenska DagFjärilarne är icke obetydlig, 
och fastän de icke äga hvarken den storlek eller dei piäk- 
tiga utseende soin de hvilka tillhöra Indiernes luitstrek, 
förtjena likväl mänge att for deras skönhet btundras. 
Machaoa bar, som vi uro, särdeles anspräk pä ett ii'amiQ 



FJÄRILEN machaon. 



29 



mm ibland vära inhemska i anseende tili sin skapnad, jäll- 
samhet och sköna teckning. Han räknas tili Riddare - fa- 
miljen och de sä kaÜade Grehiska , hvilka väi icke lysa 
af de röda Häckar pä bröstet som utmärka de Trojanshe* 
men de hafva en rund, röd elier brandgul fläck i inre 
hörnet af de undra vingarna. 

Denne Dagfjä'ril lägger sina egg vänligen tva ganger 
om äret. De äro af en svafvelgui färg, och fästas icke 
hoptals, utan ensama , pä de för dem passande vexier* 
Efter 8-9 dagar framkomma larverne löfotade, liksom 
hos alla arter af samma slägte; de äro i början sammet» 
svarta med ett par hvita tver-ringar. Omkring femte da» 
gen efter kläckningen ombyta de huden för första gangen 
och uppäta den. Nu visa sig spridda orangegula punkter 
som höja sig likt smä taggiga värtor. Sex dagar efterät 
timar det andra ombytet af huden/ da färg och taggighet 
ännu förblir densamma. Sju dagar senare sker ombytet 
för tredje gangen, utan nägon betydlig förändring af fär- 
gen, utom en ljusare fläck midtpä kroppen. Taggarna 
äro nu 26 tili antalet, glänsande svarta, men kring basen 
perlfärgade. Omsider efter ännu en vecka sker den fjerde 
hud-ömsningen. Nu försvinna taggarne, och den fordna 
svarta ytan förbytes i en vacker, slät, grön och nägot i 
blätt stötande, och hvar afdelning eller led prydes med 
svarta bäiten märkta med röda eller orangegula fiäckar.' 
Vid fopta ringen, öfver den trekant som hufvudet for- 
anerar, döljes ett litet, tvähornigt , mjukt, tili färgen gult 
redskap, som utskjutes eller indrages liksom snäckornas 
trefvare, särdeles da larven vidröres. Man pästär, att 
ehuru larven sjelf icke luktar illa, en obehagiig änga vid 
utskjutandet sprides tili skydd mot de stekeJflugor som 
förfölia FjäriMarverne i allmänhet. Den egentliga födan 
under larv-tiliständet hämtas mest af gröna umbellater, sä- 
som fenkolsvexten, dill, persilja, sehn, pimpineli och 
framför andra af morotbladen. Utvuxen tili ungefär half- 
annan tum i längden, kryper larven ornsider omkring för 
att söka ett beqvämt stalle der han matte förvandlas tili 
puppa. Här fäster han sig horisontelt, och omger krop- 
pen midtöfver liksom med ett band af tata silkesträdar 
och fastklibbar äfven bakre deien. Pä detta satt fastgjord, 
eiler snarare, medelst det om lifvet spunna bandet, hän- 
gende sorn i en maita, förbytes han efter a-5 dagar tili 
puppa, ai den skapnad som hguren visar pä taßan, hvil- 



FJÄRILEN MJLCHA03ST. 



ken ocksä genom föreställandet af Insekten i sin fullkom- 
lighet, gör en vidare beskrifning öfverflödig. Puppäldern 
yarade icke öfver a-3 veckor, 

Ora eggen äro lagda i Maj, sä visa sig Fjärilarne ti- 
digt, och desse para sig genast, da af deras afföda en 
sednare framkommer mot slutet af Juli. Äfven efter den- 
nas parning födas larver, men dessas puppor förblifva sä- 
dana tili följande vären, da Fjärilarne pä den varma vär- 
dagen framtränga ur det svepe sora inneslutit dem. Pä 
de orter, t. e. i Tyskland, der Fjärilen är allmännare an 
hos oss, synes han mest om vären. Han häller sig helst 
pä öppna faltet och i bergstrakter. Hans flygt är sväfvande 
liksom ett fartyg under segel, och sänker sig ofta ned pä 
väta stallen. 

Fastän vi icke kunna tillägga nägot om nyttan eller 
skadan af denna Dagfjäril, säsom begge för oss obekante, 
anse vi dock dess täckhet rättvisa det tidiga val vi gjort 
af honom för detta arbete. 

Tab. — i. ett egg. — 2. en larv nägra dagar efter 
kläckningen. — 3. sora den synes efter tredje ombytet a£ 
huden. — 4* fullkomligt utvuxen. — 5. puppan — 6. fjä- 
rilen flygande. — 7. i hviiande ställning. — 8. den tvä- 
horniga trefvaren ofvanpä hufvudet. — 9. 10. vingfjällen.; 
Desse 3 sednare figg. förstorade, de förre i nat. storlekf 



k:o 18. 

TRÄGÄRDS-HELIX-SNÄCKA. 

H E L I X Pomati \. Pä Fr. Vignerpiine. Grand Colimet* 
coli des P'ignes. Pä Eng. Vine-yard-ß?iaih Pä T. 
Weinberg -Schnecke. Pä H. IKyngards Slah. 
Pä D. yold-Snehheii. 

Djuret, ar läderaktigt, med gra fot, ofvanpä smä- 
knottrigt, IjusbrurU, afVensom trefvarne. 

Snächan klötformig, bukig, tjockskalig, naflad, 
trubbig, med 5 vridningar, gulbrun, strirnig, 
med otydligt mörkare tvarbälten. Mynningen 
n äs tan heirund, nagot rränlik, med lock. 

Linn. Syst. Nat. ed. Gmel. i. 6. p. 362:7. Cl. 6. Vermes. Ord. 3. 
Testacea. — Fauna Svec. n. 2i85. — Chemnitz Conch. Gab. 9. a. Hr. 
T. 12g. f. 115S. a. b. c. — Svammerclam Bibl. Nat. x. p. 99, t. 4. 5. — 
Draparnaud Hist. de Mol!, p. 87. t. 5. f. 20. — Fennani Britt. Z-ool. 4. 
j>, 117. t. 84- f - »aÄ. _ 



'T 1 

-S- venne lmfvudskillnader framte sig hos den lifvade na- 
turens mängfaldiga alster, härledda frän färgen af biodet, 
eiler den vätskan, som genom silt obehindrade omlopp i 
kroppen blir der vigtigaste grundämnet för Hfvet. Denna 
m röd eller hvit. Vi Huna att djur, begäfvade med den 
förstnämda, äga sä inycken öfverensstämmelse i deras de- 
Jar, alt de synas endast gradvis aEägsna sig frän nägot ge- 
mensamt i bildningen af dem alla, och sädana äro de Dag- 
gande djuren, fäglar, fiskar och amfibier. De äter ? hos 
hviika denna lifsväiska är ofärgad 9 kunna blott jeroföras 
med de förra säsom lefvande vareJser, hvüka, utom det 
de sakna de förras ryggrad och deras med iedgängar för- 
sedda skelett, .äro för öfrigt lika sä särsküUa i delarnas 
skapnad, som i dessas ahordning i kroppen ; och hin höra 
Blötmaskar, Insekter och verkliga Maskar ? samt ändtligea 
Djurvexterna, 

Vid föreställandet af en Snacka, äro Blötmaskarne, 
bland dessa sednare , egentügen värt foremäl. Inom en 
hopkrymparrde bföt kropp , utan ryggmerg oeh kotor, hy- 
sa de hjerna, ett muskulöst enrummigt hjerta , organer för 
att andas, anaioga med fiskarnas gälar, oeh enkla känslo- 
strängar samt lemrnar med kärl för de omkringlöpand« 
vätskorna. Deras muskkr äro hvka och ganska* reUiga* 



i6 



TRAGARDS - HELIX - SN ACKA 



Mycket seglifvade, visa de ofta rörelser sedan de blifvit 
styckade, och frambringa äter belydliga delar som de hän. 
delsevis förlorat. Deras bud är ailtid fuktig, och utdun- 
star icke sällan en klibbig vätska. Begäfvade med utmärkt 
känsla, äga de egna vidrörings-redskap, lentakler eller 
trefvare, som kunna mer och mindre förlängas. Mänga 
hafva ögon, och en del synas icke utan förmäga att höra. 
Lukt torde icke heller kunna bestridas dem mer än sma« 
ken, som är sä synbar vid urvalet af deras föda. Deras 
kropp är omgifven eller tili en del betäckt af ett tunnare 
eller mera köttigt bäke eller gördel, da Hera dessutom in- 
neslutas inom ett stenaktigt svepe, som vi kalla snäckskal, 
antingen enkelt eller af Hera sammansatt, danadt af en 
kalkartad vätska, som, utsilad eller utdunstad frän gör- 
delns yta, först liknar den tunnaste hinna, sammansatt af 
fina trädar, men som genom luitens äverkan smäningom 
härdnar, och genom de nya hvarf, som lägga sig pä inre si- 
dan af de första, blir meia tat och fastare. Vid detta skal , 
likt benen hos djuren, är kroppen fästad genom muskler, 
som tjena att draga den tillbaka inom skalet, eller att för» 
ena skalen da de äro .Hera* 

Man indelar Blötmaskarne efter deras olika form, utan 
afseende pä den betäckning de kunna hafva ; och det är i 
synnerhet i rörelse organerna som de äro skiljaktiga; det 
är ock dessa delar, som erbjuda de tydligaste yttre känne- 
märken. Säledes äro nägre., pä hvilka deras gördel tili- 
skapar, eller rättare, heia kroppen liknar ett slags sack, 
hvarur ett hufvud iramtränger , krönt med tentakler, som 
tjena dem liksom armar att Hytta sig, och kafiar, skapa- 
de nästade som ett papgoje-näf ( Cephalopodes , Güv.J. An- 
dre, som forthjelpa sig liksom krälaude pä buken, eller 
den undra platta och klibbiga sidari af kroppen, och kai- 
las vanligen djurets fot (Gasteropode , Cuv.);och ändtligen 
andre, som, orörlige frän stallet, synas icke hafva särskilt 
hufvud , utan detta förenadt med kroppens massa, samt en 
munlik öppning, beiägen under den köttiga gördeln {Aq& 
phales, Cuv.j. 

Ibland alla dessa gifvas sjägten, af hvilka en del för- 
blifva beständigt nakna , och en del (eller de egentlige 
skalmaskarne) gömmas inom sina etl- eller flerskaliga kalk- 
hus, tillskapade, sorn ofvanföre sades, af det väta kalk- 
ämne som gördein afsöndrar och tillika ur egna ä den 



TRAGÄRDS-HELIX-SNÄCKA 



l 7 



samma befintliga körtlar afskiljer de icke sällan undrans- 
värdt sköna färger,« hvarmed snäckskalet prydes, ofta sä 
anordnade att bi'Ida de band, fiäckar eller punkter som 
pä snäckorna förekomma. 

Alla enskaliga Snäckor, utom Seglare (Argonauta) 
och tS/e/^rö-Snäckorna (Nautilus), bebos af sädana Blöt- 
maskar eller Snigelslägter som krypa pä buken. En stor 
del af dessa Finnas beständigt pä landet, äfven som andra 
endast under vattnets yta. För att kunna meddela ett all- 
mänt begrepp om dessa, och tili undvikande af framdeles 
vidlyftighet vid historien af lika beskaßade Snäckor, anse 
vi säsom anmärkningsvärdt böra anföras, att: 

SnÜchsniglarne hafva hjertat nära basen af hufvud- 
pulsädern (aorta), och hjernan ofvanför magstrupen, som 
omeifves liksom med ett halsband af tvenne fr an den förra 
gäende nervgrenar, hvilka förena sig inunder i en stor 
knöl, hvarifrän alla nerver sedan utlöpa. Hos största de- 
len gömmas deras gäMungor (branchia) inom kroppen i 
en egen rymd under gördeln. Pä högra sidan af detta 
märkvärdiga organ som skapar sjelfva Snäckan, synes ocksä 
en för andedragten bestämd stor öppning *), genom hvil- 
ken, som efter bthof tillslutes eller öppnas, lüften kan 
insupas, och denna antingen utvidgad eller sammantryckt 
ger djuret förmäga att höja eller sänka sig i vattnet. Här- 
igenom fär denna gördei ett slags likhet med simbläsan 
hos fiskarne. I stallet för nämde öppning formeras en 
kanal hos nägra. Det är säledes tydligt att Snäckdjuren 
hafva af nöden att andas i fria lüften, hvarföre ock de 
som bo under vattnet, komma ofta upp i brynet deraf. 
Blodädrornas hufvudstam delarsig, för att ge ät iungorna 
den blod som kommer Trän kroppen, och som dessa föra 
tili hjertat, hviiket kringsprider den öfverallt, Lefvern är 
stor och magen mer och mindre tjock, samt tarmkanalen 
olika läng med sin egen öppning (anus) ofvanför den som 
leder tili lungan. Antaiet af Te?itaJdeme är olika; de 
äro 4 hos Land-snäckorna, och endast 2 hos deras slägtin- 
gar i vattnet. Cgonen sitta än vid spetsen och än vid ba- 
sen af dessa redskap, och ibhind pä sjelfva hufvudet. 
Muonen är rundad eller snytlik, beväpnad med härda 
tänder eller alldeles utan sädana. Allmännast äro dessa 
djur tväköniga. Alla Jägga egg, somliga flera tillsam. 

*) Foramen, quo respirat. Chemnitz. 



l8 TRAGARDS -HELIX-SNACKÄ. 

mans, andra helt ensamma, och hos nägra kläckas de äf- 
ven i eggstocken» Ändtfigen äro Maskhusen eller snäckorna 
lika sä mängfaldiga i skapnad som färger. Form och stall— 
ning af mynningen, icke sällan tillsluten med ett eget lock, 
läppen, vindeins vridriingar, deras upphÖjning öfver de 
uudersta, knöiar, färor , striramor m. m. pä Snäckornas 
yta , ge alia goda kännemärken , och erbjuda genom deras 
olika förhällande, och, säsom hittills i alimänhet rnera 
bekanta än de inneboende djuren, en större iätthet att 
ätskilja dem i den ordning af slägter och arter, som blif- 
vit antagen i Natural kabinetten, hvilkas utmärkta pryd- 
nad de äro. 

Helix- Snäckorna hora tili ett spigte ibland de enska- 
liga , Iivars vridriingar formera en klotriuid Snäcka med 
en mynning vidare i bredden än i hojdejt, samt mänlik. 
Det är talrikt pä arter som lefva endast pä det torra. Bil- 
ligt hal'va de blifvit härifrän söndrade som välja väta bo- 
stäilen, dä sä väi Snäckan som dess iavänare visa en 
märklig ätskillnad (Planorbis, Bulimus.) 

Ibland de äkta arterna är deremot Trägärds - Helioc* 
Snäckan, ämnet för denna beskrifning. Om hon än synes 
sakna den brokiga fägring som utmärker flera af hennes 
sainsläglingar , är hon ickedessmindre nog märkvär- 
dig, alt förtjena en mer än vanligt uppmärksam blick af 
Nauvrälskaren. En kort afhandiing om densamrna torde 
kke heller finnas öfverflödig, dä lika egenskaper kunna 
tillegnas andra arter, hos hvilka de äro bloit litet för- 
ändrade. 

Heia längden af det djur som bebor Snäckan, är, dä 
det ntsträcker sig morn den, 3 tum och deröfver, och i 
bredden mer än hnlften deraf. Hufvudet formt med krop- 
pen genom en hals som kan förlängas eller hopdragas, är 
försedt med 4 tentakler af lika nalur sorn halsen, och 
tiliika ganska känslofulla och rÖJÜga, de frärnre hek kor- 
fca, de bakre mycket längre, utsträckta, trinda, ihäiiga, 
knottriaa samt trübbiga i ändan , der de smä klotmnda 
ögonen'siua, höljda Hksom med ett slags ögonlock , när 
temaklerne indragas. Här , pä sjelfva hufvudet , emellan 
tentaklema pä högra sidan , upptäckes en öppning, der 
forlplantningsdeiarne i sinom tid uttränga! Framtill synes 
murinen utan snyte, tuen med läppar sittande i triangel, 
och ander den öfversta en härd och med tänder besatt 
kalt i form af en halfmäne, samt in i munnen en i spcfr 



i 



tragakds-helix-snÄckä. 



seil hornaktig tunga. Halsens b*kre del omgifves af gor- 
dein, som lik en muskulös krage bekläder den. Fästad 
med sin yta vid snäekan, mottager den hufvudet da det 
indrages eller när djuret drar sig tillbaka, och hindrar att 
luft och vatten icke intränga. Den undre kötliga delen 
eller Joten, ofvanpä knottiig och gräaktig, inunder slät, 
h\it och slipprig, afsmalnar mot ändan och plattas vid 
sidorna, samt bestär af Hera planer af fibrer som korsa 
hvarandra och orsaka de vägiga rörelser med hvilka dja- 
ret framskiider. Ofvanpä loten ligger sjdfva kroppen, 
men skild derifrän med sin spiralformiga bakdel hvilken 
i'yller Snäckans vridningar. Den bänger ocksä vid henne 
n edelst 2 muskler, som fästade i ändan af pelaren, inträn- 
ga sig i kroppen under spiralen, och gä framät magen, 
samt i Hera smala remsor utbreda sina fibrer och förena 
dem med fotens. Heia kroppen omges med en Iran gör- 
deln fortsatt hinna, som i Jikhet med denna, utdunstar 
en kalkaktig vätska, hvilken alsatt mot Snäckans inre väg* 
gar smäningom ökar dess tjocklek. 

Formen af detta Snigelns boställe ä'r klotrund, meren- 
dels af ett litet äples storlek, tili färgen lj ust gulbrun el- 
ler smutsigfc gul med ojemna strimor pä längden. Vindeln 
är sammansatt af 5 vridningar, af hvilka den sista är gan- 
ska stor och bukig, Pä denna skönjes ocksä nägra blek- 
bruna tverband med lika mänga ljusa emellan dem. Myn« 
Bingen är stor och halft oval, nägot mänlik och tili höger 
vettande äfven som vridningarne *). Den tillslutes af Sni~ 
geln, ofta under lefnaden, med ett lock som i början 
hinnaktigt, blir elier band tjockare, inät kupigt som ett 
eggskal, hvitt, opakt, poröst, och nästan som krita, och 
fräser liksom denna med syror. Da det bortfalier, kan 
det ä nyo snart äterställasv 

Inom denna tränga och biäckliga boning ligger djuret 
skyddadt för lüften och annan äverkan. Det förblir deri 
fiera mänader, säsom Iran hosten tili vären, orörligt och 
slumrande , utdunstar nästan intet och kan länge Jefva 
utan föda. Men en behagligare ärstid locker det äter ur 

*) Ehum Helix-Snäckorna hafva natnrligfvis deras mynning och vrid- 
ningar lill höger, Zinnas iikval, fast an sällsammare , sä kallade Ven- 
ster- Snückor , hv-ilkas invertes delar hafva ocksä sitt läse ät denna 
sida ; men- sädana äro bLtt mindre vanliga förändi ingar , alstradp aS 
de !örra, och icke särskiha slag, som Chemnitz genom flew iön be~ 
v-isat. Se Couch. Cabin. Th. 9 



/ 



20 



TRÄG ARD S-HELIX - SNA CK A. 



s'tt hide; det är da som Snigeln uppstöter den dörren som 
han före sitt vinterläger tillskapat och utkryper, samt med 
sitt hus pä ryggen besöker de stallen der han finner sin 
föda. Han fräter nu alla slags grönsaker i trägärdarne, 
men i synneihet de späda knopparne och första bladen 
pä vinrankor, hvarföre Snäckan pä sädana orter är ganska 
allmän, och deraf fätt sitt franska namn. Hatad för den 
skada hon ästadkommer, samlas hon den tiden hoptals i 
vingärdarne för att sönderkrossas. Införd fordom frän 
Tyska orterne, har hon äfven vant sig vid värt küm8t, 
och firmes i stor mängd t. ex. vid Svartsjö, äfven som 
hon träffas i Lust - trägärdarne vid Drottningholm och 
Carlberg. 

Slutligen för att fullkomna Historien af denna Snacka, 
hvilken, liksom större deien af de enskaliga, är tväkönig, 
kunria vi icke förbigä dess parningssätt, säsom icke min- 
dre besynnerligt, an värdt att beundra. 

Den sker i början af somrnaren ; men nägra dagar 
förut samla Snäckorna sig tilihopa och med fastande be- 
reda sig. Snäckan vändes pä sin spetsiga ända, och Sni- 
geln utsträcker hufvud och hals som hällas uppräta, da 
äfven andhälet pä gördeln synes vidöppet. Man ser nu 
tillika den Ulla öppning smäningom vidga sig och svälla , 
som befinnes pä högra sidan emellan tentaklerna. Förut 
künde den med möda skönjas. Nu nalkas de upprätt rik- 
tade Sniglarne hvarannan med deras hufvuden, under tu- 
sende vridningar af tentaklerna, som mycket förlängas. I 
tre dagar varar detta inbördes omfamnande, dä sedan, 
liksom i ett ögonblick, köndelarna bülva synüge. Begge 
äga hvar sina , tillhörande bäda könen. Tvä särskilta öpp- 
ningar utmärka dem. Den ena , eller honans organ, är 
närmare den kortare tentaklen, och den andra jemte den 
större, och det är frän denna, som hanens cylindriska 
uppblästa fortplantningsdel utskjuter och föres mot mo- 
derslidan pä maken, som mottager och meddelar korsvis 
samma njutningar tillbaka. Flera minuter efter, ser man 
delarne ännu biottade, men draga sig ändtligen inom huf- 
vudet, och paren skiljas ät, dä de antingen genast gömma 
sig inom sitt skal, elier krypa sin väg, tills nya retelser 
locka dem att äter förenas, som under somrnaren kan 
hända flera gänger. Det är ocksä icke mindre märkJigt, 
att i bottnen af moderslidan danas en liten hvassuüdig 



TRÄGÄRDS-HELIX-SNÄCKA« 



kropp, härd vid basen som horn och mjuk i spetsen. 
Mau har sett den intränga i banens organ och bli der 
länge sittande. Vanligt bortfaller den under parningen, 
men ersättes efterät snart af en annan. Atskiljas tvenne 
parade med väld, synes den förlängas som en träd, eme- 
dan dess ämne är löst, men härdnar genast i luvten och 
blir skor. Svammerdam har sett den hos Hera arter. 
Dess nytta är säkert ostridig, men vi känna den icke. 
Goda skriftslällare hafva emedlertid gifvit den namn af 
Jiärleks-pil. , 

Kort efter sedan Snackorna befröat hvarandra, söka 
de passande stallen pä marken, der de i jorden göra 
fingersdjupa kägelformiga hälor, hvilkas sidor de bestryka 
med deras slem, liksom med fernissa. Här lägga de sina 
egg i hopar; och sedan de betäckt dem med jord, lemna 
dem ät sitt öde. Efter nägra veckor blir man varse smä 
lelvande Snäckor; och dessa, man att förut vara i eggen 
formerade, börja nu med färre och ofullkomliga vridnin- 
gar, och omgifne af det tunnaste och genomskinligaste 
skal, som, jemte Snäckans förstoring ocii utvidgande, ef- 
ter hand tilhager i faslhet och härdnar. Den unga afveln 
häller sig nu hoptals tillsammans i skitggan och pä fuktiga 
stallen, ty torkan är deras största fiende. Huru hog älder 
Sn ickan kanupphinna, är svärt att bestämmä ; men Svam- 
merdam tror henne lefva Jänge, i följe af skalets längsara- 
ma tillvext. Ibland dessa Trägärds-Snäckor kunna ocksä 
Knnas jättar, eller mycket större än vanligt, men de äro 
säüsyntare. De äro seglifvade, och ehuru icke skapade 
for det väta elementet, dödas de icke deri pä heia veckan; 
och gör man genom krossande en öppning pä nägon af 
vridningarne, betäckes den inom fä dagar med ny skorpa 
Iran vätskan som djurets kropp pä stället utsipprar. Dess 
styrka är betydlig, ty en enda Snäcka kan liksom sköld- 
paddan bära flera, och med dem framskrida ; men af allt 
är reproduktions-kraften som djuret äger mest värd att 
nämnas: Spallaiizcniis och Schröters försök, ocksä af an- 
dra forskare besannade, hafva intygat, att tentaklerne, äf- 
ven hufvudet tili en de! eller helt och hallet kan afskäras 
och ätervexa. Den särade ßnigeln drar sig äter inom 
skalet, och visar sig efter nägon tid pä nytt med lika 
fullkomliga delar som tillförene! 

Romarne, som väl icke kände denna Snäckas natur, 
vi'sste likväl au betjena sig deraf, säsom födämne. Plinius 



22 



T R Ä G A R D S - H E L I X - S K A C K A . 



angifver en Fahrnis Hirpimis säsom uppfinnare af delta 
slags läckerhet, nägon tid före krigen emelian Cesar och 
jPompejus. Man hade ord.entliga stallen eller sä kallade 
Coeklearia , för att göda Snigiarne med kli och Ijumt vin. 
Varro sager att de vexte sä mycket att Snäckan künde rym- 
ma 10 qvarter; och voro djaren i jemförelse sä stora, sä 
var Plinii aftonmältid icke den minsta, som bestod af ett 
sallathufvud, tre snäcksniglar, tvä egg, en kornkaka jenite 
sött vin och snö eller is. Äfven i sednare tider har man 
icke förgätit bruket af dessa Snäckor pä flera orter. De 
aamlas oin hosten, sedan Snigeln inkrupit och formerat 
aitt lock, t. ex. i Swaben kring Ulm m. fr 1 , st. och heia bät- 
laster föras af särskilta Snäckhandlare utför Donau floden. 
I Wien och pä andra Ställen ätas de i mängd under fast- 
lagen , och förvaras tili sädant bruk i egna Escargatoirer 
eller Snigelgömmen, af plankor inhägnade, hvarest Snig- 
iarne födas med flera linder dem tjockt spridda grönsaker. 
Da de i koken användas, kokas de först med vatten, och 
biifva sedan med olja , salt och peppar tillredde, och an- 
ses da som en mycket smaklig rätt af dem som värdera 
denna föda. 

Tab. — fig. i. visar snäckan sädan som den vanligen 
fmnes. — 2. locket. — 3. snäckan sönderbruten pä sidan 
för att utmärka de skruflika hvarfven. — a. mynningen 
eller öppningen. — b. yttre läppe?i eller kanten. — c. 
nafveln (umbilicus) eller snäckans bas derifrän pelarem 
(columella) c. f. börjar , omkring hvilken vridningarne 
(anfractus) h. e. g. f. som utgora vindeln (spira) löpa tili 
speisen (apex) vid det öfre f. hvarest djurets lefver ügger. 

— d. bälen eller buhen (venter). — 4« snäckan itusägad , 
hvarigenom de 5 vridningarne synas ini. — 5. snigeln nä- 
got mindre än i nat. storlek. — a. hufvudets ända med de 
4 tentaklerne. — b. öppningen för generationsdelarne. — 
c. gördeln (le manteau). — d. öppningen för respiratio- 
nen. — e. för exkrementerne. — f. fällen elier foten. — 
g. bakdelen af kroppen vriden efter snäckan i hvars spiral 
den gömmes. — 6. hufvudet af snigeln under parningStiden 
med begge öppningarne för fortplantningsdelarne. — 7. 
dessa delar särskilt uttagne, sedan de utträngt, mycket 
förstorade, satte rnot hvarandra i naturiig stälining. — 8. 
begge könens inre tili generation hörande, förenade delar. 

— a. hanens. — b. dess bihang. — c. lifmodern. — d. 

— g. föreningsgäng emelian lifmodern och hanens del. 

h. h. h. ettr särskilt rör (vas deferens) som öppnar sig 

e^gstocken. — e. bihanget tili lifmodern. — f. testiklarne. 
i "lifmodern och slutas" pä en annan gren med päronlik 
utvidgning. — k. hvari en purpurvätska stundom firmes. 

]. ett krusigt rör som öppnar sig i eggsiocken d. och 
slutar sig i lefvern. — 9 kärlekspilen, som finnes inne- 
sluten i e. (Fig. &) Figg 6. 7. 8. 9. äro länte frän 
merdam. 



J 9 . 




k:o 19. 
ALLMÄN EKORR.E. 

5CIURÜS vulgaris, lltorn* Uwe, Igarrt , Qräshinn, 
Pä F. Orava. Pä Fr. Ecureuil Pä. Eng. Common sauin eh 
Pä T. Eichhorn. Pä It. Schiärro. Pä Sp. Esauilo. 
Pä D. Pä 11. £;WÄ«! 

Kroppens färg är, den hvita buken undantagen, 
om somniaren rödbrun, inen vintertiden bla> 
grä. Ulö tonen sia upprätt med lofsar i ändarne. 

I,*7m. Syst. n/>t. ed. Gmel. je. 1. p. M5. Cl. 1. Mamhaua, OrJ. f 
Glires. — Faun. Su. p. 37- — Acfs. Faun. Su. p. 40. — rAurak Beskr.-pa 
Sv. Djur. s. 41. — Schreb. Säugtb. 4- s. 45z- t, 212. — JJsJ; Hist. nat. 7. 
p 255. t. 32. — Peikaäi Br. Zool. 1. p. 107. — Arct. Zoo!, p. 122. — 
Hermann. Obs. Zool. — Saml. Russ. Gesch. 3- s. 5^7-— Gatterer Nütz «? 
Schad.d. Th. 1. s. a55. —Nordholms Disp. om Jerad- Djurfängen. Ups. 1749. 

De Djurslägter ibland de däggande, som aga endast 
Bvenne tält sammanättande tänjga framtänder i öfra och 
nedra kaken , 7/^^ fo?^, kailas sann Ii gen G na gare 

(Glires) , ir.en ätskiljas sinsemellan genital dessa framtajf- 
ders olika förhalhinde. Vi Unna sah des hos dct tili sammä 
familj räknade likorre-slägtets arter, $e tf/nos 
derna viggliha och de nedra, merendeh smalare , iähgre 
och hoptryckta , tarnt 5 ostelt ä //der i dfrä haken och 4 i 
den undra pä hvar sida ; pä framj "vtterna ha de 4 tär, 
jemte lecken tili turnme , och 5 pä de bahre, och utom 
allt detta, utmäika de sig med der äs iänga och härfnlta 
svans. De flesta, aF natuien mycket liiliga, ha aüa nägot 
täckt och hnt i deras sammaiisüumng. 

Det är ett temligen tairikt siegle, sprich i alla delar 
af jordklotet, men äiskiiliga arter ullhöra likväl cgeniligen 
Korden. Gemensamt med nägra länder af samma poihöjd 
som fäd^rnesbygden , anse vi tre siag säsoin inhemska: 
den allmänna, den svartstrimmiga och den Jiygande Ekorren. 

Den förstnämde, som nu är föremälet, är, heia dju- 
Tet, utom svansen, ungefär 8 tum och 6 lin. i längden, 
och vöger 18 — 24 lod. Dess nätta huf'vud , betäckt med 
rödbruna här, är nagot. hoptryckt vid sidorna , litet upp- 
höjdt öfver hjessan, och löper i en böjd linie fram örVer 
dt-n platta pannan utät nosen som är ofvanpa rödakrig. 
Under deniia synes öira läppen kiufven och den nedra är 



AUMAS EKORRE. 



mycket kortare. De stora , runda och svarta ögötten är© 

utstäende och ögonloeken hvita , vid de öfres kant sitta 
nägra fina borst, svarta liksom de länga morrhären. Utö- 
ronen, uppräta och häriga, äro i spetsen fersedda med 
en pensei af länga raka här, sein ge dem ett större an- 
seende. Strupen under den korta halsen , bröstet, buken 
och iären innaniill, iysa hvita, och den hvälfda ryggen 
samt kroppen för öfrigt rödgul. Klorna äro spetsiga och 
krökta , och svar«sen mest sä läng som sjelfva kroppen, 
prydd , likt en plym, med langa slaka här, mest vända 
utät begge sidorna. 

Den röda färgen, som är egen för vär allmanfla Ekor- 
re, förbytes i de nordiiga klimaten alldeles tili grä eller 
gräblä ender vintertiden, vid hvars slut han fäller häret 
och äterfar smäningom sin vanliga röda pels. Hos de yng- 
re är tärgen merendels starkare. I de Södra Länderna än- 
drar hau icke sitt utseende, emedlertid synas dock hull- 
hären aliud grä. Artiörändringar äro likväi anmerkte om- 
kring Bajkai-sjön och nära Lena Hoden, säsom dunkelbru- 
na eller mycket mörka, men bii brungrä eller blyfärgade 
med glänsande svart svans inemot den kallare ärstiden. 
Kring Volga i Rysdr.nd lirmas de ocksä brunröda, äfven 
hvit- och svart -schäckiga med hvit svans och fötter. Säda- 
na grä och hvita äro ocksä sedda i Sverige. De sällsamma- 
ste äro de helt och hallet svarta, eller alldeles hvita, 
som lillika ha röda ögon, och äro i sitt slag detsamma. 
som de hvita mössen m. H, i deras. 

Denna Ekorre träxias nästan öfver heia Europa, men 
i större mängd i den kallare delen, och ymnigast i Sibe- 
rien , vanligtvis i. skogarne, sällan aflagse frän dem eller 
Mpä fria faltet. I de högsta träden väljer han sitt lilihäll 
och klättrar med förundransvärd snällhet pä stammen och 
grenarna, samt skuttar behändigt emellan dem, ehum öfta 
nog ätskilde, hvarvid. den yfviga svmsen tjenar att lyfta 
honom. Skrämd ellei jagad upplöper han med försigtighet 
pä en fränvänd sida af trädet, pä hvars grenar han platt- 
Kggaöde döljer sig, eller frän höjden af dem ä ömse sidor 
netitittar pä det iöremäi som ofredat honom. Tror han 
sig äter säker, nedkommer han da och da, antingen för 
att söka sigföda, eller boställe i andra träd, emellan hvil- 
kas grenar, äfvensom , kanske, i ett gammalt näste efter 
skogsdufyor eiler andra fäglar säsom skator och kiäkor Ä 



JLLLMAN EKORRF 



han bygger shl bo, gemenligen klotrundt och sarnmansatt 
tf mossor och smä qvisiar, rymligt nog for sig och ungar- 
na. Ofvantill är det försedt med en Uten öppning , hviiken 
betäckes liksom med ett kägelforitiigt lock for regt» ock 
©väder. Könen, emellan hvilka är ingen märkbar yttre 
skillnad, para sig i Mars och April, och som det säges 
stundom 2 ganger orn äret, hyarefter hon an ynglar 4 vec- 
kor senare, och fär 5—5 ungar som i b^rjan äro blinda, 
och födas omtrent en man ad innan de ienuias pä fri band 
an försörja sig sjellva. 

Stadd i sin naturJiga frihet, söker Ekorren sin för- 
Jiamsta föda i nötter, lllon och bart rrädslrön, hvilka hau 
förslär att med mycken färdighet plocka ur kottarne un- 
der det att dessa nakna afskalas. Han förtär äfyen knop- 
par ocli bkrk af träden, och föismär ocksä icke andra 
frukier säsom äpplen och päron om de kunna ätkommas. 
Sittande pä ba k lottern a , med kroppen bojd i rät Vinkel 
och skyld baktili af den itppstäende svansen. häller han 
sin föda med franif assaraa , iikväi med yttersta täändarne 
och klorna slaka, och vmder detta gnager med sina skar- 
pa tänder, äfven det härdaste skal, för att bloita det inre 
eller ätkomma kärnan. Smärre ämnen säsom korn och frön 
fattar han mellan tumvärtorna. Enligt sin natuvsdrift sam- 
lar han ocksä vinterförräd af öfverflödet och gömmer detta 
i trädens ihäligheter, fastän , kanhända, utan att ibland 
minnas det. — Pallas säg äfven Ekorrar sammanleta flera 
slags jordsvampar för ett lika ändainäl, hvilka de insatte i 
irädspringor, och emellan qvistarne , eller uppstucko dem 
pä de aibrutna ändania tili torknings för vimerföda. Utaa 
tvifvel är det för en dylik hushällnin», som man ibland 
fmner vära Ekorrar insätta kotiar i sädana häi som hack- 
spettar stundom göra pä träden. 1 drycken är Ekorrea. 
ganska sparsam, och fäppjar snö om vintern hellre an 
vatten, men äter deremot rayeket för sin storlek. Fängslad 
eller tarn giord , har man funnit honom förtära ett par 
3od bröd om middagen samt tvenne kastanier, och om af- 
tonen lika roycket jemte flera af de sednare, i stallet fÖE 
hvilka han dock ger företrädet ät valnötter, orn de an äro 
liärska. I detta tillständ väner han sig att äta kokta käl- 
rötter. morötter , palsternackor och scorzonerer, men rä 
röras de icke. Han äter alla sorter käl, men inga skid- 
yexter, deremot äpplen och päron, som, oaktadt redaa 
skalade, skalas af honora pä ^jjtt^ och gnager da blott 



ALL MAN EltORRE, 



med de nedra tänderna under det han tillika smakar med 
tungan, men lemnar dem innan han hinner tili kärnhuset, 
oeh skiljer sig deri frän sina fränder af rättslägtet. Icke 
heller rör han kärnorna af plommon, ehuru dessa skaiade 
äfven som kersbär och större delen saftiga frukter behaga 
honom, men icke rönnbär. Halftorkade fläderbär äro der- 
emot en läckerhet, liksorn skalad mandel, men hampfrö 
förtäras sädana de äro. Russin smakas icke, men väl korin- 
ter; kokta (icke rä) jordpäron, est, smör, smultron, hal- 
len , i synnerhet med socker som är myeket begärligt, men 
han skräder likväl bröd hvari socker finnes inblandadt. 
Han läppjar kaffe med mjölk, och ljumt te, dock utan 
socker; äfven öl, och Hermann omtalar en som togs ur 
nästet och uppföddes (sä besynnerligt det mä synas) af en 
Jtatta ihop med hennes an gar; denna vande sig att dricka 
vin, blef füll och somnade. Skorpan af bröd förtäres, äf- 
ven sädant rostadt, men icke köttmat. Likväl hat man 
sett en Ekorre äta hjernan ur skallen pä en död bofink, lik- 
sorn Pyslingarne (Lemures) pläga äfven göra pä fäglar. Knappt 
är den minsta öppning gjord pä en nöt , förrän han mär- 
ker ora den är tom, som da genast släppes. Nötter gömmer 
han framför alit gerna om han fär raer an han kan upp- 
äta, men bröd icke sä; likväl bortstjäl han oftast ätliga 
saker och annat som lätt bomiäpas, och gömmer dem e- 
mellan papper, kuddar, m. m. 

Af vilda djur bli inga tamare än Ekorren, ehuru han 
markes att ändra sitt vänliga lynne med äldern. Vanligt 
läter han handtera sig af kända personer, äfven luggas, 
och liksorn grymtar, och ger sitt välbehag tilikänna med 
ett ljud likt kattens knurrande. Under tillslutande af ögo- 
nen, tilläter han gerna klä sig, känner sitt namn, men 
kommer icke alitid da han kalfas ; stundom satter han sig pä 
bakfötterna och tigger , slickar handen pä den som hyllar ho- 
liom, kryper i barmen och somnar liggande pä rygg med 
utsträckta fötter, och sä tungt att han kan vidröras och 
tärna vikas utan alt han vaknar, i hvilken händeise hau 
somnar pä nytt efter nigra ögonblick. Han blir ganska 
Däsvis och öfvergär en kattunge i sprang, hoppande och 
löjliga krökningar. ünder skutten hälles kroppen horison- 
telt och svansen bakut. Han hänger sig ofta länge lodrätt 
pä väggen eller tapeten, sofver myeket och sent pä mor- 
gonen, och uppvaknad , gnor ögonen, gäspar och räcker sig.- 
Pulsar sig icke säilan med framfötterna vätta med saliven 



ALLMAN EKOItRE. 20 

och iük am mar äfven svansen med dem, hvilka Ii an ocksä 
tvättar, i synnerhet om han vidrört feta saker, och ruliar 
sig med mycket nöje i sanden. En tarn Ekorre byggde bo 
jemte Hermanns hus i ett träd i grannskapet, och stal 
klutar dertill ur et rorri genom en söndersiagen fönster- 
ruta. Man har äfven kunnat draga fördel af denna failen- 
het att samla och gömma, nemligen att genom spaka Ek- 
orrar insamla de yppersta nötter af närbelä'gna hasselbu« 
skar, frän hvilka de inom dygnet hemburit en mängd att 
fylla heia hattkulien (Tänzer); och man skulle snart gissa 
tili ett slags urskiilning hos detta djur frän Hermanns be- 
rättelse om en, som vidrörde intet hos den som ägde ho- 
nom, men smög sig in hos en annan som retat honom 
och der gnagde han alit! Denna medfödda oart att sön- 
dergnega, och den smutsiga vanan att öfverallt släppa o- 
renligheten och uririen , ehuru han häller sig sjelf och sin 
boning ganska ren, gor att han, skild frän vildmarken der 
jiaturen satte honom, gemenligen icke njnter mera utrym- 
ine än burens, eller det en kjedja tilläter, och man kan 
da icke utan beundran se, huru han länga stunden o- 
«pphörligen dansar, likväl midt under dessa rörelser vid 
minsta knapp stannar, och pä bakfötterna hvilande, lystrar 
efter ljudet. Tidtals äter, och i synnerhet sedan han mät- 
tat sig, öfverlemnar han sig ät sömnen, sammanrullad 
som ett klot och omsvept af svfinsen, eller lägges han 
stilla platt ned , betäckt med densamma som böjes tillbaka 
öfver ryggen. Ekorren är, kort sagdt , ett litet vackert djur, 
knappt raer än tili hälften vildt, och som för sin nätthet, 
sin läraktighet, sina mildare seder väl förtjente sparas, sä 
framt icke den beskyllningen är grundad att barrskogarnas 
tillvext genom Ekorrar mycket förhindras» 

Vissa tider, ehum icke just bestämcla som man pä 
»ägra stallen inbillat sig, har man sett Ekorrar anställa 
(iikt Fjällmössen) vandringar, säsom i Norrige (Pontoppi- 
dmi) och i Siberien (Pallas), samt i skaror framtäga. Ora 
brist pä föda är härtill grund, kan icke försäkras, ty vid 
de tag som Fjällmössen göra har man icke funnit spar tili 
nägon förödelse efter dem. Orsaken är ännu en af de obe- 
kantare i naturen. Fiera hundrade är sedan omtalades hu- 
ru Ekorrar seglade öfver vatten pä ett trästycke eller en 
barkbit, med tillhjelp af svansen säsom segei. Detta är 
yerkligen en sannsaga, som i Sedaare tider blifvit af Hera 



So alimIn ekorre, 

bekräftad *). Att de for öfrigt ocksä kunna simma är ganslta 
säkert ; det första de göra da de öfverkommit, säger Pal- 
las, är , att de putsa sig. 

Ibland fyrfota djuren är Märden en stor fiende af Ek- 
©rren, och uppäter honom. Ekorrsteken föraktas ocksä 
icke i Norrige, "Norrland och pä iiera stallen. Köttet, 
sora är hvitt, liknar i srnaken det af höns , och är derjcmte 
nägot sötaktigt, och den svarta artförändringen säges vara 
än srrtakngare. Men det är i synnerhet skinnet som kostar 
sä oräkneliga Ekorrar lifvet, och framförallt i de Ryska 
3Vordiiga Provinserna. Taget om vintern, da det äger den 
grä färgen, anses det ocksä som ett pelsverk af värde, 
kändt under namn af Gräverh (Petit gris). 1 det öfriga 
Europa , utorn Sveiige (säsom i Norrland och Dalarna), är 
skinnet minclre dugligt. I Peyssland anses de för de bästa 
som komma frän irakterna nära Ob- och Kasim-doderna , 
säsom mest täta och fulihäriga. De skinn äter som hämtas 
t. e. nära Lena-Hoden, äro sämre. Prisen äro säledes myc- 
ket olika, da man efter godheten betalar öfver hufvud för 
tusende skinn frän i5o tili 20 Kübel. En stor rnängd af 
sädana skinn föryttras tili Kineserne, hvilka veta alt sär- 
d^les värdera de förstnämda. Eijest äro Ekorrskinnen det 
enda Pelsverk som tili försäljning i Siberien sammansys tili 
sä kailade Pels säckar, och dessa äro antingen af bukarna 
eller ryggarria. Sädana säijas parvis eller ensamma med 200 
i iivar, de föne frän 2— 10, och de sednare3-20 Hobel 
stycket. Mven frän nejden af Lena- Hoden föryttras säckar 
af blotta hufvudskinnen sammansydda , tili 3 Rubel hvar- 
d< a. MogoWne säija Däuriska Ekorrskinnen tili 8 — 10 Ko- 
pek, Hos oss kosta varligt de som komma oberedda fiän 
JNurrland ungefär en skii]ing,dä beredning och söm kostar 
sedermera iika myeket. Ryggarne äro alltid afdubbelt vär- 
de, ehuru detta pelsverk som brukas tili foder och brä- 
mer, icke äger särdeles styrka eller täl myeken nötning. 
Svanshären användas dessutom ailmänt tili penslar. 

Ekorrar fällas dels med bössa, eller som i Norrige, 
med platta pilar , dels fangas de med snaror eller fälior. 
I förra fallet uppsättes en stäng lutande 1110t ett träd, der 
mnt ändan en snara med bete fästas, Fällorna äter, ellef 
sä kallade Laminar, göras af ett par brädstnmpar af 5 qv, 

*) Arven Herr ÖfyerJägmästaren Ström intygar detsamnia. 



ALL MAN EKORRE, 



5l 



längd och § aln i bredden. I ett stört träd släs 2 viggar 
nägot ifrän marken, pä hvilka det ena brädet lägges pä 
det andra, och ena ändan uppsättes med 2 hopfälida pin- 
jiar, och emot dessa en sticka med betet, hvartill tages 
smä svampar, som merendels vexa pä ßjörkstubbar. Svam- 
pen torkas forst och lägges sedan i vört och äter torkas ; 
eller i brist deraf kunna skifvor af rägbröd bakadt med 
vört, begagnas. Äiven Läpparne betjena sig af en Svamp- 
art (Agaricus integer) vid samma slags djurfänge. 

Liksom hos mänga andra djur, trodde man i äldre 
tider ocksä finna ämnen tili läkmedei hos Ekorren. Sjelf- 
va Galenits berömde istret af honom säsom värkstiilande 
och lenande i örvärk; och i Fr. Hoff m ans tid gafs ett sä 
kaliadt arcanum, som brukades af Lindansare mot sviridel, 
och bestod af puiveriseradt Ekorrkölt, eller tillredt af 
äiurets hjerna. 



Tab, föreställer en Ekorre tecknad efter natureß. 



/ 



KtO 20. 



EID ER- GAS. 

ANAS moliissima. Eider- fä gel. Bottengäs. Gudang* 
{Y\aneri).udda, Ära (Honan). pä F. Hahka. Merisuorsa; 
pä Fr. Oye ä duyet ; pä Eng. Cuthheris duck, 
Edderfowl ; pä T. Eider- G/t ms ; pä D. Ed der- 
Gaas; pä N. JLrfugl, 

Näfvet Kr nästan trindt. Nähhhinnan är ofvnrt* 
för näsborrarna pa tveren skrynklig och delas 
liksom i tu af de i en spefs nodiöpande fjä- 
drarne. Hävens kropp är ofvanpä hvit, in- 
im der svart , äfvensom hatten orli gmnpen« 
Nacken grönaktig ? och bröslet ofvanhll Jif- 
färgadt. Ronan ar gulbnm med mörka fläc- 
kar, in undler mörkgra. 

Linn. Syst. Na.t. Td. Gtnel. i. •>. p. 5i4. s5. Cl. 2. Aves. Ord. 
Anseres. — Faun. Svec. n. 117. — Goitl. Res. s. 198. ai3. — Pietz. Faun» 
$v£c. p. 118; — Müs. Carls. 1. t. 6. — B uff an. A y. 9. p. 103. r. 6. — Pe/i-» 
»awf Britt. Zonl. 2. 58i. ?. 95. — Arcr. Zool. 2. 555. — Lath Ind. 2. 8i5"« 
— Brunnich> Eiderfugl. Be>kr. j53- Köbenh — Egede Grönland. NaE> 
Hist. s. St. — Pontoppid. Norgea N. H ; st. s. 114. — Olapens Isl. Res. Eti 
6. 55o. — Lee ms ßeskrivn. over Finmaik -Lapp. S. 267. — ttorrebows et! 
terrättn. om Island, s. 167. 

33 J and de med fjäder och virrgar försedda djaren äro väE 
inga utmärktare. an P ' atbanfäzlanw (Anseres Linn.), hvil- 
kas sim'ötter och med liuJ beräckta näbb samt kortstjertar 
de kropp vid första äsyneri skilja dem f'iän andra ordnia-« 
gar af fägeJskaran, och hvarnm vi icke mindre öfvertygas 
vid betraktander af deras hushälining au vistas pä ytan a£ 
det väta elementet , eil er att ätminstone deri söka^ sin foda» 
Andslägtet, stört och viiliyftigt, intar ett betydande rum i 
clenna afdeining. Dess arter danade med elt bredt , kull> 
rigt och i kanterna landadt näf, inom hvilket döljes em 
harhräddad och trubbig tunga , sila deras löda ur vattnet, 
hvari de med färdigket dyka och icke sällan stä pä haf-< 
vudet, för att uppfiska de näringsämnen af smäfisk, skal« 
djur, insekter, örter och i'rön, sora naturen elter bvar oci| 
«Iis natur velat bestamma. 

Nagre författare af fägelsystemer hafva, kanske ange- 
&agnare att Jysa med egna uppfumijngar än att följa aatureji 



EID ER« GAS 



pä sparen, frän näbbets större eller mindre kullrighet, el- 
ler blott Kröppens storlek, eller frän vistelseorten i in- 
sjöar eller i hafvet, föreslagit delning af Andslägtet i Hera. 
Man trodde sig se slägtskillnad emellan Gass (Anseres) 
och Ankor (Änates). Men v. Idnnds skarpsyntare snille 
förenade dem und er ett gemensamt, (Anas), och hvilken 
har icke sedan funnit det rätt och billigt ., som länar upp- 
märksamheten ät Eider fägeln? 

Denna y som med en resligare ställning närmar sig mer 
tili Gassen än tili Ankorna , är liksom mrdtemeilan begge, 
en fot, to tum i längden , och ungefär af lika storiek som 
den Turkiska Ankan (A. moschata). Honan är iikväl nä- 
got mindre än hanen. Hufvudet pä sidorna sammantryckt, 
är i nacken Hatare likasom halsen baktiil. Näfvet halft 
cylindriskt eller snarare kägelformigt , vid roten nästan 
trekantigt, synes vid sidan af de eggrunda , öppna näsbor- 
rarne nägot hopkramadt, och den öfre käken i ändan tili» 
ökt med en trubbig och nagellik spets som böjer sig öf- 
ver den undra käken , äfvensom den frän näbbens rot tili 
spetsen löpande kanten. — Öfre näbben betäckes med en 
jnjuk blekgrön hud (Gera) , klufven bakom näsborrarne 
genom den frän pannan nedstigande spetsen i tvenne pä 
tveren rynkade delar, hvilka med trnbbiga ändar sluta sig 
en tum frän ögonen pä hvar sida, der ocksä tvä, ända tili 
näsborrarne gäende, vinkellika bugter danas af de mellan 
näfvets kauf och den nämde huden löpande fjädrar. Den 
nageliika hvitgula näbbspetsen undantagen, äger det öfra 
näfvet omkring 5o fiata, spetsiga och af kantens hud mest 
betäckta tänder, som äfven finnas i den ündre, flalare 
käken, men pä tveren nära kanten sittailde. Tungan köt. 
tig, afläng och afsmalnande fastän trubbig, har ocksä lik- 
som tandlika utskott i brädden , ätskilda med fina här. 
Spetsen är broskaktig, och bakdelen eller röten besatt med 
värtor och mjuka taggar nära svalget. Ögonen ha sin 
plats vid sidorna nära hjessen. Kröppens skapnad är lika 
med Gäsens. Vingirne besrä af 26 vingpermor, af hvilka 
de yttre 10 äro spetsigare och längre, men smäningorn af- 
tagande iikt de följande 10, mera breda och trubbig« 
utom den sista, som är hvass pä samma sätt som de 6 in- 
re, hvilka böja sig vekt tdlbaka nedhangande öfver de yt- 
tre da vingen hvilar. Sijerten rundar sig och utgöres af 
14 spetsiga pennor. De korta benen sitta myeket tilibaka 
med nakna knän, gulgröna älven som de 4 tärna hviika 
förenas sinsemellan med en blyfärgad siralmd. 



ElDEll-GAS. 



»7 



Dessa kännemarken tillhöra badä konen, men som 
äga dessutom egna för hvardera, nog märküga att kumia 
förbigäs. 

Hauen har öfverst pä hufvndet en helt svart, nägot i 
purpur skinande fiäck eller hätta, som nediöper som en 
snibb i pannan emeilan näbbhinnans fiikar, och dessutom 
i 2 andra spetsar pä sidorna. I nacken rundas denna Hac- 
ken, men delas der äter af en ljusgrön strima, uppkommen 
frän de lysande sjögröna fjädrar som bekiäda heia nac- 
ken, men f'öriora sig i de snöhvita, som täcka hufvudets 
sidor äfven som halben och ryggen ända tili gumpen. Främ- 
re delen af bröstet är merend eis blekt liffargadt , men un« 
derüfvet, gnmpens medlersta del (utom sidorna som äro 
hvita) samt stjertpennorna bkksvarla. De yttre vingpen- 
norna Üka sä eller bruna , och de inre hvita. Ändtiigett 
äro de främre täcki'jädrarne (Spegeln) svarta och de ba k- 
resta hvitaktiga. 

En sä brokig drägt saknar deremot honan. Henne* 
Iiufvud, hals, bröst, sidor, rygg och gump samt vingar^ 
lies täckijädrar äro gulbmna med mörkare Hackar eller 
strimor. Pä det mycket blekare hufvudet och halsen äro 
desse ännu smärre, och som hvar fjäder synes pä tveren 
strimig , tillskapas liksom vagiga linier pä bröst uch rygg. 
Täckfjädrarnes fläckar äro likväl större; underiifvet mörk- 
grätt med blekare tverrämler. De yttre vingpennorna bli 
nästan svarta, och de inre fä en rödbrun kant ; och som 
de yttres netlersta tack fjädrar äro ask^rä i speisen, och 
de näkinüli liggande hvita,- sä blir deraf, da vingen iig- 
ger tiiisammans , tvä hvita smala tverband. Stjertpennorna 
äro ocksä svarta med blekare spetsar. 

Ungarn e af bäda könen äro i början enfärgade, be- 
täckte med en bfekevart dun, inen nägot Ijusare r.nder 
strupen och pä bröslet, med en äskgrä rand som löper 
frän näsborrarne genom ögonen tili nacken. Dunen ända 
sig aiM med ett här, liksom vore heia bcklädningen sä- 
dan. Men snart förändra de sig. Hanarne bli, eher för- 
Ioppet af första äret, hvita pä ryggen. De yttre . pennor- 
na i vingen, stjertens och heia underiifvets svarta. Honor- 
na fä efter en lika tid alldeles modrens utseende och färg, 
utom nederst pä ryggeri , der nägra J'jädrar äro snöhvita 
med svarta blandade, liksom pennorna i vingarae och 



i8 



EiDBR- G A& 



stjerteyj. I storlekeit upphinna de redan föräldrarne. I 
andra äret biir hatten syniig pä hanen , särdeles med de 
framlöpande mörka snibbarne. Näbbhinnan är nu svart. 
Det nedre af bröstet och de inre vmgpennorna samt täck- 
fjädrarne hvi'ta. Det blekröda pä främre halsen tot de ock 
skönjas. Underlifvet lyser brunaktigt med hvita och svarta 
vägor, men sidorna , undergunipen och stjertens täckfjädrar 
tillika med fot lerne bli svarta. Det är i derma älder som 
han hos oss kailas Heisinge (se Mus. Carlson. T. 6}. Den 
aärs gamla honan har hufvudet svart pä sidorna, med en 
Jjus strinia frän näbben g^nom ögonen. Halsen askfärgad. 
Underlifvet mörkgiätt. Ailt det öfriga är svart, ütöm de 
ljusare ändarne pä nägra vingpennor. /ndtligen da haneil 
uppnAtl tredje äret, biir han i allt Jik den of'vanför be- 
skiiina fullkomliga fädeln, men färgorna äro Jikväl icke 
änmi sä klara som de blifva i det löljande, da han icke 
viäare rorändras. Honan ater synes foga olik i 5:d]"e äret, 
Bi n lär en lödakti^ askfärg i det 4:de. Stjertpennorna 
swifina ried \i>{ deras Faste oh bli hvita i ändern, och pä 
bröslet livita <>ch svarta tverränrier i vägor, ümsider fär 
h on I6f aii i det ptseehde som lörst nämdes. Historien 
om dessa vt.cn som alltid tima sig i Eiderfägelns lör- 
Sla 5 hier , b&ii icke h r aftsei ofver/'odi.fif , ehwru derma e- 
genskap! tilihot icke Eide* gasen ensamt. Flera sjoläglars 
tahear är<i i början gi äaki ige* Pälägeln iä> icke sina prä- 
lande stjertfjMrar fortan i det tredje, Den brasilianska 
blodröda Ibis ^Tantalus ruber L.) är som unge svarrbrun, 
b«n sedah g { ä, derefter hvit, ändtligen rödspräcklig och 
tii 1 slut allcb h :s röd. Sjelfva den sköna Flamingo (Phce- 
meoptetus ruber L.)> hvars tunga var en bland Caligulas 
Olli Heliogab.vi iäckerhtter, är hvifgrä i första äret, ock 
fai lotst den hogröda iärgen i det tredje, att lörtiga mänga 
Hera exempel. 

Att Eidergasen icke är danad tili landBgel, utmärker 
dess langsam ma och vaggfmde gang, en följd af de mot 
bakdeleii stäende benen, hvilket jemte de lyckta iötterna 
\jsar behofyet att föinamligast lefva pä vattnet. Hon up- 
peliauer sig ocksä i Nordsjön, vid kusterne af Island, Fer- 
öatn>:, IMorrige, Skottland, Bornholm och Sverige, äfven 
knng de i Östersjön belägna öar, i synnerhet Gottland. 
Bipede omtalar den stora mängd som ocksä inlinner sig 
vid Grönländska Goda HoppsUdden, der det alltid sval- 
lande hafvet sällaa kan tillfrysa, och lika säkert träiFas 



SIJDEB« GAS» 



Eiderfägeln vidi den nordligaste Asiens stränder, ecb yi4 
dem af Coluaibi verldsdel. 

Det är fran varen tili borjan af hosten som Eider* 
fäglarne vistas vid kusterna, tj under den tid^n para dfc 
sig, värpa, udigga sina unaar och uppföda dem; men dä 
desse äro sä stora att de kurma bege sig tili hafs och söka 
sin bergnisg pä ett storre fält, sä iemna de Stranderna i 
sällskap med den äldre familjen, och intag». vida hafvet. 
Fcrrnodligen är orsaken den att fiskar och andra sjödjur 
skynda pä djapet höstliden, dä desse och sjöfäglar i all- 
mänhet, när födan börjar tryta vid landet och isen lagger 
sig, mäste pä andra stallen efterspana det uppehälle de 
tflrfva. Egede intygar ock, att de en viss tid pä äret mil- 
liontais betäcka heia sjön kring Grönland. Öm vintrem 
ser man qvällar och mornar üksom skyar af dem passera 
förbi somliga nybyggen : om aftname för att inkomma i 
vikarne, och äter utgä den följande morgonen tili sjös. 
Fontoppidan säger, att de, utom vid parningen, hälla sig 
beständig!; pä hafvet, och LinnS , att de bo der hafvet är 
djupast. I Norrige kornma de vid jultiden eller midtpä 
vintren inifrän hafvet, iör att finna lä under öarne när 
stormar instunda, hvartiii folket i skären anser dem sä- 
som förebäd. Eidergäsen är säledes icke en ordentlig ßytt- 
fägel (Bird of passage), dä luftstreket icke ombytes, utan 
blott stallet, eftersom nödvändigheten det kräfver. 

Inemot början af varen, i Febr. eller Mars, kansk© 
och senare, efter vinterns forhäslande, komma de hoptals 
tili de kuster der de om sommaren pläga irifinna sig En» 
ligt de Hestes intyg lefva desse fäglar i engifte. Honan 
börjar snarare att para sig än hanarne, ofta i det första 
äret, sedan hon blifvit fullfjädrad, men hanen sällan in- 
nan han vuonit sitt fullkornliga utseende. Vid de skär, 
der de vanligen «nlända, har man sett en mängd hanar, 
och att de ofta slagits om en enda Ilona, ty hanarnes antal 
tyckes vida öfverträffa det andra könets. De huggas med 
näbben, och under det de rusa tillsammans , synas de hop- 
tals än under än ofvan vattenbrynet. Sälurda kämpa de 
heia dagen. Det omtvistade föremaiet är midtibland Hoc- 
ken, tili dess de alla, pä en när, lemna faltet ät segervin- 
naren, som honan dä ätföljer, och som behäller henne 
utan att vidare angripas. Parningen sker pä stallet. Un« 
der detta skrika de beständigt, dä honans ]jud liknar de all- 



snänna Änderftes, men hanens ett hogt, gtoh A-O, eller 
som andra anmärka Ha -Hu. De öfriga hanarne, mindre 
Jycklige , bege sig tili andra trakter att söka sig makar 
jom de kunna finna dem. 

Efter skedd parning väljer honan ett passande Ställe 

för att värpa, helst pä öde holmar och obebodda skär. 
Här bereder Ii on sitt bo bland graset eil er tängen eller 
eck pä bara klippan, om endast nagon mossa firmes. Ger- 
IIa söker hon sig skygd för vestliga vindar säsom häftigare 
med storm och regnbyar , t. ex. under ea bergsrefva eller 
stora stenar, äfven bland enbuskar och ljung om sädane 
finnas. Man har äfven sett, att hon tili mera säkerhe* 
för sin tillkommande afföda mot roffägiar, begifvit sig heia 
halfva milen upp i landet, hviiket Horrebow säger ske pä 
Island. 

Sä snart boet är fardigt, hvartill hanen varit behjelp- 
lig, värper hon och lägger efterhand och i man af sin 
älder 5—8 egg; ty om hon är myeket ung lägger hon 
färre. Detta varar i 5 — 6 veckor, hvarefter hon begyn- 
fter ügga , hviiket sker i Maj eller, efter dei Grönländska 
talesättet, i det 5:te m&nskenet. Det säges ock, att man 
Xunnit 12 — 14 egg i boet, som dä tillhör tvenne b>nor, 
livilka antingen ligga tili skiftes pä eggen, eller bredvid 
fcvarandra i samma bo. Under liggandet plockar honan 
dnnet af sig, hvarmed icke allenast hotten af boet betäc- 
kes, utan en hög ka&t forrneras, sä att hon ügger nästan 
skyld innanfor. Eggen bevaras ock derigenom för köld 
och andra äkoramor, nar hon tidtais mäste söka sin foda; 
ty gäshanen delar aldrig detta besvär med henn«, men 
säges likväl altid hälla sig nära intill boet, för att i han- 
äelse af fara varna makan, som dä betäcker eggen med 
dun och mossa och flyger ut tili sjöss, inen gömtner sig 
likväl sä lange möjügt ar £ boet, hviiket sammansatt af 
qvistar och täng, bidrar att'4glja henne. säsom myeket 
lika i färgen. Men folir faran större, sä mäste hon flykta, 
för att icke sjeif hüiva. uppoffrad. Skulle eggen förkom- 
*na, pästäs det att haner. slär henne med vingarne, som 
hon mäste sähgt lida. Efter 28 dagar eller 4 veckor bör- 
ja uiiü^rne frarokomma. Men da lemnas hon ailena, och 
hanarne b'li icke syniiga vid stränderne, förrän nästa vär. 
Sä snan de kiäckie wngarne biifvit torra, kanske inom 

timan* 



KID ;.JSK* GAS. 



SI 



timmnn, forfogn de sig med modern tili vattnet, da hon 
laper förut och de efter henne. Vid stranden kräia de 
"PP pä heniies rygg, livarefter hon simmar ut med dem 
och dykar och de flyrande Ungarn^ fä göra det första 
försöket alt hjefpa sig sjelfva. Sedan hälla de sig vanligen 
bland längen och pä läga skär, der de i sällskap med de 
äldre föda sig af musslor, snäckor (neriter) och insekter 
som Zinnas emellan hafsvextcrna. lbiahd träffar man ho- 
Horna i flockar med rmgarne, och kan man da ro med 
bat sakta tili dem och drifva umgarne tili lands, der de 
löpa opp och gömma hufvudet i graset eller buskarne, 
och kunna latt tagas med händerna. Ännu mycket späda 
uppehäller sig modern mest vid stranden, der hon arbe- 
tar med fötterna i muddret för att skaffa ungaine den 
näring af smä skaldjur som hälla sig ymnigt. deri. Under 
den mest hotande fara öfverger hon dem icke. Om en 
sten kastas efter dem, Uyger hon ander jerrrt skrik dit 
derifrän stenen kommit. Emedlerlid skynda ungarne ut i 
vattnet, da hon omsider följer dem, och aar de tröttna, 
uppkrypa de, som förut nä indes, pä hemies rygg, sä att 
man icke ser mer an hufvudet af henne och dem. Samma 
händer med den. Nordiska Pingvinen (Alca impcnnis) och 
med ßvanen. {Linn. Skänsk. res. s. 187.) ^ 

Om eggen tagas bort under värpliden , fägger Eider- 
bonan ä nyo andra, men helst i annst bo. Likväl sä, att 
om de första 5 borttagas, värper hon 5, och tagas äfven 
dessa, sä värper hon blott 1 tili slut, Pä Island brnkas att 
skatta EiJer-boet 2 ganger innan honan börjat ligga;:xnen 
som lion nu redan plockat sig 2 ganger och skall omsider 
värpa den tredje, sä är hon 'na st an naken; hon hjelpes 
dä af hanen som ocksa plockar sig, och som denne är 
hvit pä bröslet, blir def.t« sista dan det bvitaste. Skulle 
honan mista eggen för 5:üjo gangen, lägges intet vidare 
det äret, man stallet lemnas. och ett an&at väljes nästa är. 

Eggen äro naatan sä stora som gas|gg eller ock nä- 
got mindre, af ftvj tum i Yängden och 6 tum i omkretsen, 
tili färgen blekgröna och hviiaktiga, ibland mörkare grö- 
na eller grönblä, eller nägon gang bruna med blott en 
grön ring midt omkring egget. Blomman sitier midt ut* 
och är mycket Ilten. När fäglarne äldras, sägas ocksä de- 
ras egg aftaga, i storJeken. Dessa Gass skola ■ ibJand bli sä 
utmärkt taina, att de kunna lyftas ur boet och bli sülia- 



eider- gas. 



sin an Je bredvld, mcn rnärka de alt man beröfvar dem 
alk , ropa de Kar, kar, kar, och krypa äter in i det toma 
Hastet liksom sörjande. Gerneniigen äro de likväl icke sä 
spaka, utan uppspringa och fatta den öblyga plundraren 
i kJä'derna . Eggsamlingeh kailas Leit pä Island , hvarvid de 
som göra den bruka und er det sarnma utropet af Ilo-lio 
Brun och ForrcruU, 

Eiderfägelns älder torde utgöra omkring So är, om 
im an antar alt 4 är ätgä innan han är fullvuxen och att 
Ii an ynglar i 20, som man säkert erfatit af sädana som 
iniunnit sig ärligen pä samma stalle och sedan uteblifvit. 
Isländarne mena likväl att han blir 4 ganger äldre. Gamla 
lianar bii slatiigen hell hvita och honorna grä. 

Dessa fäglars föda bester i ilsk , musslor, räkor och 
smärre sjödjür. De dyka pä 10-12 famnars djnp. Fisk-in- 
elfvor, ulkastade af fiskare i sjön, sägas de begärligt upp- 
snappa. Mäkor (Lari), af naluren mindre skickliga dyka- 
re, följa sä val dessa som andra sjöfäglar i stora hopar, 
och röfva af dem icke sällan det byte de uppföra tili vat- 
tenbrynet, men visa äfven, i synnerhet Labben (Larus pa- 
jasiiicus), ett slags tacksamhet i det de söka försvara dem, 
da deras l?on anfallas af Haisörnar, korpar eller kräkor 
som förstöra icke mindre eggen än ungarne om de öfver- 
kommas. Man har seit korpen, myeket mindre än Eider- 
honan , släpa herme, fattad vid nacken , ur boet, för att 
vinna sitt ändamäl. Räfvar, Skälar och andra rofdjur äro 
äfven ofta närgängne, om tillfället gynnar dem. 

Eiderfägeln brnkas i Landthushällningen pä flera satt. 
Ätt eggen äro användbara liksom hönsegg och att de äga 
€n temiigen god smak, är bekant. Köttet deremot är tra- 
Siigt, och ätes derföre icke sä allmänt, om icke förut för- 
Täldt med hö eller lagdt i ättika innan det stekes. Grön- 
ländarne skola likväl myeket värdera det, och anstalla 
deiföre särskilta jagt er (kailade Mirsiartok) tili sjöss pä 
Eiderfäglar, och bruka dervid ett slags kastpilar, Nugits 
Behämde pä deras kpräk. De förfölja dem med bat, och 
da (aolnrne dyka, akta de pä dem der de se bublorna pä 
vattenytan , och skju'a fägeln när han tröttnad uppkom- 
mer. De söka ocksä derai bon pä aflagse holmar för att 
feämla eggeii och ungarne, men efter dunet fräga de all- 
lieles i.ke. 



EIÜETl-GAS, ^3 

Det är Iikväl detta , som framför allt, frän äldre ti- 
der, gifvit lägein ryktbarhet. Kändt i Frankrike under 
namn af Eäeräou , i England Ederdown, i Tyskland Et- 
terdune.n, brukas det der, äfven som i de Nordiska Län, 
derna tili dunbäddar, kuddar, dyuor och byendea. Det 
är niest grätt , men hvitt der det sütit vid hüllet, samt 
bänger sä tiilsammans alt det kan rystas utan att kring« 
spridas. Det är ickedessmindre mjukt och uibreder sig 
sjlif'i samt fordrar säkdes en ganska Uten vigt att fyllä de 
bädtfär, hvartiil det i synnerhet användes. 

Dunet tages af fägelns näste, men icke allt pä en 
gang man i fiere, som Isländarne göra det. Det hämtas 
äfven sedan ungarne aro framkomne och hvilka lern na boet 
temligen rent. De nämde Öboerne, och Jikasä folket i 
Finmarken och de Nordländska fögderierna, förstä sig 
ganska val pä derma beskattning, och det Jyckas dem of- 
ta att fäglarne bii sä tama , att de göra sina bon nära 
antiil Imsen, hvarigenom dunen kunna sä mycket lättare 
insamlas, och hon an säges ocksä tilllta det medan hon lig- 
ger orörlig pä eggen. (Leem), 

Behandlungen af dunet sker sedan pä foljande sätr; 
Man sorterar det vanligt vid sjelfva boet. Det öfversta 
lägges för sig säsom renast. Dessutom skiljes dunet i 2, 
slag: Tä?ig- och Gräsdun, Det förra slaget är tyngst, men 
lätt att rensa, bör likväi torkas val, e med an tängen hyser 
en sah aktig fuktighet i sig, och är gemenligen vät, da 
Kästet är nära vid stranden, gjordt pä sjelfva tänghögar- 
lie, under hvilka hafsvattnet ofta upptränger, och kunna 
ibland utsköljas med bo och allt ifrän stranden. Ett näste 
af osorteradt grästiun kan ge 4' 5 lod rent dun, sä att 
man af en enda fägel, om han skattas alla 5 kullarne, 
kan fä nära en half mark. Men % lod endast ha den 
spänstighet att en hei hattkulle deraf fylles. Af en mark 
wrvaldt gräsdun fäs en half mark r<?nt, men vanligen er- 
li alles 3 marker af 10. Deremot ger Tängdunet blott 2. 
Enklaste rensningssättet bestär deri, att torka dunet i se- 
ien, valka det ännu varmt melian händerna, fränskilja se- 
dan det renaste och utplocka resten med fingrarne. Att 
torka det i jerngryta, som ocksä sker pä nägra stallen, 
duger icke , ty spänstigheten förloras och färgeu blir brun. 
Man brukar ocksä en bäge med nägra spända h amps trän- 
gar ; hvarä dunet Jägges, Strängarae räras derpä hasügt 



24 



EID ER- GAÄ« 



och härdt med en pinne da orenligheten nedfaller och 
det bästa dun et rullar sij? kring strängarne och afpiockas. 
Det öfriga rensas med hngren» Detta sätt är nästau lika 
med det pä Gottland brukliga som f. LinnS omtalar. 

En annan metod er den, att ledan duneü blifvit väl 
soltoikade i flera dagar och om aftnarna fyllda i säckar, 
hvilka , i fall väderleken Är fuktig, inläggas i en Ijum bak- 
ugn för att «§. mycket sn arare torka , dunen sedermera 
utbredas pä ett slags bank med täta spjälar pä längden 
Uk en vagnsstege. Pä dpnna klappas dunet med käppar, 
Iivsrvid orenligheten utfailer och dunet blir qvarliggande. 
Det befrias härigenom frän deai vidhängande fettman och 
fuktigheten af de främmande delarne som minska dunets 
spänstighet, meß eorn nu blir bade lättare och vidgar sig. 
Härvid bör märk&$ # att det af döda fäglar plockade , är 
ej att förlikna med det som tages ur boet (Live down), 
emedan det är hvarken ßä rcoget, som da det lossnar af 
sig aj elf ; och desiutom, dä det väldsamt; afrifves, mera 
fgttma äiföljer som efterät förderfvar dunet. 

Delta dun utgör, ntom nyltan i husbäüet tili ofvan- 
nämde förnöcltnheter, en icke obetydlig handelsvara. I 
Danmftrk t. ex., har man antecknnt, au vissa är ankam - 
mit frän bland hei« 5co marker rcnt dun, och emellan 
i5oo-sooo af mindre god beskaffenhet. Isländska Kompa- 
iiiet har tSlt inom lika tid för 4 000 R'drs värde, dä 
marken, för det ren?ade blifvit raknad tili z R:dr. Urom 
dett«? -hafva endra personer genom en lika handel halt en 
icke mindre betydand$ vinst. Afsätiningen sker pä Tyska- 
och andrs EuropeiskA orter. I Sverlge är förbrukandet, 
utom i Norra Provinsema nu för tiden, kanske, mindre 
alimänt. Emedlertid är icke fägeln sällsynt vid stränderna 
af Östetsjön, som förnt sades. Pä ön Furilen nära Gott- 
land samlas Eiderdun ärligen *'). Tre-fyra iruarker äro till- 
räcklige för en hei dunbädd, om hvars iätthet och vir- 
mande egenskaper vhitertiden, knapt är nödigt att tiiläg- 
ga mer, an att de tillmälen som nägre gjort Eiderdunet 
säsom en orsak tili Epileptiska anstöter visst icke äro grun- 

*) Eider finnas här nog.pSi holinarne Yid Färön , inen handteras ej rätt 
här, ty fäglarna skjutas, och det an värre är, *ggen uppsökas tili 
pankakor. Ja , mal ser dessa fäglar utsira Stockholms Sodra fiske- 
' gän'gar. Den tid torde komma, dä deras förträffliga dun gör dem sä' 
kr* $M skytten. £mm Gottl« resa. Jiu». 1741. «. 133, 



EI DE R.- GAS. 

dade. Th. Barlholins vitsord synes vara en borgen der- 
före *). En sä nytüg lägel som denna ? tyckes ocksa vara 
berättigad tili den IVed som D<mska förordningar iörunna 
honom. I Norrige är han heia äret fridlyst för snaran och 
lodet, och icke en gang eggen fä Vetterligen borttagas vid 
10 R:drs böter. Kanske vore han äfven värd sainma grann- 
laga medfart i vära Skärgärdar, der likväl, enligt Kongl. 
Päbudet af 22 Mars 1647? «The som i skärgärdarne boo 
icke förtagas med nät fänga Sjölägel (Eidern förmodligen 
icke undantagen) som komrner om then tiden (Leketiden) 
i stor myckenhet uthan elfter, och mängen ther eljest 
hafver sin näring uthaff, hvilken sä härefter som härtill 
sin rätt blifvit förbehällen.» 

Tab. — föreställer et par Eiderfäglar, Hane och 
Hona, efter inunder bifogad skala. 

*) Neque ranus nonnullorum rumor nos terrere (lebet, epileptico« m- 
sultus ex usu harum plumarum timentium , quod periculum nec dura 
kUus , quod sciara, incurrit. Medicin. Dauor. dornest, p. 65. 



GRÄ-BRUN FJÄLL-ORM. 

ANGUIS Eryx. Ormslä. Pä Eng. Blindworm. Pa T. 
Blindschleiche, Hartwurm. 

Blekbrun pä ryggen och dunkelt koppariargad 
vid sidorna* samt stälblä pä buken. En svart 
linia löper längs efter heia ryggen, och en pä 
hvardera sidan fran hufvudet tili stjertens ända. 

Linn. Syst. aat. ed. Groel. i. 3^ p. iiaj. Gl. 3. Amphi.bia. Ürd. 2. 
Serpentes. — Gott], res. s. 5o6. — B.etz. Faun. Su. p. 294. — La Cepede 
Hist. nat. d. Serpens, p. 433. — Pennant Er, Zool. 3. p. 36. t. 4. f. i5» 
(A. fragilis). — Laurent. Amphib. p. 6g. n. »a'5. t. 5. f. a, (A. fragilis), — 
Beckstein Araphib. 5. p. 119. t. 11. f. 1. (A. fragilis). — Hermann. Obs. 
Zool. Argentorat. t$m, p. 287, — Orphol Musterung der Thiere Deutsch!. 
s. io3. 



H os Djnrslag danade med färre lemmar ., äro gemcnligen 
skiljctecknen afven icke mängfaidiga. Detta besannas om 
Ormarna, hvilkas talrikhet och inbördes samt ■ gradvis lika 
förhällande gör det oändligen svärt eller snarare omöjligt, 
att, Moni hos nägra af naturen starkare tecknade, Iran en 
föga märkbar ätskilinad i formen af hufvud , stam och stjert 
finnaen bestämd karäkter för hvarart; och sjelfva färgen, 
som ofta är sä olika , ofra nödvändig att iakttaga i anse- 
ende tili de giftiga, har icke sällan befunnits sviksam och 
otillräcklig att skilja en sädan fran ett menlöst slag. 

Von Linne", hvars fcrskancle blick insäg all t detta, 
valde derföre säsom väseiidtiiga kännemärken de undra be- 
täckningarne af kroppen , alt icke endast efter deras oükhet 
skilja slägtet, Uta« ock efter antalet arterna bland Ormar- 
11a; och fastän det icke undgick honom att ock sä härvid 
se mänga förändringar, höll han likväl förhällandet af 
den nämde betäckningen nnder buk och stjert, für det 
säkraste skiljeme.del hvaraf man künde betjena sig, jernte 
da och da anförandet. af uiseendet och färgen. Hau in for- 
de denna metod i siit ododliga verk, och de flesta, de 
nyasjte naturkunnige hafva jFöljt samraa hana. 

Da Skalltrormar (Crotali) , Slungormar (Box) och 
Huggormar (Colubri) utmärkas med deras sä kallade buk- 
och stjertskoidar (Scut.ce) eller större fjäii, äro Fjällormar- 
ne (Angues) öfveralir, äfven inunder, betackfa med Jika 
fjäll eller sädana som de förutnämda äga pä ryggen, lik- 
väl äro den rnedlersla radens pä undra sidan fran hufvu- 



24 



GRA-BRUN FJALL-ORM. 



<let tili stjertens ända nägot tydligare, för att kunna 
räknas pä samraa sätt som de förras sköldar. Dessa jemfö- 
relsevis ganska smä bukfjällen hos Anguis-slägtets arter 
hindra dem icke i deras rörelser, i det stallet de andra 
röna ett motständ af sköldarne, hvilka ehuru fj all vis liggan- 
de , liksom uppresas vid kroppens slingringar. Fjällorrnarne 
deremot röra sig med utmarkt hastighet ät alla sidor. De- 
ras ögon äro väl smä, men de äga dock sädana , och förtjena 
derföre icke tillmälet af Blindormar som okurmigheten gilvit 
dem. Försedda med en trubbig stjert, ofta stor som hufvud- 
ändan, har deraf en annan vilifarelse uppkommit, att Fjäll- 
orrnarne bade hufvud i b°: la ändar, och inbillningen gaf 
dem förmäga att kräla med Üka lätthet fram och tillbaka. 
Säkert har ock en af fruktan förledd föreställning utan 
skäl kaitat flera af dem (t. e. A. fragilis, eryx, ventralis, 
rubra, Inmbricalis) giftige, fastän troiigt ingen af heia 
slägtet bör derföre anses, emedan de sakna gifttänderna, 
hvarj ernte cleras mindre öppnade mun synes vittna om en 
oskyldigare natur, an hos noänga af deras rysliga likar. 

Samfält med det öfriga Europa har Sverige 2 slags 
Fjällormar: denna gräbruna , och den alldeles kopparfär- 
gade, vanligen kallad Koppcirormen. Mycken likhet i uise- 
ende och natur har sannoliki gjort att de blifvit förblan- 
dade med hvarändra af dem som beskrifvit särskiita Län- 
ders Naturalster, och biott en enda, Anguis fragilis f har 
blifvit nämd. Eryx deremot, som mycket senare intagit 
sitt rum pä den Systematiska listan, har ocksä scdermera 
varit af flera ansedd säsom endast artförändring af den 
förra. Det synes likväl icke utan skäl att de böra säsom 
arter ätskiljas. Kanhända afven , att vär Fauna iar ensam 
tillegna sig den rätta kopparormen, ty den i Frankrike sä 
kailade Anvoye eller Ort 1 et > sädan som den af Buffons 
forträf&iga efterträdare beskiifves af 1 | alns Jängd , kan 
knappast förliknas med vär, som icke hinner Uli tredje- 
delen: och Tysklands Gemeine Blindschi riebe och de Kn- 
gelskes Blindworm är enligt bade teckningar och text icke 
annat än vär Gräbruna Fjällorm. 

Dennes längd är omkring 12 tum, eller ibland nägot 
mer, da stjertändan häller vaniigt en tum mera än den 
främre, när man mäter frän munnen tili anus , och deri- 
frän tili ytt«*rsia speisen. Tjockleken upphinner knappt 
lillfingrcts. Hufvudet är litet, trubbigt och vid sidorna svart 
och hvi!flä( kigt , samt murinen klufven ända under ögo- 
nen, hvarjemte medelst läget af undra käkens knotor fjäll« 



GRA.- BRUN FJALL - ORM, öS 

ormen närrhar sig tili ödlorna. Tänderna synas helt korta 
och bakät böjda utan rörliga huggtänder som hos de gif- 
tiga ormarne, och tungan är framlöre halfmänelikt utsku« 
ren, och uträckes tidta's efter dessa djurens vana. Ehüru 
smä, glänsa likväl ögonen med högröd iris omkring den 
mörka pupiilen. Ofvanpä hufvudet sitta synbarare fjäll i 4 
rader, ett i den första, tvä i den andra och 3 i begge de 
öfriga. De som betäcka kroppen äro mycket smä, platta, 
rundade eller trubbigt kanliga, och de pä ryggen blek- 
brnna och stundom blänkande. En smal svartbrun strimma, 
som vid nogare päseende är llammig, löper frän nacken, 
ofta vid början klnfven, utföre kroppen tili yttersta 
stjerten, som är kort, spetsig och härd. Pä ömse sidor 
gär dessutom frän ögonen efter heia längden af stammen 
äfven en rostfärgad rand, fastän mindre märklig än den 
medlersta, emedan de föriora sig i den mörkare koppar- 
lika färgen af sidorna, ibland tiliika rostgrätt marmorera- 
de. Undra delen lyser svaitblä eller stälfärgad samt glän- 
sande och hal, der bukfj allen Finnas 126 tili antalet, och 
de som egentligen höra tili stjerten i56, liilsammans 262. 

Med Ödlorna ha dessa Otmar mycken öfverensstäm- 
melse, helst man pä skelettet upptäcker ett ärane tili bac- 
ken Jiksom hos dem, och da stjertens delar uttagas, ätta 
spetsiga framät vettande rr.uskler, som utgä kransformigt 
frän sina fasten. Det finnes ock Ödlor (L. Seps och Chal- 
cides) som de framför andra likna , sä tili fiäJlens skap- 
nad som tili färgen och naturen att föda lefvande üngar, 
ty de lägga icke egg som de giftlösa ormarna, fastän de 
äfven äro det. 

Hermann fann iz sädana ua gar hos .- en Fjäll orm, nein- 
ligen 6 pä hvardera sidän inom kroppen, och Septfontai- 
nes som öppnat Hera honor, träffade hos en 10, och hos 
en annan 7 som voro alldeles fullkomnade. De största vo- 
ro 21 och de minsta iS linier länga, och enligt samma 
forskares anmärkningar gar modren ätminstone en mänad 
med fostren. 

Parningen sker som hos andra ormar. Könen linda sig 
om hvarandra, och skiljas icke ät under heia timman. 
Detta sker midt pä sommaren, da de hälla sig nära deras 
bon i hälor och under stockar höljde med löf och mossa. 
Pä sädana stallen kunna de träffas vintertiden stelnade och 
liksom döde, men lifvas snart genom händernas värme. 
De älska ock särdeles att sola sig. 

De ha ingen vidrig lukt som Snokarne, men ombyta 



finden liksom de. Det gamla skhmet van der sig om ända 
tili anus, och stjerten drar sig sedan nt som ur en slida. 

Deras föda bestär i insekter, maskar, sniglar och dy* 
lika blötare djur som de sluka utan att krossa dem. Sept- 
fontaines fann en flera tums läng daggmask i en sädan 
orm som öppnades. Den var ännu lefvande och krälad© 
sin vag. Palmstruch säg ocksä den af hvilken teckningen 
är tagen, uppkräka en sädan. De kunna emediertid länge 
sakna födan, och ännu elter flera veckors fastande behälla 
deras lifaktighet. 

Deras rörelser äro qvicka, och forma de tili en de! upp- 
resa sig pä den sammanrullade stjerten. S—z hade en fjäll- 
orm af denna art, innesluten i en temligen hög och 
med trängrc öppning försedd flaska , utur hvilken, efter 
flera dagars stillhet, han oförrnodadt uppkröp samt nedföll 
fr an nägon höjd utan att afbrytäs, som eijest lätt händer 
da han med väldsamhet vidröres. Han gor sig da, äfvea 
Siär han retas, styf som en pinne och drar sig nägot tili- 
sammans , hvarigenom musklerna spännas , och som fibrer- 
jie, hvaraf desse äro sammansatte , lätt ätskiljas, sä blir han 
skör och afspringer, funket händer i synnerhet vid stjer- 
ten. Likväl är Kopparornien och Glasormen (Anguis ven- 
tralis) i Norra Amerika , för detta hier ut markte an Ormsläen. 

Det är en löjlig fördom, som öiveralk och i flera lan- 
cier varit rädande , att dessa ormar äro farliga för menni- 
skor och kreatur. Likväl har naturen icke danat dem sä- 
dana ; ty de äga inga tecken tili gifttänder , och kunna 
«fven icke retas att sära. Lauren ti gjorde flera försök med 
dem. Han nödgades uppbryta muDnen pä ormen , och det 
l)u dl ÖS a läret pä en lefvande dufva Fordes emellfm hans 
tänder. Sa liven kom i säret, men dufvan forblef lika frisk, 
utan att röna nägon verkan af gift. Orphal berättar sig 
ocksä sett barn leka med fjäüormar utan minsta fara. 
Förmodiigen hafva okunnigas misstag af Espingar eller sä- 
dana snarlika Fjällormarne , ofta beröfvat dtssa deras 
menlösa natur, oaktadt den verkligen mä göra dem värda 
ett müdare behandlande än det, som säkrare prof «f skad- 
iighet hos andra arter gjort nödvändigt att mot sädana 
guöfva. 

(Tab. ~- Oxmen i naturlig storlek. ~ a. Tungan, 



n:0 22 



VANLIG SILL. 

CLUPEA Harengus. Pä F. Silli. Pä Fr. Harting; PI 
Eng. Herring. Pä T. Heering. Pä H. Haring. Pä D. 

Pä Grönl. Kapiselik. 

Hufvuäet är litet med en framstaflnde undre 
käk. Kröppen süfverfärgad utan fläckar. Fe- 
noma äro grä, och den vxd gumpen har 17 
strälar. 

Tainn. Syst. nat. ed. Gmel. i. 5. p. 1402. Gl. 4 Pisces. Ord. A- Abdo- 
minales. — Faun. Suec. p. 357- — Pietz. Faun. p. 552. — Pennant Br, 
Zool. 3. 294. t. 68. f. 161. — Bloch. Fisch. Deutschi. 1. s. x86. t. 29. f. 
I. — Pontoppid. Naturh. v. Norw. 2. s. 270. -— Anderson Nachr. von Is- 
land. — . Horrebow von Island. — Fabric. Reise nach Norweg. — Tran- 
grums-Acfen. Stockh. 1784. 

Afart: Clupea Harengas Membras. Ströming. 



Sä länge menniskan ägde füll tillgäng pä sädana frukter 
som naturen af sig sjelf alstrade under de blida luftstre- 
ken, hade hon icke af nöden att dela mjölken med de 
späda djuren eller röfva eggen frän fäglarna, ännu rnindre 
mörda dern. Men utan tvifvel har folkhopens ökade antal 
inom trängre gränscr föranledt den sedermera glupskast© 
af alla rofdjur, att tili sitt eget lifs underhäll väldföra de 
oskyldigaste djurens. Man böd väl tili att öka förrädet ge- 
nom jordens odling och boskaps skötseJ, men äfven det 
Lief omsider otillräckligt; man uppsökte fiskarna i hafvets 
afgrund för att ocksä begagna dem, och här träifades ett 
vistlms som aldrig tömmes, som närer menniskan ända i 
de kli malen der ingen säd eller knappt brukbara vexter 
trifvas, och mänga tusende ha nu gjort det tili sitt yrke 
alt plundra det väta eiementet pä millioner af dess invä« 
nare allt ifrän Rakan och Hvassbuken, intill jätten bland 
hafsdjuren, Hvalarne. Af alla har dock ingen fisk biifvit 
ett vigtigare förernäl än Sillen, ett alster af naturen , hvars 
användande bestämt länders öden. Kaffebönan, teet, spe- 
cerierne, den masken som spinner silket/ ha haft mindre 
inflytande pä nationers rikedom an Sillen i Atlantiska O- 
ceanen. Öfverflödet och nycken begära de förra, behofvet 
den sednare. 

Sillen hör tili de sä kallade Biikfiskarne (Abdomina- 
les) hvilkas bukjenor ntta bakom brostfenorna eller emellaii 
dem och gumpfenan), och tiliegnas säsom slägtmärke : ett 



i-6 



VANLIG SILL. 



sammanirycH hüfvuä och en med tänder forsedd mim; 
vjemna käkar med sägade mustascher ofver den ofre; 
en kort tunga som är skarp af de inät vända tänderne; 
helt runda ögon; innantill härliha gälar samt 8-strälig 
gälhinna. Kröppen är nägot sammantryckt , betäckt med 
medelmättiga fjäll ; sidolinien rak och nämiare ryggen be- 
lügen; buken hvass och sägad: dess fenor ofta Q-sträliga 
och stjerten läng och 2,-klufven. 

Sill och Strömming, tili arten alldeles densamma, up- 
pehäller $\g, den förra i Nordliga Oceanen äfvensom i det 
Atlantiska hafvet, den sednare icke ütom Östersjön och 
särdeles i Botniska Viken. Genom en krökt och framom 
den öfre nägot förlängd undre käk, skiljer den sig genast 
frän de öfrige af sitt slägte. Hufvudet är snarare litet med 
nog stora ögon, hvilkas iris är süfverfärgad. Ihom en liten 
munöppning döljes en kort och spetsig tunga. Pä gäl- loc- 
ken synes vanligt cn violet eller röd Hack, sbm likväl för- 
svinner med iifvet. Kröppen är süfverfärgad med hvass 
buk, undantagande Icktiden, och tjock i den mörkare 
ryggen. Fenorna deremot gräaktiga, och ha i dem som 
höra tili brüstet, ryggen och stjerten 18, och i bukfenan 
9 strälar. Stjertfenan säsbm läng och hög, gör att fisken 
simmar fort och med styrka. Skelettet har 56 kotor och 
35 refben pä hvar sida. För öfrigt innantill betraktad är 
det märkvärdigt, att magen är dubbel, begge delarna en 
tum länga och sluta sig i en kort tarmkanal alldeles utan 
krökningar. Simbläsan läng och helt enkel spetsar sig ät 
ändarne. Mjölken och eggstocken befinnas äfvensom magert 
dubbla , och Bloch fann de sednare hos en medelmättigt 
stor Sil! väga 1 j lod, samt innehälla 68,656 smä hvita 
romkorn. Köttet är genomträngdt af mycken fettraa, en or- 
sak tili det fosforiska sken som fisken visar i mörkret. Sär- 
deles blottställd för andra hafsdjurs roflystnad, hör hau 
sjelf tili de köttfrätande, emedan hans mesta föda bestär 

i smä krabbor eller räkor, hvaribland det i Norrige sä be- 
kanta bilde eller Piödaat (Astacus Marengnm. Fabr. Enr. 
S. II. p. 48 f. 11.) är, ätminstone i den Skärgärden, det 
förnänista. Troligen förtäras ock andra smäkräk, och Lue- 
wenhoek trnfTade äfven fiskrom i Sillens mage. 

Man har länge gifvit bifall ät det som nägre sinnrike 
forfflttare föregifvit , att Sillens stamhäll vore Nordliga Is- 
hafvet, och att den derifrän, dels förtrangsel af en tiilta- 
: ■ mängd, dels för bristande föda, ärligen gör stora 

ii lei tili det sydiigare Europa och tili Amerika , , att den. 



YANLIC SILI» 



n 



utgäende frän Polar-trakterna , jagad af HValar och Hafs» 
djur, först deiade sig i 2 flyglar, ät öster och vester, och 
dessa äter i 2 led (kolonner), som an vidare fördeltes 
tili alia de kaster der den tidtals visar sig, samt alt den 
omsider ofrigt blifne niängden samlades i Mordsjön och 
skyndade tilibaka under den hyperboriska is-skorpan. 

Mcn om vi följa naturen pä sparen , sä förfalla alla 
dessa gissningar, ty Silien kan icke pä sä kort tid som i- 
frän vären tili hosten täga en vag af Hera iooo:de mil , 
dä det är säkert alt en iisk inom dygnet i sött vatien icke 
hinner öfver en half mil, ännu mmdre Silien i det salta , 
der den har alt kämpa mot stormar och vägorna (Bloch). 
Man träffar densamma heia äret igenom, fastän talrikare 
inemot lektideraa, och skulle den härkomma frän Norr- 
polen, hvarföre soker da Strömmingen sin tillflykt i Bai- 
tiska hafvet, och den större arten eller Silien i Nordsjön? 
Om äfven hvalfiskar päskyndade den tillärnade resan, sä 
borde silien ofta drifvas mycket längre än som sker, 
och den är alltid utsatt för samrna fara vid ätertäger. Lik- 
som andra fiskslag lemnar ocksä Silien sin egentliga vistel- 
se-ort pä djupet af ofvannämde trakter al hafsrymden , dä 
lektiden nalkas t. e. för Strömmingen i Östersjön , när isen 
. uppbryter om vären ända tili midsomrnaren , dä Silien 
börjar i Oceanen, och under det anländer tili öarne och 
fasta landet af Europa och Amerika, äfvensom tili nordli- 
ga stränderna af Asien. Nu söker den beqvämare stallen , 
hvilka , skären närmare, ha ol'ta en ojemn och icke sällan 
stenbunden botten. Här samias de i otaliga skaror eller 
stim, i hvilka man upptäcker ailmänt Hera hanar än 
honor. Här skudda de buken mot stenarne, vända sig pä 
sidorna, insupa vattnet med öppen mun och gifva det ä- 
ter ifrän sig under häftiga röreiser med fenorna. Vattnet 
grumias af den i stor mängd uttömda sädesvätskan, under 
det en vidrig änga sprides frän fiskarne, som genom träng- 
seln afnöta en myckenhet fjäll , hvilka, uppsimmande pä 
vattenytan, ge fiskare en säker anledning att der utiägga 
deras nät. Vid antägandet visar Silien ett shgs ordning, 
dä de största och starkaste synas främst. Likväl ser man 
ocksä andra fiskar göra detsamma, säsom Laxen, Sarfven, 
Siken m. fl ; en egenskap äfven anmärkt utom fiskriket, 
bland flyttfäglar, vissa mössarter och bland sjelfva insekt- 
larverne. 

Som fisk i allmänhet leker ärligen 5 ganger, hvilket 
rättar sig mereadeis efter äldern, och lektiden för en och 



VANLIG S1LL. 



samma art inträfTar tidigare eller senare. efter haFvets be- 
lägenhet och värmegrad, sä är lätt att förstä, hvarföre 
Sillen visar sig pä särskilta tider, och äfven pä en och sam- 
ma tid förhäller hon sig ofta oiika, t. ex bland dem som 
fäiigas i hafvet kring Skottland ätskilja Holiändarne 3 slag: 
Wajeken, hos hvilka mjölke och rom äro flytande; Vollhe- 
ringe som äro deraf helt fulla, och Hohlheringe eller all- 
deles tomma. Dessa ha redan lekt om vären, da de före- 
gäende ärna det den instundande hosten, och de förstnäm- 
de den följande sommaren. I ett sädant förhällande Ügger 
gründen tili Sillens stora förmeringskraft. Naturen handlar 
efter samma enkla lagar för beständet af hvarart:som de 
smä bli lätt de störres rof, sä mäste de förre sä mycket 
mer förökas. 

I hafvet finnns flera fiskarter utomordentligt talrika, 
säsom Norsen, Flundrorna, Torsken, men ingen lär kun- 
lia jemföras med Sillarne: de falla ock oräkneliga offer för 
de stora hafsdjuren: de förfölja dem, säsom hvalarne , hvil- 
ka man ofta sett i skären infösa Sillstim af flera iooorde 
tunnors innehäll. Denna mängd jagad nnder isen, ofta 
spränger densamma genom sin och vattriets tryckande kraft. 
Glupskast af a IIa sluka Nordkapare tusentals sülar, inom 
den hvirfvel som de genom kroppens hasliga vändning till- 
skapa, da fisken indrages i deras öppna, ofantüga svalg, 
och det med en häftighet att smärre bätar röna verknin- 
garne deraf. Horrebow omtalar en sädan nära Island , hvil- 
ken under del han jagade Torsken in i vikarne, fastnade 
sjelf pä grund vid ebb tiden. 600, tili en stor del ännu 
lefvande, Torskar lonnos i hans mage, utom mycken sill 
och Hera vattenJäglar ! Ocksä bland dessa seclnare bar Sil- 
len sina Bender, den framför andra snäla Sillmäsen eller 
Tritten (Laras fuscus), men han är emedlenid en god 
anvisning för fiskare. Svingar han sig bögt uppe, stär Sil- 
len djupt, i annan händeise Kyger han helt nära vatten- 
brynet. Men ät menniskan miste Sillen betala den största 
skatten: Eiter mättlig beräkning äro under seklers förlopp 
ärligen minst 1000 rnillioner förtärde. I ett enda notdrag, 
säger Pontöppidan, ha 100 jakter kunnat fyllas, och mer 
an 10000 tunnors mängd fiskas blott inom en bugt, som 
man med nät ontgifvit. 

Frän urminnes tider har detta slags fiske varit idkadt 
af Europas nationer. Häfderne omtala, huru redan 8SS, 
Thorolf, en Norrsk Höfding öfver Halognland, fängade 
Sil! och Torsk, och alt, under de nästlöljande ärhundraden> 



.VANti'G SILL. 



ig 



ßsken infann sig ofta i fjordarne tili den ftvyckenhet, att 
längsten förrättades utan redskap med bara händerna. 
Zeeländarne började midt pä noo-talet detta fiske , liksom 
man redan gjort vid Pommerska stranden och Norr- 
ska vallen ; men ännu var sillfängsten der obetydlig, innan 
Lübeck, Braunschweig och Cöln, sä namnkunniga i Han- 
seaiiska förbundets Historia, ungefär 1254 , i samband med 
60—80 andra städer förenade sig att göra den tidens han- 
del tili deras egen. Dessa utsände folk kring alla Skandi- 
naviens kuster, der Sillen mest infann sig; och det säges 
att 1275 sädan mängd fängades vid Skäne, att lasset 
säldes för ett öre *). Engelsmännen glömde icke heller 
att tidigt draga fördelen af sitt läge; och päsläs att de 
redan i3io utskeppat bade saltad och rökt Sill, och in- 
om ett är (i338) icke mindre än 56 läster. Men det var 
\TViUem Hewkelzoon frän Biervliet som i388 lärde sina 
landsman rätta konsten att salta och inpacka denna han- 
delsvara, ät hvilken vigtiga upptäckt en Monark, som 
utstiäckte sin fruktade spira öfver hälften af Europa, Carl 
den 5:te, 170 är senare, gaf vid uppfinnarens grift ett sä 
högtidligt bifall. Det var för Bataverna, kämpande för fri- 
beten , ivungne att söka sig en fristad inom en liten krets 
af jordytan, hvilken konsten danat, som hafvet öppnade 
sina skatter. Det stora fisket har blifvit deras guldgrufva, 
der rikedomar blifvit samlade och mottagne af fria hän- 
der, ulan att fuktas med tärar och blod af trälar som hun- 
gern efter gnldet redan ärhundraden störtat i jordens in- 
elfvor. Tvertom, här danades lycklige medborgare, kün- 
dige soglare, oförskräckte sjöniän. — Styrande makten 
liar ocksä sorgfälligt värdat ett för alJmän och enskiit 
.nytta sä kostbartyrke: Premier ha blifvit gifna forde bruka- 
de fartygen:" Fiskperioderna utstakade: lektiden skyddad, 
och det sä, att hvar fiskare innan han utgär, med ed för- 
piigtar sig att före den s5 Juni och elter den 1 Jannari 
icke bruka näten, livilkas maskors storiek lagiieen blifvit 
bestämd : Tvenne vigtiga omständigheter pä andra stallen 
tili fiskets förlust och skada uraktiätne, säsom vid Preus- 
siska kusterne. Vidare äro saltningssätten och saltets art 
lörordnade, med lika ordning som kärlen märkas ; allt för 
att icke spara möda och noggranhet vid denna förrättning, 
som ärligen sysselsatt 760000 personer och mer än 3ooo 
fartyg. 

Men längsamt nppbar Sverige förmänen af den ymnig- 

*j En half, R:dr efter nu varande imynt. 



2® 



TAKXIG SXLfy 



het som öfversvämmade dess stränder. Ännu 1567 da Hoi- 
ländska Staterna redan utrustade 8 krigsskepp tili sina fi- 
skeriers betäckning och skydd, var fäderneslandets vinst 
ganskn ringa. Hansestäderne , och i synneihet Lübeckarne, 
idkade sillfisket med en sädan drift, att icke endast Ska- 
lier och Falsterbo den tiden bJef'vo betydande Stäüer, »tan 
främlingarne byggde egna Kapell vid deras fisklägen kling 
Skänska Stränderna (Tuneid), Det var först i det följande 
sj@ kl et, under Drottning Christiria, som vid Kiksdagen 
i65i beslöts, alt cci anledning af den indrägt och flor, hvari 
SiiJ/iskeritt försatt England och Stora Biittanien, pri- 
vilegiera alla de Ha> ings-byser som Göteborgs Stad sj elf 
förinädde anskaffa, med 16 ärs tullfrihet pä all den Sill 
Borgerskapet künde uppHska och icke af främmande upp« 
köpa». i658 stadfästes dessa privilegier, äfvensom i663 — 
1669 utfärdadts Plakat och ßeglementen för Sillfiskets 
bästa. D< t är märkligt att Sillen de följande 5o ären nä- 
stan alldeles fÖrsvann frän Svenska skärgärden, men bör- 
jade sedan 1747 att ät.er i mängd visa sig. Kmedlertid ba- 
de Regeringen 1724 länat. pä nytt upprnärksarnhet ät clerl- 
na näringsgren, som äfven sederrnerä tid efter annan *) 
blifvit med privilegier, reglementen f>ch premier hägkom- 
men och hugnad. Da öfverhufvud pa en tid af rner .in 20 
är, 100,000 tunnor saltad Sill kunnat äriigen f'öryttras tili 
ritrikes orter, och nägot mindre äri hälft en af en iika 
mängd behällas tili inrikes behof, mä väi fäderneslan- 
det räkna för en lycka att njuta en sädan frikostighet af 
naturen. 

Som Holländarne hafva drifvit Sillfängsten tili en stör- 
re höjd än nägon annan Europeisk nation, förtjenar ock- 
sä det hos dem brukliga sätt att i korlhet anföras. De be- 
gagna sig vid risket af ett siags länga fartyg eller sä kal- 
lade byser, som draga 48—100 tunnor, hvaraf la gä pä 
lasten, och hvar tunna innehäller 1000 Sillar. Till hvar 
bys höra 3—4 jägare eller smärre fartyg, dels för trans- 
porten af skeppsförnödenheter , dels för att sä myeket 
skyndsamrnare frakta den Sill tili hamnarne som under de 
första veckorna blifvit fängad. Näten äro , enligt förordning , 
5— 600 famnar länga, sammansatta af 5o— 60 vader, och 
göras af groft Persiskt silke, slitbara i tre är, deremot de 
af hampa hälla icke öfver äret. De svärtas oefcsä med rök 
af aniända spänor att de ljusa maskorna icke malte skräma 
fisken. För att hälla näten flytande, fästas tomma tun- 
% Steom ären i 7 3i . 45 , 48 , , H j 58 , 61 , 63, 66 , 7* . /3, H ™> «• 



VANLIG SILL, 



21 



nor vid dem ofvantill, medan den undre delen hälles pä 
passande djup genom vidhängda tyngder. Pä de stallen 
hvarest Sillen skockar sig, hvilket röjes af fäglar eller hval- 
fiskar, äfven af det oljaktiga och klibbiga ämnet som, sim- 
mande pä ytan öfver stimmen , särdeles när hafyet är lngnt 
och stilia, gor det iysande i mörkret, der utkastas nä- 
ten om aftnarna, emedan fängsten sker alhid bäst nat- 
tetid, hvarefter de följande morgonen genom vindspel 
inhämtas. Vanligen brukas ocksä lanternor och «Idar pä 
byserne, hvilkas glimrande sken locka Sillen i nätet, 
sum kan sä fy.ilas , alt ett enda innesiuter io— n läster. 

Förvaringssatten och saltningsmetoden är olika efter 
stallet der den sker. En del af Silier* saltas pä hafvet och 
derma är aütid fetast. Skilinad göres dessutom pä den orn 
vären salta.de (harengs verds), och den om hosten eller 
vintern (harengs pekeJs). Irisahningen sker ock pä tvä satt. 
Det förra (weisse Einsalzen, harengs biancs) verkställes pä 
fartygen sä'unda, att sedan Sillen är gälad , lägges den i 
stark saltlake, hvarur den tages efter ett halft dygn och öra- 
sas i tunnor, hviika föras i la/id oeh der orckmllgare samt 
hvarftals ompackas med nytf. sah, hvaraf tili tunnan vanli- 
gen ätgär 5 rnaiker Spanskt sali och färsk lake, hvars till- 
redning stär under offeullig nppsigt i Holland. Vid pack- 
ningen sker urval af den bäüre och sämre, cch begges 
värde utvisas genom ett pä kärlet inbrändt märke. Ek väl- 
- jes framför allt annat virke tili kärien, som göras sorgfäl- 
ligt ganska täta. Ett ar.nat satt är att röka Sillen , eller tili 
Bökling bereda den (rothe Einsalzen). Till den ändan 
blir Sillen liggande heia dygnet i Jaken och uppträdes se- 
dan vid hufvudet pä trästickor, som uppbängas i egna rök- 
ugnar, hviika gemenligen hälla 12000 Sillar i hvar rök- 
ning, som förrättas med röken af antändt ris, dä de efter 
24 ti minar fä ett slags guldfärg, eller efter fängre tid bli 
mörkbruna, och sedan packas i tunnor. Pä andra Ställen 
uppskäras de i ryggen och nägot saltade rökas öfver spä- 
nor, och härtill väljes aJltid den fetaste. Holiändsk bökling 
har företrädet framför all annan. I Nordiska länderna bru- 
kas dessutom en sur tiliredning af Sill genom jäsning, 
och än längre mot Polen, pä Island och Grönland, för- 
mociligen det äldsta förvaringsmedlet , att torka hsken> 
upphängd i lüften eller utbredd pä kiipporna. 

Sillen förtäres antingen färsk, eller säsom mer ellmänt, 
insaltad. Som sallat tillredd ansts den merendels smaklig. 
En viss Riksgrefvinna satte sä högt värde derpä, att fooß 



Y-tSsLXG SILL. 



nppoffrade mer an en miilion R:dr pä en sädaft anräunhig, 
sorn iikväi endast gjordes pä det skifviga köttet vid gälioc- 
ken, hvarföre en hei tunna hvar gärig mäsre användas I 
Böklingen njutes sä väl rä sorn srekt, men är, ehuru be- 
gärlig för smaken, en mindre lättsmäit föda. Deremot är 
den saltade Sillen, mättligt brukad, ett heJsosammare mat- 
amne, i synnerhet för siemfuJIa personer, och tjenlig alt 
reta matlusten. Mindre nytiig är den likväl för lungsiktiga , 
skörbjuggsfulla och andra med in- eller utvertes särnader 
behäftasde. Ett öfverflödigare [örbrukande, tili hvilket en 
bristande tillgäng pä andra ätliga saker icke säilan föran- 
läter den torftiga, bidrar utan tvifvei tili krämpor af kropps- 
ytan och huden, men hvilka mycket mildras och förekom- 
mas genom tillägg af ämnen ur vextriket, säsom rötter, 
jordpäron, in. m. 

Slutligen bor en vigtig afkastning af Sillen icke förtigas : 
Tran, beredd genom kokning af Sillfettman, sorn utgör 
S V af fisken. Detta sker hos oss när fängsten är ymnig el- 
ler priset feiler. Pä tjenliga platser i skären, särdeles pä 
nolmarne äro för sädant ändamäl byggnader uppförda, el- 
ler sä kailade Sjuderier. Man ßar funnit denna Tran i vis- 
sa mal öfvergä den som af Hvalflskar erhälles. Kort föra 
1760 börjades först detta näringsfäng, som tili nationens 
vinst och förmän blifvit ärligen fortsatt, och Tran försäld 
sä väl tili främmande orter som tili en del förbrukad hcm- 
ma i landet vid särskilta handtverk och fabriker *). Man 
har ock nyligen bemödat sig ntt rena den, för att blifva 
tili Hera behof an tjenligare. Det efter kokningen qvarblif- 
11a grumset, som vanligtvis utkastas i sjön, (likväl utan fara 
för den tilikommande Sillfängsten , eller uppgrnndning, o- 
aktadt de derom uppväckta betydande tvistigheter,) tjenar 
ocksa tili gödningsämne pä äkerjorden, och för denna or- 
sak afiöres i myckenhet längt upp i landet, der den, e- 
liuru i förstone mycket besvärande för sin lukt, gor om- 
sider god nytta. 

Detta är i korthet Sillens historia. Rummet tilläteE 
icke att äfven här tilln'gga det märkvärdiga om dess afart, 
Strömmingen, ät hvilken vi derföre anse billigt att lemna 
ett mm i det följande Haftet. 

Tab. — förestälier en Sill af mindre storlek. 

*) itS^ exporterades tili utrikes orter 14,542 fat, och tili inrikes for* 
brufcaden 535 d:o. Faktoren Bauer och Baron Cahm&n yoro de förite 
som saiie Traukokningen i gang. 



nr 



OES TR US. Pä Fr. OEstre. Pä Eng. Gadfiy, Pä 
Bremse. Pä D. Siingfiue. Pä N. ^fflrre 4 



LTAed Iverme nalitia vingar otmärka sig de sä kailad* 
Diptera eller Tv&vingäriie frän de ö fr ige ordningarne i< 
Insekt eines klass. Gemenligen äro desse da na de med en 
snabel eller snyte für att upphämta deras föda, mest pä 
de däggsnde djurens bekostnad. Likväi är detta ingen 
väsendtlig egenskap hos alla, hvilket eck sä Styngslägteb 
bevisar. Hos detta Hnnes blott e/i oppen och icke utära« 
gnn muri; Iva munpröt (palpi) af tva leder hvardera* 
och tverine sprö't (antennce) , so/n gotndeiegna itisänhnui- 
gar i pannan, ha tre leder, af hvilka den yltersta 
hioirnnd , med etb pä sidan sütande och med led försedb 
syllikt här* 

Detta Irtsektslä'gte synes framför mänga andra sä'rdeles? 
berä'ttigadt tili vär nppmärksamhet i anseende tili dea 
äverkan, som de för oss gagneligaste djuren af det samma 
inaste erfara. Icke endast störde deraf under de ögon- 
blicken för hvila och njutningar som om sommaren för Un- 
nas dessa nytliga trälar, nödgas de äfven sjelfve alstra 
deras pläga i följ'e af Jarvernes naturliga bestämmelse , att 
tili en tid hysas inom de däggandes yta eller deras in- 
elfvor. Historien om dessa kräk, icke ittan skäl miss- 
tänkte att stundom orsaka sjukdomar och sjelfva doden , 
är saledes i detta afseende lika vigtig, som den är eljest 
märkvärdig, för det ovanliga och besynnerliga i heia de- 
ras hushälining. 

Larvens kropp bestär af n leder, besatte rundt om^ 
kring med mang« , för blotta ögat knappt synliga krökta 
taggar, för att i stallet för fotter befordra rörelserna. Vid 
den ena ändan sitter munöppningen . hvarigenom vätskorna 
uppsupas der larven upp eh aller sig; raen inga kiikar eller 
sugrör linnas. Vid den andra upptäckas öppningarne för 
luftrören, hvilkas märkväidiga byggnad Herr Clark sä rnä« 
sterligen förkiarat *). Pnpporna, hvartili larverne förby- 
tas , aro dem fögä olika tili skapnaden, och icke annat 
an larvens yttre hud, under hvilken en finare, tunn och 
fcvit omkläder den tillkommande flugan, hvars delar kun- 



*) Obserrations on the Genus OEstrus. Transact. Linn. Society. 5. f 
«89. se<jT. T*p. a& 



52 



STYNGSL AG TET. 



31a genom svepet tydeligen skönjas. Puppan härdnar, och 
öppnar sig omsider fr am tili, da flugan ut komm er. 

Af alla hittills.' bekanta Styngarter, äro deras flugor 
mer eller mindre häriga, Jiksom Humlor, och denna lu- 
denhet af olika färg. Hulvudet stört, bredt och liksom 
tippbläst frammaniör, kan liknas vid det af en Nattuggla, 
pä hviiket de i Slägtkarakteren beskrifna knapplika sprö- 
ten iöreställa dess ögon. Under hvardera vingfästet sitter 
ämnet tili en liten hopvecklad vinge , vid sidan förenad 
med det hvälfda fjället öfver de Iios Tvävingarne vanliga 
yügstangerna (Kälteres). I ändan af hanens bälg finnas 
tvä krokar inät böjda , men hvilka uppresas för att om- 
falta honans bakdel Linder parningen. Honans deremot är 
mer spetsad. och tillökt af en hornaktig slida med fyra le- 
der, som indragas inom hvarandra, hvaraf den sista delas 
i ändan i fem Hikar eller fjäll, men tre äro iängre och 
dessa sluta sig alla Jiksom med en klo. Det är med denna 
slida, da den utskjutes och nägot inät krökes som eggen 
läggas. Pä hvar fot synas tvä klor med ett fjäil under 
hvardera som en fotsäla, och ett här ernellan klorna. 

Larven fordrar ofta heia äret att vexa och fullkom- 
Jias, da Puppan hvilar ungefär tvä mänader, men den ut- 
kläckta flugan öfverlefver blott nägra da gar sitt ändainäl 
att paras och föröka sitt slägte. Under sin korta lein ad 
synes hon utmärkt ömtälig för kylan; en egenskap den hon 
liksom ärft fiän Larvens natur att sä läng tid omgifvas af 
20 —3o graders högre värme, än den flugan fär erfara. 

Men den dolda vistelseort so in Styngarterne äga un- 
der deras tillständ som Larver, bar gjort detta slägte 
irandre väl kändt än flera andra insekters, hvarjemte lel- 
aktiga anmärkningar bidragit hos de iiesta forfattare tili 
en förvirrad blandning af arterna med hvarandra. Nägra 
forskares oförtrutna niöda har likväl i sednare ären spridt 
ljus öfver historien af dessa smä men frukransvärda djur, 
hvaraf de Svenska arterne, föreställde pä bifogade talla , 
Redanföre blifva beskrifne. 



i. NÖT-STYNGET. 

OK S TR US Bovis. Styng. Pä F. Kuljäinen. Pä Eng. 
breeze Gadfly. Pä T. Vieh-Bremse. Pä N. Värreßue. 

Vingarne äro sotfärgade, utan fläckar. Bälgen 
bar ett svart tverband midtöfver, och är i än- 
dan besäte med brandgula här* 

L/«n. Syst. nat. ed. Gmel. i. 4> P- 2809. — Clark i Transact. Linn. 
Soc. 3. p. 525. T. 23. f. 1-$. — Fabr. Syst. Ant. p. 223. 5- — Mj> EntomoL 
Syst. 4. 4. p. 251. 3. — #e Geer Ins. 6 p. 297. T. x5. f. aa. — 
i K. V. A. Handi. 1786. p. 148. — Vallisner. Opere r. t. a8 £ 10 (Larva). 
— Ktaumur Ins. 4. p. 5o3. t. 58. f. 7-^-— Fischer Diss. inaug. t. 3. f. 5. 



Det är pä ryggen af Oxar och Kor som Larven af den- 
na art uppehäiler sig emellan den yttre hudon och den 
cellulära hinnan, i en egen hinnaktig säck nästan större 
än sjelfva kräket , med en ganska liten öppning ntät. Anna 
ung synes larven slät och hvit, men blir omsider brunare 
med knottror samt prickar i linier pä tveren omkring le« 
derna. Under synglaset äro dessa prickar verkliga uppät 
krökta taggar, tjenlige att i stallet för fötter befordra rö- 
relserne inom nästet och slutligen utgängen derur. Kröp- 
pen har en aflängt eggrand form af i3 — 14 ^njers längd , 
och saknar de rörliga hakar vid hufvudändan som finnas 
hos de följande arter. Mynningarne för luftrören i andra 
ändan betäckas med tvenne smä hornaktiga skifvor, synli- 
gare än munöppningen i den främre, kring hvilken nä- 
gra smä kött-tippar utskjuta. Larven, ändiligen fulivuxen 
inom den bula som byst honöm , närd af det gula 
var-ärnne som i säret afskiljes, pressar med bakändan 
niot öppningen som, smäningom vidgad, uniäpper honom ; 
da han nedlallen frän kreaturets rygg söker ett passande 
Ställe för att förvandlas tili Puppä. Säret tiilsluter sig e- 
medlertid och helas inom fä dagar. Pupp an benäiler un- 
gefär Larvens skapnad, blir endast niindre och liksom 
hoptorkad. Efter 6—8 veckor, räknade frän Juni tili Au- 
gusti slut, öppnas hon i främre ändan med ett triangel- 
formigt lock af den fullkomnade flngan, som är ibi nd' de 
större i detta slägte, öfverailt luden , hvit emellan ö- 
gonen, men bälen framtill gul, midtpä svart med fyra 
ränder pä längden, och baktill grä. Bälgen är äfven vid 
basen grä, med en svart gördel midtöfver, och mot nndan 
betäckt med brandguk ludd. füttern a äro deren» ot svaita 
med blekgula hälar. 



54 



St (St.- stynget. 



Man vet icke egemligen hura den na fluga lägger sina 
egg. Utan tvifvel känna kreaturen dervid nägon smärta, 
ly, jeoite den förskräckelse som flugans närvaro injagar 
lios heia fähopeD, ser man den olyckiiga som biifvit träf- 
fad, linder beständigt bolande, med upplyftad skälfvanda 
svans och utsträckt hals löpa kring faltet eiler rusa tili ett 
nära bei iget vatten, dit äf'ven de öfriga skynria, och hvar- 
est de, om Jyckan gynnar dem att en sädan fristad fmnes, 
icke längre iöiiöljas af fluga n, som synes sky för vattnet , 
kanske af fruktan för den kyla som vanligen ätföjjer det- 
satrima. Anfaller hon Oxar, spända för p logen , kunna de 
icke vidare styras , de ränna Jiksom skenande sin väg med 
redskapen. Lajidtmannen kallar det besä, ett ord, länac 
flf Tyskarnes Bussen. I England har man uppfunnit medel 
att i sädan händelse genast skilja dragarne Iran plogcn. 

Egglaggningen sker med rnycken hastighet, ty hlugän 
dröjer knapt nägra sekunder pä kreaturets rygg; och det är 
anarkiigt att de icke ens försöka jaga derma fiende med 
svansen , som är sä vanligt försvars medel mot andra yrfän. 

Ung boskap och Tjurar äro mest uisälta iör Slyngflu- 
görna , och vanligen iä de sundaste de fiesta Broraskuior. 
Vid Garfveritrna är det vai bekant, att de staiksste och 
bästa Imdarne äro i synnerhet stuj<gne. Mtn ehuru skin- 
aaet heias sedan Larven tstkrupit, sker det icke med sam- 
ina ärune hvaraf det förut bestod , hvaiföre liksom en 
spricka synes pä den torra huden der hälet fordom varit , 
hvilKet härleder sig fr an det snarare svampaktiga väsende 
som fyllt det, torkat tillsammans och spruckit, hvilket kan- 
ske ocksä hä'nder vid beredningen. 

| Pä Tab. f'öreställer fig. 5. .Elugan. — 6. Larven. — 7. 
Pupp an med sitt lock. 

2. REN- STYNGET. 

OES TR US Tar an di. Pä Lapp. Kurbma > Cnrmet 
I. Gurmak. Pä N. Rensvärre. 

Vingarne äro matt sotfärgade med svartare ytt- 
re kant. Baien blekgult Juden med nakna 
glärssande svarta knöiar baktill. Bälgen lu- 
den, brandguJ, vid fästet blekare. 

Linn. Syst. nat. ed. Gmel. 1. 4 p. 2810. — Faun. Sv. n. 1026. ~ Flor. 
Lapp. p. 360. — K. V. A. Handl. 1759- *• 124. t. 5. f» 5. 6. Fabr. SytC» 
Au£. p, 229. $. — filvdew i V. A. Handl. t^jjft S, 13& 



RBN-STYNGET. 55 

Irenen , Lappens förnämsta egendom ocb hvars trefnad 
utgör heia hans välmäga, mäste fostra Renstyngets larf 
inom huden af sin rygg, iiksom Oxar och Kor den förras. 
Denna Larv är en tum läng, trind och tjock som en gäs- 
penna, men mot ändarne nägot afsmalnande. Omkring 
lederna sitta Hera hvarf Hna knottror som ändas med en 
svart, skinande, uppät böjd taggiik spets. Nära murinen 
synas nägra värtor och derjemte et par tillbakaböjde län- 
gre svarta hullingar, samt inom bakandan, som är trubbi- 
gare och tväläppad, öppningarne för luftrören. Färgen är 
nästan mörkbrun, ehuru iarven syns hvit i bor j an men ändä 
svart i främre ändan. Puppan fär en eggrundare form , blir 
kortare och svartnar. Flngan som derifrän utkryper är 
dubbelt större än Nötstyngets; hufvudet mörkt, men bak- 
till äfven som bälen blekgult ludet. Fyra glänsande svarta 
knölar utmärka ocksä den sednare nära intili bäigen, 
hvars yta är öfverallt och nästan tofstals besatt med bränd- 
gula här, likväl nägot ljusare invid bröstet och pä de 
svarta lären. Honans eggläggare stär rätt ut och är svart. 

Det är i början af Juli da Renarne fälla här et och 
detta stär Iiksom pä ända , som Hugan traget förföljer Re- 
nen 9 i synnerhet de ärsgamla kalivarne, ty före den äl- 
dern fä de inga brömskulor, emedan häret är slätare och 
ännu icke affallit. Den fruktan som Renen röjer vid Styn- 
gets närvaro, är ganska utmärkt; än tverstannar han midt 
i loppet, uppreser hufvudet och öronen, lystrar, ser sig 
omkring och sparkar; än löper han med fördubblad ha- 
stighet för att undkomma sin fiende, som svingar sig o- 
upphörligt Hera timmar i lüften öfver honom och med 
uträckt stjert sänker sig mot hans rygg för att fälla ett 
litet hvitt egg i sender ned emellan det nppstäende häret, 
der masken, genast utkläckt af Renens naturliga varma och 
utdunstning, snart innästlar sig under huden och formerar 
den Eula *), som under den päföljande vintern innesluter 
Larven ända tili nästa ärs Rötmänad, da han som sagdt är 
uttränger. Lapparne flytta sommartiden ur Skoglandet tili 
Fjäütrakterna, för att tili nägon del befria sina Renar sä 
väl frän Styngen som frän myggorna, men olredas äfven 
af dem der. Om man lemnar Renarne frihet, löpa de 
mot vädret och Hy tili snöbergen, men sakna här däldens 
grönska och säledes i brist af bete misLa hüllet. Och ändä 
undfly de ofta Hugorna förgäfves ; dessa hinna dem och 
skänka dem ett halft dussin Larver eller mer ; hvilka utan 

•) Egentligen kallas den Karbma, hvaraf Stynget sedan fatt aama. 



56 



REN-STYNGET. 



tvifvel Innan kort ge sig pinsamt tilikänna. Mänga , och i 
synnerhet de yngre Renarne som mest angripas, förlora 
ocksä lifvet tili kännbar förlnst för sina ägare. Skinnen 
blifva äfven mycket ärrfulla , hvarigenom deras värde icke 
iitet försämrss ; med eU ord : Renstyngct utgör vissa är en 
verklig laridspläga i Lappmarkerne. 

Pä Tab. är fig. 2 en Hona af detta slags styng i nats 
storlek. — 3. en fullvuxen Larv. — 4« en Puppa. — 16. 
Framdelen af hufvudet för att visa sprötens läge. — 17. 
ett af spröten. — hegge iig. förstorade, 

3. TROMPE-STYNGET. 

OES TR US Trompe. Pä Lappska Trompe, 

Vingarne äro sotfärgade med yttre kanten svart- 
akrig. Kröppen svart med mjuka rata bar, som 
pä fra'mre delen och gumpen falla i gtäguft. 

Linn. Syst. nat. ed. GmeJ. 1. 4- P- 2810. — Faun. Sv. ed. x. n. «1026. 

— Fl. Lapp. p. 353. — Sk; ; nsk. rpsa s. 128 — Fabr. Syst. Ariil. p. 229.— 
Modeer V. A. Ha ndl. 1786. s. 154. — Leems beskr. over Lappm. s. 137. 

— Hammer Norsk. Nat. Hist. s. 144. 



D enna tillhör endast Lappmarken äfven som den före- 
gäende, och är störst af alia de Styngarter som vi känna. 
Likväl är Larven af densamrna ännu obekant, och Hugan 
endast hittiils funnen. Hon är större än en spyHuga och 
nästan af dennas trubbiga skapnad. Hufvudet betäckes 
med ett grägult ludd och likasä ryggslycket, bröstet. och 
hjertsköldcn, Midi öfver ryggen gär en svart glänsande 
gördei, och bäigen lik ett halft nedtryckt egg är svart, 
inen beströdd med täta, mjuka, blekgula här. Lär och 
ben äro ocksä svarta. Bälgen har inunder midtpä en 
djup kullrig insänkning, med anus längre inunder, än van- 
ligen hos detta slägiets hanar. Sä förhäila sig alla de af 
Trompe- Sty nget man kunnat öfverkornma , och som icke 
en enda med den hos andra sä utmärkta eggläggaren blif- 
vit funnen, äger den förmodan nägon sannolikhet, att 
Trompe künde vara lunen tili Renstynget, af hvilket man 
icke heller ännu seit annat än honor. Sant är emedlertid, 
att Lapparne gifva narnnet Trompe ät ett slags Stynglarver 
som sägas komma frän Renens näsborrar, och att verkligen 
sädana gifvas, intj^as icke inindre af dem som beskrifvit 
Renbygden, än af v. Liimä sjelf, som sett Renar utfru- 



53 



HAST-STYNGET« 



afsöndras inom de stallen de befinna sig. Mot slutet af 
IVIaj äro de fullvuxna , efter hvilken tid ända tili Juli mau 
ser dem bortgä genom ändtarmen och fallne pä jorden, 
söka sig tjeniigt stalle att förvandlas tili Puppor, ur hvilka 
flu^an framkommer efter 5 — 6 veckor. Hennes storlek är 
nästan som Renstyngets, och hufvudet hvitt och ludet. 
Baien mörk, i svnnerhet midtpä, och bälgen mörkgul med 
svarta fiäckar och punkter. Pä bröstskölden synas äfven 2 
härtofsar. Hanen bar en gulare färg* än hon an , hvars egg- 
läggare är mycket läng, svart och inböjd. Det är genom 
vingarnes fiäckar som häst-stynget genast igen kann es fr an 
andra arter. 

Dtn försign'ghet som denna fluga synes bruka tili vin- 
nande af plats för sin afföda inom hästens inelfvor, är 
märkvärdig. Man skulle snart inbilla sig att nägot mer än 
natursdrilt funnes hos henne. Den bördiga honan, färdig 
att släppa eggen, svingar sig tätt öfver sitt föremäl, nä- 
stan upprätt och med den länga stjerten krökt inät och 
uppföre. Knappt synes hon nägonsin sätta sig, utan i skju- 
tande ßygt faster hon egget, äsföljdt af nägot klibbigt am« 
ne, vid hästens här. Fä ögonbück efier, förnyar hon sitt 
besök, för att fastklibba ett annat, och da flere hennes 
likar göra dusarmna, kunna s tun dorn 4 — 5oo egg finnas 
fällda pä en enda hast. 

Pä undr» delen af kroppen, särdeles omkring fram- 
benen och bakom bogarne, synas eggen gemenügen lag- 
da, nägon gang äfven pä manen ; men det fort jenar an- 
märkas , att det alitid sker pä de stallen, der de räckas 
af hästens tunga. Nu sitta de 3 — 4 da gar pä häret, liksöm 
att fnllmognft , hvarefter de genast lifvas genom den Jjum- 
raa fuktighet som JUföljer Hmgan hvarmed de alslickas , 
och säledes föras, redan kläckta , ned i magen med födan 
för att ytterlig^re vexa och tiiltaga. 

Honorna äro ganska eggrika , som troligen hos be 7 a 
slägtet. Vallisneri räknade 700 hos en enda : Utan tvifvel 
gä mänga förlorade , som afskuddas elier af väta bortsköl- 
jas , äfven mänga larver ha samma öde, än krossas de im- 
der fötterna eller' biifva de lag Urs byte, att, kanske, knappt 
en af ioo:de hinner tili flugäldern. 

Hästarne synas vanligen icke hysa nägon farhäga för 
denna fluga, pä det sätt som Nötkreaturen för sin. Hon 
ofredar dem icke med sting och biodsugande som Brom- 
sarne, Myggor och Ledsnuten göra, och vinner säledes 
iätt sitt ändamäl. Men äfven dessa befordra detsamma; 



f R 6 M P E - S T t N G E T . 



5 7 



stä Stynglarver göpentals pä snön vintertiden, sedan de 
varit härdt körde. Det synes som han äfven ansett Trom* 
■pe säsom orsak dertill , emedan han under Nosstynget (OE. 
nasalis) anfört dess namn (Faun. Sv»), men som visserii- 
gen icke kan eller bor der med lörenas. Trompe-slyngefc 
och Renarnes JNios styng fordra säiedes en fra tndeles no- 
gare undersökning af dem som böjelse för naturens kän* 
nedom föranläter att färdas tili de af dcssa yrfä hemsökta 
trakter. 

Tab. — flg. r. Trompestynget i nat. stoilek. — i$v 
buken sedd inunder ; förstorad. 

4. HAST STYNGET. 

OES TR US Equi. 

Whigctrne äro hvitakrige med ett moHkt t ver- 
band, och tvenne svarta fiäckar vid andarne. 

Clark i Tr. Linn. Soc. 5. p. 5a6. 7. as'Si f. 7 — 9. — Fabr. Syst. And. 
p. 228. — Linn. Syst. nat. 12. 1. p. 969.— Faun. Su. n. 1730. (OY. Bovis)» 
— Fabr. Mant. & Sp. Ins. (02. Bovis). — Ej, Ent. Syst. 4. 23t. (OE. Vi- 
tuli). — Syst. nat. ed. Gmel. f. 4- P- 2810. (OE. hämorrhoidalis). — ü/o- 
deer'i y. A. Hand!. 1786. s. 340. (OE. hemorrhoidalis). — De Geer Ins. 6. 
p. 29T. T. 15. f. 15 — 19- — Reaurnur Ins. 4. p. 550. t. 35. f. 3. 4. 5. — - 
Frisch. Ins. 5 p. 21. t. 7. f. 1 — 5- — Schellenb. Dipt. t. 21. f. I. 2. «— 
Sulz. Geschieht, d. Ins. t. 28 f« x. 

^«r. Vingarne med endasf en fläck vit! ändar- 
jie, och bei' gen tätt betäckt med mörkbruna 
har. 

Linn. Faun. Su. n. 1730. (OE Bovis ß.) — > C7a/7». 1. c. (OE. Equi 

Lsrverne af OS. Bovis och Tarandi blifvit inhyst« 
inom kreaturens ry^ghud, har iarven ßf denn* fätt anvis- 
2li.ng pä Hä-itarnes tnage, der de hnnas talrikast omkring 
högra magmunnen (Pylorus), och ibland, fastän icke sä 
oft*, i tarmarne. De hänga klastaJs tillsainmans, fästade 
med den smalare ändan vid den hirinan som omkläder 
inelfvorna innanüll. Ungefär tumslänge och af en större 
skiifpennas tjocklek, omgifvas de emelian lederna af en 
dubbel rad hornaktiga, biuna och i spetsen svarta taggar 
som krökas mot larvens storända, Jörsedd med 2 utstaen- 
de läppar som omgifva luftöppningarne. Vid den spetsigare 
cller munändan sitta de tvenne rörligi krokarne, hvarmed 
larverjie jjiäfta sig fast för au ßära sig af mjölksaften som 



HÄST-STYNGE*f, 



ty, i folje af deras retelser pä huden, siickar hasten ofta 
de stallen der styngflugans egg redan Fmnas, och skull» 
han äfven sj elf sakna dem, kan han fä tillräckligt af sin 
granne, hvars skuldra vänskapsfullt slickas af honom. 

Tab. — fig. ii. En honlluga af HäsuStynget. — ia* 
Larven* 

5. LÄPPSTYNGET. 

OE STRUS HEMORBHOIDALIS. 

Vingarne äro smutsigt h vi taktige och utan fläe- 
kar. Bälgen härig och svart, viel fastet hvit, 
och ytterst brnndgu!. 

Linn. Syst. nat. 12. p. 970. — Faun. Su. 1755. — - Gottl. res. s. 277» • 
Clark. Ii c. p. 527. t. 25. f. To — i5. — Fabr. Syst. Antl. p. 229. — Ef. 
Syst. Ent. 6. p. 352. (OE. Equi. ß). — Syst. Nat. ed. Gmel. p. 2809. (OE. 
Bovis). — Modeer. V. A. Handl. 1786. s. X45, (OE. nasalis). — Reaunvun 
Isis. t. 35« f. 3- — t. 54. f. 14. (Larva). — Geojfr, Ins. 2. p. 455- *• 

T 

JLJarven, hvilken skiljer sig blott i storleken frän den fö- 
regäende artens, säsom mindre än den och tili färgen hvi- 
tare , väljer samma bostäüe inom hästens mage, derifrän 
han utvandrar genom tarmkanalen , frän Juni början tili 
medlet af Juli , och synes da en tid hängande 11t an f er änd- 
tarmen, grönnktigt röd tili färgen*, men blir efterhand rö- 
dare under sitt til Island som Puppa , hvilket varar ungefär 
ett par mänader. Flugan som utkommer är knappt hälften, 
sä. stör som Häststynget, hvitluden i hufvudet och bälen 
betäckt med mörka har samt ett svart bälte mellan vingar- 
3ie. Bälgen är svart med ljusa här vid fastet och brandgula 
ät stjertändan. Inunder är kroppen gräaktig, lären mörka 
och benen brunfärgade. 

Vi anse icke nödigt bevisa orirnligheten af den sägen, 
att flugan skulle genom ändtarmen inkrypa för att dei 
Ingga eggen, Mera bifall mä lemnas Herr Claras pä erfa- 
renhet grundade üppgiff> att Hästens läppar dertill väljas 
och sökas af flugan. Hennes bemödande att ätkornma dem 
och den kittling hon förorsakar, injagar en nat urlig rädsla 
hos hasten, som oupphorligen slänger hufvudet upp och 
jied för att äfhälla det envisa kräket, och staropar liksom 
att mota iingan da hon söker att stjäla sig ham mellan 
bogarne. Men da aiit är fäfängt , galopperar han yr öfvei? 
faltet och finner ingen fristad förrän i vattnet, der h ans 
©van mäste lemna kojjtom. Men innandess träifas iaan 



I.APPSTYNGET. 

ta af flu gar! , som , qvickare i sina rörelser , fäster egget i 
ljans raüngipor, hvarifräft det sannolikt befordras genom 
iungan tili magcn. Eggen sägas vara mörkare än hos den 
förra, hvilken flugan utom i storleken ganska mycket lik- 
nar, men är i sin hushällning desto mer ätskild, hvarjemte 
dess under svansen pä hasten länge synbara larver, i lik- 
het med de sä kailade taggar af den bekanta krämpan, 
göra henne förtjent af det systematiska namn hon bär. 

Tab. — Fig. 8. en hanfluga af Läppstynget. — g. Lar- 
ven. — 10. Puppan; alla i nat. storlek. 

6. NOS-STYNGET. 

OESTRÜS Nasalis. 
Vingarne aro ljusa utan fläckar, men yttre kan- 
ten nägot mörk. Hufvudet och Baien helt 
och hällit betäckte med brunt Iudd älvensom 
bakre delen af bälgen. 

Linn., Syst. Nat. 12. p. 96g. (Hanen). — Faun. Su. n. 1752. (Houan). 
«- Syst. Nat. ed. Gmel. i. 4. p. 2810. — Clark. 1. c. p. 328- t. 25. f. 18 — 
ig. (OE. Veterlnus). — Fabr. Syst. Antl. p. 250. 8. (0£. Vfterinus). — Ef. 
Entom. Syst. 4. p. 232. (QE. Ecjui). — De Geer Ins. 6. p. 296. t. i5. f. 40. 
(Larven). 

I^Jär de begge sistnämdes Larver dölja sig i magen och 
tarmarnc, sä dväljas dennes och den följandes i halsen 
och hufvudet. Nos-styngets har ocksä Hasten fätt pä sin 
lott alt framföda. D en är rödaktig tili färgen, eggformig 
men platt i den trubbiga ändan, m eil an lederna försedd 
med taggar och i toppen med de krökta hakarna. Sjelfva 
flugan är nästan större än Läppstynget. Ett brunt ludd be- 
täcker hufvudet och bälen och undra sidan af kroppen. 
Honans bälg är nästan bar, blott med ljusa här beströdd. 
Hanens deremot har mycket ludd, pä första segmentet 
hvitgult, det andra svart midtpä ryggen och rödaktigt ät 
sidorna, och de öfriga af samma färg som bälen, bvars 
jemna beläckning utan tecken tili tverränder eller fläckar 
ger ett godt skiljemärke pä derma art (Gyllenhal}. 

Clark har funnit Pupperna gömda under bästgödsel, 
men säger sig sakna en närmare kunskap om larvens hus- 
hällning och flugans egenskaper, och har sä litet kunnat 
©l'vertyga sig om verkiigheten af det urval som denna 
Styngart skall göra af Hästens hals och hufvud säsom bo- 



4O 



NOS-STYNGET. 



4t 



stalle, att han äfven nekar det. Vi äro icke heller i stand 
att im bestyrka v. LinnSs vitsord, att flugan lägger eggen 
i hästens näsborrar; men dä den allmänna erl'arenheten 
icke kan bestridas, att Stynglarver tidtals uppehälla sig i 
hästens svaig, och hvilka, genom de konstgrepp som Hof- 
slagare bruka, vanligen bortrensas, anse vi tills vidare lika 
rimligt, att Nos-slyngets larv har sitt näste nära hufvudet 
pä hasten, som den följande söker sitt inom samma del 
lios täten, 

Denna %. felar pä Tab. säsom innan förfärdigandet 
deraf för oss mindre väl känd. Herr Clarhs fig. I. c. tillhör 
densamma, tili hvilken vi nu tills vidare anvisa. 

7. FÄR-STYNGET. 

OES TR US Ovis. Pä Fr. Mouche du ver du nez des Mou- 
tons. Pä T. Schaaf bremse. Pä N. Soubrems 1. Eitersmou. 

Vingarne äro klara , genomskinliga och skrynk- 
liga ; heia kroppea sprä eklig af svarta och hvi- 
ta punkter; Bälgen skiftande i silfverhvitt och 
svart. 

"Linn. Sysr. Nat. ed. Gmel. 1. 4> p» 281 r. — Faun. Sib n. 1734. 
Skansk. res. s. 128. — Clark. !. c. p. 529. t, 25. f. 14 — 17. — Fabr. Syst. 
Autl. p. 25o. — Modeer V. A. Hand]. 1786. s. i54- — Vallisneri Op. 1. 
t. 27. — Pieaumur Ins. n. 554« t. 55. f. 22. — Schrei/. Nov. sp. Ins. p. l5. 
(ÖE. Halensis). — Redi Exper. circ. gen. Ins. p. 509. 



T 

J- häligbeterna af det benet som rmdemödjor hörnen pä 
fären, träfras Larven tili detta Stjoig. Den är nästan sä 
stov som Häst Styngets , rnycket hvit , Hat pä undra och 
kullrig pä den öfra sidan med sträfva pnekar (för syngia- 
set rödaktiga fina taggar) samt et par bruna tverränder 
vid sidorna emellan lederna. Kanten omkring andhäleri 
är myrket utstäende vid den trubbiga ändan, med en ä 
ömse sidor om gnmpliäiet utträngande kö! tipp. Dessa lar- 
vers rörelser äro qvicka , och de. fästa sig nied de j ernte in tili« 
nen sittande tvenne hakarne, inom paimbenets gömmen, 
äfvensom käkbenens Fullvuxna utkomma i2-~3o efter hvar« 
annan genom näsbQrrarne , merendels vid färens prustan&e, 
och falla pä jorden. i hvilken de göirima sig och bli Pup- 
por. Efter par mänadvr visar sig flugan, sior som Läpp- 
styngets, med stört hufvud , hvarpä Sullas nägra insänkta 
punkler Baien är grä med mörka fiäckar och upphöjda 



42 I'ÄR-STYNGET. 

svarta prickar hvarje med ett utstäende svart här. Den af. 
länga bälgen alldeles utan ludd, blott glest och knappt märk- 
bart härig, är ocksä svartlläckig och skiftar i grätt och 
hvitt, och bade ögon och kroppen liksom af guld och 
silfver, men endast sä länge flugan lefver. Fötterna äro der- 
emot gulaktiga. Som det är i näsborrarna dessa ftogor söka 
att insmyga sina egg, ser man dem under betaste tiden 
pä dagen surra Öfver hufvudet pä fären, hvilka än upp- 
lyfta och skaka det, än gömma det i graset, stampa med 
framfötterna , löpa hit och dit, lukta "pä marken, se om- 
kring sig pä aila sidor, för att akta sig för den som för« 
följer dem, men hvars trägna anfall sä ofta gäckar deras 
varsamhet. Oförmärkt fästes dä och da ett egg vid inre 
sidan af nägondera näsborren , hvarifrän de kläckta maskar- 
na uppkrypa tili ofvannämda stallen, der de födas och tiil- 
vexa af de vätskor som i öfverflöd tillflyta frän körtlarns 
och hinnorna. 

Tab. — fig. i5. En Hane af Färstynget. — 14. Lar- 
ven. — i5 Puppan. 



Sä mänga styngarter äro säkert inhemska. Andra fln- 
nas utom dessa, men som lyckligtvis icke höra tili vär 
Fauna *). Hjorten t. e. har sin StyngHuge-larv äfven i huf- 
vudet, som Aristoteles pä sin tid kände, och Kedi och 
Rdajimur beskrifvit. Antiloperne mäste tillsläppa rygghuden 
ät en dem egen art, och Kaninerne i N. Amerika deras 
ät en annan , och utom Hera tili sin hushällning okända, 
har menniskan sjelf icke blifvit lottlös. i Södra Amerika 
skali en Stynglluga Zinnas som lägger ända tili 5o egg in- 
om huden vid underlifvet. I 6 man ad er mäste larverne tä- 
ligt bäras, ty om man ofredar dem, tränga de sig djnpare 
in i musklarna och förorsaka döden. Men lemnade ät sig 
sjelfva, utkrypa de omsider och förvandias slutligen tili 
svart aktiga fiugor af en vaniig husKugas storlek. 

Vid första blicken pä det anförda om Styngfiuge-släg- 
tet, skulle man tro det endast vara skapadt tili pläga för 
de varelser, hvilka det tillhör. Men naturen har i sin sto- 
ra hushällning merendels förenat nägon fördel jost der en 
sädan synes alldeles saknas. Sä är det ocksä med Styng- 

*) Herr Maj. och Ridd. Gyllenhal , som äfven benaget tillätit oss radfrä- 
ga sig om detta slägte, berättar likväl att ännu Ptt annat slags Styng- 
lluga finnes i Larpmarken , nästan sä stor som Trompe. Af utseendet 
feor hau den närma sig tili OE. pecorum Fabr. 



STYNGSLÄGTET, 



45 



arterna. Oxen och Kon, Renen och Antilopen som besvä- 
ras af sina Brömskulor, fär lika sä mänga öppna sär pä 
sin tygg> H&a sä mänga flytande fontaneller, genom hvil- 
ka, medan larven inom dem näres, vätskornas utlopp befor- 
dras; de otjenliga, samlade dels i följe af somliga djurs 
naturiiga tröghet, dels bristande kroppsrörelse vissa ärsti- 
der, blifva härigenom afförda, och kroppen säledes bibe- 
hällen i ett sundare tillständ. Det är blott mängden som 
förstör. Frans ka Landtmannen väljer vid inköpet heilre en 
ko eller oxe med nägra styngbulor an utan dem. Den för- 
ra tror han mjölkar bättre, och den sednare har mera huil. 
Hasten , som inom mage och tarmar mäste uppamma sina 
plägare, blir säkert, genom denretelsede göra pä hinnor- 
ua, befriad Iran Hera olägenheter. Draghästar och sädana 
som beta pä öppna falten der de äro mer ntsatta för Styn- 
gen, äro oftast IViskare än andra sorn genom ansen eller 
tillfälligtvis icke blifvit af dem hemsökta. Blindhet, qvar- 
kan och andra dylika krämpor torde förekommas af Nos- 
stynget , äfven som ett slags yrsel hos fären af den arten 
som näres af vätskorna i deras hufvud, hvilka eljest öfver- 
flödiga qvarhlifva och snart förderfvade, kanske bidraga tili 
de Bandmaskars lifvande som äro orsaken tili lärens k rings ju- 
ka. Den gissningen bör icke heller anses orimlig, att men- 
niskan i hemorten för OEstrus Hominis mä hafvaensädan 
fysisk Stimulus af nöden. Vi äro öfvertygade att instängda 
barn, som äta mycket, frälsas frän halssvullnader, blind- 
het , fallandesot m. m. genom utslag i hufvudet och de 
kräk som underhälia det. 

Men som för mycket alltid skadar, är det af stör vigt 
att för en öfverlägsen mängd af sädana gäster utfinna 
skyddsmedel och använda dem. Skälspäck brukas pä flera 
stallen att dermed smörja Nötkreaturen . och i lika aisigt 
tjära bland ad med tran, i Norrige. Tjära med Renmjölk 
begagna Lapparne stundom att afhälla Renarnas fiende. 
Om bästar ofta borstas den tiden da deras fluga släpper 
eggen, torde de undgä faran att sä ofta nedslicka' dem; 
men för att drifva larverna ur magert, känner man ännu 
intet tillförlitligi ämne. Man omtalar Tormentill-pulver 
med Kerfvelolja gifvit i bröd tre ganger orn dagcn i ffera 
dagar, men kanske är det föga verksammare än mänga 
andra utropade medel. Metoden att med tiflhjelp af bruk« 
liga redskap borLtaga lärvmängden ur halsen när de der 
Zinnas, är i passande hä'ndelser en säker kur. Hos fären 
kan den dock icke verkställas, helst gömstäliet är inom 



44 



STYNGSLÄGTET. 



benen. I England smörjas fären med en blanning af tjära , 
smör och sah , längs ät ryggen och öfver bogarne , so in 
man tror afhälla flugorna under eggläggningstiden. 

Naturen har emedlertid i sin Polis-stadga förordnat 
vissa fäg)ar att göra mmätning bland dessa srnä odjur. 
Sbynghaekan (Buphaga) följer fänaden i Indierne, och 
med sin kantiga näbb utplockar Stynglarverna pä deras 
ryggar. Kräkor förrätta dennas embete i Norden. I Lapp- 
marken infinna de sig ibland Renhjordarne, och mäste truga 
sig tili en sa välgorande beskattning, ty Plenen känner 
smärta under fägelns näbb. Oiia ser man samma läglar 
spridda pä bef esmarkerna , der flera villsefarande larver 
(l'ordom inhysesdjur) blifva deras byte. Slägtet kan dock 
aldrig utrotas, ntan hälles inom tillbörliga gränsor. Lika 
sä i heia Naturen! 




JTWSeL.et «c. 



n:o 2.4. 
D - IGELN. 

HIB. UD Ö mfdicinalis. Pä F. Weren imejä. Pä Fr. 
Sangsue. Pä. Eng. Common Leeeh. Pä T. Blut' IgeL 
Pa D. Dokter- Igeln, 

Kröppen är I^ngj pedtryckt, svartbrun med 6 
giita Fändet pä langden; i nun der fiat , gui- 

f 1 ä c k i g . /? /? 672 t a n d a d . 

.Lm/z. Syst. Nat, Ed. Gme). i. 6. p. 5og5. Gl. 6. Vebmes. Ord. i. 
Intestina. — Faun. Svec. n. 2079. — Amocn. Acad. 7. p. 72. — Bergman, 
i K. V. A. kaiidl. 1757. s. 503. T. 6. f. r. 2. — Ginster ibd. 1758. s. g5. 
— Salomon ibd. 1760. s. 5.5. — Cuvier Tabi. p. 631. — Jördens Hel- 
lmuth. 2. p. 88. T. 1. f. 3-5. — Braun EgeUirtcn. s. 24. T. 2. f. 1-9. — 
Poupart i Journ. de Seavans 1697. n. 23. — Morand i Memoires de 
I'Ac; des Sc. 1759. p. 191. — Bannet i Jojirn. de pbys. 5. 1775. 70. — 
Valmont de Bomare ibd. 1774. Nov. — Patr. SäTlsk. Journ. 179J. — 
J. Mangiii epist. de syst. nerv, birudinis Tic. 1795« Tab. 

13 et är svärt att uppge en allmän karakter hämtad fräa 
yttre skapnaden af kroppen eller af dess inre byggnad, 
genom hviiken man skulle kunna i alla hänseenden skilja 
Maskarne , egentligen sä kailade, frän Insekternes larver. 

En del af dessa sakna fötterne, säsom tvävingarnes 
och iiere steklars, hvilka i deras stalle ha här eller ludd. 
eller endast tverringar pä kroppen. 

Sädana synas ock Maskarne vara ; men de ombyta al- 
drig sin skapnad och fortplanta sig äfven i detta tillständ. 
Mänga bebo andra djurs inelfvor liksom äfven ofta insek- 
ternes laiver, medan somlige lefva i jorden eller i vattnet. 
Det är bland de sednare som Igelslägtet räknas, hvilket, 
danadt med en pä lungdeii utdragen kropp, horisontelt 
mer eller mindre platt ad , och delad af mänga ringliha. 
skryiiklor ', har epenshap att, utan tentaluer och borst, 
modelst en efter behof utvidgad muri och stjert samt Kröp- 
pens förlangande och förkortande framskrida , och der- 
igenom visar sin skiilnsd frän andra slägter bland Mask- 
kräken. 

Femton arter äro kände af Iglar, och ätta veta vi 
med visshet höra tili vär Fauna. De fleste hälla sig i 
stäende eher flytande Vatten utan sälta. Deras närings- 
ämnen äro olika : en del föda sig af smärre vattenvexter, 
eller af de smä kräk som lefva under samma yta som de, 
och ändtligen andre som nära sig af blod Iran djur som 
af naturen äga den varm eller kall. 

Deras skapnad är Masklik, afiäng och ät ändarne af- 




24 BLOD-IGELN. 

smalnande. Af en blöt sammansättning bestä de af en än 
tätare och fastare, an ßnare och genomskinlig muskelsäck, 
cmklädd med en ytelig hud delt i ringar och hvarigenom. 
djuret äger förmäga att utslräcka och forkorta sig. De 
större arternes yta betäckes dessutom af en annan mycket 
tunnare öfverhud som nedstiger genom munnen i tarmka- 
nalen, och mellan dessa begge omklädningar afsöndras en 
slemvätska, som öfverailt genomtränger den yttre och gör 
den slipprig och Maskens utseende glänsande. 

Hufvudkähnetecknet bestär i tvenne särdeles organer 
y'id kroppens ändar, med eist hvilka djuret temligen fort 
flyttar sig frän ett stalle tili elt annat, och dessa verktyg 
sä olika tili sitt läge, äro äfven sä skiljaktiga i deras bygg- 
nad och förrättningar. 

Den bakresta delen af kroppen kallas vanligen djuret s 
fot eller klacken. Den utgöres hos de llesta af en enkel 
rund skifva, pä öfra sidan kullrig, pä den undra platt och 
jemn. Likväl är denna form villkorh'g efter omständig- 
heterna. 

Den främsta äter svarar mot hufvudet , och tjenar 
bade som mun, band , försvarsmedel , och kanske som en 
känsioorgan. Vid djurets fria rörelse synes den nagot ut- 
bredd, inunder kupig och iiksom tväläppad. Pä den öfra 
läppen upptäckas hos de meste Igeiarter smä svarta punk- 
ter olika i antal, form och läge. Man har inbillat sig att 
de äro djurets ögon, men försök anställda med stärkt ijus- 
och eldsken ogiila detta äfven som djurets rörelser, ty 
under dessa svänges hufvudändan ät alla sidor, liksom att 
utforska belägenheten , der den kan fästas. Med verkliga 
ögon begäfyadt, vore desse rörelser icke nödvändige. 
Snarare äro de organer för känslan, sä oändeligen olik- 
formige hos Maskkräken; helst Iglarne märka den minsta 
rörelse i vattnet ; sjelfva det lätta kräiändet af vatteniusea 
pä bottnen af glaset upptäckes af dem i ögonblicket. Utan 
tvifvel finnes dock det mesta af denna förmäga i främre 
ändan, hvaraf de framlör alit betjena sig vid alia sina efter- 
spaningar. 

Dä Igeln hvilar, förkortar han sig genom ringarnes 
hopdragande tili hvarandra och häller sig fast äfven vid 
den glattaste yta med mun och klack eller med hufvudet 
och stjertändan. Med Jäpparne formerade helt runda 
och med hopsnörpt svalg, fär munnen dä elt Hka platt 
utseende som klacken, och begge bilda midtinunder en 
hälighet eller lufttömt tum, omkring hvilket kanten till- 
slutes af de« yeka huden, Men dä han börjar rö*a sig, 



BLOD-IGELN. 



utsträ'ckes först hufvudet med öppen raun fram och upp- 
ät, för att finna det stalle der han kan fastsuga sig, Till 
detta fäste framryckes derpä klacken, och trycknirigen 
ofvanpä af den yttre lüften eller vattnet, häller äfven den 
samma fast. Nu lossas munncn pä nylt och samma rörel- 
ser fömyas under det kroppen flyitas i väglika böjnin- 
gar, i hastighet täHande med en mängfotad larv. Men 
saknas fotfästet och fara är förhanden, sä simma äfven 
Iglarne. De bli da smalare, och platta ät sidorna och 
slingra sig som ormar genom vattnet, ehuru de icke kun- 
na jemföras i hastighet med fiskarne. 

Magen och tarmkanalen stracker sig frän svaiget ända 
tili stjerten och synes utgöra en sainmanhängande del. 
Bakom denna upptäckes, elter Igelns heia längd, en ta- 
ge Hin träd, af leder liksom sammansatt, hvilken Poupart , 
som först anatomiserade den medicinska Igeln, ansäg hö- 
rande tili Igelns nervsystem, hvarom sednare naturforskare 
varit okunnige eller misskänt det. Men Mangili har ny- 
ligare bevisat Ponparts uppfinning verkligen vara ryggmer- 
gen, frän hvars leder eller knotor nerverne spridas ät bä- 
da sidor, och genom galvaniska rön satt detta utom allt 
tvilVelsmäl. A ömse sidor om den nämde träden ligga 
flera par smä rimda kroppar förenade genom en myeket 
fm kanal, förmodligen eggstockar, hvari en mängd egg 
kunna skönjas. 

Alla Iglar äro tväkonade, eller begge köndelarne Fin- 
nas pä en och samma liksom hos Snäekornas Sniglar och 
Inelfve- Maskarne. De synas pä ytan af, buken tätt nära 
hvarandra dock narmare hufvudet an stjerten. Ofta Jikna 
de blott punkter eller öppningar, och sädant utseende har 
ocksä afloppsstället för oreniigheten pä öFra sidan strax 
innanför klacken. Orn parningssättet är man ännu okun- 
nig; men man vet säkert att en del lägga egg, och som 
de bära antingen med sig eller fästa dem pä vattenvexter« 
ne, medan andre föda iefvaride ungar. I all mannet äro 
Iglar myeket seglifvade, äfven styckade eller hufvudlöse 
kunna de ännu lefva nägon tid ; oija, som genom andhä- 
lens tillslutande dodar andra Maskar och Insekter. skadar 
dessa icke, men Spir. Vini beröfvar dem genast lil'vet. 

Nägre fästa sig begärligt viü huden af andra djur för 
att suga deras vätskor, och i sädant fall äro den ofvanför 
bestämde vätkända Igeln och den sä kailade Hast- Igeln I 
synneihet bekante, 

Den Jörres vanliga längd är 3 — 5 tum, och största 
feredden 5 — 6 linier. Hingarne äro ganska tydlige, om- 



2,6 



BLÖ D - IGELN 



kring 9.4. Pä öfre sidan synes en myckenhet smä värtor, 
sora göra kroppens yta , da slemmen afsköljes, straf och 
ojemn. Gruudfärgeii är srnutsigt brun eller svart och i 
grönt skiftande, Ränderne äro Ijnsbruna eller guiaktige, 
och af desse äro de medlersla jemna och löpa frän kanten 
af öfre läppen ända tili klaeken. Det bredvid dessa gäende 
paret är liksorn länkevis sarrimnasatt af runda svart a fläc- 
kar, och det tredje ätföljer den krusiga kanten, Buksidan 
ibland askegrä eller mörk, stöter m er i grönt , med större 
och mindre gulaktiga punkter marmorerad. 

Hufvudet som är nägot smalare än kt oppen , delas 
ytterst i tvä läppar, af hvilka den öfre är litet längre, 
med 10 mörka punkter kring kanten. Innanföre den 
undre Bgga ett par tverfäilar samt strupen, vid hvars öfre 
kant tre smä hvassa kroppar äro fästade, hvilka , om huf- 
viid-ändan pä tveren afskäres, föreställa 3 rader tänder 
omkring strupen, och stä i vinkel af 120 grader frän 
hvarandra. Hvarje tandrad stär rätt upp och formerar of- 
vantili en bage , besatt med ungefär 70 smä cylindriske 
och spetsade uddar, Desse tandrader indragas eller fram- 
skjutas genom de kring strupen lopande muskelübrer. 
"Vid sugandet af blöden auvändas dessa redskap pä det 
satt et , att Igeln först fixerar klacken vid fövemälet, och 
derpä trycker hufvudet tili huden sä tätt att tänderne nä- 
ka den samma, och sägar elier stick«r med dem eher de- 
ras iäge pä tre stallen genom huden, och uppuropar den 
tillflytande blöden genom den melian t ander na iiggande 
strupen, hvilket befordras genom kroppens siingringar och 
masklika rörelser under det Igeln behäller sin fäste. 

Köndelarne synas som 2 värtljka öppningar pä buksi- 
dan en tum ifiän undre läppen. Ur den öfre framskjnter 
stundora hanens redskap som en fin träd. Anus, hviiken 
somlige hafva nekat Finnas, synes dock säsom en, ehuru 
mindre märkbar, öppning ofvanpä nederst rnot klacken. 

Dessa slags Iglar foriplanta sig genom egg. De äro 
hopgyttrade eller sammansatta och ganska smä, samt be- 
täckas af Igeln sedan de äro lagda. De bli smäningom 
större, fä en oval skapnad med spetsad ända, hvarifrän 
ungarne omsider utkomma, blekhvita och knappt synlige 
för blotta ögat. I Hera veckor källa de sig beständigt un- 
der buken pä modern, tiüs de slutügen skilja s5g ifiän 
henne. Denne vard om affödan är en egenskap äfven till- 
hörig vissa Snäcksniglar , att icke nämna Horn-Simpan 
bland hskarne, som äfven Ügger öfver sina egg i runda 
häl pä den leriga hafsbottea. 



ELOD - IGELN. 



Friskt vatten i sjöar och Hoder i synnerhet i gräsbe- 
ytixna vikar der bottnen är dyig och der vattnet mindre 
sqvalpas, äro de bästa tillhäüen för Blod- Iglar. Likväi 
träfias de . siundom i somliga kärr. I Norrland t. ex. äro 
de pä sadana stallen allmänna. Ja fetare grund och ju 
varmare belägenhet sjöarne äga, ja frodigare Iglar Finnas 
der. Man ser dem simma hell platta och utbredde i län- 
ga strack längs efter vattenbrynet, som de ofta vidröra. 

Redau i äldsta tiderna kände man deras medicinska 
nytta säsom äderlätningsmedel i sjukdomar; Hippocrates, 
och Galenits voro icke okunnige derom, och Ar et onus , 
Uioscorides , AEgi/ieta , Plinius och Gehns berömde bru- 
ket af Iglar, och ganska mänga förfaltare af Läkareböcker 
halva sedermera bestyrkt det samma. I Sveriges norra 
provinser var Igelkuren lordom öfverallt bekant. Den 
brukades för värk, skörbjugg, särnader och utslag utan 
undantag och i stor mängd ända tili 3o stycken pä en. 
gang; och det har äfven funnits personer som satt sig i 
vattnet, och lälit sä märsga Iglar som kunnat, sarnlas, för 
att tili äkommen svimning aftappa blöden. Iglarne, vane 
vid sadana besök, skyndade hoptals tili stallet, blott vid 
minsta rörelse i vattnet, och liksom att erbjada sin tjenst. 

Att ett förnuftigare bruk af dem är ofta Iika sä nöd- 
vändigt som önskligf, har säkeit inga bevis af nöden. IMen 
sättet att fänga och tili nyttjande bevara dem förtjenar 
likväi atl anmärkas: 

Den tiden om vären da Eskarne leka, äfven linder 
stark sommarhetta i langt väder, svarmä Iglarn^ som rnesr. 
Är lüften kylig och nordan bläser sökas de fäfangt. Oni 
man längs efter stranden upprör den dyjga bottnen med 
ett spö, sä bii de snart synlige och uppsimma, da de med 
spöet, som föres midt und er dem, läf.t uppkastas. Om 
ocksä en hvit duk utbredes i vattnet och nägot lefrad 
blod derpä ka^stas, infinna de sig der och kunna utan svä-< 
righet fängas. Man samlar dem sedan i flaskor eller glas- 
bnrkar fylide med vatten tili framdeles beh.of. Men dessa 
kärl böra öfverbindas med glest lärft, emedan Iglarne ger- 
na uppkrypa och fürsvinna. De kunna äfven uppskjuta 
korkarne ur buteljer om sädane brukas. Hvar /y.de eller 
6:te dag mäste vattnet ombytss, ty det grnmlas snart af 
den slemhud som Igeln inom Ii var iredje vecka likt Insekt- 
larverne, afkiäder sig frän hufvudbt tili stjerten, under 
Jivilken tid hau är liksom sjuk, sitter orörlig, bänger ofta 
blott fast med hufvudet, och kan med ingen konst förmäs 
att fOrrätta sin syssla* Men sä snart hiiden är ömsad äter- 



28 



BLÖD- IGELN. 



vinner han sin munterriet. Jglar kunna pä detta satt lefva 
fiera är. Att drypa nägra droppar blod da och da i vatt* 
net't tros underhälla dem bättre ; andre anse det alldeles 
rena varrnet förmänligare, helst brakbare Iglar sägas da 
visa sig snälare. De nyligen nyttjade sfäppas i särskilt kärl 
säsom icke genast eller kanske pä längre tid äter använd- 
bare. Emedlertid äro de pröfvade, elitid de säkraste. Att 
äter pressa blöden ur dem, bör ske med mycken varsam- 
het. Oaktadt deras snäihet fastsuga de sig icke gerna om 
stallet är kallt; eljest da de synas mindre hägade, tjena 
blod, mjölk eller sockervatten säsom lockande medel. 
Under sugandet böra de icke störas. Efter i timme är 
Igeln färdig att afFalla, da han vunnit tjockleken afett or- 
dinärt linger *). Han bor icke heller väldsamt afrifvas, att 
det triangelformiga sar han gjort ej mä arta sig illa. Exempel 
gifvas väl pä elaka följder af Iglars hruk, att äfven kali- 
brand tillslagit, men sädane händelser mä snarare hafva 
timat af en förvänd och oföisigtig application, eller frän 
förfördelandet af nägon ädlare eller ömtäiigare del, än 
af Iglarnes fysiska beskaffenhet elier, som somlige trott, 
de samma varit giftige. (Unzer, Schmucken). 

Hos säclana i glas hällna Iglar har man ändtligen an- 
merkt en besynnerlig egenskap, en utomordentlig retlighet 
för de i lüften förestäende förändringar , i följe hvaraf de 
kunna tjena som ett slags naturlig barometer (barometre 
animal. Valm. de Bomare). Da väderleken är klar och 
vacker, synas de bade som mar och Vinter liggande pä 
botten nästan orörlige. Mot ett instundande oväder eller 
regn uppkräia de pä sidorna, och hälJa sig nära vattenytan 
tiiis xnolnen skingra sig och lüften klarnar. Mycket orolige 
visa de sig före en annalkande storm eller stark bläst, i 
synnerhet i äskväder; de äro dä i beständig rörelse och 
hopdragas liksom krampaktigt, och denna oro upphör icke 
förrän lugnet äterkommer. Dessa rörelser torde likväl, som 
Bonnet säger, icke ordentligen harmonisera med lufttyng- 
dens olika förhällande. Samma störe forskare ger derjemte 
anledning att förmoda Iglarne vara de mest grannlaga ter- 
mometrar, hvilket förtjenar att ytterligare utröna. Vissa 
tider ser man dem, fästade endast med klacken, ocksä 
äga, man märklig orsak, andra rörelser som likna liksidiga 
pendelsvängningar. Morand trodde dem höra tili respi- 
rationen, men de äro, kanske, snarare ett medel hvarige- 
nom hudömsningen under tiden befordras. 

) Non missura cutem, nisi plena cruoris birudo. HoraC> 



n:o 2.4- 
HAST -IGELN. 

HIB- UDO Sanguisuga. Snigel. Pä F. Uli Bljäinmt 
Pä Fr. Sangsue de Cheval. Pä Eng. Horse Leech. 
Pä T. Pferde Egel. Pä D, Blod-Igi&n. 

Kröppen \ är nästan trind , knappt nedtryckt, 
svart utan ränder, inunder blekare. Inga tän- 
der i mannen. 

Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. i. 6. p. 3og5. — Faun. Svo.c. n. 2078. 
— Bergman i K. V. A. Handl. J7$7- P- Sog. T. 6. f. 3-4- — Girier ibd. 
1758. s. 95. — J ördens Helrainlh. 2. s. 87. T. 7. f. 1-^ — £r«»R* Eg<rl- 
arten. s. 12. T. x. f. 1-7. (H. Gul#). 



Lika bekamt som den föregäende och dessutom allmän- 
nare i diken och kärr, har denna Igel en lika sä utdragen 
kropp, men rundare och mindre nedtryckt. Längden är 
mellan 3—4 tum och bredden omtrent 4—5 linier. Främre 
ändan afsmalnar gradvis, men den andra eller bakdeleii 
är trubbigt rundad. »«- Formerad af ungefär 94 nära hvar- 
andr* passande ringar, börja desse vid den smalare ändan, 
och bilda vid den öfre läppen endast halfcirklar , men bli 
efter hand vidgade och större aiit intill de sista närmast klac- 
Iten. Härigenom fär ytan ett mer rynkadt utseende an 
hos den förra. Öfver allt pä ringarne och i synnerhet pä 
ryggen synas dessutom sinä värtor, hyilka likväl döijas un- 
der den slernhylsa som betäcker kroppen. Fär gen är me- 
rendels svart, men torde elter älder och andra orsaker 
ändras tili svartbrun eller mörkgrä. Den nndre sidan är 
vanligen ljusare eller blekgrä, och kanten stnndoni gulak» 
tig, stundom lika färgad med öfre sidan, 

När Igeln simmar, är hufvudet utniivrkt spetsigt^ och 
munöppningen har en upp- och nedvänd hjertform. Pä 
ringarne öfver den öfre läppen sitta 5 par svarta punkter, 
som dock äro mindre märkbare. I mannen kunna inga 
tänder upptäckas, men striipen äger starka , längs efter 
gäende muskel-fibrer. Öppningarne für köndelarne och 
anus äro alldeles som hos den förra belägne. Heia krop- 
pens omklädning bestär liksom hos densamma af en dub- 
bel hud som är delbar, men bildar tiilsammans ett läder- 
likt väsende, som pä inre skian mot inelfvorna visar pa- 
reliela och läugsefter löpande muskelfibrer, förenade ?ned 
de tversförgäende a f hvilka ringarne tillskapas. 



3o 



HAST-IGEL IN'. 



Öm denna Igel icke är mindrc següfvad an den forst 
beskrilne, är han ärminstone örmäligare om Ii an flyttas ur 
det dement, som h aller hans yta smidig. Han torkar ge- 
nast och dör. Au biod är hans egentliga föda , bör icke 
med visshet pästäs. Ty med en mun' olika danad , safcnar 
han de organer som göra honom skicklig tili blodsugare, 
och ändä har man satt pä hans räkning , att endest 9^ sarn- 
fält kunna aftappa blöden pä en hast "och att han i nöd- 
fall kan användas^sorn vanliga Igiar. Men om denna egen- 
skap, som rimligt synes, feint honom, är han af natnren 
ickedessmindre storätare. Med en säijsam snabbhet lan- 
ger han och slukar de smärre och blötare vattenkräken , 
men de härdskaliga undviker han ganska noga. Berg man 
släppte en Daggmask i en fiaska iliop med t Venne säriana 
Iglar, och de försökte att strax sluka den pä hvar sin ända. 
Braun lade en Groda i samma kärl med 4 Hast • Igiar, 
hvilka innan morgonen derpä befunnos hafva dödat henne 
och inträngt tili hallten i hennes rnage. Genom sugande 
spränga de det blöta rnagskinnet och inkr^pa meJlaf) rrmsk- 
lerne, da biedreren sä myeket läuare kunna utiömmas. 
Men huru do skuile forma «tt genomiränga en Ilastare hud, 
säsom Hästens , är icke lika begripligt. Man bar väl sett 
kroppar af menniskor och större djur som nägon tid legat 
linder vatten , sedan de derur blifvit upptagne vara med 
Iglar besatte. Dessa kroppsrs yta, redan tili nägon d ei 
liksom upplöst, har sä vida kunna t befordra Ig! arn es in- 
trängande, mer, som det synes , att nära sig af den ge- 
liom röta lossnado öfveihuden, än att uppsöka blodkärlen. 
Det är obiliigt, att med teorier söka vederlägga en riklig 
erfarenhet , men det är, som Braun utiäier sig , svärt att 
tro nägot mot öfvertygelsen , da den grün dar sig pä kunska- 
pen om en hos Häst-Jgeln felande byggnad alt i «ynnei lieft 
yara blodsugare. 

Denna Igelns rörelser äro icke sä hastiga som Blod- 
Igelns, och utöm detta simmar han icke rätt fram , utan 
slingrar sig snedt upp och ned i vattnet. För öfiigt säges 
han visa en lika sä stor retlighet i anseende tili väderie- 
kens ombyten som den vi redan ofvanför omtalat. 

Tab. — fig. 1. en Blod-Igel i nat. storlek, nägot ut- 
dragen och sedd pä öfra sida.n. — 2. den undra eil. buk- 
sidan. — 3. kroppen längs efter uppskuren. — a. de begge 
fällarne i munnen. — b. strupen. — c. tandraderne. — 
d. d. d. den inre lösa huden. — e. Pouparts ryggmerg. ~- 
f. f. eggstockarne. — g. ändetarmen. — h. i. k. delar hö- 
rande tili fortplantnings-organerne. — 4. tänderne i deras 
naturliga läge , förstorade och skiide frän den öfra afskur- 
na delen af hufvudändan. — a. strupens öppning. — b. b. b. 
de tre tandraderne. — 5. munnen som den synes, dä den 
är fastsugen mot platta glaset. — 6. heia bägen med sina 
uddar som utgöra hvarje tandrad, myeket förstorad. — ■ 7. 
en Hast Igel efter naturen. 



u:o 2,5. 

EUROPEISK IGELKOTT. 

ERINACEUS europaeus. Pigqsvin. Pinnsvin. Pä F. 
lilisliotti. Pä Fr. Neri son. Pä Eng. Hedge- Hög. Pä It. 
Riccio. Pä T. Igel. Pä R. lesc/i. Pä D. Pindsvin, 
(i Norr. Bustü'il). 

XJtöronen äro runda och näsborrarne försedds 
med en krusig kam ät jttre sidorna. 

Linn. Syst. Nat. ed. GmeL i. x. p. 115. CL 1. Mammal. Ord. 5. 
Ferse. — Faun. Svec. n. 22. — Gott]. Res. s. 264. — Pietz- Fauti. Sv. p. 
28. (Fossores). — Thunb. ßeskrifn. pä Sv. Djur s. 57 (Glires). — Penn aßt 
Britt. Zool. 1. p. 116. (Urchin.) — Arct. Zool. 1. 142. — Hist qvadr. t. 
588' 7- 48- f- Iii- — Cuvier Tabl. elem. p. 107. (Plantigrades). — Pjuffon 
H. n. VIII. p- 28. t. 6. — Pallas n. Comm. P^tr. 14. p. 578, — Epheme- 
rid. Med. pliys. Ac. N. Cur. Dec. 11. Ann. 1. p. 162- (anatome). — Her- 
mann Obs. Zool. p. Si. — Lemery Mat. Lex. p. 41g. — Vogel Mat. 
Med. p. 546. 



Om endast ett mildare Jynne bestämde Igelkorten? sy- 
stematiska plats ibland de däggande djuren, skulle vi väl 
icke söka honom nära ßjörnarne eller i den sä kallade 
Ilofdjurens ordning;men vid granskandet af de delar som 
äro denna Djurklassens väsendtligaste skiljetecken , finna 
vi dertill anledning. Igelkottslägtet äger tvenne länga och 
konisha framt linder i hvardera haken, samt 5 smärre 
■pä livar sida i den öfre , och 3 dyliTta i den nedre; samt 
ändteligen 4 öfre och 4 nedre Oxelländer ä Ömse sidor. 
(Tillsamrnans 36). Betäckt dessutom öfver heia ryggen 
med styfva hvassa piggar, närmar sig säiedes detta siägtö 
tili de verkliga Piggsvinen (Hystrices), raen desse höra tili 
Gnagrarne (Glires) och hafva, som desse, blott 2 länga 
framtänder, da Igelkotten utom desainma har flera smärre, 
hviiket nekar honom ett rum i denna naturliga familjen *). 

Den Europeiske Igelkotten är vanligen 9—10 tum 
läng, och hans kropp liknnr en afläng massa ofvantill mera 
rundad, och slntar sig framät med ett k.igeli'ormigt huf- 
vud och en afsmalnande nos som nägre liknat vid svinets 
tryne. Den undre käken är mycket kortare som pä Gnag- 
rarne, och vid hvardera näsborrens yttre sida formerar 

*) Igelkotten har ock blifvit parad med Svinet i en annan nyare upp- 
stalld ordning (Fossores) , riktigheten hraraf rummet icke här tüläter 
att bedömma. 



54 



EUROPEISK IGELK.OTT. 



huden en Hikig eller kamlik kant. Mannen är temligen 
klufveilj besatt vid mungiporna med nägra korta morrhär. 
De 5 smärre tänderne pä begge sidor om de 2 länger 
frarntänderne i öfra käken, äro verkligen framtänder, ocli 
icke betar som de blifvit kallade, emedan de fästas i de 
sma benen som sitta emelian käftarne (ossa intermaxil- 
laria). Ogonen äro smä och svarta, och utöronen korta, 
breda och ijusgrält häriga. Det sträfva häret pä hufvudet 
är ljust brungult, blandadt med nägra hvita; men mürkare 
är det som hetäcker den öfra klufna läppen ifrän nosen 
ända tili mungiporna, derifrän en smal rand Jöper tili och 
om kring ögonen. Bakom densairmia Zinnes ofta en rund ljus 
Kack. Färgen pä den tjocka och knappt markliga halsen, 
frammanl'ör piggarne och inunder kröppen meiJan benen 
ända tili svaiisen är, utom den Jjusare halsen och brostet, 
blek rödgul. Piggarne, hvarrned den kullriga ryggen är ut- 
ruslad, äro trinda, strimmige, vid lastet ihäliga och litet 
kröktn, samt likasom vid den öfra syllika ändan grill] vita } 
men midtpä mörkbruna , hvilket ger djuret ett brokigt ut- 
seende, ljusare eller mörkare, efter piggarnes hvarandra 
korsande eiler rätare stäHmng och läge. Utan att vridas., 
künna de icke lätt ntdragas. Pä en cirkelrymd af 10 
lin. diam. kan räknas omkring 170, hvaraf de längste hin- 
Iia tili en turn. I vatten simma de dels Iic-risontelt, dels 
sjunka de tili hotten, dels stä de rätt upp och ned med 
speisen veitande nedät. Under synglaset är deras inre da- 
ning märkvärdig f'or de langsefter hvarje yttre strimma 
inuti löpande hinnaktiga mellanskiften, Emelian pig- 
garne finnas allsinga här, blott pä de stallen der piggar 
saknas och detta är längst vid sidorna, straft likt svinhär, 
nien kortare och lenare under halsen och buken. Benen 
äro nog korta, att sällan na er än de. grä fot ferne synas med 
5 ofvanpä häriga tär och mer än häUften sä länga dels mör- 
ka dels Ijusa klor. Under bakdelen gümmes den knappt 
tumsläaga svansen, som derlöre icke öftare mäikes, än da 
yissa behof det föranleda. 

Utom i de märkligen stora parningsdelarne upptäckes 
ingen ätskillnad emelian könen , och denna af dem bero- 
ende förrättning sker toaft tvifvel pädet beqvämaste sättet 
mot den med här betäckta sidan. 

Af alla fyrfotade djur, som efter deras natur dvaljas i 
Eurapeiska klimat, är Igelkotten den enda med sä bevä- 



EUROPEISK IGELKOTT. 



35 



rad yta; han är den enda som genom hopmllande äger för- 
mäga att dörja'alla sina lemmar. Det fyrbenta djuret synes 
da icke mer, blott en iikt ctt nystan omskapad kropp , lik- 
väl nästan njurJik eller mindre rund ad mot den sidan som 
und er sammanrullandet indrages inora den starka kötthu- 
den, i hvilken piggarne sitta fästadö. Under haden ligger 
cn egen muskel med cirkuläia fibrer, genom hvilken dju- 
rets boprullande och dess äter öppnande befordras , och i« 
frän dessa gä andra tverfibrer som hopdraga sjeifva krop- 
pen. Särad eiler skrämd, eller da han söker hvilan, anta« 
ger Igelkotten hastigt denna skapnad. I förra fallet blir han 
alldeles tillsluten , i det sednnve mindre, sä att nosen upp- 
täckes melian framföttcrna. Forst kröker han ryggen, tryc- 
ker huf'vudet tili bröslet, tiilsiuter ögonen, da i detsamma 
huden utsträckes Iran kroppens sidor framat och insveper 
frambenen, och tillika den öfver bakdelen framskjuter in- 
under tili betäckning af svansen och bakfötterna. Omsider 
villig att Jiksom äter öppna sitt fängeise, förlänger han sakta 
kroppen, och utsticker hufvud och fötter för att af dem 
begagna sig. 

De|ta djnr är bekant i nästan heia Europa, utom i d© 
kallare trakter, och säledes icke i de nordligare af Sveri- 
ges landskap, men deremot sä mycket mer i de sydliga. 

Utom vir veSrldsdel förekommer det äfven i Östra Siberien 
och i de Kirgisiska öcknarne. Dess tillhäll är vanligen pä 
buskbevexta stallen, helst der mossa firmes. Af den tillda- 
nar Igelkottfeonan ett rundt och ihäligt bo,ibland uppsatt 
i en enbuske, nägot il'rän marken, sedan hon parat sig om 
vären med en enda haue, som äfven lefver i engifte. Forst 
i Juni träffas 3 — 5 uiigar i boet. De äro i början nästan 
heit hvita med knappt 3 Jin. länga, vekn och liusa piggar, 
och näras i förstone genom de sligvartor som modern har 
5 pä bröslet och 2 under buken nära sidorna af kroppen. 
Beröfvad sin naturliga fiiher, visar hon dock mindre öm- 
het, ty Bitffon lät hämta en familj ifrän skogen, och oak- 
tadt föda icke felades honan, uppät hon sina egna ungar. 
Andre ha ocksä anmärkt detsamma. 

Igeikottens fodamsen äro mängfaidiga. Ömsöm förtar 
han paüdor, kräftor, musslor, smafägel, mpss, as, mas- 
kar, |räshoppor, skalbaggar, af hvilka icke en garig Span- 
ska Huga-n försmäs, emedan Pallas »ett öfver Iiundrade pä 
en gärig nppätas; och frukter, rötter och saftiga blad bli 
icke heller lemaade »är bdiofyet det kräfver. lim är för 



36 EUROPEISX I GEL K OTT, 



öfrigt nattdjur och sofver om dagen. Vid annalkandet af 
vintern gömmer han sig under ihäJiga träd och i tjocka mos- 
san som han uppbökar, samt i bergspringor, der lian som- 
nar liopruilad och stelnad, tills en blidare ärstid äter loc- 
kar honom ur hans hide. 

Menlös, tälig och derjemte klent danad, skulle han 
kanske ofta röna ett oblidt öde Iran starkare varelser, om 
naturen icke skänkt honom den cfvanomrörda egenskapen 
att skramd elJer retad döJja sina ömmare delar inom sin i 
klotform hopdragna kropp, da de utspärrande piggarne 
blifva hans försvarsmedel. I forntiden var derföre ett ord- 
spräk : att Räfven känner mänga saker, och Igelkotten en 
enda betydande *) : det är att kunna försvara sig utan att 
strida, och sära utan att anfalia. I nödfall skail han ock 
befukta sig med sin stinkande urin, hvarigenom han skys 
af jagthundame, som blott skälla pä honom, sä framt han 
icke af nägon glupskare, säsom af räfven, trotsande de sä- 
rande piggarne, ibland uppoffras. Emedlerlid är han aliud 
säker för de niindre rofdjuren. Sällan höres nägot läte i- 
frän honom, om icke när föt lerne kiämmas; man har lik- 
väl velat anmärka, som prof af det sällsyntaste tälamod, 
att djuret, äfven under sargandet af den anatomiska knif- 
ven, icke yttrat det minsta jemmerljnd **). 

Flyttad ifrän skogsmarken tili bebodda Ställen, läter 
han snart täma sig, och under sä förändradt lefnadssätl iuI- 
]ar han sig icke som förut tillsammans när han handteras. 
Kalmuckerne bruka sä väl denna art, som en annan med 
länga öron (£. auritus L.), hvilken äfven är hos dem in« 
hernsk, att med sädana,i stallet för kattor, freda sina bo- 
Xiingar för mössen, hviika, kanske, snarare fly för dem, 
an att de af dem fängas. För samma ändamäl skulle Igel- 
kotten likväi icke vara pä aJla orter lika alhällen, i anse- 
ende tili sin desmanlika och besvärande lukt samt mindre 
snygghet. Men han förtjenar att njuta landtbons hägn, för 
det biträde han lemnar genom förtärande af larver och 
skalbaggar, och ej förföljas blott för den orsaken att han 
tros förstöra skogsfägeins bon och urigar, som utan tvifvel 

*) üoAä' c$ aÄoo7nj£ 9 #AA' e%m$ sv peya,« Zwo&&tn$ t 

Plutarchus. 

**) Clavis terebrari sibi pedes & discindi viscera patientissime ierebat; 
omnes cultri ictus sine gemitu ptusqram Spartana nobilitate conco- 
qvens. Borrichius. 



EtfllOPElSK lGIiLKOTT, 



sällan händer. Annu mindre bor hau hatas för den oför- 
tjenta beskyllniugen alt di kor och skada deras jufver , hvil- 
ket munnens mindre omfäng säkert förbjuder. Säsoro hem- 
tam bor han likväl aktas för hönshuset, der eggen eljest 
kunna föiioras. BuQ'on omtalär ock en som smög sig in i 
koket och bortstal kött ur en gryta , men visade tillika Jet 
apelika okynnet att lemna nägot mindre renligt i stallet. 

Igelkotten simmar med mycken lätthet, och ha II er sig 
uppe öfver halfva timmen, hvarunder han kännes mjuk för 
vidrörandet, ty hudmuskein spännes da icke. Öm han ef- 
ter utseende drunknar och liksom död upptages, börjar 
lian, tili hälften hopdragen, äter att andas och innan kort 
att röra sig lika lifligt som förnt. Detta vittnar otn hurü 
seglifvad han är. Likväl är han ganska ömtälig pä den ba- 
ra delen ofvanför nosen, der ett lindrigt slag genast dödar 
honom. 

Det är ock ganska säkert att Igelkotten kan klifv«. 
Herrman har erfarit det. Han instängde en sädan i ett 
rum der en stor träbalja förvarades, och dagen derpä fans 
han i densamma nedkrupen, sedan han antingen hnipit sig 
med klorna pä sjeifva baljan , eller med heia kroppen mei- 
]an baljan och väggen , liksom Murrneldjuren i klyftorna. 
En an rum dag träffades han i en alnshög kista, i hvilken, 
säsom omfiätad med vidjor, han mera beqvämligt kunnat 
uppklättra. Den fordna sägen, att han uppklifver i frukt- 
träd för att skaUa dem, mä derföre icke vara sä ogrun- 
dad , eh um den liksom en annan, att han rullar sig med 
piggarna pä den nedfallna frukten, sorn d erigen om fastnad 
pä dem af honom med lätthet bortiörea *), torde fordra 
bekräftelse. 

i 

Igelkottens kött ätes icke, ätminstone ganska sällaa 
(Zuckert). Emediartid säger Hermann , att en man i Elsas 
berättat honom om läck erbeten af ett sädant villbräd och 
dess guldguJn ister. Ocksä i Senegambien hälles det för 
ganska smakligt, särdeles den tiden da djuret söker süß 
viriler qvarter. Afven der skall det göra inväname icke liten 
nytta genom sin beständiga jagt efter torrakor i husen (A- 
danson). 

Till bete för kräfior säges köttet af Igelkotten vara 
framför annat passande. 

*) Arbores ascendit, poma et pyra decutit, in istis sese volutat ut spiuis 
bfereant. Zoolog. Sperling Ups. 16Ö1. p» 2§i. 



SS 



EUROPEISK IGELKOT T. 



Fordom, i Läkarekonstens mörkare lidehvarf bruka- 
äes att bränna Igelkottar tili aska eller koka dem, och att 
likasä tili läkmedel begagna lefvern, gallan, nijelten, blö- 
den, istret, den iure maghinnan, och sjelfva orenligheten; 
och än i dag är ett husmedel öfrigt, nemligen soppan pä 
en iefvande Igelkott, tili badning at hopdragna iemmar ef- 
ter gikt och reumatiska plägor. 

Längre tid tillbaka änyändes i Frankrike den aftagna 
ljuden tili ett slngs börste eller häckla vid hampspänad. 

Tab. Djuret i förminskad storlek efter skala. — a. no- 
sen efter naturen, visar den bögra krusiga näsborren. — 
Ib. en af piggarna i nat. storlek. 



MO 26 



NÖTSKRIKA. 

COR V US glandarius. Allonskrika . Kormkrika. Pä F. 
Pähkmähaukka. Ruvisrääkkä. Pä Fr. Geai, Jacques, 
Richard. Pä Eng. Jay. Pä T. Reher, Nusshecker 
(i Poram. Markward) . Pä It. Gaza. Pä R. 
Rojischa. Pä D. Skov-skade. 

Täckfjäclrarne pä vingarne äro blä med svartä 
och hvita tverränder ; kroppen är blekt röd- 
bruri och sprä eklig. 

Linn. Syst. Nat. ed. Gmel. t, 2. p. 568. Cl. 2. Aves. Ord. o. Picse. — 
Faun. Svec. n. 90. — Pie^. Faun. Sv. p. g$. ~ Sparrm. Ornithol. VIII. 
a. 33. — • Buff. Ares 5. P' 107. t. 8- — Ej. Naturgesch. d. Vögel durch 
Otto. 7. s. 219. fig. — Pennant Britt. Zpol. 1. p. 226. — Arct Zool. Ä. 
p. 252. — Brunnich Ornkh. bor. p. 9. n. 33. — Lath. Ind. 1. p- i58- — 
Fischer Naturg. v. Livland s. 71. n. 5a. — Georgi Reis, tb, i. »• 65- — 
Orphal. Jägerschule, z. s. 384« 



Ar jd betraktande af Varfägel- och Krake - slä'gterne sy- 
nes gränsen emellan Falkarnes naturliga ordning och den 
sora bär namn af Skatornas icke vara särdeles märklig. 
En mera kuJlrig och derjemte ryggad (cultratum) näbb 
bestarnmer de sednares, i hvilken, utom mänga andra, 
kräkearterne intaga ett stört rum. Desse igenkännas dess« 
utom genom de tillbaka liggande borstlika fjädrar sotn 
betäcka näsborrarne ; de äga en broskaktig tväklufveit 
timga , och fötterne äro spatserande. 

Notskrikan, en af de vackraste af vära inhemska fag- 
lar, tillegnas ocksä dessa slägtmärken. Knappt sä stor sora 
en Kaja, utgör heia hennes längd emelian \6 • il\ tum , 
hvaraf stjerten enssmt innefattar föga mindre an häjften. 
Hufvudet, nägot stört efter slägtets natur, betäckes med 
länga , mjuka, hvitaktiga och svnrtstrimiga fjädrar, hvilka 
kunna likt en tof's efter behag uppresas. Näbben, tjock och 
svart, är iJL tum läng, med den öfre käken i speisen litet 
böjd, och döljer en äfven svart tungasom i ändan klyfves. Vid 
nrangiporna sitta 5-6 svarta och styfva här, nedanföre de 
af smä fjädrar höljda näsborrarne. Ogonringens färg är 
nötbrun, men stöter stundom pä Jjusblä som hos skatan. 
A ömse sidor af undra käken sitta ofyanför den merendels 
hvita strupen tvenne mörka fläckar eller breda ränder sora 



KÖTSKRIKA 



nedlöpa pä halsen, hvilken Jiksom nacken, ryggen, brös- 
let och buken faller i rödbrunt med grätt blandadt, utom 
öfra och undra delen af gumpen som är hvit. Pä vingarne, 
som hoplagde äga sljertens haliva längd, äro de yttre pen- 
norna brunsvarta med ljus kam framtill och hvitblä vid de- 
ras fäste; de inre deremot glänsande svarta; likväl äro de 
framres strälar hvita, och de bakreste i ändan kastanie- 
bruna. Fägelns förnämsta fägring bestär dock i täckfjä- 
drarne, hviika ensamt göra honom ökänd bland alla Eu- 
ropeiska fjädrade slngter; dessa som ligga öfver de yttre 
vingpenriorna , prydas tackt af hvita , ultramarin- blä och 
svarta fyrkantiga fiäckar eller tverränder, ty hvar fjäder är 
vid lastet hvitblä, midtpä än mer lysande och mot ändan 
svartblä. Stjertfjädrarne, alla nästan Jika länga, äro nära 
gumpen grä och för öfrigt svarta, utom de tvenne ytter- 
sta , som pä undra sidan synas blekare. Smalbenet är län- 
gre än de ljusbruna tärne, hvaraf den medlersta förenad 
med den yttersta medeist första leden, har lika längd som 
näbben, och deras klor äro länga, temmellgen böjde och 
brunfärgade. 

Könen torde nägot ätskiljas genom färgornas liflighet, 
©ch hanarne deruti ha företräde för sina makar, hviika der- 
emot vinna nägot i storleken. Äfven äldern kan förändra 
utseendet, och derifrän rnä härleda sig de skiljaktigheter 
som vid somliga författares beskrifningar förefalla. 

Nötskrikan är bekant i de flesia delar af Europa, äf- 
ven i Sibirien ända tili trakterna kring Baikal-sjön. Det 
är troiigt att hon firmes pä flera stallen i Asien och kan- 
ske in i sjelfva Kina , som Penn an t af der gjorda mälnin- 
gar lätt anledning att förmoda. 

I skogar, nägot aßägse f'rän bebodda Ställen plär den- 
Xia fägel välja pl us för sitt näste, som bygges icke särdeles 
högt uppe i ekar, nägon g'tng i ett barrträd helst för sig sjelf 
stäende, eller äfven i hasselbuskar och smä björkar. Tili 
formen haSfrundt och skällikt, synes det utanpä hopsatt 
af torra qvistar och innantili Hat ä dt af vekare rötter eiler 
Ljongris. utan vidare yttre skyddsväin eiler inre bekläd- 
liing. Detta sker i början af Maj mänad , hvarefter bonan 
värper 5-7 egg, knappt sä stora som dufegg, korrare än 
skatans, Hnt spräckliga pä blekgrön boxun af grä eller 
bruna punkler, hviika sammanHy Lande vid den tmbbigaro 



NÖfSKRlX.A. 



s 9 



ändan af egget, dana der liksom en hufva. Stundom fin- 
nas de askgrä med dunkelbruna punkter. I början af Juli 
Blifva ungarne synlige, hvilka i begynnelsen inatade med 
maskar och larver, föija sedan sina löräldrar Ulis den 
kommande vären, da de omsider, smyckade med de iy- 
sande täckfjädrarne pä vingarne, äfven i sin ordning skyn- 
da att föröka siLt slägte. 

Som stora svärmar af Nßtskrikor infmna sig orn hosten 
i Levanten och i Egypten, sä kunna de anses för fiyttfäg- 
lar. Likväl torde dock honorna i synnerhet göra den län- 
ga resan. Sonmiii blef varse sädana fäglar pä dessa orter, 
och som, enligt hans vitsord, syntes äga mindre lysande 
fjädrar. Sannolikt voro dessa honor, ätföljda af den sist 
kläckta afveln. Man vill äfven pästä att de skrikor, som 
under vintertiden hos oss tili salu föryltras, äro endast 
hannar. Visst är att mänga öfvervintra i Norden och visa 
sig pä landet när vackrare väderlek infalier. 

Skrikan sages upplefva Sio ursskiften, men skall sä- 
som tarn vinna en högre älder. I fritt tili stand föder hon 
sig sä väl af hasselnötter och älion, som af rönnbär , ka- 
stanier, vinbär, halion, m. in. , ocii gor äfven mindre an- 
genäma besök i trägärdar, der kersbar, ärter och bönor 
kunna erhällas. Hon beskylles ocksä icke utan skäl att 
stundom plumdra äkerläken. Det öfveillödiga af det stuina 
eiler samlade undangöxnmer hon behä'ndigt i trädhäior, 
skryrnslor eller under buskar bland mossarne. Nötter och 
ällon, ehuru stora i jemlöreise med hennes käkar, sväljas 
med iätthet, och hon kräker dem äter ifrän sig pä det tili 
visthus ärnade stallet. Möjiigtvis förgäter hon nägon gang 
sjelf sin skatt (som ordspräket ä.syftar ): de samlade nötter- 
ne börja framdeies au gro, och Skiikan har säiedes genom 
planteiingen üppfyllt en annan bestämmelse. 

Men vextriket skänker henne icke ensamt alla Iifsme- 
del. Egg och smäfäglar äro kanske en ännu begärligare fö- 
da, hvarföre ensame lemnade fägehingar bli stundom hennes 
rof dä de i deras bon kunna öfverraskas. Ögon och bjer- 
na athackas derjemte merendels f'Örst säsom det läckraste. Äf- 
ven äldre fägiar s redan liflöse i mhängda giller och snaror. 
undgä icke heller h- nnes roHystnad, men hon brukar der» 
via sä Ilten försigtighet \ ett hon ol'ta sjelf fastnar. Deila 
lynrie yisar myckm likhet med Heres af samma slägte. 



5o NÖTSKRIKX» 

t. ex, skatorna, men hon synes mindre misstrogen och 
listig an dessa, som hon dock öfvergär i djerfhet. Hon är 
af naturen näsvis , bäftig, orolig och ondsint, hvilket i syn- 
nerhet märkes da hon inspärras säsom i buren, der hon 
icke ailenast snart förderfvar sitt vackra utseende, utan 
ock under sin ostyrighet ofta stryper sig. 

Ickedessmindre blir Nötskrikan latt hemtam , men bör 
helst som unge uppfostras, da hon väner sig vid all t slags 
föda. Hennes vackra fjädrar ha äfven gifvit henne värde 
hos de moderna Grekerna, af hvilka Sonnini sett henne 
hyllas, änskönt hon icke spar deras oliver och andra frukt- 
träd, och i Holland förekommer hon icke sallan säsom 
fange i bur. Troligen bidrar ock tili detta tycke för hen- 
ne en särskilt förmäga att, i följe af en böjiigare strupe, 
härma allt slags läte ända tili trumslag, och att äfven lära 
tala. Det vanliga skriket är för öfrigt icke mer behagligt, 
an da hon efterapar Jjudet af fäglar som icke sjunga bat. 
tre an Tornfalken och Uglan. Ännu mer genomträngande 
är det skrik som yttras vid äsynen af en räf, hundar eller 
uglor, hvilka Nötskrikorna , fJera förenade, genom deras 
fördubblade skrän söka att förvilla eller forjaga. Haftigast 
röjes detta da man ofredar ungarne i boet, hvarpä ett an- 
nat ordspräk grundar sig : «Kieto coumo im gai pres (Han 
skriker, som en fängad Nötskrika). Ljudet har nägon likhet 
med skatans, men är häftigare, längre och hesare. I viid- 
marken ser man fä och merendels endast tvenne tillsam« 
man. De antaga mängfaldiga stäliningar, uppresa ofta de 
mjuka fjädrarne, sätta stjerten i höjden, utsträcka hufvu- 
det framför och nedät, och da man nalkas dem, flyga dö 
skrikande, ehuru icke längt bort, tili ett annat stalle. 

Som skrikorna ibland annan föda icke försmä Hera 
slags yrfän, fjarilar och skalbaggar, ofta ledsamma gä'ster 
för landtbrukaren, torde de betala den förmän de njuta 
af Eken och Hasselbusken. I somliga länder, säscm i Grek- 
land, Spanien och Frankrike bli de ock sjelfva förtärda se- 
dan man förvällt och stekt dem, och sägas likna gas i 
smaken; kanske äro de der fetare an här, hvarest ord- 
spräksvis mycken magerhet jemföres med skrikans. Fä- 
gelns snälhet narrar honom lätt i de snaror som för andra 
t. ex. kramsfäglar, sättas. Man har ocksä uppfunnit i Tysk- 
land ett eget fange eller de sä kallade Eichelkerhütten, 
som är en under ett ensamt träd upprest riskoja, öfver 



NÖTSKRIKA. 



Rvilken flera donor uppsättas pä trädets grenar. Ofvanpä 
kojan ställes en lefvande ngla eller, i brist deraf, en upp- 
stoppad, da den i kojan dolde fägelfängaren bärmar med 
pipa bade uglan och nöiskrikorna , som häraf bedragna 
komma hoptals kring locklägein, tili hvilken de äfven sy- 
nas bysa en naturlig ovilja, och fastna sä'edes lätt i de 
giller som vänta dem. I Frankrike skall dessutom brukas 
att fänga dem medelst o!ja , bvarmed kärl blilvit fyilda, 
och hvari fägeln , seende sin bild, neddoppar hofvudet öf- 
ver ögonen, och tages sedan med blotta händerna, hvilket 
f'ätt namn af Chasse au plat d'huile. 

Tab. Fageln efter naturen tecknad och malad, i nä- 
got mindre an hallten af dess vanliga storlek. 



n:o 27. 

GRÄ ÖDLA. 

LAGER TA acilis. Ödia. Tyrfot. T'yrben. SpHngorim 
Pä F. Sisinisha, Sikali ko. Sisalisko. Pä Fr. Läzard gri$ t 
Gobrmio>!c!i?>. Pä Sp. Lcigartojü. Sargatana. Pä Eng. 
Lüde browri Lizard. Pä T. Graue Eidechse. 

Kröppens färg är gräbrun och stjp.rten trind, 
läng och iedad (verticiliata) med hvassa fjäll, 
beb ett band af större fjäll ander halsen. 

Linn. Syst. Nat. ed. Gmel. i. 3- p. TO70. n. i5- — Faun Svec. n. 284- 
j». Gl. 3. Amphibia. Ord. 1. Reptüia. — Pietz.. Faun. Sv. p. 239. La 
Cepcde Hist. n. des Amphib. — Becksteins üebersetzung 2. s. 1. L. cine- 
rea T. 1. f. 1. mas. f. 2. feemina. — d'Aubenton Encycl. Meth. (Lezard 
gris); — G. Edward" s Gleanures 2, 85« t. 22.5. — Cuvier Tab!, elem. p. 
291. — Laurent, spec. p. 160. T. 1. f. 5- (Argus Seps) f, 4. (mnralis) 
Tab. 2. f. 3. (Sericeus) T. 3. f. 1. (terresti is). — Blumenb. Handb. p. 250 
13. 8. (Kupfer Eydechse). — Sturm. Deutschi. Faun. — llanow Dau- 
zig Erfahr. Aug. xg5%. Krüniz OEkoit. Encycl. 10. s. 329. — Hist. de 1« 
Soc. roy. de Mcdecine 1780. 8i« — Arnemann Praktische Arzneymittel« 
lehre. 1. s. 73. — Veckoskiift för Läk. o. Naturforsk. 5. s. 4 2 » 

.^aturforskare ha varlt nödsakade, som vi förüt (N.*0 9.) 
erinrat, att för större redighet iiulela det stora Odleslägtet 
i Hera familjer, hvarigenom kännedomen af de tili detta 
forde arter rnycket lättas. Den tillforene beskrifna Vat- 
tenödlan hör tili de sä kalla.de Salamandrer, hvilka äga 
3 eller 4 l är p3 framfötterna och 4~ 5 pä de bakre. Den 
äter > hvilkens märkvärdigheter här skola anföras, fär sin 
plats jemte Hera i en annan Jfamilj, hvars arter äro med 
trind stjert försedde, samt ha alla, utom 5 tär pä fram- 
fötterna, äfven fjäliiga halfringar ander buken« 

Yär filla Grä Ödia, gemensam ocksä för alla andra 
Europeiska Länder och kanske äfven Norra Amerika, blijf 
B, bogst 8 tum läng, fast an stjerten utgör näsian tvä tredje- 
delar af heia lang&en. Hufvudet, trekanti^t och nägot 
trwbblgt mot den nätt rundade nosen, är ofvanpä platt, 
giäbrunt med dunkelbruna flätkar. Öppningarne för öro- 
nen aro temligen vida, käf tarne lika länga oth med stora 
fjäil betackte, samt tandern e aP myeken finhet och litefc 
inät böjde. Ünder haistn är <-ir band af 7 större guigula 
fjäll. Hyggen pä hantn skunrar biekt iüdbrun, an kop- 



1 



28 



GRÄ ÖD LA. 



parlik, an gul eller grönaktig, efter som grundfärgen ar 
dunklare eiler klarare. Hos honan, som ofta är nägot 
tjoekare orn lifvet , är botten deremot snarare rödgrä och 
stöter i purpur mer an ho^ hanen. Längs efter ryggen 
pä begge, löper ända tili stjerten en dunktdbrun, ibland 
afbruien rand , som prydes med en eller par rader hvita 
punkter orngifne med ett mörkare fält, och pä ömse sidor 
af ryggen gär ett dylikt blekbrunt band deladt i 4— 6 kan- 
tiga rntor med en hvit Hack i hvarje. Pä honan göra de 
afbrurne ränderne oita olivbruna fläckar i 2 rader för hvar 
rand, sä att ryggen är liksom 6-randad. Frän mungipor- 
Jia ända tili anus äro sidorna mer tdler mindre gulgröna 
och glänsande> £>ch denna färg breder sig öfver heia 
underiifvet, fast nägot blekare äfvfeii hvitaktig, men med 
metalhsk glans , och öfveraJlt beströdt med mörka punkter. 
örn varen finnas likvöl Honorna nästan rödbruna und er 
buken. Stjerten, pä hvilken nägot större fj all formera 
täta ringar (ofta 3o) rundtikring , äger lika färg som ryg- 
gen med färre hvita punkter, men med nägra svarta blan- 
dade. Sädane äro ocksä spridde öfver lär och fötter, hvil- 
kas 5 smala spetsiga tär sluta sig med hvassa klor tili iör- 
del för det klättrande djuret , som äfven för samma ända- 
mäl biträdes liksom aJla Ödlor af de längre bakbenen. 
Längs in»e lären sitter en rad af smä upphöjda värtor 
(20—24). Unga Ödlor likna alldeles sina mödrar ända tili 
3:dje äret, och äro dels gula, rÖda eller grönaktiga under 
buken De ärsgamla Haname, 5 tum i längden, bli (en- 
ligt Beckstein) rödbruna och bronz ■ skimrande pä hufvudet 
och ryggen, der en mycket dunkelbrnn strima löper med 
nägia mörka fläckar, och har en bredare vid sidorna med 
2 rader svarta punkter. Buken är dä gulgrön och stjerten 
brunaktig och flickig, men inunder rödare, och deras ö- 
gonring, som nu lyser gulgrön, blir hos de äldre guldgul. 

Hesse ätskillnader i färger och teekning, icke sällan 
en fö!jd af älder, kön , ärstid och andra k^nske mindre 
bekanta orsaker, älven oiikh^ten i stjertens läugd, har ut> 
an tvifvel gifvit somüga fÖrfattare anledning tili bestäm- 
mandet af Hera arter, än som verkligen Finnas *). 

Von Linne, för hvars klara urskillning naturalstrens 

*) Säledes anser Beckstein Laurentis Seps sericeus för en ung arsgam- 
mal grä ödla. Hans Seps Argus med runda pgenjika fläckar för en 
anno yngre; Seps muralis för en hona i andra äret j och Seps ter- 
restris iör en vanlig 3 — 4 ärig bona« 



GB. A Ö DL A« 



ö 9 



-frändsfcap med hvarannan sällan döljde sig , sag äfvcn He- 
ra al denne Ödias artföiändringar. Ibland dylika sorn Fin- 
nas af honom antecknade, var ockxä Aldrovands Lacertus 
viridis, hvilken han likväl icke sjelf sett. Ray, Gesner, 
d 'Aubenton , Lauren ti , la Cepede och Beckstein hafva dock 
trott den böra skiljas Iran den grä arten, icke endast för 
den gröna rärgen, utan för storleken (20 tum) och ett stor- 
re anlal (5o-3}) af värtor pä lären. Vi väga derföre tro 
oss berättigade, alt anse den för en särskiJt art , hvilken, 
om den verkligen Haftes inofti Sveriges gränsor, framdeles 
torde som sädan förtjena en egen afhandling. 

Den undcr vära Polhöjder mer kända grä Üdlan up- 
peh aller sig vaniigt i skogstrakter , i synnerbet der stenar 
finnas, och belägenfaeten är einot miiidagssolen. Det ar 
Lennes vällust aft sola sig, och «lelianät gömroa sigihälor 
und er stenarne eil er muhnade- trädstammar bland lölvet 
och rriössan. Äfven aar Hen kaüare tiden af äret naikas , 
väljer hon der sin boning . i hvilken hon stel och orörlig 
afbidar värens ankörnst . , som ätcr ger lif ät henne och 
den öfriga sl umrande naturen. 

Och jnst nu när bläsippan och gökmaten och oxläg- 
gan pryda landen, Jockar solen oeh na turs driften h<nne 
ur sin fristad. Parn i ng * b egä r et gör att makarne nu snart 
fmna hvarandra. Med en hos andra amfibier sällsynt häf- 
tighet siingra de sig tiilsamrnans att de knappt skulle kun- 
na ätsküjas. 

Honan fortplantar sitt slägte bäde genom egg och lef- 
vande ungar, alldeles liksom de Salamander-arter som vi- 
stas endast pä det torra. Eggen, af 5 üniers tverlinie , 
|äg£as af den för deras fortkomst sorglösa modren pä ett 
solrikt stalle, tili ex. jernte en niur, der de af denna na- 
tmliga varrpa som ätfÖijer ärstiden, snart uiklackas De 
träffas ocksä i myistackar, hvilkas idoga kolonister, som el- 
jesl släpa alh, unna dessa lugn och säkeihet. Meü natu- 
ren skänkte ock kräket förmäga attalstra fuU'komnade fester. 
De Sept Fontahifs öppnade en Ho na och f'ann 12 ungar i 
henne. Dt* voro af ii — 13 lin. längd , alldeles utbildade, 
och af hvilka de fleste redan ag.de föfäldfarnes hasiighet 
i lopp och rörelser. 

Hönows rön visa dock, att ungsrne äfven inom mo- 
dren omgüvas i början af ett egglikt svepe, en tunn och 



GRA ÖD L A. 



sä genomskinlig bud, att man pä ena sidan ser en gul 
fljäck och pä den andia nägot grätt i vatten simmande. 
Vid öppnandet finnes inom iivar en Hdla liggande , hop- 
veckiad, men redan heit fortnerad. Hanow anmärkte der- 
jemte, att gulan hängde iiksoin med en nafvelsträng last 
vid ungen, aildeles som pä Hajarnes foster. Före parnin- 
gen ombyter den grä ödlan sin hud, och gor det ännu en 
gang innari vintern tilistundar. 

Daggmaskar , flugor , syrsor och. andra yrfän tjena 
dessa ödlor tili föda. Troligen äro de stundom mera 
tilltagsne, att äfven sluka sina slägtingar och sin egen-afföda. 
Beckstein fängade en in er an vanligt tjock bona , hvilken 
han ansäg för eggstinn , men som hyste inom sig, da hon 
öppnades, en allmän Vatten-Odla som, ännu vid lif, ge- 
nast begagnade sin friiiet. Äfven Edward' omtalar en an- 
nan, som fixf.gr ep en Jiren fägel liggande pä sina nykläckta 
ungar i böet, Ins ek lerne beskattas emedlertid niest, och 
desse tt\ng*$ med tun'gan , som med obeskriflig hastighet 
Ütskjutes, ßägot bred och i ändan klufven, tili (argen mörk 
samt betackt med de finaste knottror (Need/ia/n) . Likval 
bebäüa de grä Ödlorna , i likhet med större delen af sina 
Iränder, lange lifvet utan nägon föda. Seba förvarade sä- 
dana i 6 raänader utan minsta näringsämne, och de visa- 
de icke heller nägot tecken tili uttömning. 

Den länga smala stjerten bestär af ett stört antal kno- 
tor, hviika vid minsta väldsatnhet, äfven linder Ödlans eg» 
na ? Greiser, lätt kunna ätskiljas, hvarigenom stjerten snart 
afbrytes emellan fjäilringarne. Man har pästätt att hart 
kan ätervexa, hvilket är pä visst satt sant, om han när- 
mare ändan fötkortas. Den ätervuxne delen blir dock 
alkid smalare och fär inga knotor som den förut bade; men 
afgär stjerten nära bäien, blir han knappast längre , utan 
blott rundar sig. 

Ingen Ödla bar med mera skäl sitt tillnamn (agilis) 
an denna. Mennes kropp , smal och rund, sakn&r vil män- 
ga andra Amfibiers mera lysande yta , men äger deremot 
den säilsyntaste smidighet Man ser henne den sköna vär- 
dagen , oppkrälande vid en sluitande vagg eller bergsida, 
under slingrande af stjerten njuta de solsträlar som här fä 
dubbel styrka. Med lifliga biänkande ögon ve'j hon om- 
krrag sig, än för att med pilenc fart iänga den fluga som 
nalkas Lenne, eller för att ouibytti sin platt. Xüiappt skyr 



GR A OD LA» 5l 

hon för mermiskor, men det minsta buller, äfven det fal- 
lande löfvet stör hennes säkerhet; hon spritter, rusar af 
och tili, gömmer sig, framkomrner äter, gor otaliga krök- 
ningar och försvinner tills rädslan omsider öfverger hen- 
ne. Ju varmare lüften är, ja Jiliigare hennes rörelser, och 
detto besarinas mest i de under blidare luftstrek belägna 
länder. Hennes snabbher gör merendels alla försök fä- 
fänga att fänga henne, men nägon gang gripen, använder 
hon icke minsta förmäga att försvara sig. Pä mänga or- 
ter, i Portugal, Spanien, Frankrike och Tyskiand är hon 
ofta barnens tidsfördrif, stund om misshandlad, stundom 
smekt , och man har sett henne tarn inom fä timmar, äf- 
ven läppja saliven ur inunaen pä dem som hylla henne *). 
De gamle kallade henne derföre menniskornas vän **), 
och man hade fordom en sagen, att det liJla menlösa 
djuret, af en naturlig ovilja tili orraar, varnade de per- 
soner som händelsevis somnat pä marken, medelst krälan- 
de pä halsen och i ansigtet, frän lifsfaran att af sädaaa 
ovänner öfverraskas. 

Säledes, längt ifrän att anses för giftig, en för dorn 
sannoiikt härledd frän färgen af ytan, eller frän iden om 
slägtskapen med andra fotlösa Amfibier, som vanligtvis 
förfära, har denna Üdla anspräk pä en gynnsarn medfart, 
att äfven förunnas tilJhäll i trägärden, der ett öfverlägse 
antal af maskar och insekter och äfven snäcksniglar, blif- 
ya hennes begärliga byte. 

Snus af tobak är deremot ett gift för henne. Det 
minsta som kommer i munnen, uppväcker krampaktiga 
ryckningar, och hon dör genast derefter. 

Laurenti tror att dessa Ödlor kunna ätas kokta eller 
stekia, sä väl- som Hera slag hviika man i Amerika tor- 
kar i solen, eiler steker sakta öfver eld , hvilket der 

*) Emellan Tropikerne Zinnas /lere arter smä ödlor allmänt kända för sin 
sallskap&likhet. Svartz säg pä Jamaica och St. Domingo tvä slag, 
Lacerta bullaris och strumösa , beg^e van! igt anolis kallade, som 
äro mycket utmärkta för den rocla bläsan de utdrifya under stru- 
pen vid äsynen af nagot oväntadt föremäl. De inkomma genom de 
öppna föhstren i boningsrummen , förnöja sig ät blicken af menniskor, 
se liksom uppmärksamt pä al!r, löpa pä bordet, och emottaga en 
fangad fluga som bjudes dem ur sjelfva banden. 

**) Homini amicus est conjunctissimus. Erasmus. Aldrovand, de cpaclr. 
täigit. ovip. i. p. 629. 



5a 



GRA Ö D L A. 



kallas buMnera. Legvanens (L. Igvana) kött täflar ocksä 
med kyckiingens i finhet och smak. 

Som lakemedel ha Ödlor varit lange bekanta pä som- 
Iiga orter af Spanska Amerika, i Mexico, Gratimaia etc. 
mot kräfta, veneriska sär, spetälska, värk och lamhet. 
Man flär ödlorna« och sedan de bJifvit sönderskurne i bi- 
tar, intagas 2 — 3 deraf i sender, ju varmare ju bättre, da 
svett, diarre eller salivation uppkommer, all t efter den 
sjukas naturliga fallenhet , och sjukdomen botas. Detta 
har jgifvit anledning att äfven i Spanien använda sarmna 
medel, och som det berättas, med fördel i sädana kräm- 
por, der vätskornes rening genom bruket äsyftas. JVIan har 
ocksä anmärkt, att en saideles stark hetta föregär i heia 
kroppen innan svettningen börjar. Tvä timar eJter intag- 
ningen drickes buljong. Emot skroHer säges medial ocksä 
visat mycken verksambet; och har man föregifvit hufvud- 
kraften ligga i djurets Uygiig^ Aikaliska delar. 

Tab. — Fig. Ii föreställer en hona af denna art i na- 
turligstorlek. — Fig. 2. densamma sedd pä undra sidan, — 
Fig. 3. en hane, äfven efter naturen tecknad. 



*7 



8» 



/ 



n:o 28. 
HVASSBUK. 

CLUPEA Sprattüs. Knifströmming, Pä F. WasspuukL 
Pä Fr. Sardine. Pä E. Sprat. Pä T. Breitling. Pä H. 
Sardina Sprot. Pä D. Hvas- Süd. Pä INJ. Briding. 

Den nedre Kaken är längre, och Buken ganska 
hvass. Byggfenan har 10 sträiar och Anal- 
jen an ig. 

Z,//m. Syst. Nat. ed. Gmel. 1. 3. p. 1403. n. 2. Cl. 4« Pisces. Ord. 
Abdominales. — Faun. Suec. n. 3') 8- — Pietz. Faun. Saec. p. 353. — Ar- 
te d. Icthyol. Gen. Pisc. 7. Syn. 17. sp. 33. — Bloch Fisch. Deutschi. 1. s. 
206, t. 29. F. 2. — Pennant Britt. Zool. 5. p. 346- — Bomare Dict. 10. p. 
245. — Oecon. Dict. I. s. 113. — Gissler i K. V. Akcd. Hand!. 1748. s. 
log. — Estenbergs Diss. de Piscatura in Oceano Boreali; Lund, 1750. — > 
Enholtns Disp. ora Ostgöta Skäreboars öiliga fiskesätt i Ostersjön. Abo 1753. 

r> 

-1— Jenne fiskart, alhnän sä väl i Ostersjön som i Vester- 
hafvet, röjer sin slägtskap med Sillen genom ett lika för- 
häilande i skapnad af huf'vudet, kroppen, murinen, käf- 
tarne, ögonen, tungan, gällocken och gälhirinan,, samt 
ryggen och fjällen. Uiom det skiljaktiga antalet af sträiar 
i fiskens fenor, neml. i3 i de pä ryggen, 17 i bröstfenor- 
na , 7 — 8 i dem som sitta pä buken och 19 i gumpfenan, 
är undre delen utmärkt hvass, hvilket der härrör af fjäl- 
lens olika form, hvassare eiler trekantiga hos denna, och 
mer trubbiga och nästan fyrhorniga hos den förra. Nägon 
roünad synes äfven pä gällocken. Ryggknotorna utgöra en- 
dast 48 (pä Sillen endast 56 — 57), och heia fiskens längd 
vanligt emellan 3 — 4 lum * 

Hvassbukens öfverensstämmelse med Strömmingen, som 
vi förut hafva anmärkt vara biott tili storleken, icke tili 
arten, skild ifrän Sillen, föranläter oss, att under lika ti- 
tel förena begge, för att tili vidare fullkomnande af Sillens 
historia anföra det märkvärdiga 0111 ett fiske, som icke 
bör anses ibland de minst fördelaktiga näringsfäng i ett 
torftigt land. 

De som göra fiskfängsten tili deras yrke , räkna Here 
artförändringar af hvad de i alimänbet benämna Ströra- 
ming, och sädane äro : 

I. Vär-strömming , Is-strömming , nästan af Sillens storlek, 
Jet, med lös mjölke eller rom och stora ryggben. 
Den trälTas mest i fjärdarne. 



24 



II VASSBUK 



2. Höst-sirömming, Lik den förra, inen fäs om hosten, 

mycket fet, med bredare rygg än vanligt ocii pä hvil- 
ken skinnet är bläakiigt. Firmes endast med mjölke. 

3. Skot-Mromming. Mindre och magrare, grä och füll af 

mjölke eller rom. Den är merendels jemnstor, och 
häller sig blott pä djupet, utgrund elier vid sjelfva 
hafssiränderna. 

4. Not-strömming. Losare men fetare och smärre än den 

sistnämde ; har siörre hufvud, hvassare buk, Uten 
mjölke och srnä rom. ix oftast gall och ojemn. Före- 
kommer i vikar och elfmynningar, och fäs biott med 
not, äfven som 

5. Knif-strömming , eller som yättare kallas Hvassbiik. När 

derma blir syriiig om sommaien, är det öfriga fisket 
mindre betydande. 

6. Rödjnage strömming* en verklig afart af den sista , stac- 

kig och mycket fet med rödgult späck, rödgui rom 
och mjölke inom den tunna huden pä mage«, som ge- 
nast efter fängsten brister da fettman mtränger, och 
duger derföre icke sur eller härd tiltverkad. Framkom- 
mer sent pä sommaren, da notfisket redan upphört. *). 
Pä de orter der Strörnmingsfisket i synnerhet idkas, 
säsom i Norrbotten , Roslager och Vikboiands skären , äro 
desse förändringar bekante. De häl'la sig inest efter största 
djupet. Der iänggrundare vatten är, säsom närmare landet, 
blir strömmingen smärre och fisket deraf mindre. Dess 
samlingsställt n , vanligen kailade sättningar * k ) , äro ej ail- 
tid desarn ma. De vanligasie äro iikväi vid ntgrund i hafvet 
pä jemn betten efter stränder som emoltagas af utdjupet, 
icke för tverdjo pa utanpä jemdrägtigt (medelrnättigg ujup ; 
äfvensä vid bugter, uddar samt pä grundsträckningar i 
djupa fjerdar, fr an 4 — 20 famnar, säilan deröfver. 

*) Sill, som endast i storleken skil]*es frän Vir- och Höstströmming., 
kan stundom fäs i Osteisjön pä grund i nngon fjärd för öppen hafs- 
sjö , äfveu om sommaren der Notströmniing söker !and.. Vid Nuidma- 
3iug och Oregrund visar den sig, fast aldrig i mängd och säilan nä- 
gon med rom, blott mjölke, och synes derföre irke här alsiras ocfi 
i'örökas , eller pä lika särt som i Vestersjön hafva sin vissa gang, 
lopp, tider och anmlingsstallen. Visst är,att Sill och Strömming, eliu- 
Tu üll arten (species) fullkomligt desamma, hvardera likväl särskilt 
fortplanfas. 

**) Vid denna beskrifnmg har man ansett rättast att begagna alla de 
vid Strörnmingsfisket öfliga termer och talesätr, oaktadt de i alimioK 
tal eljest icke förekomma. 



HVASSBUK, 



Strömmings-slagen ha deras olika gangstid. Vär-ström- 
Jningen har sin vid islossningen inom fä clygn. Höst-ström- 
mingen äter frän början af September tili dess slut. Sköt- 
strömmingen första gangen mot sednare delen af Maj och 
sedan frän midsommaren ända tili hosten, och ändtJigen 
Notslrömmingen frän slutet af Maj tili Juli början, men 
skall icke förekomrna lika alla är. Da den sista om vären 
stiger landet närmare Iran utdjupet , finnes en dei med 
rödakliga gäilock eiier bnfvudet nästan köttfärgadt % som 
gifvit sädan namn af Rödhufvud-ströiii «ring. 

När vid gängstiderna strömmingen tränger sig närma- 
re land eller pä nägot utgrund tills Ammans, äro haus mjöl- 
ke och rom inerendels lösa, och lemnar vid ntgäendet bä- 
da efter sig tili den mangd att vattnet deraf grumlas. Fi- 
skare säga da att Strömmingen gor blänka. Detta händer 
äiven längre ut tili sjöss, när stormigt väder hindrar fisken 
att nalkas ku.sten. Emedlertid när blänkan sker, ser man 
honom heia h.tifva f 'jerdingsvägen flockvis tillhopa, röra 
hvarandra med stjertarne sä att fjäll i myckenhet uppflyta > 
(som katlas Ora) , hvarvid vattenbläddror nppstiga tili vat- 
tenbrynet (mö'rar) , och under detsamma en frän lukt vidt 
kringsprides ydammaf). Fisken sKyr nu inga hinder, utan 
tränger sig pä sköten eller nottn, vaniigen orn morgonen 
i soJgängen, och sedan han grurniat vattnet med sin mjöl- 
ke och roin , beger h*n sig gentist ut tili hals igen, men 
vander orn under beständigt grnmlande af vattnet , tilis han 
ätergär hei tom utan att infinna sig vidare den sommaren. 
Rommen som cjvarblif Vit , är liksom klibbig och fäster sig 
som en tjock skorpa vid hskredskap och slenar. Ibland är 
den afven sä ymnig, att man seit den om vintern uppka- 
stad af stormen och ligga hopfrusen pä stranden. Vid sä» 
da na tillfällen ha Sik och Laxöringar ett stört gaste bud. 

Fiskare fä säker anledning att ström rn Ingen inkommit, 
när, utom häftiga vindar, hvilkas direktion ställas mot 
Strändernas belägenhet *), vissa hafsfägJar visa sig, säsom 
da mäsar flocktals häila stilla och flaxa tätt med vingarne 
samt slä ner, äfven Lommen, Labben, Tärnor, Grislor, ' 
Aderhonor och üere slags Ander, Ett icke mindre lofvande 
tecken är dä Skälar ses som fnysa och utsprina strömming 
Jaögt i vädret ät Mäsarne som svinga sig ander ett genom« 

*) T. e. Om vinden kommer fran O. o. S. O. är bästa Jjsket i Vester- 
botteaj Y id V. o. S, V. i Ö'iftrbotteBS ikärenj med K. vid Alaad, 



2,6 



HVASSBUK. 



trangande ofjtid öfver dem. Ännu vissare är man, när, ut- 
om allt detta , Strömmingen spritter och uppskjuier eller 
ger sig opp ur vattnet som ett stört segel, hvaromkring 
det, oaktadt storm , är Jugnt och som ett hvitt skum; när 
det iiksom kokar i vattenbrynet (mörar, molar), som här- 
3eder sig fr an fiskens haitigare andande, und er det han ga- 
par, sväljer vattnet och äter utsprutar detsamma , da tillika 
en sträng af valtenbubblor stär genom borren (anus) pä 
honom; när det pä längt hall luktar och d er j ernte l'j allen 
kiingspridas i myckenhet pä hafsytan. 

Gent emot riktningen af vädret och strömmen ställer 
Strömmingen hufvudet i sin gang. När en vänder sig, sä 
göra de det alla tillika , och stryka jernt fram liksom vore 
raden tverskuren pä sidorna. Likväl stadnar han icke, ut« 
an stryker stundom tiilbaka om hvarann, i bland rundt om 
Hera slag, und er det han hvar gang alltid vinner nägot e- 
inot strömmen, efter hvilken , i fall den kastar sig , Ström- 
mingen strax riktar hufvudet. Nyss kommen frän djupefc 
och stadnande nära land, gnider han buken och sidorna 
root stenarne, och munaen är i beständig rörelse. Om han 
nu stiger pä sköten, borrar han hufvudet in pä densam- 
ma; mcn fjyttar han läget eller gär äter tili sjöss , gor han 
Jängrad , och stryker ordentligt, men med utmärkt hastig- 
het, förbi uddar och grund. Skyilrar han äter ur vattnet, 
tägar han saktare, men eljest ränner han som ett slagregn , 
och möter han grund sä skyggar han med lika skyndsamhet. 

Förebud tili en förmänlig Strömmingsfängst äro , när 
fisken gör blänka, mörar, orar.och dammar , efter en 
storm som drifver ät fiskarestälien och lugn derelter föl- 
jer; när heia Strömmingsberget visar sig i vattenbrynet 
och mäsen sväfvar der öfver; när Strömmingen tränger pä 
sköten, eller, dä den utsättes, i ögonblicket alldeles ge- 
nomrännes. Fiskare ha ocksä andra marken i afseende pä 
ärstiderne. De tro t. e. att i goda kornär pä landet, fi- 
sket mindre lyckas, och tvertom; kulna värar anse de me- 
ra gif v and e. Om Strömmingen leker första gangen i ny, 
fulimänad eller nedan, sä följer han saroma ordning heia 
sommaren. Men om mycken vär-is infinner sig, äfvensom 
in pä äret läng torka med lugn; hafvet ovanligt utfallit 
och mäsar icke synas invid landet; blott hanar af Ström- 
mingen visa sig, eller deras mjölke och likasä rommen 
kännas härda; Tänglake fäs i mängd, Hafsnälen (Sygna- 
thus) kommer hoptals i skären, och Hyassbuk och Rod- 



II V AS SBUK.EN. 



2 7 



xnaga- Strömming infinna sig, betages hoppet om ett ym- 
n i g t S t r om m i n g $ H s k e . 

Hvarest detta idkas är vid hafskanten pa passande 
Ställen i hamnarne uppförda bodar och afstängda platser 
eller Notgärdar (Gistergärd) med nedslagna störar. Arbe- 
tet förrättas tili sjüs med bätar och fiskredskap. Till en 
bat fordras nägra stora kar eller tunnor tili försaltning af 
risken, samt nödvändiga tunnor och fjerdingar tili dess vif 
da;e insahande ; 12—24 skötar , 2 i'amn. djupa och 12—20 
famnar iänga med maskor, rji. — 10} hvarfpähvart qvarter, 
bundne af enkel och Iran sig spunnen fin linnegarnsträ ; 
20-K10 skötlinor med värdar. En strömmingsnot , i storie- 
k(n iämpad efter intressenternas anial och fiskvattnets 
djup , är 16— a4«-3o famnar läng pä hvar arm, samt vid 
de mest grunda ändarne (härflarne) 2 famnar (120 helt fyr- 
kantiga maskor) och 4 — 6 famnar djup vid kilen elier pa- 
sen som dessutom har mycket trängre maskor vid ändan, 
hvarigenom äfven myeken smästrÖmming medföljec. Vid 
öfra och ncdra äggen af noten ia'stas Jinor af hampa eller 
tagel (teinar) , samt vid desse ä den nedra ovaia stenar 
(bailar) med half alns länga hampsnören (hallband), och 
upprill trä- eller flarnbitar (lätenj. Fiskaren iakttager noga 
Sirömmingens ßäng äfven som strömmen och vädret, och 
derefter passar skötarne i förväg elier omkring malen der 
en sädan märkes. Händer äter alt Strötnmingen rusar if- 
rigt pä sköten , är ofta tillrackligt att endast utsätta dem, 
da. de genast kunna sä fyl\;]s, att 2 personer mäste upp- 
]yl\a eit stycke i sender af sköten, och 5 — 4 tunnors mängd 
sitta pä ett enda. Noten, som brukas mest af hampa och 
älven af iin , säsom lattare, och derjemte snarare torkad , 
fordrar deremot mer arbete och kastas icke gema ut med 
nrindre man af förut anförda lecken och anledningar är sä- 
ker om längsten. Redskapen färgas med en god Iut 
fojorkaskä, hv.ari björkbark blifvit kokad, samt nagot tjä> 
ra dertill blandad. Men den vars dm beten är nödig, att in* 
gen gammal elier rnttnad redskap iägges förüt i Inten som 
man ärnat för den nya, holst den genast da äfven angripes.*). 

Tillverkningen af Strömtning är ölika efter de särskii- 
ta meto der som der vid iakttagas« 

För vanlig insaltning göres lake af npplöst salt sä siarK 
att färsk Strömming derpä flyter. Ogälad lägges dt n deri 

*) I Roslageh och Osrgcka skaren foiekomma vid .redskapen \issa för- 
ändringar , och ibland olika benämuingar , hvaroai vitüyftigt aniores- i 
©Ivauberärtle begge dUsertatioBG?» 



28 



H V ASSBUK.EN. 



ctt dygn , och sedan gälas han,. som sker i stora trag, och d e'r- 
efter saltas med J tunna sali pä tunnan, som bestär af 8 
Jjerdingar ogälad Ström ming. I denna sä kailade försaltning 
stär den i de stora karen 3 dygn, da den upptages i kol- 
fat och, sedan laken afrunnit, inpackas i tunnor eller fjer- 
dingar med pärimmadt salt emellan, om mindre deraf än 
Jorut sades ,*blifvit i början brukadt. Eiter en mänad ut- 
tappas den samlade laken genom ett svickhäl pä sidan, 
och botten släs igen och göres tat med dref elier sönder- 
stött tallbark. Notslrömming fordrar 3 — 4 marker rner salt 
och igensläs 14 dagar efter omläggningen , helst han är 
myeket fetare och härsknar snarare. Äsnu bättre är, om 
Strömmingen, sedan han är gälad och sköljd, saltas med 
ig_20 marker pä fjerdingen , och efter 3 dagar äler sköl- 
jes i samma lake och sedan inlägges i aridra kärl med fi- 
nare salt meHans'.rödt och igensläs. En del, och kanske 
de fleste,brnka tapplaken tili försaltning i stallet förnytt salt, 
och derföre förvara den ifrän är tili är i tunnor, med til- 
lägg af mersalt att den ej fryser orn vintern eller surnar. Men 
detta är ganska osäkert, ty laken blir stundom sur och 
säpaktig af Strömmingens fettma och saf't som dermed 
blandas och utdrages, och Ii sä myeket sämre, som den 
aldrig uppkokas eil er genom sk omning och afklarande re- 
nas, hvilket borde ske om man vill begagna densamma. O- 
rätt är ocksä att genom ett .svickhäl pä sidan aftappa den 
aaltbetna Ström ming en, ty häriginom satter det traniga 
som stär öfverst pä laken, sig fast vid fisken, sä att all t- 
sammans sä myeket snarare härsknar, Snarare borde den 
ofvanifrän afhältas. Att vid gälningen qvarlemna hufvudet 
bidrager ocksä tili härsknanilet , äfven som illa gjorda kärl 
och ovärdsam inläggning. 

Dä Strömming erhälles i myekenhet och icke genast 
saltas blir han liggande i bl od laken, hvari han snart för- 
skämmes. Den förloiar ätminstone derigenom sin fettma, 
blir lös och vek , hvilket icke kan sedan genom saltningen 
förändras. En sädan som Jegat et dygn osaltad, bor snara- 
re tili torkning och rökning användas. I regnväder hör ic- 
ke heller Strömming gerna rensas och saltas, emedan han 
da myeket förlorar af sin godhet. *}. 

Till beredande af en god salt Strömming är nödigt, 

*) Ar 1755 utkom en pä K. Komm. Coli, befallning författad underrät- 
telse om Strömmingens ansande och saUande. Tryckt i Stockholm 1 
Kongl. Tryckeriet. 



HV ASS BUKEN*. 



29 



att den genast gälas (eller att ganen och tarmarne uttagas) 
och sköljes i friskt källvatten, hvilket mäste sedan under 
nägra timmar väl afrinna, hvarpä insaitningen göres med 
^ tunna salt pä tunnan, hvari den inlägges och med laken 
igensiäs. Ehuru den blir mindre fei, förändras icke sma- 
ken eller godheten heia äret. Men för att behälla honom 
saftigare och fetare, kan den efter gälningen osköijd in- 
saltas med 5 pund (12 kannor) pä tunnan , och laggas 
hvarftals med ryggarne upp samt stjert emot hufvud med 
salt emelian hvart lag, hvarefter holten lägges löst ofvan- 
pä det öfversta och lemnas sä i 2 — 3 dagar; när Ström- 
iningen nu sjunkit, afhäJles den ofvanpä stäende laken och 
kärlet fylles med färsk eller nysaltad Strömming med salt 
ofvanpä, hvarefter bottnen slutligentättinsättes. Saitetbörva- 
ra S:t Ybes samt godt Franskt salt, hälften af hvardera och 
allt väl krossadt. — Karl af ek och bok aro de bästa, 
och i brist deraf gran, om de likväl före inpaekningen 
lacktätas med friskt sjövatten, 

Säledes om vid rensning, saltning och inpackning ett 
noggrannare bebandlingssätt iakttagcs, vinner Strömmingen 
cn märklig förbättring, och blir en sä inom som utoni 
Landet begärlig handelsvara. 

Lössaltad eller sä kailad Sur- strömming tillverkas me- 
delst jäsning, sedan hsken blifvit gälad och saltad med 
ungefär 1 pimd 16 marker pä tunnan. Kram strömming 
vädertorkas blott under brädskjul, sedan den färska fisken 
ogälad blifvit uppträdd pä stickor genom ögonen. Böcklin- 
gen deremot gälas, och sedan han legat ett par timmar i 
saltJake, uppträdes den äfven och halftorkas, samt rökes 
sedan i badstuga med enris. 

Hvassbuken traffas, som vi reden anmärkt, pä samma 
trakter som Sill och Strömming, men skall ocksä finnas i 
Medellänclska hafvet. Pä somliga stallen skall han stundom 
infinna sig tili en sädan mängd, att 10 tunnor skulle der- 
med kunna pä en gang fyllas; och da vi nu föreställa oss 
huru mänga tusende fordras blott tili fylhiad af en, och 
den myckenhet som när mar sig tili SvensRa , Holsteinska ß 
Norrska, Holländska och Engelska stränder , och att läng- 
sten deraf pä kosten af Bretagne räntar in er än 2 raiJjU 
Livres ärligen, sä künde man förmoda, att Hvassbukens 
antal täflade med Sillens. 1 Östersjön visar han sig i syn- 
merhet längt inpä sommaren, da det yanliga Sirömmings* 



3o 



HVASSBUKEN, 



fisket aftagit eller upphört , och fangas här äfven , men icke 
tili den mängd som utrikes. I England rökes han och i 
tunnor packad forsändes under namn af Sprot. Vid vära 
fiskerier blir han stundom blandad med Strömmingen vid 
insaltningen, men undergär vaniigast en egen tillredning 
säsom i LiHändska och Estländska Hamnstäderna, äfvensom. 
i vissa af de Finska , der han i kaggar med kryddsait in- 
lägges och sedan foryttras. Han fär da mycken iikhet med 
Sardellen eller sä kallad Anjovis, en annan art af Clupea- 
slägtet (C. encrasicolus L.), men hvilken är sällsynt i Ö- 
stersjön och deremot sä mycket allmännare i Atlantiska 
och Medelhafvet, omkring hvars kuster den hskas i stör 
mängd, och pä ett eget satt beredes. 

För att lika sä väl af Hvassbuk som af den förut- 
nämda Notströrnmingen erhälla en smaklig ratt tili befor- 
drande af matlosten och digestion och tili saliat m. in. 
hvartill Anjovis användes, torde iöJjandc uppgift fä siuta 
denna beskrifning. Man väijer i synnerhet den minsta , som 
hvarken gälas eller sköljes, utan blott hufvudet afskäres tili 
förekommande af härsknad, den lägges sä hvarftais med 
ryggarne nppäi i en ek kagge. En biandning af fint raffine« 
radt salt, nägot stött ingefära eller neglikor och spansk 
humla, strös jernte ostött kryddpeppar och lagerbärsblad 
samt röd vinsten eiler rödt sandelträds pulver emellan hvart 
hvarf, hvarpä stänkes litet viuättika. Till slut pälägges en 
träbotten med tyngd att laken uppstiger. Efter 14 dagar 
bör denna lake uppkokas, skummas, silas och sedan den 
klarnat kail päsläs, samt karlet tiiltäppas och förvaras ni- 
gra mänader, under hvilken tid en lindrig jäsning föregär, 
och man fär en god inländsk anjovis, tjenlig tili Jika än- 
damäl som den utländska. 

Fiskerierna äro en skatt, som den frikostiga naturen 
genorn en ärligen förunnad tillgäng skänkt ett högt vär- 
de. ctDe äro, att tala med Nordencrantz , större, ädlare, 
Ständigare, säkrare och dyrbarare skatter, när de blifva 
rätt skötte och brukade, än verldens förnämsta grufvor, det 
yare sig guld, silfver eller diamanter.» 

Tab. — Fisken i nat. storlek, likväl nägot större än 
han vanligen förekommer. — a. Dess genomskärning. 



n:o 29. 
HUMMER. 

AST A GUS marin us. Pä F. Merl krapu. Pä F. Romard. 
Pä E. Lobster. Pä T. Meerkrebs. Pä Holl. Zeekrabbe. 

Snabeln (Rostrum) är tandad vid sidorna och 
försedd vid basen ofvantill med en dubbei 
tand. Spröten sitta pä rörüg fot och de bak- 
re äro tväklufna. Bäten är tackt med ett 
slätt skal och st jene 11 är lang samt klar na 
olika stora. 

Linn. Syst. Nah, ed. Gmel. x. 5- P« 2985. (Cancer Gammarus). Gl. 5. 
Insecta. Ord. 7. Aptera. — Faun. Svec. n. 2o35- — Vestg. Res. s. 174. 
191. — Mus. Ad. Frid. s. 3/. — - Fabr. sp. ins. Ord. Agonata. p. 5og. 
n. 1. — Mant. Ins. I. 33 1. n. 1. (Astacus marinus). — Cuvzer TabL elem. 
6. Ins. & Vers. A. Crustaces p. 4Ö0. — Pennant Brit. Zool. 4. p. 8« T. 
10. f. 21, — .B^- subsec. 2. p. 6. t. 1. — Herbst Versuch, e. Naturgesch. 
der Krebse etc. — Lewenheimb Y*CCfJfAC>:(>*XoyiOt. Li P s « 8- — 

lentyn Amphitr. Zootom. 2. p. i5g - 144. — Raesei Belustigung. 3- p- 3o£ 
-350. Stobceus de Jap. Astaci mar. vulgaris: i Act. Lit. Sc Scient. Svec. 
1733. p- 79- 



Insekterne i förening med de egentliga maskkräken, ut- 
göra det stora antal af djur, som, jemte det de sakna in- 
vertes alla härda och benaktiga delar, hafva deras mot 
blöden hos andra djur svarande vätskor hvita, samt full- 
komliga rörelse - organer , hvartill deras med ledgängar 
forsedda lemmar i syiinerhet bidraga , genom hvüket 
sistnämda kännemärke de ä ena sidan skilja sig frän ßlöt- 
maskarne (Mollusca?) ; och ä den andra frän djurvexterne 
(Zoophyta). 

Vid ett närmare granskande af de naturliga familjer 
som inom denna djurkiass äro inrymde,' moter oss en be- 
tydlig mängd varelser, hvilka väl lägga egg som Insekter- 
ne, men undergä icke de förvand Ungar f hvilka äro för 
desamma egne, samt äga en ärligen ombytlig, kalkartad 
och i leder fördelt skorpa öfver kroppen De ha i all- 
mänhet 4 sprÖt och murinen sammansatt af tvenne käkar 
och Hera läppar den ena transverselt öfver den andra, 
och lika mänga munspröt (paJpi) som dessa. Större de- 
len ha hufvudet förenadt med bälp.n och tvä , oftast, skaf- 
tade och rörüga ögon. Dessutom äro fötierna merendels 



46 



HUMMER, 



fl**ra an sex. Men kroppens inre daning bestammer ät- 
skillnarien ännu säkrare. Man upptäcker hos dem ett mu- 
skulös r hjeita, och kärl sarskilta fiän Insekternes lultrör 
(trachese), eller ett slags gälar (branchiae) genom hvilka luften 
intränger. Nerfsystemet, enkeli hos ßiötmaskarne , ar mer 
saramansatt hos dessa , gf-nom det att de tvä nerfträdar 
som omfatta magmunnen , förena sig för att tillskapa ett 
ganftion, hvarifrän rnängä träclar uppkomma och äter par- 
vis förena sig, och simiigca spridas med eist ilera nerlknö- 
lar i den bakre delen af kroppen. 

Detta all t, , förenadt med Hera mäi kvardigheter i af« 
seende pä fortplantningen, bar gifvit nyare natnrforskare 
anledning och ett slags rättjghet ett anse dessa djtir som 
en särskilt stor länk i kedjan af de lefvande tingen, ock 
kallat dem de skorpbektädcle (Crüstacea), tili hvilka insek- 
terne grärisa genom Gräsuggoroa (Onisci) och Blotmaskar- 
ne medelst Härgumpen (Chitons djur) och Stenskägget 
(Skäggmussians)» 

Monocferne och Kraft orna aro tvenne iraturliga slagtef 
eller snarare familjer, som ütgöra derma sä utstakade klas- 
sen. Det sednare eller Kraft- slägtet (Cancer Linn.) in- 
nefattar en stor mängd föremäl af sä skiljakügt utseende, 
att författare af djursystemer trott billigt att under olika 
slägtnamn pars de hvarandra narmast liknande. Likval 
öfverenssta'mma de deri gemensanit> att aga hufvud och 
bäten förenade i ett enda stycke , och i athnänhei fem 
par fotter, af hvilka det första , vwiRgtns . anddfsig 
med ett par, sä kallade, kräjtklor. De ha 4 Juifiade- 
sprlh ; tvä sammansatta , fastän ätskitda ögon , fäsiade 
pä rörlig fot elter skaft; en trefaldig tapp med 6 muri' 
spröt och starka hornakliga käkar (mandibular). Under oa>- 
lens skal gömmas ä 6ms e sidor 7?ä egel sätt former ade iia- 
lar, och kroppen st Utas af en längre etler kortare Stj,er$ 
med flera teder och ettvisst anlal synfotter. Invertes hy.sa 
de, utom det muskuiösa hjerta som ofvanfö-re anfördes« 
en mage i hvilken ofta z bärda kroppar eller srna stenar 
gömmas. Hos begge könen finnas dubbla fortpl=antnings- 
delar, och Ii 011 an bär sina egg sedan hon framfödt dem 
nagön iid lästade under stjerten. Aila äro hufvu dsakJigen 
vattendjur och ombyta sin skorpyta ärligen. 

Da vi äter nogare betrakta detta mängformiga slä'gte, 
förefalla genast tydliga skiijeinärken hos- sädana som egen-r- 



II ü M MER 



47 



Ilgen bära namnet af Kr'ifta. Labricius har- beMilit det 
gämiä Ast a aus för dem. Dessa ha en uistrackl sljert , be- 
t':ckt med fj'ill lila skal, och danad m«'d starka muskler 
tili fördei för dem da de simma eller bastigt fiytta sig. 
Deras bäl är trind , nästan som en cy linder , lind ad med 
en snabel som framshj uter einellan ögonen, eck deras 
yttre eller sid-sprut ha en utmärkt läagd ; de iure uro der* 
etiiöt kortare och tväkluj tie. 

Hummern är just af derma beskafPenhet. Han nppe- 
häller sig i stora Oceanen , deriliän han halkas tili strän- 
derne af Norrige, de vestra af Sverige, rundt omkring 
England, äfvensom i Franska skären, ©eh det är ganska 
troügt att, varidrande in i MedeJbafvet , han tränger sig 
ocksä ända fram tili Hellespon en *), der han af Constaii- 
tinopels invanare skall fcalias Liczuda. 

Ett mindre vant öga skulle knappt finna nSgon olik- 
het emellan Hummern och den allmänna Kräfiar» , uioin i 
storleken , men de äro dock v a 1 älsküde. 

Den förre är 6-10 tum läng: dess hufvud, en fort« 
sättning af sjejfva bälen, afsmainar i en hvass snabel med 
tre hvassa tänder pä hvar sida,.utom en liten vid sidorna 
ofvanför ögonen, hvilka kunna röras, utsk-jutas och indra- 
gas efter bebag, och deras homhinna är küpig och delad 
i fyrkantigä rutor af den finhet alt 2?>oo knappt in|aga 
en tu ms rymd. De t fra r om ögonen sittande kortare pa- 
ret af spröten äro hvard< ra tväkhifne, och Jiksom hopr 
satte af 60-go ringar. De pä begge yttre sidorna orn 
dessa äro fästade pä en rorlig och af 5 cylindriska delar 
besläende fot, och nästan sä länga som heia djuret, och- 
äga en utomord« ntlig böjiiglset, tili h\ilket ändamäl de ut- 
göras af a5ö tätt förenade rödbruna ringar eiler leder r 
som sedde under synglaset visa pä ölra sidän 22 pnnktli- 
ka häl, ur hvilka, medan lifvet varar, en fin träd ut.sk ju- 
ter. Ulan att vidröra den konstiga formen af de delar 
som omgifva nuinnen och utgöra densamma, af de trenne 
par egna spröten (palpi), käkarne och de tredubbla Jäp- 
parne, mä det nämnas, att Hummern, statld i siü de- 
ment, med fciiihj,elp af de sistnämde, under det de bestätt- 
digt röras, fängar äfyen de sraärsta vattenkräk. ßälen är 

*) Bellen. HIst. poiss. p. Aristoteles har ocksä beskrifvit lionoam 

sayeker tydligt; se Bist. An. üb. 4. c. 2. 



48 



KUMMER. 



aflängt trind och dess skal betäckt med spridda utgröpta 
punkter, samt bar en fära pä längden och en pä tveren. 
Und er skalet sitta gälarne vid bäda sidor, tili utseende 
som flera tätt j ernte hvarandra liggande franslika och nä- 
got inät krökta brunaktiga skifvor, och framlöre de främ- 
sta en öppning genom hvilken luft och vatten insupes och 
äter utdrifves. Vid bälens undre sida ses fr am st nära huf- 
vudet a:ne korta sä kallade armar, hvilkas 6 leder äro 
med styfva här i kanten besatte, och de ncdersta inät 
skarpt tandade. Tvifvelsutan tjena äfven dessa som in e - 
del tili f od ans ernäende. Dernäst sitta klorne vid ändan 
af sex tjockare och längre leder. Slata päytan, är endera 
af dessa klor, atan ahmende pä nägon viss, alltid störst. 
Den ena är i klofvan knöiig, och det är dermed som Hum- 
mern häller sig fast, under det han med den andra, hvars 
inre kanter äro skarpt sägade, behändigt klipper och för- 
delar sina fodämnen. Det är ocksä i klorna som han be- 
sitter sin förnämsta styrka. Fyra par fötter intaga det öf- 
riga aiständet emellan klorna och stjerten , alla af 6 
trindare leder sammansatte, sträfhärige, och de tvä frärn- 
sta paren siutas äfven med smä klor. Vid den nedersta 
leden af sista fotparet hos Hanen, ses en värta liksom pä 
det andra hos honan ocksä en dyJik med sin öppning, hvilka 
utmärka Köndelarne. Stjerten, lika läng som den öfre de- 
len, bestär af sex Segmenter eller leder, utom den sista, 
alla täckta med en lika danad skorpa som bälens, men delar 
sig efter ledernas antal i lika mänga och pä hvarandra 
liggande skal, hvilka ä ömse sidor af stjerten, undanta« 
gande pä den första som är rr^cket smal, äro tunna , run« 
dade och med grä här besatte i kanten. Den yttersta 
stjertändan, under hvilken en öppning . ses för anus, for- 
meras af 5*runda nägot convexa samt härkantade skifvor, 
som kurina böjas och utbredas som en solfjäder, tili lika 
bruk som ordentliga fenor. De begge yttre äro derföre 
liksom med en ledgäng snedt pä tveren försedde. Andtli- 
gen sitta pä stjertens undra sida, vid hvar led ett par kor- 
ta simfötter, klufne i ändarne. Pä H«nen är det första 
mycket större och styfvare; hos honan, hvars stjert är li- 
tet bredare än hanens, äro de deremot mindre och böjli- 
gare, samt de öfrige med fjäderlika här beklädde , tili qvar- 
hä lande af eggen hvilka samlas pä insidan af den krökta 
stjerten, säsom strax skall beskrifvas. 

öm den yttre ätskillnaden emellan könen är mindre 



HUMMER. 



utmärkt, sä' visa de invertes köndelarne den inre sä myc- 
ket tydligare. De ha sitt läge i det medlersta af bälen. 
Hos hanen ses en hvitgul, körtellik massa liksom af tren- 
ne förenad, och hvilken Heese! anser fm testiklarne. Bak- 
ifrän denna massa ha de ä begge sidor som trädar ned- 
gäende hvita sädeskärlen ett gemensamt üpphof. I heia 
sin längd omkring 8 tum, äro de ofvantill myeket krökta 
och slingrade, men bii omsider raka och ända sig vid hvar 
sin af de vid roten af de bakersta fötterna befintliga vär- 
torna ur hvilka hansäden framtranger. Pä lika stalle som 
berörde testiklar hgga, äger Honan dereinot sin eggstock, 
derifrän endast tvenne korta och rata kanaler nedlöpa tili 
de öppningar som vi förut sagt finnas vid bagen af det 
medlersta fotparet hos henne. Derma eggstock omsvept 
af en tunn hinna, synes äfven trefaldig och hyser en mye- 
kenhet egg af olika storiek. ftägra äro större, mognar© 
och svartbruna, änna flera eller de för nästa afkomma be- 
stämde, mindre och brandgula, och ändtl. eil hop myeket 
smä och ljusare. Sedan parningen skett en gang om äret, 
säsom i April, knappt oftare, pä det sättet att makarne 
inbördes omfatta hvarandra , börja eggen att 10 veckor 
derefter bii symliga under Honans stjert. Deras antal är 
sä stört, att Baster räknade pä en medelmättig Hummer 
icke mindre än 12444 r&dan framkornna egg, utom hvilka 
annu iunnos mänga qvar inom kroppen. När eggen äro 
färdige att släppas, utkomma de ett i sonder, hängande* 
pä en^klibbig träd, som, medelst den böjning honan gör 
med stjerten, fäster sig, det ena' efter det andra, pä da 
häriga simfötterne , genom hviSkas beständige rörelser eg- 
gen sä ordentiigen spridas, att alia fä lika tyngd att bäia. 
I början smärre och nästan svarta ernä eggen en storiek 
af mogna fläderbär, och bii mörkbruna, samt qvarsitta tili 
slutet af Juni eller början af den följande mänaden, dä 
de, dels lagde i sanden vid stenar pä holten, dels äfven 
orubbade under moderns stjert kläckas , och desse ungar 
synas da under s}mglaset fulikomligen efter sin art utbil- 
dade *). De njuta säledes det skydd de kräfva i deras 

*) Qnando femella in dorso reeubante, mas in eam decrepit, & amb<» 
se pedibus 6c cauoa aretissime complectuntur. Basier. I. c. p. 12. — » 
They propagate rnore humano. Pennant. 

*) Det är troligt att egg släppas äfven andra arstider, men l.ttan att 
kläckas; ty man har ofta sett mängd af dem flytande i polar lemna- 
de vid klipporna under ebben, och det är endast om sommare« de 
komm« tili lif. 



So 



HUMMER. 



tärnlösa älder; likväl stundom lossade ifiän sitt fäste im- 
der stjerten, kräla de omkring, rnen vid minsta fara eller 
©vanlig rörelse i vattnet, förena de sig hastigt i en klump 
inom sin fristad, tills de smäningom större vuxna , lemna 
den och pä egen hand söka deras bergning. 

Hummerns föda bestär i sädana ämnen som finnas pä 
sjöbotten, säsom hafsvexter, vattenkräk, och som han är 
giupsk , kom ma äfven större djur pä hans matordning , 
men i synnerhet sparas icke de liflösa lemningarne efter 
dem. Han visar alltid en större liflighet om so molaren an 
den kallare tiden af äret. Man har äfven iunnit Humrar hän- 
delsevis om vintern nära stränder alldeies utan känsla och 
orörliga. Den varma tiden hälla de sig närmare stranden, 
men da det fryser, gä de ut pä djupet. I vattnet äro de- 
ras rörelser sä hastiga , att , om de skrämmas, skjuta de 
lika fart med den üygande lägein, och, so in fiskare säga, 
heia i5 alnar och kanske mer. Gerna söka de dä deras 
vanliga gömställen i nägon klippas häligheter, och det är 
lika sant som det är besynnerligt, att de kunna i ögon- 
blicket intränga, fastän öppningen synes knappast liliräck- 
lig att släppa dem igenom. 

Tvenne andra egenskaper förtjena ocksä att anmär- 
kas, neml. det ärliga ombytet af skalet, och form äg an att 
äterfä förlorade klor och fotter. 

Den ärstiden dä en större tillgäng pä födämnen gif- 
ves för Hummern säsom i Augusti, danar sig smäningom 
en ny hud under det yttre skalet, hviiket bör ombytas. 
Nägra dagar förut ügger han helt stilla och liksom afmat- 
tad. Skorpan eller skalet kännes nu vid pätryckningen 
efter^ifvande. Hummern böijar bli orolig, fötterne böjas 
och gnida hvarandra, än tumlar han pä ryggen, än vän- 
der han sig äter, kröker stjerten och igen uträcker ho- 
3Bom, spröten darra, och han bemödar sig att genom 
sträckningar spränga den huden som förenar bä'en med 
stjerten. Efter en kort stunds hvila , synes han skjuta krop. 
pen tilib-.ka, hvarigenom alla hufvudets delar lossas. Nu 
utdiager han äfven klorna, ehuru det är knappt begripligt 
huru en sädan köttmassa kan äterföras genom trängseln 
af sä mänga leder. Men utan tvifvel vidgas deras förenin- 
gar och köttet blir löst som ett slemmigt ämne. Omsider 
da detta skett, uppreses hufVudet och kroppen, och ef- 



HUMMER. 



5i 



ter nigra krökningar af stjerten, lossnar äfven denna, och 
Hummern lemnar sitt gamla harnesk. Alk händer inom 
en tid af 6-8 timmar. Det tomma skalet som äter tiil- 
sluter sig, synes nu sä fuilkomligt helt , att hvarken fötter, 
spröt eller tili och med de minsta delar derpä saknas! 

Den nya huden är naturligtvis ganska mjuk och hinn- 
aktig i början, och djuret sä svagt att fötterne icke bära 
detsamma; men inom fä dagar härdnar den nya bekläd- 
ningen och Hummern äterfär sin förra styrka. Emedlertid 
söker han tjenliga gömställen, i följe af egen natursdrift, 
för att der fredad, icke befara alt obarmhertigt uppoffras 
äfven af sina egna förtärande slägtingar, som äro i mindre 
försvarslöst tillständ än han sjelf. 

Hvar g*äng detta ombyte timar (hvilket likväl honan 
icke skall undergä det äret hon lägger eggen) , synes Hum- 
mern Iia vunnit i storleken, da man jemför honom ny- 
klädd mot den tomma skorpan. Tilltagandet sker säiedes 
icke hastigt, och man har gissat att Hummern ernär en 
älder af 12- 16 är. 

Det bor ocksä icke Fortigas, att Hummern (hvilken dess 
öfriga samslägtingar i skick och natur likna) fär under 
dmbytet af sin härdhanae yta, tillika en ny rnage, som 
tillvexer bredvid den f Örra 9 och hvilken i dess stalle blir 
första födan som den nya skall smälta. Rcesel trodde att 
de tvenne stenar (allmänt men oriktigt Kräjtögon kallade) 
som finnas hos kräftorna vid sidan af magen, af denna 
nya föda danades. Vissheten häraf och deras ändamäi ä- 
terstär ännu all utrona. Säkert är att Hummern äfven ä- 
ger sädana, ehuru af lösare sammansättning än hos van- 
liga kräftor , ocij torde som hos dessa genom munnen 
framkoinma. 

Det andra märkliga i Hummerns och dess likars na- 
tur är, att om endera klon elier foten förloras e Her siym- 
pas , den samma ätervexer inom en viss tid. Hastigh tea 
torde dock bero af ärsfidens värmegrad, af födans egen- 
skap och sottet hurn delen glitt förlorad. Snarast sker det 
otn t. e. klon afgäit vid den andra leden. Man ser da 
efter 2-3 dagar, vid ändan af den stympade delen , en upp« 
höjning omklädd med en rödaktig hinna: snart utvexer 
en spets som efter band förlänges, sä att den efter etü 
par veckor liknar en utsväild köubit, hvilken mer och mer 



5a 



HUMMER. 



tilltager, tills, vid forloppet af en lika läng tic! , den ora- 
gifvande hinnan brister och klon utkommer, i början Il- 
ten och mjuk, inen inom 4*5 dagar härdnar, och stun- 
dom iika stor som den förra vinner äfven snart dess förmäga. 

Askdunder säges i synnerhet förfära Hummern, och 
hvilken derföre skall vid starka knallar deraf kasta klorna 
ifrän sig. Pennant berättar det äfven kunna hända vid 
kanoners lossande, och att Engelska krigsskepp stnndom 
bruka ett skämiande satt att hota Hummerbätar, nenal. 
att om sUepparen icke föryttrar god Hummer tili dem, 
sä saluter a de honom (salute him). När Hummern förlo- 
rat klorna , är redan dess värde mycket ringare. 

Hummerfisket är icke af liten vigt pä de trakter der 
det med fördel kan idkas. Troligen sker det mest i liaf- 
vet kring England och särdeles vid Skottlands Ostia kuster. 
Frän Zirkzee i Holland har man lange utrustat sä kaliade 
Hum inei hukare, eiler ett slags sumpar med häl för bafs- 
vattnets in- och utlöpande, pä de stallen der Hummern 
förvaras. Med sädana fartyg liaiva ärligen blifvit nära Sven- 
ska och Norrska stränderne, fiskade mer an 600000 st. tili 
föryttrande sä väl i Brabant som hemma. I Syerige har 
man ocksä nägon gäng tankt pä denna handelsgrell, men 
hvilket lär stadnat vid längsten af sä rnycken som inom 
landet förbrukas *). 

I England anses den större Hummern i allmänhet hast 
frän medlet af Okt. tili början af Maj. De smärre bällas 
för lika goda heia sommaren. Fyra och en half tum länga 
frän ändan af hufvudet tili slütet af bäien fä namn af 
lagom (Sizeable). Under detta matt, äro de der ansed- 
de säsom blott hälften sä stora. Hummern väljes för bür- 
det som den är tung i jemförelse mot sin storiek, och ef- 
ter härdheten af skaiet, som icke bör ge efter vid lindrig 
tryckning. Vigten är 1-4 marker, ehuru nägon gäng de 
funnits som vägt 10. Man anser dem för särdeles goda 
som äro besatte med snäckor; (Lepades) och andra skal- 
kräk. Han-Humrar äro bättre an honorna när deras egg 
finnas stora och bruna, ty honan är gemenligen da mager 

*) Är 1757 utsattes af Sv. riegeringen fyia särskilta premier för inraltnin- 
gen af Hummerhukare tili befordran af Hummer-export med mhem- 
ska fartyg, af hvilka premier, det första 6000 dr. Smt. ulbeultes tili 
ea Capt. d'Orchimonc. 



HUMMER. 



55 



«ch vattenafctig. Kloköttet är vanligen lösare, smakligar« 
pch som det säges lättsmältare an det af stjerten. 

Hafsgrunden der Hammer bäst trifves är bland berg 
©ch klippor, äfven som pä botten af klappersten. Hvarest 
gyttja, 1er och sand finnes, ses han säilan; men der hau 
mest häller sig, kan han ofta fäs i mängd om sondersku- 
ren fisk. kastas pä stallet, som han vanligen besöker föro 
«olgängenj och ligger länge qvar i vattenbrynet, da han 
kan tagas med täng eller häf. Efter solens uppgäng lönar 
icke mödan alt söka honom. Om sommaren gär han all- 
tid närmare landet pä 6-10 famn. djup, men om vifitern 
längre ut pä 16-18 och deröfver. 

1 Norra England sker fängsten mestadels med ett slags 
fälla som göres af qvistar, nästan i form af en rättfälla af 
stäluäd. Den fäs ras med täg och nedsänkes, och stallet 
utmärkes med ett flöte. Detta fiske förrättas om nätterne, 
ty om dagen duger det icke, icke ens i mörkret om haf- 
vet nägon gang blanker, hvilket härleder sig frän de ly- 
sande kräk som da och da visa sig pä hafsytan. 

I vär Vestra Skärgärd, äfven somiNorrige, förekom- 
mer ett annat sädant redskap kalladt Hummertina. Det 
är ett slags mjärde af 2 alm längd och 1 alns bredd och 
höjd, gjord som en half cyiinder. Botten är fiat ^ pä hvil- 
ken tvä haifrunda bägar sättas samt 3 spjälar efter Jäng- 
den lagde, och deröfver ett nät med öppning vid bäda än- 
darne som pä en mjärde. Ett par stenar läggas pä bot- 
ten, hvarigenom tinan nedsjunker sedan man bundit ett 
täg vid henne och ett flöte tili recken hvar hon blifvit ut- 
satt. Inuti banges en död fisk elier fiskräk säsom lockbit 
för Hummern ; hvilken da han inkommit icke firmer väg;en 
äter ut. Fängade Humrar kunna tjudras vid stranden rne- 
deist ett om nägondera klon bundit groft snöre, för att 
gä der tilis man ärnar nyttja dem. {Urin. Vestg. Resa s. 
192. m. %). 

Hummern fortäres dels färsk pä* de orter der han fän- 
gas, dels biir han efter föregäende kokning i saltadt vat- 
ten i träkärl inpackad, för att under den kallare tiden 
kunna tili afiagsnare orter sändas och föryttras. 

Detta mntämne anses i allmänhet säsom smakligt, och 
thuru det icke kan prisas säsom det helsosammaste, är 



HU MM ER. 



väl ifrän ctt mfUtligt njutande Ingen olägenhet att befara, 
©m varan är irisk och god, och dielen icke förbjuder 
dess nyttjande. 

Tab. — • Hg. i. föreställer en Hummer, J sä stor 
som vanligt. — 2. en Hane sedd pä undra sidan — • med 
födslovärtorna (*) vid nedersta leden af sista fofparet. 

3, Hanens inre köndelar — aa. testiklar — b b. sä-> 

deskärlen — c c. väitorna , der säden uttränger. — 4« en 
vidöppen Hona, med sina värtor (") vid basen af det an- 
dra i'otparet. — 5. aa eggstockarne — bb kanaierne me- 
delst hvilka eggen nedföras tili cc. öppningarne. — d. ett 
redan uthängande egg* 




O.Sva r&L, Je /. 



n:o 3o. 
TAGELMASKEN. 

GORDIUS aqvaticus. Onda bettet. Pä F. Jouhima* 
to. Pä Fr. Dragonneau des ruisseaux , CLanterelle. Pä 
E. Hairworm. Pä T. Fadenwurm , Zwirnwurm, Nerven* 
wurm, Wasserkalb. Pä D, Vandt armen , bruun Traad- 
orm. Pä R. Wodenik. 

Kröppen är tjock som ett tagel eller grof träd, 
tili färgen blek, brun eller svartaktig, och 
klufven i bakre ändan. 

Linn. Syst. Nat. ed. Gm ei. i, 6. p. 5og2. n. i. Gl. 6. Vekmes. Ord. 
I. Intestina. — Faun. Svec. n. 2068- — Syst. nat. ed. 6. p. 71. — Gottl. 
res. s. 982. — Cwier Tab!, eltm. p. 65S- — Ott. fr. Müller Verm. Hist. 
1. 2. Helminth. p. 5u. (Gordius Seta). — Göze Naturgesehicht. der Ein gew. 
wurm. s. 124. — DeGeer Mein, des Ins. 2. p. 554—557- t. 1 4. f. 12. i3. 
14. — Roesel Belust. 1. 2. VIII. p. 65. — Pallas Russ. Reise 1. 5. g. — 
ejusd. N. Nordisch. Beytr. je, s. 160. -~Lepechiiis Reis. x. 4 2 - — Spielman 
diss. de Anim. nociy. Alsat. p. 55« 

INJ 

1 ^är den forskandes blickar genornlöpa den skapade na- 
turen, hvilken beandransvärd ätskillnad möter dem ick® 
öfverallt i förmerne af de lifvade föremälen frän Ja t teil 
tili de för bloita ögat osynliga ; hvilken olikhet i deras 
sammansf ittning fr an den konstigaste tili det enklaste i or- 
ganisationen och det iiksom nödvändigaste för varelsens 
bestand ! Detta sednare bevittna maskkräken och ibland 
dem Tagelmasken, hvilken, äfven hörande tili de inhem- 
ska alstren, förtienar att tili sitr slägtes märkvärdigheter, 
redigare an man kanske hittills gjort, kännas och för- 
klaras. 

Det hufvudmärke , som v. Linne 1 tillegnade detsarr.ma, 
en trädlih, enkel , jemtjock och sliib krepp , hämtades frän 
den allmäima arten , hvilken, ehuru litet sällsynt och re- 
dan under loppet af flera ärhondraden anmärkt af Natur- 
forskare, ännti synes af de sednaste ofullkomligt bestämd 
och beskrifven. 

Sextio är tillbaka, da sjelte upplagan af Systema na- 
türas framträdde, finnavi, att dess odödlige författare jem- 
te berörde karakter bifogat den af ccen tväklufven mun ochi 
korisontela trubbiga käftar)>. 

Orsaken tili uteslutande af detta sednare kännemärke 



5?. TAGELMASKEN. 

i de af samraa verk följande editioner, kan icke lält upp- 
gifvas, om icke , att detsamma säsom orikligt befunnit, 
icke borde ä nyo upprepas. 

Likväl som förklaring Ii irä utebiifvit, har man ocksä 
saknat en afgörande detalj om Tagelroaskens verkliga för- 
hällande, och dessntom icke deraf ägt annat an irriga 
©Her ofuükomliga afbilder. 

Detta kräk är bekant öfver heia Europa, befintligt pä 
morasiga stallen , i bäckar, afven källor och mest der ler- 
botten finnes, i hviiken , efter Linnes u Stryck , masken lef- 
ver som i sitt naturliga element. Hans trinda , som en gröfre 
eller finare träd jeomtjocka kropp , förekornmer af olika 
längd, fr an qvarterets i 1 ! 1 alnens. Den främre änn'an icke 
mer utvidgad än den öfriga' kroppen , siutas trubbig , med 
en iör nakna ögat omärklig rund munöppning, xmm som, 
da masken lorkar , nästan i trekant liopds ages. Den an- 
dra ändan elier stjerten är ytterst klufven i tvenne trubbi- 
ga delar, hvilka liksom döljas inom den krökning, som 
stjerten tili nägon del hopruüad formerar *). Denna af 
JDeGeer Forst anmärkta egenskap hos masken att vara kluf- 
ven i stiert ändan , har sedermera icke undfallit G'Jze och 
Muller, lika litet som det bor numcra nagon särdeles upp- 
märksam granskare , och sannolikt finnes i detta föi hai lan- 
de gründen tili den fordom föregifna aklufna murinen, 
och de horisontela trubbiga käftarne, som i sjelfva verket 
icke finnas, ty da masken simrnar, framskjuter alllid den 
förstnämda. 

Maskens yta är härd **) och nästan hornaktig; tili 
färgen hvit , gulbrun eller svart, sä fraint icke desse sär- 
skilta nyanser utmärka olikhet i arten. Da färgen är ljus 
eller blekare synes alltid ändarne svarta. Midtigenom he- 
ia kroppen tyckes en dunklare linle löpa , hviiken tvifvels- 
utan är tarmkanalen. Det är troligt, att Tagelmasken är 
ett ibland de djuren, som föda lefvande ungar. Gö'ze, 
som uppoffrade sä utomordentlig moda för kännedomen 
af maskkräken, upptäckte äfven hos sädane, som han an- 
säg hörande tili detta slägte, med beväpnade ögon en o- 

") Detta har gifVit Pallas anledning i dess diss. de infestis viventibus 
etc. p. ioi att tili Gordii slägtkarakter föra: Cauda uncinulo ter- 
minata, 

*») »Durus est adeo ut yix pede conteri possit». Aldrevand. de Inseet. 
p. 720. C. X. (Bonon. i63g)- 



TAGELMASKEN. 



35 



ändlig mängd smä egglika kroppar. Men snart fann han, 
att de ätsküdes i lika rnänga maskursgar som lägo i snäck. 
form jemte hvarannan i modrens lif. Om vi med füllt 
förtroende antaga Gözes uppgift, finnes väl intet djur i 
naturell af större förmaga alt föröka sag, da hari säger, 
att en sadan mask af 6 tums längd hyser 06000 ungar! 
Vi lemna detta i sitt värde , men förrnoda dock verklig- 
heten af maskens förrnerings-sätt sn arare an den sägen, att 
tagelmaske.il, fördelad i oändii^t mänga stycken, skulle 
frän hvarje- bit frambringa en riy, som tili vanlig längd 
ulvexer. Säkert en ibland dikterne, som icke sällan van- 
stäik de sanna begreppen om naturens alster. 

Maskens lörelser i vattnet äro ovanligt liflige. .An 
slingrar han sig med häftighet och kröker sig pä mäng- 
fal digt sätt ; an knyter büii sig eller hopvecklas som en 
trädhärfva-, och visar ett oupphörligt bemödande att äter 
intranga i den -iermassa som vanligen gömmer honom. Dess 
bestämmelse är ocksä märkvärdig, alt medelst de gängar 
hviika han gor i lerbädden, vattnet genom dessa omsider 
söker utlopp, och det efter ntseende svaga djuret blir sä- 
ledes första upphofvet tili de källor, som pä sädana stal- 
len förekomma. 

Men det synes, ocksä aga natur af Intestinal-kräk. De 
Gaer opptäckte det, dä han, för att se den inre byggna- 
den hos en larv af Sjösländorna (Phryganeae), som af na- 
tu; ren äro vfitten insekter, öppnade en sädan, hvars kropp 
hei och hallen nppfylldes af ett hopveckladt tarmlikt knip- 
pe. Ehr» tu han icke var i stand, att utveckla dessa ovan- 
liga kärl , ansäg han dem för fiämrnande delar, sä mycket 
mer, som larvens egentfäga inelfvor künde urskiijas. Hän- 
dclsevis bltf han sedan varse i det yattenfat, hvari de näm- 
de larverne, inom sina svepen liggande, förvarades , en 5 
qv arters läng Tagelm ask simmande i vattnet, och hvilken, 
vid nogare undersökning befans ha utkom mit frän ett 
numera tomt skal af en larv, och säiedes börjat sitt lif in- 
om dess kropp, smäningom pä dess bekostnad tilltogit, 
och Bhdef detta skonat de för larvens lif väsendligaste de- 
lar tills den tiden dä han, liksom sieklar nr fjällvirigars 
larver, uttränger i det eiement som han bebor, troligen, 
mera fulikomnad. Det synes icke orimligt, att larven i 
vattnet med fpdan npphämtat nägot i dess första älder 
af dessa inhyses krakeil, som, efter den i naturell allmänt 
feekanta ordaingen för jemvigtens bibehällande, omsider 



54 



TA GELMASKEIT. 



blir dens baue, som hyser detsamma *). Gdze berattat 
sig äfven sett tagelmaskar hos grodor, och Müller hos f le- 
re fiskar, hvarjemte Pallas tiilogger, alt masken inborrar 
sig i deras gälar, hvaraf ftskarne dö. Ocksä i Tyskland, 
der masken frän längre tider fätt namn at Wasserkalb , 
skall denna benämning härröra deraf, att man trott kalf- 
var sluka lionom med drycken, hvareJter de efter band 
aftyna. Dylikt skall, enligt Pallas (N. Nord. Beytr.), ha 
händt 1777 iängs efter Obfloden, der hästar och boskap 
oförmodligen stupat, ocli befnnnos invert.es behäftade med 
Tagelmaskar (Haarwiirmer) som de med vattnet insörplat, 
och hvilka, sedan de genomborrat magen, inträngt i lefren 
och lungan. Vi böra icke bestrida dessa uppgifter, och 
tillika icke förbigä en annan af mycken ryktbarhet, det 
kanske blott pä inbillningen fotade tillmälet, som i somli- 
ga iandskap göres djuret, att genom styng orsaka ful- 
siag eller en i nngerändarne och nära naglarne upp kom- 
men bögst pinsam värk och päföijande bnlning (Panaiitium, 
paronychia). Härpä grumdar sig det välkända namn et Ort- 
da bettet, som man derföre iiilagt masken. Man har lik- 
väl i sednare tider trott dessa beskyllcingar ogrundade, och 
tillskrifvit blott den hastigt omvexlande kylan eller vär- 
man, för hvilken händerne varit utsatte, den verkliga or- 
saken. Men da i synnerhet sädane personer, som nödgas 
ofta vata händerne, säsom fiskare och tvätterskor, iona 
ett dylikt missöde , torde icke med lulikomlig säkerhet 
ännu kunna afgöras, huruvida Tagelmasken är alldeles o- 
skyldig. Spielman har dessntom genom sina nyare upp- 
gifter icke betagit oss alla tviiVelsraäi **}. 

*) Att larver, som vänta deras förvandling under vatfenytan, aro f6r sä- 
dana kräk utsatte, är säledes miudre underligt; men att fullkomnade 
»kal-insekter , hvilka bade som larver och utvecklade bebo det torra , 
kunna herbergera dem, mä icke ]ika lält förklaras. Svartz har sett 
en lionom af Herr Schönherr benaget meddelad Gordius, ej obk den 
vanliga , men nagot mörkare och 6 tum läng, hvüken blifvif tagen 1 
en lefvande Carabus latus ! Kanske har det händt, att den eher sin 
natur glnpske skalbaggen slukat nägon sadan, emedan Göze omtalar 
att Tagelmaskar blifyit efter regnstormar funne hoptals strödde pä 
jorden, 

**) Vid handelser af denna smärtande krämpa, af hvad oreak den mähär- 
komma, torde följande medel genast i början knnna användas. Ett 
nyvurpit egg öppnas och hvitan skiljes frän gulan , hvartill blanda« 
ett par knifsuddar salt, som, för att väl smälta, med en trädpiune 
omröres. Detta liniment bredes pä linneskaf som svepos oro det siu- 
ka fiugret, hvilket sedan löst fÖrbindes. Under de följande 2:ne dyg- 
non vidröres icke förbindningen , da man efter den tiden finner bul- 



TAGELMASKE N. 



Utom den allmänna Tagelmasken anfor von Linne 
i sin Fauna en annan art eller Gordius argillaceus , sora 
skall vara den förstnämde alldeles lik , men nägot storre, 
nästan gulaktig hei och ballen, afven som i begge ändar- 
ne. Enligt sin natur vistas han ocksä i leran, hvilken han, 
efter Zdnnds ord , genomtränger som fisken vaitnet; blir 
derföre lätt synlig när lergropar upptagas, tili hvilka , me- 
delst de minor han gör , källsprängen iedas liksom genoui 
den förras ätgärd. 

Goze och Müller beskrilva flere arter sä kailade tage!- 
maskar, hviika skola Finnas dels utom, dels inom djurens 
kroppar säsom verkliga Intestinal kräk. Desse sistnämde 
hafva af somlige blifvit hänförde tili ett annat slägte , Ual» 
ladt Filaria , bvars arter tyckas obetydligt ski'ja sig i for- 
men Iran tagelmasken, och einlast välja en olika vistelse- 
ort inom djurens hud elier, som är sÜllsammare, i deras in- 
elfvor. Hit har man velat räkna den af v. LimiS benäm- 
de Gordius medinensis , om hvilken, för fräridskapen med 
den vi nyss beskrifvil, nägot mä i korthet tilläggas. Det 
var Romarnes IJracunculus , som för allmän hallen i Per- 
sien kallades derföre Persarnm , och Medinensis säsom 
funnen vid Medina i Arabien. Nästan otalige skriftställare 
all t iirän Aviceyinas , AEginetas och Galeni tid hafva skrif- 
vit om honom, likvä] äga vi än i dag intet fullkomligt be- 
grepp om sjelfva djuret *}. Sloanes , Kämpfers , Fermins, 
Ijößers , Bancrofts , Bayons m. fl. uppgifter äro alla i det- 
ta hänseende otillräcklige , undantagande om veikningarne 
pä menniskokroppen. Medinensiska trädrnasken finnes tro- 
ligt icke i Europa; han hör tili de heta luftstreke», egen 
för Arabien, Persien, Egypten, Etiopien och i synnerhet 
Gvineiska kusten, mest i trakten af de Engelska och Hol- 

naden mögen och varet utflyter, hvarefrer s?ret en par dagar ansas 
endast med rosenponiada eller dylikt for ati läka det. 

*) Ingen gültig or.sak synes ännu att sküja deuna mask fran Gordierne. 
A. Modeer, sä mycket fortjent af mask-kräkens historia, trodda sig 
ha skäl enligt Kämpfers berättelse , (som likväl denne berömde resan- 
de icke sjelf haft lülfälle att som ogonvittne bestyrka, neml.att niaskens 
Imfvud är försett med en fin harig snabpl) , att Fora djuret tili sagtet 
Furia , som med en sädan bland maskkräken utmärktes. (Vett. Akad. 
Handl. 1795. s. l53- följ.). Men som bade gründen tili detu hänfö- 
rande, och tili sjelfva Füria slägtet är osäker, sä mä den gamla Ve- 
na medinensis tills vidare förblifva en Gordius , i hvilken mening vi 
«ryrkas ocksä fran den beskrilning och teckning I)r Grundler lemnat p* 
**» sawßja i Commerc. Litt. Norimb. An. 1740. Hebd. 42. p. 32g, 



56 



TA ÖEL MASKEN. 



ländska kuslbesluningarne i Afrika , der sä'rdeles Negrer 
och nagon gang Europeer, som länge vistats ibland dem, 
äro af honom hemsÖkte. Man har ocksä icke salian upp- 
tackt honom hos de oiyckiige, som slafhandejn flyttat tili 
de Europeiska koionierna, dit han medföijt dem. 

Masken liknar en fm fiol «sträng och innastlar sig un- 
der huden i tela cellulosa och emelJan musklerne pä alla 
hara stallen. Mest träffas han vid de inre delarne ilrän 
knäet tili fölterne , i Jjumsken, pä ryggen, halsen och ar-< 
marne och nägon gang i scrotum. Ligger han nära ytaa 
af kroppen, kan han kännas med fingrarne ; men oiti han 
inirängt djupare, märkes han dubbelt mer genom pinan 
som uppväckes i den icke utan svärighet rörda lemmen. 
Mängfaldige äro meningarne om upphofvet tili detta rys- 
värda onda ; men af alla synes den sannolikast, att kräket 
i förstone oändiigen fint och knappt märkbart, antingen i 
vattnet eller i stoftet, räkar nägot blottadt stalle af krop- 
pen, der det intränger och smäningom under förloppet af 
mänader och äfven är vinner en längd af ända tili sex al- 
nar! Om masken dör inom sitt boställe, retar han som en 
främmande kropp, och uppväcker efter heia sin längd var- 
flytning. Men merendels, sedan han en obesrämd tid 
vistats under huden, söker han sjelf sin utgäng: en bulnad 
visar sig, midti hvilken en bläsa biidas, som ändtei. brister, 
och masken utkommer jemte den utsipprande vätskan. 
För alt du befria sig frän den besvärliga gasten , bruka 
Negrerne att klyfva en träpinne tili hallten, i klafvan af 
hvilken den utträngde maskändan häftas, och masken ut> 
vindas tills motständ märkes. 3 tum ungefär medfölja 
hvarje gäng. Morgon och afton förnyas detta upprullan- 
de, tili dess masken hei och hallen medföijt, ehuru mä- 
nader stundom fordras tili förrättande häraf, Skulle han 
olyckligtvis under detta afslitas, blifva fistulösa sär ofta 
föijden, och kallbrand kanske vällar förltist af lemmen 
och äfven lifvet. Löfler, en iäkare som sjelf besökt 
maskens stamort, berättar likväl, att deita uidragande gär 
myeket lättare hos somliga och ulan särdeles pläga, hvii- 
ket dock beror af personernes olika tillstand och retlighet, 
det angripna stallet och af maskens längd. Stundom ät- 
följes värken af en stark feber. Alla invertes medel säsom 
vau Swiete?is mercurial-mixtur , aloe, svafvel, kamfert med 
fl. ha befnnnits overksainma , att i lörtid utdrifva masken. 
tSäkraste förvarings-sättet för Europäer pä ^frikanska kuster- 



TAGELMASKEN, 3j 

ne, är iakttagande af den hufvudregeln, att hälla fötterna 
rena, aldrig gä barfota eJler sofva alldeles oklädd, och 
aliud nyttja skinnstrumpor. 

Det är eil särdeles lycka för Nordens invänare, att ic- 
ke röna samma ilJgrepp frän ett djur söm kommer det 
Afrikanska sä nära, frän Tagelmasken. Märkvärdig är emed- 
lertid fr. Hoffmaiu berätteise, huru han 1688 vid Horn- 
bausiska helsovattnen funnit ibland de närvarande sjnka 
nägra tiggare , sora iindade 5—6 tums länga trädlika raask- 
kräk ur deras vador. En annan af en Henipel är mycket 
senare, meddelt af "Pallas, orn en Ire qvarters läng s§ 
kailad Gordius . som en person i NeuBrandeaburg uttagit 
ofvanpä fotbladet. Gmelin nämner äfven en sjükdom, som 
i Ukraine kallas Wolosez, hvilken beskriives iik ett tagel 
eller här under huden, hvarifrän det utruilas pä halm- ei- 
ler säfsträn. 

Tab. — Fig. i. Tagelinasken i nat. storlek efter nat. 
— Fig. 2. en iarv af en sjöslända,i hvilken den hopveck- 
lade masken belinner sig ; efter DeGeer. — Fig. 3. en af- 
ikuren del af raaskens kropp, förstorad. — Fig. l\. 5. huf- 
vudändan. — Fig. 6. stjerten — begge äfven mycket iör- 
itorade. 



\ 
/ 



3J. 



I 



3i. 

VANLIG BJÖRN. 

URSUS A rctos. Pä F. Karhu. Nalli. ö/ito. O/itouien. 
Kondjo. VFanliapoika. Isoliullainen. Pä Fr. Ours, 
Pä E. Bear. Pä It. Orso. Pä T. Mr. Pä R. Med* 
wediza. Pä Poisk. Niedzwiedz. Pä Norrsk. 
Barns (Hanen), Bings (Honan). 

Kröppen är tili fargen merendels morkbrun el- 
Jer svart, med kort hals och stubbig svans. 
Utöronen äro rundade, uppstäende och kor- 
ta. Nosen tver och trynlik. 

Linn. Syst, nat. ed. Gmel. i. i. p. 100. — Faun. Su. n. 19. Cl. Z. 
Mammalu. Ord. 3. Ferse. — Pietz. Faun. Su. p. 24. — Thunb. Svensk. 
djur. s. 20. — Diss. de Urso. praes Roberg. 1702. Ups. — Aldrovand. 
Quidr. digit. p. 117. — 2? «/f. Hist. nat. 8- P- 248. t. 31. 32. — Schreb. 
Säugth. 5. s. 502. t. 139—140. — Pennant. Qvadr. p. 190. — Arct. Zool. 
1. p. 61. — ■ Cuvier. Tabl. eiern, p. ixr. (piantigrades). — Menag du Mus. 
fl'H. nat. 1. p. 178. tab. (2. p. 144.) — Fischerstr. Ekon. dict. 2. s. 43. — 
Kriinitz ÖEc. Encycl. 3. s. 41S. — Diderot Encycl. yqI. 24. p. 194. — 
Pallas Reis. 2. s. ig. — Lepech. Reis. 1. s. 19. — Georgi Reis. 1. s. 
i35. — Stellers Kamschatk. s. n5. — Kerguel. Tremareh Reis, in Alg. 
H. d. R. vol. 21. s. 55' Raczynski Hist. nat. Pol. p. 228. — Leems 
Lappm. beskr. suppl. s. 64. — Orphal Jägerschule. 1. s. 15S. — - Gadd 
oecon. beskr. öfv. Satakund. s. 63. — Nordholm Jerntlands djurfänge. diss. 
Ups. 1749' — Hillerströms Westmanl. Björn och Vargfänge. disp. Ups. 
1750. — Fjellströms berättelse om Lapparnas Björnfänge. ij55. 



kalla klimmten af Jordklotet sakna Afrikas Lejon 
och Hyäner, och Indiernas Tigrar och Panterdjur, sä gaf 
nat uren dem Björnen, säsom främst bland rofdjuren i 
Korden. 

Und er na um ei af Björn förstä vi det slägte af stört 
fyrfotade djur, som i käkarne äga 6 fraratänder, men i 
den nedre stär andra paret af dessa nägot mer inätböjdt 
an de öfriga. En stark kägelformig bete pä hvar sida, 
samt nästintill bak efter denna , flera smä tander genom 
ett tomt mellanrum skilde frän de egentliga oxeltänderna, 
af hvilka de främre äro nägot spetsiga, men de bakre 
med platt, knölig krona. Kröppen är tjock med kort 
svans, och under gäendet stödes nästan heia fotbladet pä 
jorden, och alla fötterna eller tassarna ha 5 tär utan frän- 
skild tumme, nästan lika stora, beväpnäde med hvassa, 
länga, härda och krökta klor. Tungan är mjuk och slät # 



TANLIG BJÖRN. 



och magen af mättlig rymd, samt tarmkanalen mest jemn- 
tjock ända igenom, utan blindtarm. Njurarne äro samman- 
satte af flera särskilta lober 3 och hanens penis innehäiler 
ett stört i S form krökt ben. 

Dessa allmänna känneiecken tillkomma de arter af 
Björnslägtet som verkligen ntgöra det: Den hvita eller 
Halsbjörneiij den svarta Amerikanska och vär inhemska 
Björn. Författare af Djursystemer hafva emedlertid nog 
irikostigt iiilagt flera djur samma slägtnamn, men hvilket 
de vid ett sorgfälligare betraktande af deras natur och 
förhällande icke synas förtjena *). 

Sä sakra som de anförda kännemarken befmnas, sä 
brydsamma äro likväl arterne att pä vettenskapliet satt väl 
bestämma, fastän skillnaden dem emellan vid första ögon- 
kastet liksom erbjuder sig. Frän den sistnamde eller den 

*) Utom de namde hafva Sjuppen , Järfven , Gräfsvinet samt Viverr& 
mellivora , nasua , narica, caudivolvola och Ichneumon L. blifvit 
hitförde. Alla utgöra vissefßgen en naturlig familj; men som distinkta 
slägtmärken böra sökas , sä komma fiere af de uppräknade att lorme- 
ra särskilta djurslägter, liksom de nu anförda egeniliga Bjömarte* 
deras eget. 

Det är ej otroligt, ehura det icke kan med säkerhet pästäs, att 
under gemensamt namn af detta längst kända slag, ^erkligen «peci- 
fikt ätskilda kunna Zinnas , hvartill likväl skillnad i storlek, lärg ach 
äfven lefnadssättet ger anledning att förmoda. Bland vara inhemska 
gifvas sa väl Bruna sä kailade Slagbjörnar (för deras rofgirighet, 
att, som det heter, slä den större boskapen), som Myrbjörnar eller 
MyrliLSsar , i följe af deras vistelseort pä kärrtrakter , hvilka i somliga 
landskap fä namn af Myror. Dessa sednare Björnar äro svarta , mindre 
tili vexten och af fredligare lynne, Jefva af bär, grönsaker , äfven myror 
och häning der nagondera finnes. Nägre ha trott att ätskillnaden emel- 
lan dessa beror bloft af älclern, hvilket, hvad färgen angar, strider 
mot den säkrare erfarenhet man äger, att Bruna Björnens ungar äf- 
ven frän början äro brnna. Stora svarta Björnar sägas ocksä bebo 
«de skogar i Finland, och ntom dem andra sä kallade RingbjÖrnar 
af utmärkt storlek , och ändtligen sinärre roda. Man har ock nagon 
gang sett hvita Björnar , (som icke böra förblandas med Hafsbjörnen) » 
men hvilka torde ö'Yerlupit frän Ryska sidan , der de enl igt flera upp- 
gifter, liksom i Polen , icke äro sällsynta. Sädan lär den varit som i 
K, Carl Xl:s tid blef skjuten i Sverige , och finnes malad pä en vid 
K. Lustslottet Droltningholm förvarad tafla« Ocksä pä Island förekom- 
mer en annan, kanske, afart , spväcklig tili färgen. Framtida forsk- 
ningar fa afdömma , huruvida nagon af dessa äro tili arten sküde. 
Det gifves knappt nagot djurslag af de allmännare kända , hvarcra 
Auktorer i Vettenskapen varit sä skiljaktige i berättelserna som ora 
Björnens. I Menag. du Mus. d'Hist. nat. i. p. 180. bevbes detta ; mera 
att Myrbjörnen kallas der Ours des Fourmis , och Finska, Ringbjöi> 
»en auses för en ung brun Björn, är «äkcrt lörliastadt. 



YANLIG BJÖRN. 



gamia verldens LandtbjSrn, utmärker Polar- eller Hafs- 
björnen sig sä väl genom sin oföränderiiga hvita färg sora 
längre hufvud och utsträcktare hals, och den svarta i A- 
merika genom smalare nos, längre öron, ochraka, svarta 
och skinande här; men de ha likväl alJa tili sednare tider 
varit misskände och förblandade med den verldsbekantaste 
af dem, hvilken nu är ämnet för den historUka teckning , 
sora vi härjemte Jemna. 

Detta djurets fysionomi ä'r ntmärkt, Hufvudet är läng- 
lagdt och bredt baktili; pannan platt och framät sluttande, 
der den kägelformiga och nästan som ett svintryne trub- 
biga nosen börjar. Ögonen, som äro mycket sma, betäcka? 
af de pä sned öppnade ögoniocken. Öionen, korta och 
rundade, stä upprätt. Den öfre käken är längre än den 
undre, hvars läpp har 18 sroä uddar. Ordningen af tän- 
derna är som vi nyss anfört den. De äro 36 tili antuet , 
och formen af oxehänderna yisar mycken likhet med menni- 
skans och de djurslags som förtära sä väl frukter som köttoch 
andra bland ade födämnen. Den korta halsen förenas med 
en tjock kropp , kullrig pä ryg^en, men nägöt sä nktare 
öfver 'skuldrorna. Sex spenar sitta under buken, 4 främst 
vid bogarne och de 6fr iga i Ijurnskarne. Svansen är blott 
4 — 5 tum läng, Benen ha lika höjd vid fyrUent ställriing. 
Tärna stä parallelt med hvar andra , och de svarta klorna 
äro längre pä de främre än bakfötternas. 

Häret som betäcker kroppen äfven som det vid bul- 
let, är mjukt , yfvigt och ofta skinande. Pä nosen är det 
korta st , men i synnerhet mycket langt omkring strupen, 
pä buken och bakpä lären. Färgen deraf är i allmänhet 
brun och svart, men nuanserne äro likvä! talrika frän brunt 
tili gulare, rodare, svartare, och frän svart tiil grä , spräck- 
lig och ändtligen aüdeles hvit. Lika sküjaktig befinnes ock 
storJeken frän 2 — 4 alnar i längden samt höjden ungefär 
5 qvarter. De främre tassarne kunna Ii ä IIa 9 — 10 tum, 
ocli de bakre en half aln att räkna frän hälen tiil ändan 
af klorna. 

Europas och Asiens skogbevexta, bergaktiga och öde 
trakter äro dessa Björnars hemvist. Likväl finnas de svar- 
ta *) knappt utom de kallare länderne af dessa verldsdc- 

*) Allde'es skild fran den egeiitliga Svarta Björnen, som blott är Ame- 
rika* mvänare. Hans hufvud och oron äro läogpe, och kreppen be- 



/ 4 2 



VANL1G BJÖRN 



lar, men den bruna arten är sä mycket mer allmän, som 
den ocksä träfFas i Sveitz, Frankrike, Savojske Alperne, 
Apenninerna, Pyreneerne, Böhmen, Polen, Ungern, Grek- 
land, Paiestina, Persien och Kina *). Gamla Historien 
säger väl att Romrarne fordom hämtade Björnar frän Ka- 
ledonien; de äro dock redan frän urminnes tider saknade 
i stora Britannien, och höra nu knappt vidare tili Tysklands 
Fauna, men sä mycket säkrare tili den Svenska, som de 
icke äro sällsamma i Rikets norra Provinser, Jemtland, 
Lappmarkerne och Österbotten. 

De ämnen som tjena Björnarne tili föda äro äfven sä 
olika, som de sjelfva äro det i färgen. Den bruna är me- 
stadels köttfrätande. Hästar, boskap och rädjur blifva ofta 
hans rof, och kallas derföre pä somliga orter Slagtare. 
Gernenligen suger han först ur blöden, och hvad han icke 
genast lörrnär att fortära af det rifria , nedgräfves pä säkert 
stalle, helst i kärr, för att sä mycket lättare kunna ren- 
tvätta det, när aptiten leder honorn tillbaka tili visthuset. 
Emedlertid försmär han icke ätbara saker ur vextriket. I 
Sveitz plundras ofta Kastanie- träden af honom, och beröf- 
vad sin naturliga frihet, kan han tili större delen näras 
med frukter. Men det är vär svarta Björn som ger före- 
trädet ät vexterna, bland hvilka Angelikan är en läcker- 
bit. Derjemte förtär han al'a slags vilda bär, jmogen säd 
samt biad och späda qvistar. Pä Hsk afbiter han endast 
hufvudet. Sällan söker han annan köttföda. Getingar och 
bi, älvensom myror falla honom särdeles i smaken, de 
förre för häningen, och de sednare för deras syra, hvar- 
^öre sädana samhällen ofta bli oifer för hans lystnad; och 
när dessa, för att hämnas, anfalla honom, rullar han sig 
som ett klot tillsammans, dä hans länghäriga pels afhäller 
dem. Det är ock märkligt att man aldrig funnit nägon o- 
hyra pä Björnen. Under drickandet sörpla Björnarne Hkt 
svinen, och likna dem vid annat tillfälle, utan att lyfta 
benet som hundarne. 

Björnens vapen äro hans framtassar eller ramarne, 
med hvilka han slär liksom kalten, eller ock med dem 

täckt med sträfvare, svartare och mer akinande har, undantagande 
o. gulbi*una fläckar öfver ögonen. Han är mästerligen tecknad och be- 
skrifven i Menagerie du Mus. Nat. d'Hist. Nat. a. p. 144. 
•)Kanske ocksä längst upp i N. Amerika , omkring Hudsons bay. Hearne 
säger att vid 70 gr. polhöjd finnes en berghöjd sora kallas efter dem 
Grizzle bear Hill. 



VANLIG BJÖRN. 



43 



famntar sin ovä'n. Sällan betjenar han sig af tänderna 
der striden, anfingen för deras mindre styrka, eller för 
sin ömtäüghet om nosen. Menniskor anfallas icke gerna af 
honom om han icke retas, men han visar sig ocksä da sä 
mycket oförskiäcktare. Likväl blir ett slag pä hutvudefc 
snart hans bane. 

Oaktadt icke hastig utan lunsande i loppet, gär han 
med lätthet pä bakfötterna som en tväbent varelse, och 
med lika skicklighet klättrar han uppfor trädstammar och 
brädbranter, men mäste alltid gä baklänges utföre ned i- 
gen säsom en katt, fastän ganska rädd om bakdelen. Ett 
djupt vatten hindrar icke heller hans kosa, helst han sim« 
mar behändigt, men sträckan bör icke vara alltför läng. 

Fotspären efter Björnen likna mycket en barfbta men- 
ttiskas, likväl kunna marken efter klorna skönjas, äfven 
som skilinad emellan hane och hona ; efter den förre är 
sparet rundt och kullrigt, men efter den sednare jemt pä 
sidorna och flatt inunder. 

Heia sommaren är han beständigt i rörelse pä de trak- 
ter der han vistas och der han icke saknar föda. Under 
eilt detta lägger han pä hüllet och ökar utomordentligt 
fettman, tilJs vintern nalkas, da han efter sin natur gär 
bort, ej att sofva , utan att söka en oafbruten hvila i sitt 
för den orsaken tillredda hide eller bo i en bergsrefva, 
en groUa, i 5 — 6 qvarters djupa häligheter gräfne i jor- 
den eller händeisevis funne under nägon sten, eller lin- 
der rötterna af kulfblästa Iräd. De störr© björnarne ligga 
dock ofta under bar himmel, stundom alldeles öfversnöa- 
de. Men alla hafva lika vana att bädda under sig med 
granris, löfqvistar och mossa. Uppklifvande i träden, af« 
bryta de med vighet sädana qvistar som synas dem tjenli« 
ga, och hvilka nedfallne de sedan bopsamla, och bära i 
Damnen, gäende pä a lötter tili lägerstället. Pä lika säte 
sammanföres ocksä mossan (Björnmossan, Pofytrichum 
commune L,), och nu läggas först qvistarne i rundel T lika 
bögt pä alla sidor och sedan mossan ofvanpä, att bäddeii 
omsider liknar ett kälfat, och med samma materialler tili- 
spärras ocksä de öppningar som leda tili det valda hvilo- 
rummet, sä framt bädden icke tillredes pä öppet Ställe, 
da Björnen säges ligga pä brätt. Men innan han lägger 
sig, som sker omkring början af November, dröjer han 



44 



VANLIG BJÖRN. 



jemte hidet Ulis larmarne äro uttömde, da han soker kä- 
da ur rnyrstackar, hvilken tillika med barreri, tuggad och 
nedsväljd, Iiksom en stopp fastnar i tarmändan, och der 
härdnad fastsitter sä länge hans fastetid varar, eller tili 
slutet af April man ad. Under ailt detta njuter han ingen 
föda, utan tärande pä sitt förut samlade hall, ligger orör- 
lig, men utan att vara beröfvad känslan so tri andra under 
vintern sluinrande djur. Sknlle han älVen nödgas, att. skrämd 
eller jagad, lemna sin fristad, söker han snart en annan 
för att der albida den bättre arstiden ; det är ernedlertid 
tili ett slags tidsfördrif, som han suger siaa ramar *). Kan- 
ske torde detta sysslosättande befordra det ombyte af hu- 
den under fötterna som timar mellan Jul och Mattsmessan. 
Sälan faller da lös ifrän foten och synes bevext ini liksom 
med värtor, och skinnet under fötterna liknar en kräftas 
som nyss släppt skalet. Det är derföre icke und erligt orn 
han dä är mycket ömfotad och blöder genast vid minsta 
lopp eller gäende. 

Ändtligen uppgängen af sitt vinterläger, har han nö- 
dlgt att genast befria sig frän de tuggade stoppar som 
förut nämdes. Myror tjena honom nu tü{ ett rensningsme- 
del, äfven som Missne-roten (Calla palustris L.). Möj'igt- 
vis närfis han ocksä deraf medan betet är magert. För att 
fä det iinga löfvet af Aspar och andra träd uppklättrar 
han i dem, och äter för öfrigt under heia sommareu gräs 
Och vissa vexter säsom Angelika (Angelica sylvestris), 
Mjölhgräset (Epilob. augustifol. L,), fjäUtisteln (Sonchus 
alpinus L.) m. 11. Sädda äkrar med hafre och korn visa 
stundom spär efter honom , der han uppryckt sädesständen, 
och af hvilka han, enljgt beräitelse, med andra ra men ai'stry- 
ker de mognade körnen, Heia hosten fijmer han ocksä 
ymnig tillgäng pä flerä bärsiag i skogarne. Men om hans 
Organisation gör honom skicklig att sä nära sig, sä intyga 
hans betar och kior om förmägart att blanda denna föda 
med animaliska ämnen, om tiilfäliet skulle gynna hans 
roflynne att bemästra sig dem. 

Fastän, jemförelsevis med kroppsmassan, Björnens 
ögon äro ganska smä och öronen korta, äger han icke- 

•) Huruvida han deraf hänitar nagon näring, som mänge pästä, torde 
ännu fordra bekräftelse. Man säger emedlertid att tassarne svälla om 
vintern, och att de, liksom körtelfulla , hysa en mjolkaktig saft, som 
uttränger frän undre sidan, am den säras. Hundar ses äfven stundom 
di sina fötter. 



V ÄXL1 G BJÖRN. 



45 



dessmindre dessa sinnen i mvcken fuükomüghet, och oak- 
tadt den tjoeka pelsen som n äs t a n vanskapar honom , är 
hans kansei ganska god. ÄlVen lukten är förträfflig, och 
kanske i Wogte grad än hos nägot annat djur, i Ii je af 
en mera vidgad yta af derma hos honom konstigt danade 
organ *). Han har köttiga lär och armar, pä iika sätt som 
en menniska , kort halben som tillskapar en del af fotbla- 
det ; 5 tär sittande midt emot hälen pä bakiötterna och 
knotorna i de f'rämre äro aiia lika , ehurü tummen icke är 
särskik, utan det tjockaste fingret är utal pä detta slags 
hand, ej inät som pä värt siägte. Tat na äro derjemte 
korta och tätt skuna pä aila fotterna. Han siär häfligt med 
ramen som menniskan med knytnäfven ; men allt detta för- 
liknande förestälier Björnen blott mer oformlig, och ger 
honom icke nägot företräde för andra djur. 

Björnen är af naturen trampen och vildL Hans lefnads- 
satt är ensligt och dystert, och könen , som lefva i engifte , 
nalkas endast ander brunsttiden , som börjar ungefär 
yid 5 ärs älder, vanligt mot siulet af Augusti eil er som 
man säger, vid Bartholome! tid, och fortfar under den 
följande mänaden. Parningen varar länge för hvar gang, 
med mvcken lifaktighet och h vi lande ö^on blick tili skif- 
tes. Man har sett harten begärligt bada sig efierät. Ro- 
nan gär 6—7 mänader drägtig , och yngl.ir under vinterti- 
den i sitt hide och fär ofta 3 ungar, men stuadom z eller 
blott i. Helt ensam i det gömsle hon valt sig och tilla- 
gat pä de äflägsaaste trakter, värdar hon der sin afvel, som 
dir hennes främsta spenar under 3 mänader, da modern sj eil , 
sä väl som under heia sitt vinterläger, icke njuter nägon Ho- 
da, och äger ändä 4 finger tjockt späck öfver heia ryggen. 
Det bor likväl icke nekas att hon slukar efterbörden se- 
dan hon ynglat , hvilket förmodligen gaf smledning tili 
den bekanta sagan i forntiden, att B|örnhonan franVlodde 
oformliga köttmassor, och gaf dem deras skapnad med eis«: 
slekande. TVertom synas ungarne väckrare än de äldre i 
följe af deras korta och skinande här. De äro blinda i for- 

*) I den anatomi af Björnens näsa som Steph. Lorenzini gifvit i'Ephem. 
Germ. Ann. 9 — 10 (t68o) p. 409, beskrifver lian: 4 rader ligg^nde pla- 
ner af lameller, som äro ärskilde fran hvarandra genom 3 perpendi- 
kulära , hvarmedelst mer än 50 melianrum form er as , och eora säledes 
tillsaromanslagde en stor rymd, hvarä fiera luktpartiklar kunna verka . 
än hos de djur, hyilkas inre näsyta är af enklare samm.ansältning, 

I 



46 « VANLIG BJÖRN. 

sta mänaden, och ungefär 8 tum längs i början, Jjusbru- 
na med en hvit ring omkring halsen. Denna ring förlora 
de sedan smäningom efter andra äret; och ganska fä be- 
häila nägot tecken deraf vid tilltagande älder. De födas 
utan tänder samt släppa de första efter 12 mänaders för« 
iopp. Heia sommaren följa de nu sin moder och ligga äf- 
ven i hennes hide den andra vintern och kanske den tre- 
dje, skyddade af" henne med en omsorg, som ofta kostar 
hennes eget Iii. Vaniigen ynglar hon icke 2:ne vintrar efter 
hvarandra, men i stdant fall äro begge kullarne henne 
följa ktiga. Und er denna barndomstiden ätnöja de sig väl 
med vegetabilier, men bli > äiminstone det. biuna slaget, 
köttätare efter det tredje äret. Emedlertid kunna Björnar 
födas endast med bröd, hvarom de i Paris gjorde anmärk- 
pingar intyga, hvilka äfven förvissa ein den höga älder 
som Björnen kan uppnä, da en af de nu lefvande är 5o 
är g am mal. Han vexer säkert tili det 2o:de äret, och man 
iiar exempel att Björnhonan ynglat ännu i det 3o:de, e- 
huru hon med ären aldrig fär mer an en unge. 

Honorna äro myeket yiidare och farligare när de yng- 
lat än hanarne, fr an hvilka de alldeles skilja sig efter 
parningen eller da de blifvit ungstinna, och det synes 
som de äfven frukta för dem, emedan de söka enrum tili 
sä kernet för fostren, hvilka hanarne sägas genast uppfräta 
om dessa strax efter födseln komraa öfver dem. Det är 
ock märkvärdigt, alt om honan händelsevis skrämes ur hi- 
det innan ungarne äro löude, fostret i ögonblicket kastas , 
mer eller mindre fullgangit *), och att säledes aldrig nä- 
gon björnhona blifvit skjutcn med ungar i Jifvet; ehuru 
man fordom föregifvit motsatsen. 

Björnen har ett .mumlande Iäte, och hvilket starkare 
kailas brumma. Stundom gnisslar han ocksä med tänder- 
na, särdeles om han är ond eller retad, hvartill han är 
lätt fallen, och blir da ganska vild. Ibiand tycks hans ela- 
ka lynne härleda sig endast frän nycker, och detta röjer 
sig ofta da han förlorat sin naturliga frihet- Han tämes 
utan myeken svarighet, och biir temiigen foglig; men man 
bör ickedess mindre med grannlagenhet förfara med ho- 
Bom i synnerüet icke sla honom pä nosen, eller vid- 

*) Bet säges oek att hon oppäter dem. Ma liända nägon gang, liksom 
kattan sina. 

**) Det är derföre Galenus s'iget : Ursum vero qoamvis olini roansu«- 
feceiis, uoa tarnen perpetuo liabitu talem possidcbi*. 



VANLIG BJÖRN. 



47 



röra vissa ömtäiiga delar. Ingenting är för öfrigt allmännare 
bekam, an möjiigheten att lära Björnen dansa, gestikuie- 
la, lyda takten af musik, i synnerhet säckpipan, ofta bru- 
kad af Björnledare och sädane som tili allmänt äskädand® 
kringföra ovanliga dj urslag. Man har sett Björnar inöfvade 
vid vindspel för npphämtande af vatten ur brunnar, att 
bära säckar, vedbördor, siä pä trumma, stä bakpä slädan, 
m. m. I Polen , Laihauen och Ryssland ha dessa öfningar 
frän urminnes tider varit kände. Äfven redan hos Romrar« 
ne var Björnen bland de yanliga föremälen vid deras djur- 
fäktningar, och icke sällan elt grymt redskap att pä all- 
man teater sönderslita en dörnd brottsling. Men för att 
täma Björnen med säkerhet, bör han i ungdomen tillvänas 
och beständigt tyglas. Äldre fängad är han nästan oböjlig, 
och mister icke sin obändighet. i ödemarken djerf och o- 
förfärad. gär han icke frän den Straten han tagit, äfven 
vid äsynen af menniskor. Men han hejdar sig, som man 
säger, vid Jjudet af en pipa, da han liksom nndrande upp- 
reser sig pä bakfötlerna, och det är i det ögonbiicket 
som man försöker att fälla honom. Likväl om han endast 
säras, löper skytten sä mycket större fara, helst Björnen 
rasande rusar pä honom och med ett mördande famntag 
hämnas forfasten af sitt lif. 

Sä val för egenskapen att vara ett ödande rofdjur, 
som för hushällsnyttan efter döden, har Björnen bfifvit 
fridlös dötnd pä bebodda orter. I Sverige *), Island, Nor- 
rige, Polen, Sibirien , Tartariet betjenar man sig af sär- 
skilta Björnfängen, antingen att skjuta honom pä stallet, 
eiler genom drefskall , eller med Iurbössor ; han fangas ocfc- 
sä i fällor samt med jagtlappar och nät, som äro för sä- 
dant ändiroäi bundne; ehuru han ofta visar en ntmarkt 
slughet att «ndgä den fara som hotar honom. Och da Islän- 
dar^n och Lappen rnöter Björnen liksom i envig **), och 
dödar honom genom ett knifstyng eller med spjutet, sä 
bruka Finnar och Kamtschadaler att lägga ett af plankor 
sammansatt 4kantigt giller i Björnens väg. Pä detta, full- 
satt med hvassa hullingar, betäckte med halm och löf, 
fastnar Björnen med ramarne , utan förmäga att kunita 
befria sig ***). I Sibirien, der biafvel pä somliga orter 

*) fyggn- 25 Kap. 6 §. utfS.ster 4 Dal. S:mt. i belöning Foär hrar» 

utom skal'gang, fäHd Björn, och för en Björnunge 1 Daler. 

•*) Atfgem. Hist. d. Reis. Vol. ai. S. 115. PI. B. 

***) Oadd Satacund. freskr, *■ 65. ßg. 



48 VANLIG BJÖRN. 

mycket skötes, och sädana stockar, som tä'ggas temligen 
bögt upp i träden, ofta af Björnen ofredas., bruka invä- 
narne alt öfver bistocken fastgöra eit snöre, vid hvüket 
de hänga en läng träklots, aiideies midt öfver stallet der 
Ejörnen ärnar uppklättra. Klotsen som hindrar honorn i 
sitl företag, gör honom ond da han slänger densamma pä 
sidan, men hviiken under svängningen slär Björnen i huf- 
vudet eiler i sidorna. Denna äter derigenom dubbelt upp- 
retad, siär klotsen ännu starkare med ramen, men fär ett 
häidare slag lilibaka. Delta förnyas flera ganger, tills Björ- 
nen ändtligen utmattas eller af ett dräpsJag nedlundar. 
Tartarerne ha andra lika fintliga satt, men nedslä tiliika 
rundt omkring trädet spetsiga palar, pä hviika den obud- 
na gasten i fallet ofelbart fär sitt banesär *). 

Det minst farliga sättet bland Björnfängen säges vara , 
alt dervid använda brännvin med hänirig. Bedraget af sma- 
ken, röjer icke djuret den rusande tiliblarmingen, utan 
omsider väiplägadt förlorar styrkan att Frais a sig eller att 
göra ett fruktansvärdt motständ. I Karelen nedgräfves äf- 
ven en skurad kopparkittel, i hviiken brännvin gjutes ; 
när Björnen kommer och ser sin biid i den blanka holten, 
nppväcker det hans förundran , och han häller slutligen likören 
tili godo. Häraf yr och lustig, tumlar han sig pä ryggen, 
och midt i giädjen fär kulan af skytten som försätligt vänr 
tat honom. 

Björnjagter ha i Europa biifvit vanllgen räknade tili 
dem af hogsta rangen, sä att i Tyskland t. e. der vissa 
personer haft förläning pä den sä kallade Hohe Jagd, äro. 
Björnjagter derifrän undantagne **). Dessa slags fangen ä- 
ro ocksä pä flera stallen af jordklotet med stora och vidskep- 
liga högtidligheter firade, säsom af Amerikaner, Kamtscha- 
daler och af vära Lappar, hviika anse Björnen för ett he- 
J igt djur och kalla honom Guds Hund , emedan de tro att 
han äger styrka för 10 och förständ för ja ***). Af akt« 

*) Lepechin Russ. Reis. i. 118. T. 6. 

**) Den gamla Familien von Riedesel i Hessen ägde en utom Orden tTig 
räftighe* tili Björnjagt. Innan Konung Carl XII började sitt langa 
krig, anställdes Björnjagt i Kongsörstrakten , da ingen tilläts att bru- 
ka skjutgeva'r. Flera Björnar fängades lefvande, och dessa förordna- 
des ga med kaflar i gapet, pä 2 ben tili Kongsör. 

**•) Björnen är ocksa i Vapenkonsten en symbol af Försigu'gheten , frän 
häm^de anledningar af dess lefuadasätt» 



VANL1G BJÖRN. 



49 



ning, eller af rädsla för hans besök nämna de honom al- 
drig vid sitt rätta namn, utan Moedda Aigia , Gamla 
mannen i sin pels, äfven Berggabben , Bergfarfar, Berg- 
groda, m. m. En fördom lika den öfver Iiela den mindre 
odlade verlden, att icke gerna säga namnet af ett fruk-» 
tadt ondt. 

Sedan Björnen är fälld, begagnar man sig af skinnet 
och af vissa kroppens clelar. Det förra, som är bäst vinter- 
tiden, beredes och brnkas tili pelsar, muffar , munderin- 
gar, soldatmadrasser , fotsäckar m. m. Ifrän Polen och 
B}^ssland koinmer den största mängden i handeln, fast oli- 
ka i värde, efter storlek och härets beskaftenhet. De hvita 
skinnen, som äro mest Ryska, ha längt och ganska mjukt 
Iiär. De svarta äro stundom mycket stora och ända tili 4 
alnar länga. Af hansklnnen gÖras pelsar och husarmössor , 
och af honornas, som äro mjukare, muiiar och pelsbräm- 
Grä komma ocksä frän Polen. De äro smä, och hären 
blandade af svarta och silfverhvita. Ändtligen förekomma 
bruna eller rödakiiga, men dessa äga mindre värde. Ett 
vackert brunt Björnskinn betalas hos oss med i5 — 16 R:d» 
R. G. , och ett svart med 10 — 12. 

Romerska soldater betäckte sig och sina sköldar och 
hjelmar med Björnsjdnn, för att synas förfärligare i stri- 
den *). Äfven Sarmalerne buro Björnhudar för samma än- 
damäl; och det synes som Mars och Bellonas folk än i 
dag icke förlorat smaken iör littgon del af sädan prydnad, 

Björnköttet anses pä mänga Ställen som iäckerhet. I 
Ryssland, Polen och LiHand ätes det alhnänt. Sveitsare, 
Einnar och Lappar äro icke heiler föraktare af denna ko- 
sten. Pä nägra orter väljes sleken af ung Björn, skjuten i 
Oktober, da den är fetast och smakar sot som svinköit^ 
men anses härdsmält och ger en mindre god föda. Björn- 
hufvud och tassar äro en nrgammal rätt pä förnäma bord, 
Det förra tiilredes som svinhufvudet, och kokas helt med 
kryddor, vin och ättika. De sednare skällas och renputsas, 
och förvaras dels saltade eller rökte; eller kokas de genast 
i vatten, och sjudas sedan i en säs gjord med brynt smör 
af spadet och vin, jemte lök, citron, socker och kryddor # 
Besynnerlig var den gamla inbillningen , att Björnens hjerna 
skulle vara giftig, hvarföre man alitid förr uppbrände den. Re- 

•) Ut truculentiores in bostium «onspecin apparerent. Ahx. ob A- 
lexand. 1. 2. 16, 



5o VANLlG BJÖRN". 

dm i Romarnes tid brändes hufvudet af de Björn ar sota 
biifvit dödade vid de allmänna skädespelen *). 

Ister fäs stundom tili ansenlig mängd af Björnen, ehu- 
ru det icke användes som det af den svarta i Amerika, 
hsilket kokadt och renadt blir flytande som oija, utan smak 
och lukt, och brukas i stallet för smör i hushället Det 
Europeiska, som är blott en apteksvara, ar gräaktigt, 
klibbigt och luktar icke väl. Förr brukadcs det mycket säsom 
rordelande och upnmjukande , t„ e. vid örspräng, giktplägor, 
xyggvärk och särnader. Likasä var gallen, torkad och i pul- 
ver med vatten, ett gammalt berömt husmedel för hysteri , 
fallandesot, kikhosta, gu'sjuka och utvertes i kräftan, frät- 
sär, tandvärk, ögonsjukor m. m. Hos Finska ailmogen skall 
bruket icke an vara urmodigt bade för folk och fänad. Se- 
norna nytija Lapparne, liksom dem af Renen, tili en del 
af deras brukliga söm. Sä göra äfven Kamtschadalerne, och 
desse, utom gagnet af allt det ätliga, betjena sig af hu« 
den tili bädd, mössa, vantar, halsband pä slädhundarne, 
och sälor ät dem att icke slinta pä isen, och skulderbladen 
ge dem ä innen tili liar för höslättern, samt tarmarne be- 
täckning för ansigtet mot värsolen. Det är ock dessa hin- 
nors genomskinlighet som föranleda Kossackerna alt i stal- 
let för fönsterrutor draga fördel af dem. 

Björnen synes säledes vara af lika sä vidsträckt nytta, 
som han är namnkunnig bland antalet af de vilda djuren. 

Tab. — Figuren, som föreställer en utvuxen brun 
Björn, är en trogen kopia af Marschalls förträifliga teck- 
ning i Menag. du Mus. nat. d'Hist. nat., ehuru här efter 
formatet proportione^ad. i. en af framtassarne. 2. en af 
de bakre. 

. ■ * 

•) Plin. Hist. nat. lib. ia. c. 27. 

*') Du Vrati Hist. de Louisiäne. a. p. 87« 



02. 




n:o 32. 



SIDENSVAMS. 

AMPELIS Garrulus. Snötuppa. Pä F. Rö'to. Pä Fr. 
Jaseur de Boheme. Pä E. Bohemian- Waxen- Chatterer. 
Pä T. Seidenschwantz , Zinzirelle, Wipstertz, Schneevogel, 
Schneelesohke, ('Böhm. Brkoslaw). It. Becco Frisone, 
Uccello de Nuovo Mondo, 

Är gräbrun med svart haka och rödaktig tofs i 
nacken. De inre vingpennorna äro hvarde- 
ra med en röd styf spets i ändan försedda, 
Stjertjjädrarne äro svarta och ytterst i än- 
darne gula, 

Linn. Syst. nat. ed. Gmcl i. 2. p. 838- — Cl. 2. Ates. Ord. 6. Pas- 
seres. — EJusd. Faun. St. ed. 1. u. 179. — Ed. 2. p. «8. (Lanius Garrulus). 
— Retz. Faun. Svec. n. 208. (Ampelis). — Aldrovand. Orn. 1. p. 796. 
(Garrulus Bohemicus). — Frisch, av. t. 3a. f. 1. — Act. Angl. 15 1165. 
t. x. f. 9. — Briss. Orn. x. p. a5o. (Bombycilla bohemica). — Buff. Av. 3. 
p. 429. t. 26. — Pcnnant. Brie. Zool. 1. p. 3i4. t. 48- Arct. Zool. 2. p. 
546. — Latkam Ind. x. p. 363- — Catesby Carol. 1. t. 46. (Ampelis gar- 
rulus jfi). 



F\stän naturen i anseende tili brokighet och lysande 
fjädrar tilldelat i allmänhet Indiernes fäglar företrädet 
för dem som bebo de teropererade luftstreken samt polar- 
regionerne, sä finnes likväl en och annan ibland de sed- 
nare som, prydd med en grannare yta, fäster den bland 
tusentals naturalster irrande blicken. I Ampelis - slägtet, 
sä utmärkt skönt genom den Guianska Pompadoran, ge- 
nom Cotinga och Averano frän Brasilien samt Qvereira 
och Qvirapanga frän Cayenne, alla arter af de mest för- 
bländande färger, äger ocksä, Afrika undantagen, den 
gamla verlden gemensamt med den nya ? vär bekanta Si- 
densvans. Slägtmärket bestär i en rak kullrig näbh y 
hvars b'fre käk är Utet längre, nägot böjd och pä begge 
sidor urnupen. Näsborrarne äro der j ernte tackte med styf' 
va här, och tungan hvass, broskaktig och tväklufven. 
Länge syntes man liksom oviss om fägelns plats bland de 
naturliga ordningarne. Kanske grundade sig denna villfa- 
relse i det gamla tillnamnet (Garrula) af Skatan, Ällonskri- 
kan eller Bläkräkan. Man forde Sidensvansen tillika med 
cn högröd slägting frän Södra Amerika (Ampelis carnifex), 
tili Yarfäglarne (Lanius); men vid betraktande af Trasterne 



34 



SlbENS VANS. 



(Turdi) ä ena, och Domherrarne (Loxiee) ä andra sidan 
har Sidensvansens alagte, Iiksom dessa, nu intagit sitt rät! 
ta rum ibland Tättingarne. 

Sidensvansen, litet större an en vanlig Lärka, är emek 
lan 7 och 8 tarn i längden. Den raka och kullriga näbben 
är svart tillika med de styfva hären vid basen under hvil- 
ka näsborrarne döljas. Hufvudets fjädrar äro rödbruna och 
de i nacken nägot längre, och kunna som en tofs uppre- 
sas. Ögonringen lyser märkligen röd, och hakan är svart 
äfvensom en bred strimma löpande frän mungiporna ofvan- 
för ögonen inot nacken. Halsen rödgrä och iikasä ryggen, 
hvilken dock är blekare mot gumpen, pä samma satt som 
bröslet och undre delen, men hvari en ljus rodnad blan- 
dar sig. Vingfjädrarne äro svarta, ehuru alla, utom den 
första och I7:de, derjemte nägot brokiga, nemL sä, att a 
tili 4 och io tili 16 utmärkas med en hvit fläck, oeh 5—9 
med en gul. Den lyrde har ryggens färg. De inre (secun- 
dariaD) n — 16 deremot, äro gräakiiga med hvit yttre kant 
vid ändarne 9 som dessutom sluta sig med en hinnaktig, 
lysande röd spets. Latham pästär likväl att de rödfärgade 
utskotten stundom äro gula, och att han i det Ställe sett 
dylika röda spetsar i ändarne pä stjertfjädrarne. Dessa 
sistnämde äro tillika med vingarnes täckfyädrar svarta. 
Likväl ha de 12 stjertpennorna en rödlett stjelk, alla lika 
länga samt citrongula mot ändan. Ändtligen är under- 
gumpen rostfärgad samt fötter och tär svarta. 

Sädan är vär Europeiskä Sidensvans. I Norra Amerika 
finnes han ocksä (Ampelis garrulus ß. Linn.), ifrän Ka- 
nada ända ned tili Mexiko, i hvilket sistnämde land han 
kailas Coqvantototl , och der Ferncuidez säger honom lefva 
i de bergaktiga trakterne. I slutet af Mars skail han flock- 
tals synas omkring New- York, fortplantar sig i Maj och 
Juni, och Hyttar söderät i November. Denna anses icke 
specifikt skild frän den al.männa, fastän litet mindre-i 
storleken och gultfärgad pä «ndra delen af kroppen, man 
nägot gult pä vingarne. Eduards teckning (Gleanings of 
Birds %. 2^2.) g^r denna ätskillnad väl tillkänna. Märkvär- 
diga artförändringar förekomma ocksä i Europa. Har i 
Norden har man anmärkt en nästan gulhvit med ljusbrurs 
nyans ; et fenomen äfven icke obekant bland Skatornas 
och Tättingarnes familj, hvartill orsaken kanske bör sökas 
hos lödan eiler vissa lokala omständigheter. 



SIDENSVANS. 



35 



Böhmen har varit den Europeiska trakt, der man 
Frän aldsta tider trott Sidensvansen äga sitt tillhäll, och 
derifrän han tidtals gör sina utflyttningar tili Södra Europa, 
Tyska orterna, Norra England och Skandinavien. Kring 
Petersburg, Moskow och andra stallen i Ryssland är 
vintertiden ingen fägel allmännare; men parningstiden 
beger han sig tili Arktiska cirkeln. I Sibirien är han lik- 
väl sällsynt, ehuru Bell under sina resor sctt honom kring 
Tobolsk i December. Pä somliga orter alldeles okänd , 
hafva under de vidskepligare äldrarne, da talrika svärmar 
af sädana fäglar oförmodligen visade sig, de samma blif- 
vit ansedde säsom hotande spädomsmärken för en annal- 
kande pestsrnitta. Italienska tideböckerne, som bevarat 
minnet af den jordbäfning och vattenflöde som timade 
kring Ferrara 1671, anmärka äfven ankomsten af en myc» 
kennet Sidensvansar , hvaraf alimänheten oklokt förutsäg 
en härfande farsot. Men sjelfva Aldrovanä som lefde just 
i det skumma tidehvarfvet , anför som ett skäl mot samma 
fördom, att lika talrika skaror visade sig i Bologna vid 
Kejsar Carl 5:tes kröning, utan att nägon smittsam kräm- 
pa sedermera inträfTade. Ocksä i552, da dylika fäglar 
samlade sig i nejderne af Mayntz och Bingen tili den 
anängd att snön deraf förmörkades, ansags det af hopen 
för ett underverk, och man utgaf flera biider pä fägeln 
utan namn, som af ett okändt slag. 

Det är otvifvelaktigt att Sidensvansarne flytta under 
sommarmänaderne tili vissa nordligare trakter, t. ex. som 
Frisch pästär, tili Tartariet, och att de der söka ihäliga 
klippor tili nästen för deras tillkommande afloda. Rätt 
säkra uppgifter sakna vi likväl ännu om detta förhällande. 
Det är emedlertid om vintrarne som de visa sig skocktals 
pä mänga Ställen i Europa äfven som hos oss. Bär af 
rönn, enbuskar, nypon m. fl. äro da deras begä'rliga 
föda, bland hvilken torkade drufvor ocksä räknas, som 
gifvit Ursprung ät namnet- Ampelis. Andra trädfrukter, 
äplen , mandlar, tallkottfrön sägas dessutom tjena dem 
den blidare delen af äret säsom närande ämnen. 

De äro säüskapslika fäglar, hvilka aldrig finnas en- 
samma, och man tillägger att de af naturen visa hvar- 
andra en särdetes vänlighet, i det de dela födan icke 
endast makarne utan hanar och honor äfven sinsemei- 
lan. Men deras fysionomi förräder brist pä den liflighet 



36 



SSDENSVANS» 



och qvickhet sa utmärkt hos mänga andra af fägelskaran ; 
kanske torde ock tilimälet af dumhet kunna med skäl till- 
egnas dem. De synas ofta sä obekymrade om de försätliga 
snaror som redan fängat nägra af svärmen, eller om det 
skottet som nyss gjort ett antal liflösa, att de i ögon- 
blicket infinna sig pä samma stalle, der nya faror vänta 
dem. De lata under allt detta höra ett qvitter, nästan 
ljudande: Ziziri, hvaraf de kanske pä vissa stallen bära 
namn af Zinzirelle. 

De äro lätt fingade och bli snart tama. I bur födns 
de med bar och frukter. Korn och frön förtäras icke sä 
gerna, och kött mottages blott i högsta nödfall. Men det 
är icke sängstämman som skulle ge dem anspräk pä den- 
na omvärdnad: endast det verkligen vackra utseendet som 
naturen tyckes gifvit dem tili skadeständ för deras mindre 
lifaktighet. 

Sidensvansen har blifvit räknad bland läckerheterne 
pä bordet, och har af somliga, mä hända, ej alldeles 
billigt, fätt företräde framför Trasten, som utgjorde ett 
af de utvalda faten för storätare bland Romrarne *). 

Tab. föreställer fägeln bälften sä stor som x naturen, 

•) Inter aves Turdus, si qul n»e jadice cwtet 
Inter quadrupedes, gloria prima lepus. 

Martial. 

"Nil melius Turdo ...... 

Hör ah 



n:o 33. 



GRÖN TRÄDGRODA. 

RA NA ar bore a. HassleJ rö. Pä Fr. Raine Verle. PI 
T. Gemeine — Grüne Laubfrosch, 

Kröppen är slät, men pä undre sidan smäknot- 
trig. Framfötternes tar äro fria, de bakres 
halfJyckte; men alla plana och rundade i än- 
darhe. 

Linn. Syst. nat. cd. Gmel. r. 3. p. io54- — - Faun. Sv. p. 180. Cl. 
5. Amphibia. Ord. 1. Reptilia. — Retz. Faun. Sr. p. ag6. — La Cepede 
Hist. nat. des Ampbib. Bechst. Ubersetz. 2. p. 597. t. 32. f. 2. — 
d' Aiibenton Eneycl. Meth. — Schneid. Hist. Araph. Fase. 1. p. i53 — Blu- 
menb. Handb. der N. G. $. 2fl6. — Sturms. Deutschi. Faun. 3 Abtheil. 1. h. 
— Schrift, der Beil. Ges. Nat. fr. g. Z94. n. 6. — Reese!, hist. Ran. p. 37» 
t. 9— it. — Laurent. Amphib. 27. £cc — Hermann obs. Zool. p. 253« 



n - 

A-Je i naturen skiljaktigaste djur likna ofta hvarandra i 
lefnadssättet. Draken, Legvanen, Basilisken bebo skogar- 
ne, och välja deras bostälJen i träden, einellan hvilka, 
iilven längt ätskilda, den vingade ödlan svingar sig med 
fägelns hastighet; Grodorna, som närma sig tili fiskarne i 
mer än ett afseende, kunna ocksä visfas med dem i sam- 
ma dement, under det att somiige af dem tidtals dölja 
sig i skogens toppar. Tvertom gifvas Legioner af fäglar, 
som vingiöse bebo de vida hafven, och genom dykande 
mäta djupet af de rymder, vid hviikas yta de äro i följe 
af daning och egenskaper liksom fjättrade. 

Vid beskrifningen af den ätliga Grodan (N:o i5.) an- 
märktes slägtets delning i Hera familjer, hvaribland de sä 
kailade Trädgrodorna äfven utgöra sin, under namn af 
CalamücB eller Hylce. Frän egentliga Grodor och Paddor 
skilja de sig med slät kropp, stundom brokig af lysande 
färger, och myeket afsmalnande vid lären. Deras bakben 
äro ganska länga och alla tarne med rundade, platta än- 
dar (naglar) försedda. Det är med lillhjelp af dessa och 
den klibbiga vätska de utsila, som djuret , sökande den 
fristad som naturen bestämt för detsamma, nppklättrar tili 
toppen af de högsta träd, och fästad under de gröna löf- 
ven njuter der en svalkande skugga mot solens heta strä- 



34 



G RON TRÄD6R0DA. 



lar, särdeles emelian vändkretsarne , hvarest de äesle af 

familjen gifvas. 

Den gröna Trädgrodan är den enda arten, som vär 
verldsdel (Brittiske öarne undantagne) äger, likväl icke en- 
samt, ty Catesby anför henne säsom inföding i Amerika, och 
Meriana bland Surinams natur-alster. Kanske firmes honock« 
sä i Afrika. Hon är säledes af de fätaliga djuren med vidsträck« 
tare rättigheter att bebo jordklotet. Istorleken gerhonvida ef- 
ter de öfriga Europeiska alimänna, och hinner aldrig tili den af 
en sädan 5-ärs gammal groda. Hufvudet är kort, af lika bredd 
med kroppen, framtill endast litet smalare, med rundade 
kinder och utstäende ögon, som äro svarta med guldgul 
stjerna. Kröppen har nästan en trekantig form , ofvanpä 
kullrig och inander Katare. Pä framfötterne, som äro kor- 
ta , hnnas blott 4 t^r> men 5 pä de bakre, som äga en 
ovanlig längd. Färgen utmärker ocksä denna Trädgroda 
frän andra af sitt slägte. Ofvanpä synes hon lifligt grön, 
och pä undra sidan blekgul med smä hvita knottror. Ha- 
nens strupe , som kan mycket utvidgas, är deremot brun- 
aktig, äfven som fotterne inunder hos begge könen. Pä 
hvardera sidan löper öfver ögat och framdelen ända tili 
buken och bakfötterna en svartbrun eller violet rand , om- 
kring hvilken den för öfrigt gröna färgen stöter i höggult, 
eller liknar silfver. < En annan nägot blekare gär frän öfra 
käken tili frambenen. Mellan tarne synes endast pä bak- 
fötterna nagon del af den hinna, som ökar förmägan hos 
andra Grodor att simma, hvaremot tarne pä denna, är- 
nad tili ett olika lefnadssätt, äro mot ändan liksom med 
köttiga, runda och plattade naglar försedda. 

Heia sommaren ha Trädgrodorna deras tillhäll i trä- 
den, vid hviikas grenar de i följe af sin klibbiga kropps- 
yta och den lika beskafrade vätska, som uttränger frän tä- 
ändarne, med lätthet fasthälla sig, äfven pä undra sidan 
af de glattaste blad. I större och bergaktiga skogstrakter 
finnas de likväl sällan, utan snarare i öppna lundar af löf- 
träd, äfven som i trägärdar och lefvande häckar. Man blir 
dem dock sällan varse hos oss, utom i de Södra landska- 
pen. De hoppa sä mycket beqvämare och snabbare, som 
deras bakfötter äro jemförelsevis längre. Behändigt flytta 
de sig frän gren tili gren, mellan de gröna bladen , för 
att, efter sin natur med utsträckt tunga, fänga dun insekt 
som näkas dem; och under det de göra ainsvida skutt. 



GR Ö N TRAD GRÖBA. 



3? 



de rörelser under träden, och lysflugornas blinkande flygt 
genom den mörka lufteri , kan icke annat an förväna den , 
som ovan vid sädana uppträden, händelsevis fär bevitt- 
na dem. 

När Trädgrodorna qväka , anses det pä somliga stäiien 
säsom ett förebud tili regn. För att äga ett sädant lefvande hy- 
groskop, künde blott en hangroda af detta slag förvaras i 
en öfver en grön grästorfva ställd glasklocka, och beqvamt 
födas med flugor, mygg och andra insekter, äfven som 
temligen stora fjärilar. Hon är da heia sommaren igenom 
en säker späman, fastän den förkunnande tonen alldeles 
icke är Trastens. En man i Breslau värdade en Trädgroda 
i flera är, och hon Jefde ännu i det ättonde, da hon för 
brist af vanlig näririg aftynade och dog. Hermann anmär- 
ker äfven det nöje nan hade, att se en sädan som han 
förvarade, midt pä dagen räcka sig, gäspa, samt skubba 
nosen och bakdelen med fötterna, efter de däggande dju- 
rens vana. Fästad perpendikulärt pä sidan af glaset, tillät 
hon ofta flugorna sätta sig pä hufvudet, utan att röra dem, 
da de vid annat tillfälle med hennes hastigt uträckta tun- 
ga uppslukades. 

Yissa roffäglar, säsom hökar, falkar m. fl. kunna an- 
ses för dessa djurens fiender; men naturen har iänat dem 
försvar medelst hastigheten af deras rörelser, och genom 
likheten af deras gröna yta med de blad, under hvilka de 
sorg fälligt dölja sig. 

Det har varit en g am mal inbillning, att Trädgrodor 
äga kraft att minska besvärligheten af handsvett. Man räd- 
de, att hälla en sädan i hvardera banden, tills djuret om- 
sider dör, hvarigenom olägenheten skulle öfvervinnas. 

Tab. — Fig. 1. En yngre groda , sittande pä ett Ek- 
löf. — 2. En fullvext hane med utspänd halsbläsa. — 3. 
Skelettet. — 4. En bakfot. — 5. En framfot. 



k:o 33. 



NEINÖGON-SLÄGTET. 

PETRO MYZON. Pä Fr. Lamproye. Pä E. Lamprey. 

Pä T. Neunauge. 

]NJaturen af fiskarnes skelett, mer eller mindre härdt tili 
sitt ämne, hänvisar tili den allmänna fördelningen i ben- 
och broskaktiga. 

De förre utgöra det största antalet af hafvets invänare 
i de flesta slägter bland fiskarne. De sednare, hvilkas 
muskelfästen äro brosk i stallet för ben, och i vissa af- 
seenden likna Amfibierne, hafva tidtals blifvit satte i klass 
med dem , och kailade Halffiskar (Nantes). 

Vär samtids Ichtyologer, ledde af säkrare grundsatser 
stödde pä den iure byggnaden af djurens kroppar, hafva 
likväl genom förnyade granskningar , funnit naturenligare 
att äterföra dessa misskände tili Fiskarne, med hviika de 
öfverenskomma i det allmänna af kroppens form, och 
ännu mer genom bristen af verkliga lungor. 

Desse sä kailade Balffishar innefatta flera slägter, 
hviika äfven sins emellan genom förhällandet af respira- 
tions-organerne äro ätskilde. Artedi, som med oförlikne- 
Hg ifver forskade i fiskarnes historia, sökte först af alla 
att pä ett vettenskapligt sätt bestämma deras rangordning, 
pä hvilken äfven de ofvannämde af honom anfördes under 
tvenne afdelningar, hvaraf den förra borde innefatta Fiskar 
med benfria gälar och kallades Branchiostegi , och den 
sednare sädane hos hviika fenorna voro egentligen brosk- 
aktige och benämdes Cliondropterygii *). 

*) Hos bada ordningarne äro galarne icke synlige, som pä fiskar af de 
Öfnga. Namnet Branchiostegi innebär denna betydelse neml. med 
täckta gälar ; och Cliondropterygii, fiskar med fenor af broskaktig 
natur. B*gge sakna dock det santia uttrycket af föremälens rätta 
forhällande. Hos begge är hensubstansen eller djurskelettet brosk- 
aktigt, äfvensom gälarue dolde. — Bloch, för att undvika svarighe- 
ten , f'örenar dem alla under en afdelning: Knorpelfische (Cartilaginei). 
Cuvier äter, eom behäller Artedi ordningar, delar de dem!! hörande 
Broskfiskar i den. i. med» vidhäftade gälar och komma vissa Am- 
fibier närmast, och 2. med fria gälar. Ketzins ändreligen, som af 
gälarne, antingen dolde eller bara, antagit hufvudindelningen af fiskar- 
ne, uppstaller de förra under ombytta namn i i. Chondroidei , sota 
äga bara andhäl , och i Enchelares . hvilkas gälar med anvuxna 
tock betäckas. 



1 



32 



NEINÖGOW-SLAGTET* 



Mänga fdljande Skriftställare hafva brukat denna ia- 
delningsrnetod, eburu de olika förklarat den, som troligen 
torde frarndeles i somliga hänseenden kunna förbättras. 

Neinögon-slägtet, försedt med doida gälar och öppna 
andhäl, räknas tili de sistnämda (chondropterygii). Ensamt 
bland alia fiskar, äga de 7 gälsJäfior pä hvar sida, samt 
lika mänga öppningar eller andhäl, jemte en midt pä 
hnfvudet emellan ögonen fb'r det insugna vattnets utlopp. 
Skelettet alltid broskaktigt äger ryggraden man sidoben 
eller hvassa uttkott. Kröppen är pä längden utdragen, 
trind iiksorn Mens, utan fjäll, men slemfull och slipprig 
jpä ytan, och har endast tvenne ryggfenor utan nägon vid 
bröstet eller buken. Murinen sitter mot ändan af hufvu- 
det pä längden under detsamma ; den är rund och danad 
alt dermed fastsuga sig vid klippor *) och andra förernäl. 

Fyra äro de arter som höra tili vär Fauna. Den för- 
sta eller största af dessa, Hafs- Neinögo?i (Petromyzon 
marinus) fordrar en särskilt skildring, som frarndeles tor- 
de förekomma. De öfriga böra nu anföras, och 

■ 

1. ALLMÄNT NEINÖGA. 

PETROMYZON fluviatilis. Nätting. Pä F. Nahk- 
jäihen. Silmu. Pä E. Lesser Lamprey. Pä Fr. Petit Lam- 
proy e d'eaa douce. Pä T. Neimauge , Erike, 
Pä D. Nege7iogen, Pä N. Steensue. 

Den bakre ryggfenan är hörnig. Kring mun- 
öppningen finnes endast en rad smä tänder 
utom de inre storre. 

Linn. Syst. Nat. ed. Gmel. i. 3- p- i5i4- CK 4. Pisces. Ord. 6. Chon- 
dropterygii. — Faun. Svec. p. 290. (Amphib. Nantes.) — Retz. Faun. p. 
3o5. — Artedi Ichtyöl, ^en. 64. Syn. 89. sp. 99. — Bloch Fisch. Deutschi. 
Q. p. 4jt. t. 88- f. 1. — Penn. Britt. Zool. 5. p. 79. t. 8 f- 28. — Cuvier 
Tabl. elem. p. 5n. — Bomare Dict. 6. p. 204. — Juvelius om Neinögons- 
fisket i Osterbönen. Stockh. 1772. 

R roppen är 9 — 15 tum laug, smal och trind, men litet 
sammantryckt , särdeles mot stjerten. Hufvudet är i syn« 

*) Häiaf namnets Ursprung: 'Petromyzon a lambendo petras. Det j*a 
Hera spräk brukliga af ögonens inbillade antal, härleder sig fran de 
7 andhülens orätta beiäknande ä ömse sidor tillika med hvardera 
ögat, samt öppningen ofvanpä hufvadec. I Japan, hvarest Neinögon 
äfven skola finnas , utlemnas den sista i räkningen, och de kalla« der 
Jaatz me nnagi , som betyder en Jfisk med S ögon. 



HEINÖGON-SLAGTET. 



33 



nerhet irindt, ehuru nägot afsmalnande. Bade ryggeu och 
buken äro kullriga, den forra bläsvart, den sednare nästan 
silfverhvit och glänsande, hufvadet deremot stöter i grönt. 
Längs efter kroppen ses nägra krökta tver-ränder, äfven- 
som en blind linie främst pä sidorna. Munnen, som sitter 
icke ytterst pä hufvudet utan framät, är vid, plattad och 
rund, utan käf'tar, men hopdrages och vidgas efter djurets 
behof att fastsuga sig. En rad mycket smä Länder sitta 
just kring omkretsen af munnen, inom hvilken ofvantiit 
en annan rad af lika smä tänder finnas, jemte 3 i spetsen 
klufne ä Ömse sidor. Nedantill äter upptäckas 2 aflänga 
ben pä tveren, hvardera med 7 fina tänder försedde. Ö- 
gonen vid hufvudets sidor, äro smä och runda med en 
silfverfärgad Iris. Utom nägra knappt rnärkbara punkter 
mellan ögonen och munnen, ses, nägot framom de först- 
nämda, en enda öppning eller häl, som leder bakät och 
förenas med respirationsorganerne, hviika icke egentligert 
likna fiskarnes, utan äro 7 innantiü pä hvar sida liggande 
smä röda kroppar, alla ätskiida, ehuru tätt förenade, och 
omvecklade af en gemensam röd hinna : de ha alla sina 
runda öppningar eller lufthäl (Spiracula) utät sidorna t 
en rad pä längden under hvart öga. Sä väl genom des- 
sa som det ensama röret ofvanpä hufvudet , ingär och 
uttränger vattnet tillika med lüften. — Alla fenor saknas, 
utom tvenne vid bakre delen af kroppen, hinnaktiga och 
mjuka utan bensträlar. Den främre är mindre; den efter« 
sta stracker sig, under utvidgandet af ett hörn baktill,än« 
da tili stjerten som den alldeles omger i stallet för stjert- 
fena, och slutar vid anus. Ingen sidlinie synes, utom 
nägra ätskiida punkter, märklige pä de lefvande. Blott en 
enda tarm , rak och smal, löper rätt fram frän den aflän- 
ga magen liggande mellan luftorganerna , tätt bakom stra- 
pen. Honans eggstock, enkel men deiad i mänga fiikar, 
och fylld med otaliga hvita romkorn, är fästad vid ryggra» 
den. Pä Hanen äro sädesbläsorna längs efter buken ut- 
dragna, mängdelta och rödletta. Lefren är *tor och en- 
kel samt rödgul, och hjertat med sitt utmärkt stora öttL 
omgifvit af en broskaktig hvit hinna. 

( Denna fiskart förekommer i mänga Europeiska sjöar 
och fioder, och om Fermin icke misstagit sig, skall dea 
ocksä finnas i Södra Amerika säsom i Surinam, och enligl 
Kampfer äfven i Japan. I vär verldsdel är den gansk« 
ymnig i Preussiska iändcrna iamt Pommern , och likasä i 



54 



KEIN ÖGON-SLA. GTE T. 



England. Vi sakna icke heller densamma hos oss; i syn* 

nerliuL träfias den i mängd längre upp i Botniska Viken. 

I Mars och Apiil man ad er skyiida Neinögonen ur sjö- 
arne ned i tlorleme , der de nnder den da infallande lek- 
tiden lern na deras rom eiler egg nära Stränderna mellan 
stenar. Oni hosten gä de äter tillbaka derifrän de om 
vären kommit, Urs der all t detta lefva de af vattenkräk, 
fiskungar ocfs lerrmxngar af' djorkroppar; men tjena ocksä 
i ordningen tili vaniig kost lör Malen (Silurita glanis). Sä- 
som mycket seglifvade , dp de icke pä flera dagar, sedan 
de blifvit fiyüade ur de ras element. Äfven vintertiden 
fängade och steuiade, lifvas de pä nytt när de i kallt vat- 
ten upptinas. 

Det är svärt att säga hvad äkler Neinögon upphinna. 
Säkert f'ordra de 5 — 6 är, innän de äro alldeies ntvuxne, 
hvilket är red an mycket mer än Bomare uppgilvlt , dä 
han, form od 1. gissningsvis , säger dem blott bli 2 är gam- 
la, och har säledes detta likn trovärdighet med samraa 
uppgift af S. Müller, som dessutom tillägger , att honaa 
aftynar och dör sedan hon släppt rommen. 

Neinögon äro saicm äiliga en handelsvara, och der- 
före idkas fängsten af dem pä Hera stallen bade -in- och 
rjtrikes med mycken ifver. Hufvudsakligen sker det om 
hosten dä fisken är i'yllig och romfuil. I Österbotten lyc- 
kas det bäst omkring Michaeli tiden ; ty jü närmare det 
lider tili den kaliare ärs tiden , ju särnre blir länget. Emed- 
lertid fort fa res der med i sydligare orter ända tili Päsken. 
Om sommaren duger det sä mycket mindre som fisken dä 
behnnes smaklos och seg, och fär stundom ett siags ut vex- 
ier, samt skall äfven, enligt Muralto, pä somüga orter be- 
sväras af ett iitet sjökräk, som fästadt vid dessa fiskars 
ögon, medeist sugande gor dem blinda. 

Kran Kern! ända ned igenom Lappfjerds-socken i Öster- 
botten ßskas Neinögon med mjerdor eller sä kailade kas- 
sar och med tinor. De förre äro danade som en kägla och 
göras af videqvislar af 7 qv arters laflgd, da främre ändan 
blir en aln vid. Ett sprundhäi skäres pä sidan för att deri- 
genom uttaga fisken, eller sker det genom en öppning i 
smalare ändan, der en tapp inpassas. Medelst granröt- 
ter sammanfästas qvistarne cirkelvis , § qvarter emellan 
hyar rad. Genom tuanband af granqvistar, kailade görd- 



NE1NÖG0N-SLÄGTET. 



35 



lar, virjgas kassen pä det sättet, att ett sattes vid den sma- 
Jare ändan der kassen hop tage's ; ett annat mjdtpä, och 
det tredje ett qvarter Iran k armen. Iiigängen * vanligt en 
aln läng, göres trattlik, äfyen af videqvistar. Kassen bör 
äga den täthet att lilifingret ej kan lnföras, ty fä Neinögon 
endast sticka ut stjerten, sä tränga de sig lätt igenom; 
Knssarnes storlek kan likväl vara olika, efter de Ställen 
emellan stenarne der de nedsänkss. Det är en vanlig in- 
billning i orten att virket tili redskapen, skuret i ny, fi- 
skar bättre, an det som tage* i nedanet. Tinorna göras 
af bräder, fyrkanüga , spetsade mot ena ändan, samt med 
sma liäl rundt omkring. Ingangen har lika skapnad, och 
begge hopfogas med spikar, Dessa sednare fiskedon bru- 
kas ocksä som sumoar, för tillgängen af lefvande Neinö- 

l ' CS . (j 

gon om vinlren , tili bete pä krok efter lakar. Kassarne, 
är'ven som Tinorna, utsätta? i ström mar emellan stenar, 
hvarest vattnet faller med nägon häftighet, och fästas der 
vid nedslagria pälar: eller göras ett siags broar jemte fors- 
arne der kassen bindes vid a slolpar med tverträn , ölver 
och und er densamma , utom ett öfverst , som sammanhäl« 
ler stolparne, och hvarvid ett stärkt band fästes, för att 
dermed fasfgöra kassen vid brostockarne. Der strömrnen 
är stridast, gä Neinögonen mest. Kassen bör stä stadigß 
och jemt pä bottnen , hakt nära jordfast» stenar. Emel- 
lan sädane sättas ock tinorna med stolpar omkring, i syn- 
nerhet vintertiden. Fleres.ittas ocksä tilisamraans, 6m stallet 
sä tilläter. När höstflod in faller ocli det är nedan samt 
regnigt väder, är deita fiske i synnerhet gifvande , men 
deremot gariska obetydligt, när mänen lyser eller norr- 
sken visar sig. Det är ocksä eit nattarbete, ty om dagen 
försökes det utan framgäng. Men i förstnämde tjenligare 
fall, har man icke sällan sett sädan mängd tränga sig i 
kassen, att tvä personer med möda kunna üpplyfta bo- 
nom, om hart är nagot vid och strömrnen stark. Det for- 
dras derjemte skicklighet att vittja redskapen, emedan 
Neinögonen, säsom hala och slingrande> lätt kunna förloras, 

Neinögon äro en i allmänhet begärlig föda. Deras 
kött är väl icke fett, men sött och snWkJigt, ehurü det 
torde icke kunna anses för ett af de mest läusmälta. Fär- 
ska kokade och med smörsäs tiliredde, eller stekte för- 
täras de med olja , ättika, peppar och persilja säsom en 
god rätt. Pä landsbygden, der de las i mängd, torkäs de 
beströdde med litel sah samt stekas pä halster. Allmosen 



36 



KEINÖ GON-SLAGTET, 



kokar äfven sädana torkade, med gryn och rofvor. Rok« 
ta försäljas de ocksä af Kemiboerne marktals. ßästa sät« 
tet likväl att tillreda dem för langte bruk och föryttrande 
tili afiägse orteT, är att sylta dem, som sker pä föijande 
vis. Genast efter fängsten gnides Raken mellan händerna 
med aska, för att borttaga den slem och svartaktiga färg 
som betäcker den, dä ban sedan , sköljd i vatten, blir 
blank som silfver. Derefter afskäres hufvudet och stjerten, 
tarmen utdrages, och fisken beströs med nägot Lünebur- 
ger salt, hvari hau ligger ett halft dygn. Saltets man gel 
bor dock vara mättlig, emedan smaken eljest förloras äf- 
ven som färgen. Nu stekes fisken pä halster och inlägges 
i kaggar hvarftals med kryddpeppar, stötta kryddneglikor, 
kardemummor och lagerbärsblad, och stark ättika öfver- 
gjutes, hvarefter nägon tyngd pälägges. Sä tillpackad, 
igensläs kaggen; men genom ett pä sidan gjordt svickhäl, 
päfylles mer ättika efterhand. Detta är sä myeket nödi- 
gare, som dä ättikan minskar sig, fisken snart härsknar, 
men väl skött och handterad kan länge tili bruk förvaras. 
I Tyskland, Markbrandenburg och Pommern, använde* 
en lika metod. Detsamma sker äfven i England, der Nein- 
ögon finnes tillika med det stora slaget, i Themsen, Se- 
vern och Dee floden *}. En stor mängd säljes ock tili 
Holländarne säsom bete vid deras kabeljo-fiske. Pennant sä- 
ger, att öfver 45o,ooo biifvit säldeinom enoch samma ärstid, 
tili 40 sh. st. tusendet. Äfven tili bete för Buttor (Pleuro- 
nectes Rhombus), sälja fiskrarne pä Themsen ärligen tili 
Holland för 700 pund st. I Curland uppdrages en mye- 
kenhet Neinögon i vissa floder vintertiden med nät, som 
läggas under isen genom de derpä huggna vakar. Fisken 
aedpackas sedan i snö, för att vidare försändas. 

•) Detta eller HafsNeinögon , Sro i synnerhet myeket värderade i Eng- 
land för tmaken. Staden Gloucester brukade förr, enligt en «ekter 
gammal plägsed , att omkring Jultiden sända tili hofvet en stor 
Lamprey-pastey. Men historien ora Engelska Konungarne intygar, 
att Htnric I at sig sjuk pä sädan mar och afsomnade. Den förlora- 
de dock icke i förtroendet , ty Henric 4 (i England) utgaf skydds- 
bref för de fartyg, som künde hämta Neinögon för hans Gemäi* 
bord ; och hau« cftwträdare gynnade äffen längsten g-enom järskü- 
U pabud. 



GRÖJT TRÄDGRODA. 



35 



löpa de icke fara, att förlora fastet pä den veka grenen 
eller det hängande löfvet. Rörelser som utan tvifvel skulle 
synas förunderlige för dem, som icke känna de organer, 
hvarmed dessa djur äro begäfvade. 

Likväl icke alla ärstider söker Trädgrodan dessa högt- 
belägna boställen. Verkligen af Amfibisk natur leder hon 
sitt Ursprung frän ett dement, för hvilket hon äfven är 
organiserad, och der hennes afföda skall börja sin varelse 
och finna sin första näring. Det var ändä en tid, när man 
trodde, att det fans Grodor i skyn, hvilka vid stormar 
nedföllo, och likasä rommen i Maj mänad , hvaraf Träd- 
grodor framkommo *). Vi veta nu bättre, att det är i 
vattnet, liksom för Grodor i allmänhet, som parningen 
fcrrättas i Maj och Juni, da en blidare luft lockar de gift- 
vuxna makarne ur dyn, dit de om hosten begifvit sig, 
för att der, likt slägtet, stelnade bortslumra vintermäna- 
derne. I Tyskland har man sett dem i synnerhet välja de 
stillastäende vattenpölar, som ofta finnas inom sädesfälten. 
Och när nu parningstiden är inne, som alltid timar sedan 
Fröerne slutat, visa de sig tusentals under hanarnes bestän- 
diga qväkande, hvarvid desse utbläsa deras gulbruna strupe 
som en kula , nästan sä stor som heia kroppen. I lugnet 
af den tysta natten höres Jjudet Hera fjerdingsväg omkring. 
Honorna äter yttra knappt nägot, ätminstone icke stärkt läte. 

Parningen föregär pä lika satt, som vi redan beskrif- 
vit den hos den ätliga Grodan. Hanens famntag äro dock 
mindre väldsamma, han fasthäller sig endast med fram- 
fötterne intryckte under honans armhäl. Ofta bär hon nu 
sin börda under vattnet, utan att pä läng stund äier synas. 
Bassel, som med en sann forskares öga betraktade dessa 
djurens hushäilning, anmärkte under detta tillständen besyn- 
nerlig spänning och hvälfvande rörelse inom honan, lik- 
som af en främmande kropp, ännu mer synbar da rom- 
men visar sig, som sker pä 2:dra eller 5:dje d*gen, eller 
stundom mycket tidigare. Genast efter dessa fortplant- 
ningsvärf, öfverge grodorna icke deras väta hemvist; men 
i man som ärstiden förskönas, skiJja de sig smäningom 
derifrän, och skingra sig kring grasmarken, för att här- 
ma fäglarne och göra sin sornmarvisteke i träden, tills 
kylan tvingar dem äter att intaga deras vanliga vinter- 
qvarter. 

*) Libavius Batrach. 2. och efter honom Parncelsns. 



36 



GRÖ3ST TItADGROBA. 



Trädgrodans egg eller rom är mindre och af klarare 
utseende an hos Fröerne. Den är pä lika satt omgifven af' 
ett siem-ämne. Sjelfva eggets tilitagande och utveckling 
samt larvens förändringar likna deras vi förut upptecknat. 
Efter 2:ne mänader äro ungarne först utbildade, hviika, 
sä snart de vunnit styrka att bruka benen, lerana den 
sumpiga födelseorten och begifva sig tili skogs. Deras färg 
är nu svartgrä, och denna förändras icke, förrän efter den 
tiden da de begynna att para sig, hvilket icke sker förr 
an de äro 4 är gamla. Det är da, sora hanen börjar att utspän- 
na sin halsbläsa och att qväka, ett säkert tecken, som Roesel 
säger, att han hunnit manbara äldren, och en lika läng 
tid fordrar ocksä honan, fastän utvertes tecken dertill saknas. 
Efter parningen mörknar färgen och blir först svartgrä, sedan 
rödaktig,derefter blä eller blägrä,smäningom gulgrön och slut- 
ligen liüigare eller helt gräsgrön, utom de bifärger päkroppen, 
hvilka ofvanföre omtalas. Emedlertid är den gröna färgen. 
jiägot föränderlig, äfven hvar 5 — 6:te dag, hvilket ofta be- 
ror af hudens tätare ombyten. Den mängd knottror hvar- 
af underlifvet betäckes, äro helt hvita, och icke annat än 
smä körtlar, som hysa en skarp vätska, hvilken svider i 
ögonen om den händelsevis skulle inkomma. 

Insekter utgöra djurets sommärföda, och det är icke 
obehagligt synämne, att betrakta sättet huru denna er- 
häiles. Grodan lurar pä sitt rof, liksom katten pämössen; 
sä snart hon fätt det i säkert sigte, skjuter hon med blix- 
tens fart pä föremälet, äfven mer än \ aln aflägse, och 
med sin klibbiga tunga fängar det. Trädgrodan är icke 
skygg eller flyr den, som naikas henne. Om detta är just 
ett bevis pä dumhet, större än hos hennes slägtingar, som 
Rees ei synes tillägga henne, lär icke med visshet kunna 
afgöras. 

Under den tiden da hon vistas i träden, plär hon ic- 
ke sällan genom sitt ofta förnyade läte gifva sig tillkänna. 
Detta liknar ett slags skällande, men med nägon klang 
likt bjellrorna i ett slädparti , när mänga utgöra choren. 
I de varma klirnaten, säsom mellan Tropikerne, är ingen 
ting allmännare än denna skogsmusik, mest under regn- 
tiden, efter solens nedgäng om aftnarne. Ofta är det ljud, 
som Hera instämma, sa stärkt, att 2 personer, som fär- 
das genom den skumma trakten, knappt höra hvarandra, 
och detta förenadt med yissa stora laflidtkrabbors skallian- 



3 7 

2. GÄL - NEINÖGON. 

PETROMYZON branckialis. Lindl. P. Fr. Lam* 
prillon. Pä E. Pride. P. T. Qu er der, Steinbeisstr , 
Kieferwurm. Pä D. VaS'Igle. 

Kröppen är omgi/ven med täta ringar, och den 
bahre ryggfenan är mycket lag och smal. 
Mannen är tandlös, försedd med en flik vid 
kanten a Ömse sidor. 

Linn. Syst. nat. ed. Gmel, i. 3. p. i5i5. — Faun. Svec. p. 2gr. — 
Reiz. Faun. p. 3o3. — Bloch Fisch. Deurschl. 3. 4-5. ). 86. f. ». — Pe«- 
«arc* Britt. Zool. 3. 8o« t. 8. f. 29. — Hermann Obs. Zool. p. 291. 



Uä väl som i Tyskland , England och Frankrike flnnrs 
ocksä denna arten längt upp ät Norden, i flere ström mar, 
säsom i Dalelfven, der den träffas ymnigt, och i eUver 
som härkonirna frän andra sidan om Pulcirkeln. 

Djuret liknar nästan en spolmask , afsmalnande liksom 
denna ät bäda ändar, ochär/j.— 6 — 7 tum i längden. Kröp- 
pen är hell trind och omgifven med tätt jernte hvarandra 
sittnnde tverringar, samt utmarkt inunder med en linie 
som löper frän munnen tili anus. Färgen är grönaktig pä 
ryggen, men stöter nagot i rödt pä sidorna. Buken är 
deremot hvitare ; inen förnämsta skiijemärket bestär i mun- 
nen som är aildeles ntan tänder, läpparne äro dock ä öm- 
se sidor bakät nägot utvidgade, hvaraf üksom en liten 
flik pä sidorna tillskapas. Ögonen äro, ehuiu smä, likväl 
ga-nska tydüga , oaktadt Willughby och Ray synas neka 
verkiightiten af dem. För öfrigt äro fenorna ganska sma- 
la och knappt en linie breda. 

Und er inandandet ser man huru de 7 andhalen uN 
vidga sig och skil'tevis hopdragas. Munnen stär alitid Op- 
pen» afven da /isken icke fastsuger sig. Bakom densam- 
ma, der kroppen är genomskinlig, synes innantill en liten 
rödsktig rörlig dei, som utan tvifvel är hjertat. 

Detta slags Neinögon älska klart, rent och sott vat- 
ten, och hälla sig merendels pä djupet af elfver och bäo 
kar, der de ibland nedkrypa i sanden liktom Tobisen 
(Amrnodytes Tobianus). Stundom fästa de sig ocksä vid 



58 



SiElNÖGON-SLAGTET. 



smärre stenar. Talrikast plä de infinna sig pa sädana stal- 
len hvarest Lin rötes, och ha deiföre fätt alJmänt namn 
af Lindlar. Deras föda bestär mest i mask och vatten in- 
sekter, men äro ocksä parasiter, emcdan man nägon gang 
funnit dem inkrupne inom gälarne pä Lakar, pä bvilken 
©genskap det iatinska specifika tillmälet har afseende. 

Ehuru Linälen i ailmänhet skrädes af allmogen, mest 
för sin masklika form, ar den likväl ätiig bäde kokt och 
stekt, och i sednare fallet med smorsäs och citronsaft. 
I Picardie, der den af gemene man kallas Septceil, tillredas 
pastejer af honom , hvilka der anses som en läckerhet. V«n- 
ligtvis brukas den hos oss tili betepäkrok, hvartiil den är 
sä mycket tjenligare, som den är ganska seglifvad, ©ch svälgfi- 
skar nappa snarare päettlefvande agn änett liflöst lockämne. 

3. IGEL-NEINÖGON. 

P ET ROMYZON planer i. Stemugare. Pä T. Kleine 

Neunauge. 

Kröppen är försedd med tata och fina ringar, 
och bakre ryggfenan är nägot hogre och run« 
dad. Kring munöppningen ses utom en 
tandrad, kanten besatt med sma värtor. 

Linn. Syst. nar. ed. Gmel. 1. 5. p. 1516. — P. Osbeck i K. Veit. Acad, 
Handh 1804. s. igi. — Bloch Fisch. Deutschi. 5. s, 47. t. 88. f. 3. — « 
Herr man Obs. Zool. p. 291. 



T 

Annan vär, i lifstiden outtrottligen forskande landsman, 
Prosten Dr Osbeck bevisade Svenska Faunas ägande rätt 
lill detta slags Neinögon, trodde man densamrna endast 
finnas i Thüringen , iörst angifven af Prof. Flauer hos sam- 
tidens störste fiskkännare Dr Bloch, som lill aktning för 
uppHnnaren bifogade det tiilnarnn fisken bär. I Sverige 
er han hittills ännu endast fnnnen i Hailand och den An, 
Stensä kallad, som flyter förbi Hasslöf, äfven sorn i en 
fcäck, benämd efter det sednare stallet. 

Fisken ar knappt mer an 4 tum i längden och af en 
svanpennas eller smalt liilfingers tjocklek , trind, fastän nä- 
got tjocKar© omkring den öfre delen än slägtingarne. 
Mannen är temraeiigen vid, med tjock kant, besatt med 
manga sma y§xtox p inom hvilka, liksom hos den allmän- 



NEINÖGON-SLÄGTET. 



na arten, eil rad Kna tander vid noga päseende (men 
knappt utan synglasets tillbjelp) upptäckas. Ögonen, nä- 
got tydligare an hos den föregäende, ha en gulaktig Iris 
med svart ring omgifven. De 7 andhälen äro synbara ä 
ömie sidor ifrän ögat bortät magen, och vid de främsta 
af dem skönjes en publik rörehe , dä fisken änna 
rör sig. De fina tverringarne omkring kroppen som 
äfven denna äger, ses icke med lätthet förrän efter lifs- 
slutet. Den framre ryggfenan är lägre an de bakre, som 
upphöjd rundar sig och sedan omger stjertspetsen der den 
hos somliga individer stadnar, och pä hvilka en liten ko- 
liisk spetsig kropp vid anus utskjuter; pä andra äter löper 
fenan fram ä ömse sidor om anus, hvarur en mindre, 
trubbig värta framtränger, hvilken , enligt Hermann, lyser 
rod af den vätska, som derifrän kan utpressas. Sannolikt 
utmärka dessa olika delar könen. Bloch, hvars Figur före- 
stälier en af de förstnämda, tror den liila spetsiga krop- 
pen vara en fortsattning af eggstocken, da Hermann synes 
beskrifva den sednare säsom hanens parningsredskap. I 
Jefvande tillständ är fisken oJivegrön tili f argen , inen ibland 
nägot ljusare med dunklare fläckar. 

Af naturen lika seglifvad som slä'gten, visar fisken häf- 
tiga röreiser heia fjerdedels timmen sedan hau ombytt sitt 
vanliga dement med det i en brännvinsflaska , och dör 
med öppen mun. i det stallet den i vatten är tillsluten. 

Osbeck säg flera tillsammans pä ofvananförda stallen, 
om vären och före midsommar. De voro gemenligen 
fastsugne vid nägon sten eiler gro/t grus. Om en sädan 
släpptes i en stenskäl med vatten, fäsiade han sig ocksä 
vid dess sidor, äfven vid sjelfva banden om den närraades 
honom. Som han merendels sitter fast vid stenarne, ge 
folket i Hailand honom namn af Stensugare, liksom Lin- 
ä!en k alias Steinbeisser i Schlesien. Emedlertid torde lik- 
heten med Iglar, i sättet att fästa sig vid främmande äm- 
nen, rättvisa det nu gjorda Svenska benamnandet. 

Om nägon nytta kan vinnas af fisken sasom födämne, 
är ätrninstone icke hos oss utrönt. Osbeck misstror det 
atminstone icke, och Block jemför honom för öfrigt med 
alimänna Neinögon. 

Tab. — Fig. 1. Eft allmänt Neinögon. — Fig. 2. En 
Linal. — Flg. 5. En Stensügare, — Fig. 4. Särskilt kön af 
densannria. Äi'Ia i nafurlig storlek. — a. mifvudet ai' en 
Linal. — b, 0! Stensugaren, begge förstorade. 




O.Sva. «#Z^_ ot&l* 



35. 



SANDPILL-SLÄNDA. 

MYKMELEON formicarium. 

Spröten a'ro klubblika. Vingarne genomskinüga 
med mörka nätiika ädror, skiintnde; en hvic 
fiäck sitter mot ändan vid yttre kanten af dem. 

Larven: Sandpill. Myriejon. P. F. Kusiljas-Lejona. Pä 
Fr. Fourmi-Lion. Pä T. Ameisen- Rauhe, 

Sexfotad, med stor, eggformig och hang bälg; 
smal bäl och hufvudet försedt med 2 ianga 
utstaende käkar. 

Linn. Syst. nat. ed. Gmel. t. 5- p- 2643- CI. 4. Insecta. Ord. 4 # 
Neuroptera. — Faun. Sv. p. 3a3- (Hemerobius Formicaleo). — Fabr. Gea. 
Ins. 107. (Cl. 5. SynistataJ. — Cuvier Tabl. elem. p. 48i. — Valisn. Op. 
1. p. 53. r. 2. — Poupart i Hist. de l'Acad. R. des Sc. 1704. p. 3ig. t. g« 
— - Rtaumur Mem. des Ins. 6. p. 10S. t. 3a — 54. f. 6. Geojfr. Ins. 2. p. 
258. -— Rossel. Belust. 3. s. iqi. t. 17 — 20. 21. f. 2. — Schasjf. ic. t. 22. 
f. x. 2. 

Ju sorgfälligare betraktande somliga af naturens mindre 
märkbara alster krafva, ja mer ädraga de sig vär beun- 
dran, dä vi hos dem upptäcka egenskaper, hvilka tyckas 
öfverträHa natursdriften och dess förmäga. Hvilande med 
blicken pä nägra af insekterna, möta oss stundom föremäl 
icke mindre märkvärdiga för deras seder och skaplynnen, 
än för Organisationen danad efter deras bestämmelse. Myr- 
Jejonets historia bevisar sanningen häraf, och den har icka 
heiler undgätt de klokares forskningar, fastän det icke är 
mycket mer än ett ärhundrade som egentügen kan tilleg- 
na sig förtjensten af de upptäckter, hvilka, liksom om« 
klädde i en ny drägt, här blifva upprepade. 

Detta krak hör tili Sländornas ordning (Neuroptera), 
eller tili de insekter som, utan tagg i stjerten, hafva 4 
nakna och nätädriga vingar *). Siägtmärket bestär i en 
med 2 käkar och 6 mumprot fö'rsedd mun ; klubblika spröt , 
men inga knappar (stemmata) pä hufvudet, och nedb-öjda 
Vingar: kännetecken lämpliga tili insekten i dess fuiikom. 

*) Fabricii 3:dje Mass, kailad Synistata , hvilken (undantagande Libel- 
lulae slägte hörande tili en särskilt, Unogata) innefattar sä väl de 
LinneUka Neuroptera, sonj Hymenoptera och fiera slägten af Aptera* 



56 



SANDPILL-SLANDA. 



Bade tillständ, eller da den blifvit Siända ; men som det 
icke är i derma egenskap den vunnit ryktbarhet , man sä- 
soin iarv, sä bor en nogare detail anses lika intreasant 
som märkvärdig. 

Albertus Magnus *ß ar troligen den forste som om- 
talat Myrlejonet och gifvit det namn, hvilket han trodde 
svarande mot det lilla djurets natur att försätligtvis föda 
sig pä bekoslnad af de kring faltet irrande myror och 
skridfän. Men det var blott larven som kändcs , och man 
künde under mänga sekler icke ens gissa tili dess efter 
plundringstiden förestäende för van düng, hvilken Valisneri 
och Toupart med knnnares ögon först anmärkt, och hvar- 
om Röaumur och Roesel sedan lernnat föga öfrigt att tillägga. 

Utkläckt ur egget börjar larven efter hand att tillta- 
ga, men likväl längsam mare än andra skräpukar. \ld för- 
loppet af 14 dagar är han ännu icke större än en vägglus , 
men da han fullkomligt utvuxit blir han ungefär 6 lin. 
lang, och liknar vid hastigt äseende en afläng spinnel. 
Hufvudet är rundadt och bredt utan mun, men beväpnadt 
framtili med tvenne guibruna käkar, hvassa i ändarne och 
litet inät böjde (som en kniptängj, och frän rnidten tili 
basen nägot bredare. Vid inre kanten ses tre märkiiga ud- 
dar eller syllika tänder, med Hera kortare emellan dem, 
äfvensom pä yttre sidan. Innantill bildas i hvardera käken 
en kanal eller balja, som omger ett trädlikt styft rör af 
lika längd , hvarmed larven liksom purnpande suger vät- 
skorna ur det af hans käkar gripna och qvarhällna rofvet, 
emedan andra munverkryg aildeles saknas. Tätt jemte kä- 
karne sitta ofvanför 2 korta spröt och bredvid dem 2 svar- 
ta fläckar, i hvilka upptäckas 6 glänsande punkter, dem 
Roesel h aller för ögon. Fiera smärre bruna fläckar samt här 
äro dessutom öfver alit spridda, ocksä pä den bakom huf- 
vudet smalare delen eller bälen, hvilken, smäningom bre- 
dare, förenar sig med bälgen som har en oval form, mer 

*) Han lefde i i5:de seldet och var ganska liten tili v exten, men fielt 
sannolikt sitt tillnamn i anledning af sin , för tk'en, ovanliga Järdom. 
Han dog 1280, 87 är gamma],, och lemnade 21 Yol. i fol. af egna 
arb<uen efter sig. Om Myrlejonet (JklVgfU'/jKCÄeCV } Formicaleo) Sä- 
ger han: InsHiatur Formicis anima! iirucae parvpe simile , in sabulo 
JFovepm sibi iingens hemisphserii forma, in cujus apice , quasi polus, 
forauieu ex«stit angustum , ex quo improyisus insaltat formicis easque 
devorat. St"abo och Cardanus namna ocksa nagot dylikt , hvitkek 
«fyea Aldrovand aafor, och i sednare tider Sckeuchser. 



$ A5?D PILL- Sti AND A» 



§7 



platt an rund, hopsatt af io leder, med dubbla ringar e- 
mellan hvar, som ätsküja dem. Grundfargen är rödbrun 
och askgrä, raen inunder nägot blekare. Tid sidorna af 
hvar led shta tofsar af svarta styfva här, som äro längst 
vid den öfversta. Heia ytan är betäckt med kortahär,och 
5 rader blekbrunn värtor löpa längsefter ofvanpä bälgen, 
äfven som pä lika sätt och vägvis gäende ränder pä undra 
sidan. Tre par bltkgula och genomskiniiga fötter utgä Iran 
sidorna af bälen; det medlersta paret bar 4 Jeder, det 
första och sista blott 3, Jikväl är det tredje starkast och 
gömdt under bälgen. I stallet lör klor slutas fotspetsarne 
med syllika uddar. 

Sä skapad och utrustad väljer larven, redan frän sin 
första älder, sitt tiühäii i sanden, i hvilken naturen lärde 
honom att ensam och utan biträde forma ett för hans föd- 
krok passande näste. Pä sandiga trakter, stundom i-skogs- 
brynet, i synnerhet der solen staikast veikar, upptäcker 
man här och der en större eller mindre grop af trattlik 
figur och i — 5 tu ms tverlinie vid öfversta omkretsen. Des- 
sa äro spar efter larven, och se här de konsrgrepp han 
brukar att förfärdiga dem. För att finna ett passande stalle 
pä ytan af det sandiga faltet, kryper han först temligen 
vidt omkring eller uck i slingrande riktning, liksom att 
undersoka om nägot hinder skulle möta honom. Under 
detta gär han haklanges, aldrig framät, och all tid med 
kroppen betäckt af sandea. Passar belagenheten honom, 
sä äterkoinruer han, sedan han gjort en omkrefs tili stal- 
let der han började, och vänder sig derpä inät, och fort- 
far beständigt i spiral gang tilis han hinner tili medelpunk- 
ten. Nu är da anläggningen gjord, raen som gropen för 
ändamälet fordrar en skäliik skapnad, sä mäste den san- 
den som vid de första färornas formerande qvarbHfvit, 
bortskaffas, och tili den ändan begagnar larven sitt breda 
hufvud och i kors slutna käftar, pä hvilka han, under 
bufvudets hastiga röreiser ät sidorna, samt med üllhjelp 
af lötterna, än pä ena än pä andra sidan, upphämtar san- 
den, och genast som en biixt kastar sig bakät i höjden 
oth med detsamma slänger sanden ofta qvartersvidt ur gro- 
pen. Arbetet fortsättes ailtid utifrän inät, liksom kring ba- 
sen af en kägia, hvilken bestandigt aftager genom den 
nedskridande sanden och slutligen föisvianer, da gropen, 
uttömd, erhäller det d]up och vidd och den jemna slutt- 
Eing som erfordras. Djupet är yanligt | af vidden upptilk 



S AND P ILLSLANDA. 



Midti denna hälighet intager larven om natten sin plats, 
der meiendeJs en liten upphojning synes, und er hvilken 
han duljer kroppen, men aktar vaksamt det ögonbiicket 
när olyckan iör en myra, en spinnel eller annat ovingadt 
smädjur tili brädstupsn, och der förlorande fotfästet i dea 
lösa sanden, tumlar hufvudstupa i de utom sanden ulstrack- 
ta och öppna käftarne af larven, som ända tiil skeleuet 
utsuger sitt rof, och strax derpä kastar de iiflösa lemnin- 
garne utom gropens gräns. Om dagen ügger ban nägot 
pä sidan ned i gropen utan att visa sig; men vid minsU 
rörelse som märkes pä brädden, skyndar han sig tili me- 
delpunkten , alkid haimande kräftän i gäendet, och under 
detta ses sanden yra ur gropen, hvarigenom den dels blir 
djnpare, dels betager den olycklige som infallit, alla ut- 
yägar att rädda sig cterur. 

PiSaumur och Rossel hafva ofta sett dessa uppträden 
förnyade af larver, som de länge bevarade i lädor fyilda 
med sand. Vid biist af färska och lefvande näringsmedel 
svälter larven helire, och man har sett honom ännu efter 
flera mänader bibehällen vid Jifvet, utan minsta ätnjuten 
föda, ehuru da mycket sammankrumpen. Under anställan- 
de af flera rön med kräket, var Bonnet hägad att erfara 
tili hvad grad af verksamhet det künde bringas pä clandi- 
gare stallen , der sanden var grofvare eller blandad med 
smä stenar, hvilka det icke förmädde att pä vanligt sätt 
med hufvudet uppkasta. Han fann da att Myrlejonet i sä- 
dant fall framkommer alldeles obetäckt, och b«kvänd mot 
den lilla stenen, för gumpen under densamma och med 
successif rorelse af bälgens leder upplyfter den pä sin rygg, 
och söker att baklänges föra bördan uppför den redan 
gjorda brauten. Men oaktadt han bemödar sig hälia jemn- 
vigten genom afpassad höjning och sänkning af lederna* 
händer det att den förloras och stenen äter nedfalier, 
hvarvid honneb säg att denna Sisyphi like hade tälamod 
nog att Hera ganger göra samma försök och ge nya bevis 
af sin styrka och tiiltagsenhet. 

Sodan Myrlejonet om sommaren eller hosten borjat 
sin l^aad, förblir det i sitt larvtillständ ätminstone heia 
det forsta äret, och kanske i tvenne innan det undergär 
sin förvandling, hvilken derjemte icke kan inträffa pä sam- 
ma gang för alla, i anseende tili storlek och den oiika 
tid da de framkommit, Allmännast sker det i början af 



SAND PILL- SLA NBA. 



5g 



Juni. Emedlertid när tiden dertill nalkas, aftager djurets 
yerksamhet. Nu gör det sig ingen vidare möda att häila 
gropen öppen, änskönt den skulle igenfalla, utan ügger 
stilla under sanden, fastande och obekymrad om allt som 
förut retade dess rofbegär. Ingen orenlighet afgär hvarken 
cu eller under heia lefnaden, och man har äfven icke kun- 
nat upptäcka nägot afloppsställe pä kroppen, utan det öf- 
verfiödiga bortgär troligen genom utdunstningen. Kroppen 
utsträckes icke vidare, men kröker sig bäglikt tillsammans, 
sä att hufvudet Hgger pä buken och käkarne röra bakde- 
len. I denna ställning börjar larven att bygga sitt hus. Vid 
yttersta ändan af bälgen ses ett smalt trindt utskott förlän- 
ga sig. hvilket under böjning ät alla sidor söker att näka 
sanden, hvaraf det ena körnet efter det andra i ögonblic- 
ket förenas genom ett spinnelväüikt ärane som utkommer 
ur larvens kropp, och af flera liksom af sanden samman- 
satta trädar, formera sig slutligeu omkring larven en kula 
af en 2lödig blykulas storlek, skroflig pä ytan och af san- 
dens farg, men ini slät och skinande som hvitt silke. I en 
sädan sandkula , vanligt fästad vid nägon sten eller träd- 
rot, Hgger larven oförändrad nägra dagar, men efter ett 
par veckor finner man en puppa tillskapad , samt larvens 
hud hopvecklad jernte henne. Inom de följande 14 dagar 
är puppan fullgängen, da hon med hufvudet genombryter 
silt sandhus och uttränger ända tili bröstet, hvarvid genast 
pupphuden brister och den nya varelsen framkommer, som 
lemnande sin svepning i sanden, söker en beqväm plats 
och en upprätt ställning, för att fritt kunna utveckla kropp 
och vingar, med hvilka, efter förloppet af en half timma, 
densamma svingar sig upp i luftrytnden bland trollsländor 
och fjärilar. Denna förklarade instkt har nu icke den min- 
sta likhet med hvad den förut varit. Ett mindre aktsamt 
cga skulle misstaga den för en trollslanda, men naturkän- 
naren flnner snart dess ätskillnad. 

Hufvudet som liknar nagra af de smärre Trollsländor- 
nas, är trubbigt, svart, skinande och med nedät frarnstä- 
ende mun, hvars öfre läpp är rundad, bred, tver och ur- 
nupen. De yttre käkarne (niandibulae) äro hornaktiga och 
hvassa; de inre (maxiHa?) hvilande pä den nägot längre un- 
dra läppen, sammantiyckte och inät fint tandade. Tre inun- 
spröt (palpi) sitta pä hvar sida, hvaraf de bakresta och 
längsta fästas under nedra läppen och bestä af 4 Jeder, af 
hvilka de främre äro länga och klubblika, meaa den ytter* 



ÖO S ANDPILL» SLÄND A. 

sta spetsig, Tvenne andra sitta vid käkarne, äfven med 4 
leder, men trädlika; och ändtligen tvenne vid undra läp- 
pens sidor, korta, hvassa, käklika och innantill ränlade. 
Ögonen äro klotrunda, stora , utstäende, glänsande och 
skiftande i rödt och blätt, och emellan dem sitta spröten, 
blekgula vid fastet, för öfrigt svarta , framät ändan tjocka- 
re, nästan klubblika, men icke randade utan plana. Nä- 
got krökta, äro de ungefär af bälens iängd och bestä af 
tätt förenade finhäriga leder. Kring ögonen, bakom huf- 
vudet och vid bäiens början löper en blekgui rand. Baien 
är kort och knölig samt svartbrun äfvensom bälgen, hvil- 
ken, likt sländornas, är läng utdragen och cylindrisk med 
10 finhäriga leder och en blekgui tverrand pä de yttersta. 
Laren äga ofvantill liksom benpiporna samma färg. De ät 
sidorna nedböjda vingarne äro ganska tunna, helr genom- 
skiniiga och vattenklara, men skiftande i grönt och violett, 
och sirade med mycket fina och nätlikt utbredda svarta 
ädror, af hvilka ett par tydligare löpa närmare den yttre 
kanten, och förenas inemot ändan, der en hvit afläng Hack 
lyser i sjelfva brädden af vingarne. Under synglaset äro 
alla dessa ädror finhäriga. 

Sä danad är den Sandpill slända som finnes i Sverige*). 
Den kan dock icke räknas bland de allmännare insekter,, 
ehuru den da och dä förekommer. Pä Ölands och Gott- 
lands sandiga trakter och släta sandfält träffas i synnerhet 
larven deraf i större mängd. 

Hauen är nägot mindre än honan, som ocksä synes 
litet tjockare. Hos den förre finnes under yttersta ändan 
af bälgen en liten köttig parningsdei och nedanför den- 
samma 2 sma trinda utskott eller värtor (längre och träd- 

*) Den hos flera Entomologer citerade Myrmeleon formicarium synes 
tili arten skild frän den von Linne beskrifvit i Fauna Suecica, sasom, 
JUetnerobius Formicaleo , ocb hvars larfs märkrärdigheter han sl lif- 
iigt tecknat i Öländska resan s. i49- Fabricii under den förstnämda 
anförda, är utan tvifrel Riaumurs , Geojfrois och Roeseis, utmärkt 
af sina brunfläckiga vingar, hrilka pä vär äro alldeles vattenklara och 
-akiftande. Men von Linnes uttryck: alce nostralis abscjue maculis 
fuscis visar likväl, att han ansett begge för ett och samma specics. 
Troligen kijnna icke flera tillämpas säsom synonymer och afbilder af 
den Sveaska arten än Raeseis Belust. 7. ai. f. 2. och Schaff, icon. 7. 
•a«. f. 1. 2. Det är ändtligen icke omöjügt, att nägon annan art kün- 
de finnas ho* oss, emedan vo n Linne sjelf säger att de Sandpill- 
Larver som han säg pä F«rgn, voro lingt brokigare än de Oländska. 
Gottl, res. a. aoß. 



SÄNDP1LL-SLANDA. 6l 

Kka pä de storre arterna), hvarmed ssnnolikt makan orn- 
fattas som hos Trollsländorna. Hittills har man icke kun- 
nat upptäcka parningssättet. Rcesel säg hos de af honom 
öppnade honor smä aflänga egg> litet tjockare ät ena än- 
dan och rödaktiga tili färgen. Hvar de läggas är ännu o- 
bekant; men det är säkert att de ge Ursprung ät Myrlejo- 
net, som skyndar att bittida öfva sin konst och sina ilibrag- 
der, tills det efter naturens ordning linder Siändans gestalt 
skail sluta sin bana, 

Ehuru sländan stundom visar sig om dagen,lätt känd 
af sin dallrande flygt, torde, som Roesel äfven anmärker, 
nattens lugn snarare gynna hennes rörelser. Att sluta Iran 
de slags näringsverktyg hvarmed hennes mun är försedd, 
skulle man räkna henne bland Insekternas Hökar *). Det 
är sä mycket möjligare som mänga insekter, särdeles fjäll- 
vingar, sväfva omkring i lüften under den skomma tiden 
af dygnet. Emedlertid felar oss ännu bevis pä sädan rof- 
lystnad. Hvarken Roesel eller RSaumur künde utforska det. 
Men den sednare ägde erfarenhet att en Sandpill-Slända 
med synbart begär ofta mottog stycken af plommon som 
bödos henne, och hvaraf han slutade att, ätminstone n°> 
gon del af dessa djurens föda mäste hämtas ur vextriket, 
under den korta tid som är öfrig för dem tili alt paras 
och dö. 

Tab. — Hg. i. föreställer en grop , hvari ]arven synes 
liggande med öppna käftar utorn sanden. 2. sättet huru 
denna grop formeras, (efter Reaumurs och Rcese/s ßgg.)i 
— 3. Larven i naturlig storlek. — 4. densamma storre 
gjord och sedd ifrän undra sidan. — 5. en af käftarne sär- 
skilt, med det deri inneslutna pumpröret; mycket försto- 
radt. — 6. ett bo, eller sandkula. — 7. detsamma sett ini 

samt puppans läge. — 8. sättet huru puppan utkryper. 

9. Sländan eller en hane fullkomnad, sittande i hvilande 
ställning. — 10. en hona flygande; begge efter naturen 

tecknade. — * ett stycke af en vinge, förstoradt. u. 

hufvudet, med synglaset betraktadt, för att visa mundelar- 
ne. — a. ett af de längsta munspröten. — b. ett af de 
medlersta. — c. de bäda innersta samt undra käftarne 

hvilande pä undra läppen. — 12. ett egg i nat. storiek. 

i3. ett sädant förstoradt. 



*) Libellulae declararse iünt accipitres gymnopierorum. Linn. 



56. 

PER'L-MUSSLA. 

MYA margaritifera. Pä Fr. Moide du Rhin. Mulette: 
Pä Eng. Pearhhell Pä T. Perlen- Muschel. Pä Holl. 
Paarl-Mossel der Rivieren. Pä D. Perle migen , 

Perle skicel. 

Djuret är grä aktigt med bred fot lik en tunga. 
En liten bimuskel sitter bredvid hvar och en 
af de tvenne stora som tillsluta musslan. 
Musslan ar aflang, tjockskalig med ojetnn 
svart yta och afoötta knylar (nates); ini ar 
den silfverblänkande. Knyltanden i hängslaa 
är konisk. 

Linn. Sysr. nat. ed. Gmel. i. 6. p. 52T9. — Faun. Svec. n. 2i5o. CI. 
6 Vermes. Ord. 5. Testacea. — Chemnitz Conchyf. Gab. 6. p. i5. t. 1. 
f. 5. — Dr&parnaud Hist. d. Moll. 152. t. 10. f. 17 — 19. — Cuvier Tabl. 
elem. p. 415. — Pennant Britt. Zool. 4. p. 67. t. 43» £ 18« — Schrot. 
FlussConchyl. s. 168. t. 4*'f* <• — Savary. Diction. de Commerce. T. 4« 
— Encycl. T. 25. — Beschäffrig. Natur!'. Fr. zu Bert. 1. s. 544. — Fischer- 
ström i K. Veit. Acad. Handl. 1759. s. i39» — Gissler i samma Handl. 
1762. s. 65. 



A^d den afhandling som redan (N:o 18.) är gifven om 
ctt slag af de Skalkräk , som bebo enskftliga snäckor, anför- 
des an ib.and Blötmaskarne ock.sä linnes eti betydligt 
antai som, i följe af felande synbart hufvud eV .1 rietta 
icke «kii<it Iran kropp^ns massr , eihäliit namn af Hufvud- 
löse (Aceplialx), hvaraf mänga äro bestämde all inhysa 
sig i de tväskaliga snäckorna , i allmänhet kallade Musslor* 

Men som dessa äi o dels skiljaktiga genotn skalens an- 
nnger» üka eller olika förhäüande, dels innefatta sädane 
som kunna ombyta skt stalle, eller ock under heia deras 
lefnad äro wedelst ett slags kalkcemcnt fastsittan, ^, är 
det icke heller underligt att Hera af deras djur äro livar- 
andr* 3 olika och dessas Organisation efter äridarft&^u rner 
eller ütindre sammansatt. De äro detta oaktadt i ssa ban- 
se enden sin« em eil an öfverensstämmande. L3tom oss der 
före i korthet betrakta deras ailmänna daning. 

Alla äro inneslutna i en muskulös hinna, h- ilken om- 
ger deras kropp och dubblerar musslan invändigt och är 



*EKL- MUSSL A. 



dess skapande organ. Detta är den förut sä kallade GoV- 
delri> pä livars irärnre de! tvenne öppningar eller Iiäl Att- 
ilas den ena tili vattnets och 1 öd ans mpttagande och tie- 
nar för mun- och lüftstrupe; den andra för att uttörama 
orenligheten, och «varar emot anus. Fyra gäl-lungor af egen 
art, ligga under gördeln och betäcka djuret nästan allde- 
les, under det de breda sig parvis öfver dess rygg ? hinn- 
aktiga och tunna, sammansatta af transversela, rörlika kärl , 
hvilka tätt förenas jercite hvarandra liksom orgpipor. Sjelf- 
va kroppen är hoptryckt, nästan oval och fästad vid skalet 
af musslan geriom trinda muskler, som ocksä hälla skalen 
tillhopa och slutna, men i man som djuret och snäckan 
lörstoras, ändra deras läge. Bredvid en af dessa har munn- 
©ppningen sin plats emelian gäl-Iungorna. Nägra Skantiga 
flikar sitta omkring densamma framtill pä gördeln, hvilka, 
genom den rörelse de göra mot vattnet, befordra det tili 
magen. Stundom förlänges derma munöppning liksom i ett 
dubbelt rör, som äger förmäga att utvidga och hopdraga 
sig. Dess bakersta öppning synes minst, och är uttörnnings- 
redskapet; deremot den större insuger jemte vattnet de 
för djurets uppehälle nödvändiga födämnen. Pä undra si- 
dan af kroppen ses foten, en stor muskel eller muskulöst 
bihang, som utskjutes eller indrages i musslan elter dju- 
rets vilja, och tjenar dels kanhända som ett känslo-organ , 
dels att dermed hjelpa sig fort pä den sandiga sjobotten 
eller att nedborra sig i dyn. Den enklaste fot af alla är 
den som tillhör Perl Musslan och hennes närmaste slägtin- 
gar. Vi fä strax nämna den. 

Men bade fot och det förlängda mun rör et saknas all- 
deles hos de skaldjur, som genast frän början sitta orör- 
liga pä stallet. En och samma öppning passar för mun och 
anus, och alla deras rörelser bestä blott deri ; att öppna 
skalen och att sluta dem. 

Mussledjuren vidhänga deras skal med en, tvä eller 
flera muskler, hvilka genom sina fästen lemna intryck pä 
skalens insida. Vid forskningen af dessa naturens alster 
bör ätsküSfädeff «saf sädana marken icke uraktlätas. 

Till öppnande af skalen bidrager egentligen Hängslan 
(Cardo) eller den delen af musslans kant, hvarest skalen 
förenas, och som liknar gängjernet pä ett lock, samt ut- 
göres deis a| Länder, dels af en bruskaktig hinna eller af 



PERL -MUSSLA. 



*u äro i Texten. Bollen har en glänsande perlemor-färg, 
slundom sä skön all man svarfvat perlor af sjelfva tanden , 
som dock ej kunna föiliknas med de naturliga. De stal- 
len, der djuret med sina muskeldelar vidhängt skalen äro 
nägot djupnre. Tanden sitter mer ät ena sidan än ät den 
andra, och är temligen stor, än hvassare än trubbigare, 
med smä intryckta färor, hvaremot lika mänga intryck- 
ningar svara i det andra skalet, hvari, hos de fleste, Fin- 
nas ett par spetsiga utskott pä sidorna af den gropen sora 
omfattar tanden. Nägra ha äfven kallat dessa : tänder,, men 
slundom saknas nägondera af dem , eller äro de mindre 
tydliga. 

I afseende pä djuret som bebor derma rrmssla , n "im des 
©fvanföre dess Fot. Vi kunna ej förbigä alt här anmärka 
den säsorn ibland dem af enklare daning. Den har sitt lä- 
ge framför kroppen mot skalens kant. Formen är afläng 
och sammantryckt , och ä dess ömse sidor ses utanpä ett 
lager af fibrer Iran musslans holten, korsade af dylika in- 
ifrän i rata vinklar, under det att andra cirkelvis förena 
de begge yttre lagren. I följe häraf mäikes lätt, huru dju- 
ret kan iorändra fotens matt, omfäng och rörelser. Med 
tillhjelp af denna del , äfven som af det fÖriangda mnnro- 
ret hos somliga, undangrälver djuret sanden och sänker 
sig smäningom pä sidan tills musslan ornsider blir pä kant 
liggande, Under skridandet utsträckes foten sä längt sorn 
jnöjiigt, och medan djuret stöder sig pä ändan deraf, slä- 
par det skalet efter sig i den nägra linier djupa färan som 
göres i sanden, och hvarigenom skalet hailes uppratt hvi« 
Isnde pä knylarne, en orsak, hvarföre dessa pä en mängd 
Ström-musslor äro mycket nölta, hvilket i synnerhet be- 
sannas pä värt föremäl. Musslorna göra säledes icke Iänga 
resor, kanske ett bösseskotts längd ander heia sommaren. 
Sä snart valtnet blir kallare om sena hosten, borra de sig 
ned i sanden , och derigenom skyddade för kölden och liksom 
slumrar.de njuta ingen vidare näring, förrän värens mildare 
In ft äter manar dem och den ä nyo iitvade naturen tili 
vanliga yrken. 

Musslornas fortplantningssätt är icke mindre märkvär- 
di'gt, än det egna hos ilere af dem som kunnat utforskas^ 
att i ett och samma organ äga lunga och lifmoder. Hos 
Sj'd musslan (Mutilus Anatinus Linn.} som Tyskarne kaila, 
der Meine Entenschnabel , och hvilkea var Perl-musöia nki- 



J 

44 



PERL-MUSSLA. 



nar bade tili det yttre och tili djurets beskafTenhet, finnes, 
da den ora vären före lektiden öppnas, midt emellan de 
rörfulla lameller som utgöra lungoina, en stor inängd, 
ända tili louo-tals smä tydliga ungar be tackte med iina a 
skal. De föda säledes lefvande ungar äfven som fÖrmodli- 
gen största delen af de Juifvudlösa skaldjuren. Det är icke 
otroligt att de, säsom merendels 2könade, hvar och en 
särskilt gör sig sjelf bördig. ftödvHndigt mäste ocksä den- 
na egenskap tillhöra de siä'gter, hvilka, liksom, "1. e. o- 
stron, äro fastsittande pä ett och samma stalle sä länge 
de lefva. > 

I början af vären eller sommaren afbörda dessa djur 
sin afföda. Om alla deras ungar künde lyckas, skulle de 
snart uppfylla hafvet; men troiigen kommer knappt en af 
iooo tili nägon älder, i anseende tili de mänga rofdjar 
som ödelägga och lefva af dem. 

Perl-musslan förekommer i de norra trakterna af verl- 
den, allt upptil pol-cirkeln; den är icke sällsam ända ifrän 
Lappmarkerne ned igenom Norrige och Sverige, sä väl 
vid större floder, som mindre vattendrag och mest der gö- 
h\t äro belägna, der vattnet icke är alltför sirümmande, 
botten sandig samt nägot härd och stenblandad. Men den 
finnes ocksä i de Tyska orterna, vid nejderna af Rhenström- 
men, i Böhmen och Franken, Voigtland och flera sydügare 
orter säsom England och Frankrike. Man bar dessutom 
upptäckt den i vissa sjöar pä Barbariska kusterna. 

Det är icke ännu utrönt om denna mussla kan pä li- 
fca sätt som ostron och vissa andra skaldjur användas tili 
födämne; men hon har ickedessmindre blifyit ryktbar ge- 
nom de smä kroppar som inom henne döljas, Perlorna, 
dessa praktens och fäfängans tillbehör, och en lockande 
orsak att söka och begagna henne. 

Egenskapen att alstra perlor tülhor musslorna i all- 
mänliet, men nägra fä besitta den tili sädan grad af full- 
komlighet som inbillningen stadgat redan Iran jordklotets 
i'ordnaste äidrar; och ehuru det «är i synnerhet Perlemor- 
mnsslan, ett foster blott af Indiska hafvet, som man til- 
lagt företrädet *), har likväl den Europeiska Perl-musslan 

*) Mytilus margavitiferus L. hvüken har <Je skönasre perlor omkring 
Ceyloa och i Fersiska hafsviken. I Vestindien pä kusten af södra Ame- 
rika , Californien, och i Söderhafvet viel Otaheite har man äfven fan- 
nit andra slags musslor med äkta perlor. 



PERL- MUSSLÄ. 



45 



befunnits hysü nästan lika kostbart ämne for Grannläts- 
Kräniaren. 

Längre tid tillbaka bemödade man sig att utfinna oi> 
saken tili perlornas danande; inen alla dessa meningar ha 
varit deis orimlige, dels vacklande hypoteser. Plinius, So- 
limis och andre deras samtidige, trodde alt Perlorna al- 
strades af Himmelens dagg *J , att musslan, uppsimman- 
de tili vattenytan, öppnade sig under morgonstunden och 
mottog daggen, hvilken som en flytande perla irmeslöts i 
musslans kropp, och vann der sin härdhet, skapnad och 
färg, liksom vissa flytande ä innen förvandlas i jorden tili 
kristaller ^ eller blommornas safter tili häning eller vax i 
biets inelfvor. Men om äfven den satsen künde försvaras, 
nekades verkligheten genom den äkta musslans oFörändrade 
säte pä klipporna under vattnets yta. Men huru längt ifrän 
detta diktade himmelska Ursprung härledde väl Aldrovand 
perlorna? Han sade dem blott vara musslans afskräden och 
orenligheter, som genom längre förstoppning tiilhärdnat 
utan att äter kunna afföras. Andre ansägo perJorna säsom 
egg af de djur hos hvilka de funnos, men da de äro sä 
olika tili storlek och sammansättning, och spridda i Hera 
af djurets delar, i magen, i det svepe som omger kroppen 
äfvensom pä alia muskulära Ställen 9 sä blir denna förmo- 
dan icke antagligare an den af Geqffroi, att perlorna bor- 
de räknas bland Bezoarer eller lagervis tillskapade stenar- 
ter i djurkroppen. Nästan af lika tanka var Reawnur **), 
som ansäg dein blott vara sjukdoms-tillfälligheter , härkom- 
ne af nägon oordning i djurets Organisation, och sökte 
att bevisa sitt pästäende med skäl som vunnit bifall hos 
mänga ***), hvilka äfven liknat dem vid värtor eller annat 
utslag. Gissler f) holl dem för att vara hväd de verkli- 
gen äro, af lika beständsdelar med musslan. Han fann 
ämnen tili perlor inom djurets inelfvor i musslans nedersta 
delar der h3n trodde dem danas, och att dessa smä run- 
da, liksom tillredda perlemor-s-ycken drifvas genom dju- 
rets andande och iifsrörelser inemeüan den h Inn ans lamel- 
ler som omkläder kroppen och skalen innantill, och fä 
under vagen hvarftais en ständig tillvext, tills de stanna 

*) Perlan kaJlades deiföra Coelestis filia roris. 
**) Mem. de l'Acad. des Sciences 1727. 
***) Encyclop. par Diderot vol. 25. p. 386. 
t) Kongl. Vett. Akad. Handl. 176a. s. 74. 



46 



PERL- MUSSLA, 



vid yttersta kanten, eller fästas händelsevis vid skalet och 
bli der sittande. Härigenom bar man dock icke upplöst 
grundorsaken tili detta afsöndrande och ändamälet der- 
rned, hvilket sednare Chemnitz sökt att förkiara *), da 
han kallar perlorna förvaringsmedel mot musslans fiender. 
Alltid utsatt för främmande äverkan, borde djuret sanno- ' 
Jikt äga nägot skyddsmedel, som bestär i förmägan att al- 
stra perlor, hvilka likt ett iorband eller pläster pä det 
särade stallet; da bidraga tili djurets räddning. Genom 
mänga anförda exempel har han ock försökt att bestyrka 
derma mening. Vi kunna emedlertid icke tvifla, att perlor 
alstras af de ur sina kärl lupna safter, som äro bestämde 
att tid efter annan bidraga tili musslans tillvext, och per- 
lorna äro sä mycket mindre bevis af krämpor, som de 
kunna finnas hos större delen af musslorna och hos hvart 
slag läna färgen af dess insida. An ügga de lösa inom de 
inre delarns, sä att de ofta af sig sjelfva utfalla, an äro 
de fästade vid skalen ; likväi kunna de stundom saknas, 
säsom hos de utanpä släta musslorna. Ty ju knöligare, 
kröktare, skroHigare och äldre utseende musslan äger, ju 
säkrare är hon drägtig med perlor: en anrnärkning nyttig 
för dem som befatta sig med Perlfiskerier, och hvilken, 
om den dervid iakttages, kan förekomma perlmusslornas 
otidiga utödande, som timat i sornliga af Sveriges norra 
landskap , der fordom , säsom i Gideä-än i Angermanland, 
en sädan myckenhet funnits, att man sjdde perlor halfstop- 
tals tili 5o plätar. 

Sä besvärliga och sä mycket med lifsfaror och äfven- 
tyr förenade som PerlEskeriena sägas vara i Indierna, sä 
Htet märkvärdiga äro anstalterne vid de Europeiska. Som 
Perlmusslorna vanligen finnas pä grundt vatten , upp» 
hämtas de lätt med händerna, men pä nägra alnars djup 
sker det med nägot redskap eller täng , som Gissler beskrif- 
vit. I ätskilliga länder hafva vissa ordrüngar blifvit vid sä- 
dana fiskericr iakttagne , de samma tili regale förvandlade, 
uppsyningsraän tillsatte och stränga förbud mot olofligt 
fiskande kungjorde **). 

*) Beschäfft. Naturf. Fr. zu Berlin t. s. 544. 

**) I Polen t. e. förordnade K. August ordentliga strandridare vid de 
ftrömmar der perlor funnos. Perlfängsten i Norrige är Drottningens 
af Danmark tillhörighet , och flere Tyske Förstar ha inom deras län- 
der tillegnat sig personligen dylika fisken. I följe af en i Sverige 
utgifven Förordning, dat. Stockholm d. 29 Maj 1631 , gjordes alla i 



PERIi-MUSSLA.. 



47 



Antalet af perlor i en bordig mussla kan icke säkert 
beslämmas. Merendels finnes en, högst tvä; man har lik- 
väi stundoQi funnit Hera. I storlek och form är mycken 
ätskillnad, frän ganska smä tili en sockerärts, hvilket är 
säiJsammare ; och ja rundare perian är^ ju fullkomligare ; 
men ofta är hon oregdbunden, päronlik, kantig eller platt 
pä ena sidan, i följe hvaraf värdet minskas liksom när 
rätta färgen felar. En vacker perla mäste, utom sin rund- 
het, äga ett skönt vatten och riktig fluss, d. ä. vara ut- 
märkt hvit och glänsande, samt tili hälften genornskinlig 
som alun *). Men fä äro sädana. Ofta finnas hvita, men 
utan lustre, andra ha denna, men färgen i stallet för hvit 
är guiaktig eller brun. Man har emedJertid trafrat Euro» 
peiska perlor som icke mycket efiergifvit Orientaliska i 
skönhet och värde. Tavernier , en stor juvelkännare pä sin 
tid, försäkrade, att nägra utvalda Bäyerska perlor som 
han sett, künde skattas tili iooo gylden stycket. Elsterflo« 
dens perlor äro allmänt bekanta för sin form och glänsan- 
de utseende; och lika sä berömda för hvithet och siifver- 
glans ha de varit, som man fiskat i Christiansands Stift i 
Norrige. 1 Wales i England ha funnits perlor af stört vär- 
de. En Sir Richard Wynne skänkte K. Carl Iiis Drottning 
en i Gvvydir-flo den tagen perla som, efter sägen, är in- 
fattad i den Kongliga kronan. Det pästäs **) att Julius 

Riket befintliga Perlfiskerler efter den dagen tili regala, hvarvid In- 
spektoren Upsynes eller Ombudsmaii skulle konstitueras , hvilka bor- 
de meddela undervisningar öfver handteringen af denna fängst. 
Fiälset borde äfven först tili salu hembjuda Konungen sina uppfäng- 
na perlor, om de dem ät andra tankte förhandla , och enligt 4 §, 
skulle ingen mot vite for äverkan, olofvandes , fä löpa i annors a'gor 
eller strömmar och der glöta efter perlor. En sednare Förordning af 
d. 22 Dec. 1694 rörde egentligen samma fiskeiier i Est- Lif- och Inger- 
manland, som ännu strängare tiilade Kronan exklusif ägande t&tt af 
dem, samt utsatte , jemte godsets konfiskation , vite för oloflig han- 
del tili 100 R:d. fersta gangen, 200 den andra och dubbelt den 5d}e, 
eller i brist af böter, kroppstraff. Huru försvarligt visse sä kallade 
Peil-Inspektorer vardade derma Rikets afkastning, anför Gissler, da 
han säger, atten viss Bergström 1741 och 1742 upprensade flera elfver i 
Medelpad, genom dera* fördämmande, och att Inspektoren med sitt 
manskap uppöste alla skalen pä landet, sä attdelägo lasstals tiHsaöi- 
mans, hvarigenom musslorna tili större deleu utrotades. 

*) Hos Plinius kallas dessa exaluminati Uniones , om hvilka ban säger: 
dos omnis in candore , magnitudine , orbe , levore, pondere. Hist. 
nat. üb. 9. c. o$. 00. 

*} Britanniam petisse spe margaritarnm quarum amplitudinem conferentem , 
mterdum sua manu exegisse pondus. Sueton. Jul. Cses. 47. Pennant 
tror att Cesar varit bedragen genom ryktet om de sä kallade tnme- 



43 



PERL-MUSSLA, 



Cesar, par iooo är sedan, började sin härfärd tili Brita- 
nien af begär tili de perlor som der skulle Finnas sä stora, 
att man künde pröfva vigten af en enda med banden, och 
det berättas äfven att han hemförde tili Rom en sköld be- 
satt med Brittiska Perlor och upphängde den i ett ät Ve- 
nus genetrix heigadt tempel % Vära egna äidre författa* 
re omtala ocksä skönheten af de perlor, som blifvit sam- 
lade i Norrland och i Stockholm försälde, och, som de 
säga, kunnat täfla med Orientens **). Likväl lär ingen af 
de Earopeiska nägonsin förtjent nanin af Parango7ier , en 
benämning som man gifvit Orientaiiska perlor af utomör- 
dentlig storlek, säsom Cleopatras ryktbara, hviika Vilnius 
tillägger ett värde af 540000 R:d. ***}. Philip II i Spanien 
erhöil 1579 en af ett dufeggs storlek och värderad tili 
14400 dukater. Kejsar Rudolph ägde en annan, stor som, 
ett muskott och vägde 5o karat, samt kallades la PelegrU 
na. Tavernier omtalar ocksä en, buren af en Persisk Mo- 
nark är i633. Den var säid af en Arab för 32000 Tornaus, 
som gör 441600 R:d. B.ko. 

Perlor ha liksom ädelstenar ett inbilladt värde, men 
de äga företräde framfär de sednare, hviika genom men- 
niskans ätgärd mäste först erhälla deras lysande anscende, 
emedan naturen har, sä tili sägandes, tillämnat dem iör 
att lata konsten fullkomna arbetet. Men perl an äger afsig 
sjelf denna oförlikneliga klarhet som gör hennes heia vär- 
de. Redau fulibordad i hafvets afgrund, synes naturen 
hafva laet sista handen vid henne innan hon lemnat mo- 
dersskötet. 

Perlor, hvilkas vatten är hvitt, äro mest värderade i 
Europa, der de inhemska stöta oftast liksom i bläu. Hos 
en del Indiska faller det hvita i guit, och sädana ge India- 
ner och Araber företrädet. Det gifves ocksä blyfärgade, 
mörka samt helt och hället svarta, hviika olikheter torde 
bero af stallet i musslans kropp som alstrar dem, och af 
trakten der musslan lefver och tagit sin föda; ty man bar 
funnit, att der elfvattnet utblandas genom tillopp af annat 
frän kärr eller stallen der jernockra röjes, blifva perlorna 
dunkla, rostiga och bruna, äfvensom sjelfva skalen utanpä. 

ral-perlor eller nun da b ergkris taller , misstagne aF okunniglieten för 
verkliga perlor. 

*) Plinius 1, c. Y« 5o» **) — Y« §0, ***), Cfcbeffer. Lappoma. s. 3/8., 



PERL-MUSSLA. 



49 



Derma grannlät förlorar sig sedan man länge burit 
den. Efter 80 100 är äga sädana perlor föga värde, i syn- 
nerhet de hvita, som gulna inorn 40— 5o är. 

Perlor säljas efter vigten af karat, hvilken häller 4 
gran. En större elier mindre fullkomlighet bestämmer all- 
tid värdet; men de utvalda föryttras vanligt efter en viss 
tarif, t. e. en Europeisk perla som hinner tili 18 gran 
(4* karat) och som tillika mögen äger de egenskaper som 
fordras , mä kailas en verklig skönhet der hon finnes. En 
Orientalisk af lika vigt gäller 66 R:d. 62 sk. B:ko *). 

Perl-handeln äfven som den med ädla stenar, hör tili 
Juveierares yrken och dem som befatta sig med finare 
guldarbeten. Drogister handla ocksä med perlor, men en- 
dast med sädana som kailas Perles a VOnce eller Semen' 
ces de Perle, De äro de minsta af alla och finnas i flera 
Ostindiska musslor. Det fordras att de äro hvita, genom- 
skinliga och verkiigen Orientaliska. Dessa säljas lodtals. 
25o t. e. pä Jodet, kosta ungefär 6 R:d. Sädana ha blifvit 
brukade i medianen, i blandningar af hjertstyrkande me- 

*) Föijande är en specifikation pä värdet af FullkomUga Perlor , lanad 
fran Dictionnaire de Commerce, T. 4. p. 135, men. här i Svenskt 
Bankomynt förvandladt: 

1 Perla af \ gran gäller — 1 sk. 1 Perla af so gran gäller iS- 16 sk. 



* t ~ ~ ~ 2 io| - - - 19. g 

j- 4 - - - - — 3£ n - - - 2i. 5a 

xi ----- 4 i2| - - - 24. — 

J $ " " " " 8 15-- - 50. — • 

2 - - 15 14 - - - 55. — 

2| - - 16 15 - - - 46. 32 

a| - ' - - 24 16 eil, 4 kar. 50. — 

af ----- 5a 17 - - - 63. 16 

3 - - . 40 18 - - - 66. 32 

3f - - - - 1. 16 19 - - - 71. 32 

3| - - - - r. 32 20 eil. 5 kar. 85. 16 

4 eil. 1 karat 2. 21 - - - 100. 
4i - - - - a. $a 22 - - - 116, 3a 

5 - - - - 3. 16 25 ~ - - i5o. — . 
Sf - - - - 4. 24 eil. 6 kar. i83. 16 
6< - - - - 5. 25-- - 208. 16 
6£ - - - - 6. 26 - - - 500. 

7 - - - - 7. 27-- - 3i3. 16 
7l - - - - 8- 16 28 eil. 7 kar. 355- 16 

8 eil. 2 karat 10. 29 - - - 416. 5a 
8i - - - - 12. 32 eil. 8 kar. 508- 

9 - - - - i5. 16 36 eil. 9 kar. 585- 16 
9i - - - - 16, 52 . 40 eil. 10 kar. 6G6. 02 



5o 



PERL- MUS SLA. 



del, hvilka fordom varit i högt värde, men användas nu 
endast af qvacksaifvare. Alla de beprisade egenskaper, som 
i lörra tider gäfvos at perlorna af dem som skrifvit om 
läkmedel, kunna nu inskränkas tili den enda, att de äro 
blott absorberande ämnen, ej olika kräftstenar samt skal 
af snäckor och egg. 

I Hera länder har det vackra könets omtanka för sin 
fögring gif Vit anledning tili flera preparat, i hvilka perlor 
skola utgora en vigtig del af sammansättningen. Af sädant 
slag äro Les blaues de Perl es eller Arctuiet , Les fleurs , 
Les esprits , Les teintures etc., men det mest betydande i 
alla dessa droger är penningen som de kosta, och deras 
vanligen elaka verkan pä den skönas hy som betjenar sig 
af dylika skönhetsmedel, 

Ännu künde ätskilligt tilläggas om gissade metoder att 
göra perlmusslor bördiga, om luxen af perlor under olika 
tidehvarf, samt om falska, eller genom konst eftergjorda, 
men hvilket vidlyftigheten bjuder oss att tili ett annat 
tillfälie uppskjuta. 

Tab. — Fig. i. en Perl-Mussla efter naluren tecknad, 

med begge skalen sanimansittande ; vid hängslan utmärker 
a. knylarne (nates). — b. sätet (anus) — c. kynslet (vulva), 
. — d. springan (rima) med täckbastet (hymen). — 2. 5.- 
begge skalen ätskilda. — a. tanden med det motsvarande 
landgömmet (foveola). — b. de innanför springan vid kan» 
ten löpande skifvorna. 



PERL- MUS STjA« 



bäda tillsammans. Detta föreningsband, som i form och 
ställning f'örhäller sig pa olika satt hos särskilta slägter, 
är spänstigt medan djuret lefver, men lemnar skalen öpp- 
nade efter lifsslutet. 

Hjertat är beläget nära ryggen, och en stor lefver 
omoer magen äfven som större delen af näringskanalerne. 
Gallan mottages af magen genom mänga smärre öppnin- 
gar eller porer. Hjernan tillskapas af 2 nerfknölar hvilka, 
förenade sins emellan genom 2 länga nerfsträngar , ge upp- 
hof ät alla de öfriga nerverna i kreppen. Hvarken syn, 
hörsei eller lukt kan tillegnas dessa hufvudlösa varelser, 
som, kanske de flesta, i egenskap af sin natur säsom tvä- 
könade (hermafroditer), fortplant as utan parning, och 
mänga af dem föda lefvande ungar, hvarvid det är lika 
förunderligt som ensamt tillhörande denna ordning bland 
djuren, att deras Inngorgan tjenar til lika som lifmoder. 
Poupart säg det för mer än 100 är sedan. Likväl har detta 
sä väl som snäckdjurens anatomi i alimänhet varit hlet 
kändt, men ändteligen i vära dagar en Cuvier forbehällit 
att sprida ijus i en sä betydande de! af djurens historia. 

Sedan man smäningom under loppet af fortsatte forsk- 
ningar trott billigt att lörmera antalet af mnsslornas släg- 
ten, liksom de bland snäckorna, i följe af iitmärkta ytlre 
kännetecken x var nödigt att uppfinna metoder tili lättande 
för kännedomen af %n snart sagdt gränslös mängd af dy li- 
ka föremäl. Ibland andra har man valt ett indeiningssätt 
af skalen antingen i omkretsen lika stora (Conchce bivalves 
aequivalves) elier tvertom (inasquivalves). Och dä man säg 
hänglan eller ledgängen deis Landlös, dels med färre eller 
Hera tänder lörsedd, erböd sig detta som passande un« 
derdelrungar. 

Den mussla som gifvit ois anledning tili föregäende 
anmärkningar, är alldeles ibland de likskaliga. v. Linnk 
kallade dess slägte Mya, men gaf det kännetecken, som 
icke med skäl kunna tillegnas äfven aila de, ehuru fä, ar- 
ter deraf som han kände *). Det hör icke hit att nu üt- 

*) Kanneterknet rar: Testa altera extremitate hians; deute cardinali 
crasso solido p<Uulo aon in.serto sed tantum inrrubante testse opposi- 
tas. Af den i nägondera elW begge ändarne gapande musslan, kalla 
Ty.sk arne sädane: Klaff muscheln , Fransmännen : Coquillages beantes, 
och i.ngländarne: Gapers. Mya arenaria och truncata rärtvisa i 
«lltnamner och karakterea ; me« som M margaritifera och pict-orum 



4a 



PERL -MUS SLA 



reda dessa. Vi anmärke endast, att PerlMusslans slägte, 
hvad namn det egentligen mä behälla, igenkännes säsom 
Likshaligt med nästan bilhlutna shal , af mindre bredd 
tversofver , forenade med en stor hnyltand > gümd i en 
motsvarande hälighet i det andra skalet , samt genom 2 
nedanjor hynslet löpande sJdfvor *). 

Orrs Perl-Musslan icke döljde sitt värde inom sig, skulle 
ulseendet af dess yta göra den föga anmärkningsvärd. Hon 
bar ett tjockt svart eller svartbrunt skal, som konsten fä- 
fängt bjader tili att försköna, füllt af skrynklor och tvers- 
för gäende ojemnheter, som ofta skifva sig, icke olikt o- 
stronskalen. Storleken är olika; i längden icke sällan 2| 
tiim , och i bredden 5^. Den finnes emedlertid bade min- 
dre, och troligen pä somliga orter större. Ledgängen är 
litanpä nägot utstäende, iäderaktig, glänsande och nästan 
genomskinlig. Skalen gapa omärkligen vid sidorna , men 
Jikväl nägot mer vid den ena , och äga midtpä ä ömse si- 
dor en synbar inböjning, samt afsmalna framät medmera hop- 
tryckt och hvassare kant än bakefter, der musslan är myc« 
ket rundare. I allmänhet äro skalen mer stötta och slitna 
och liksom maskstungna, än vanligen ses pä andra i sött 
vatten lefvande (Ström) musslor. 

Naturen tyckes ändä velat ersätta förlusten af en gran- 
nnre yta med fägringen af skalens insida. Den perlemor- 
glans som densamma besitter mer än nägon annan Ström- 
mussla, närmar sig framför andra tili den äkta Perlemorn, 
Oceanens egendom **). Kring heia inre kanten löper en 
brun eller grä rand, sannolikt den sista anskjutning som 
djuret gjorde innan skalen erhällit deras rätta storlek. 
Denna rand synes derfore mindre tydligt pä dem som än- 

äro mest tillslutna vid ändarne, m. m. hafva Snäckkännare förenat 
dem under ett annat slägfnamn: Unio , som dock icke var särdeles 
Yäl valdt, emedan endast de äkta perlorna fordom dermed utmärktes , 
men äfven af felaktig grund, att blott en enda fullkomlig perla skulle 
£nnas i musslan. 

*) Jllya pictorum och denna äro sä beskaffade: de egentlige Ulfas 
(truncata och arenaria) äga, utom nägon olikliet i vissa delar hos 
djuret och en i ändarna gapande mussla, vid hängslan i stallet för 
tand , en stor utstäende skifva under det ena skalets knylar, som 
icke mottages af nägon motsvarande hälighet i det andra. 

•*) Denna är egentligen skalen af den äkta Perl-musslan (Mytilus marga. 
ritiferus Link. Avicula margaritifera Cuv.), ehuru Perleraor äfven ta- 
ges af andra , säsom arter af Haliotä , m. fl. 



SYSTEM ATI SKT REGISTER 

Pä de i Första Tomen afbildade och beskrifna Djur. 



Däggande. 



(Mammalia). N:o 



Elg-Hjort 
Vanlig Utter 
Räf 
Ekorre 

Europeisk Igelkott 
Vanlig Björn 



Fäglar. 



Lapptätting 

Hafs - Ora 

Trana 

Eidergäs 

Nötskrika 

Sidensvans 

Amßkier, 

Allmäu Huggorm 
Vatcen-Odla 
Atlig Groda 
Gräbrun Fjaliorm 
Grä Ödla 
Trädgroda 

Fiskar, 

Van^g Makrill 
Ruda 

Tunglik Flundra 

Vanlig Sill 

Hvassbuk 

Allttiänt ] 

Gäl- > Neinögon 

Igel- ) 

Insekter, 

Hjorthornig Lukan 
Spanskflug - Ly tta 
Tväfläckig Apal 
Vanlig 
Arnerikansk 
Lappländsk ) Blat *a 
Tysk 



(Cervus Alces) 
(Lutra 'vulgaris) 
(Canis vulpes) 
(Sciurus vulgaris) 
(Erinaceus Europoext&) 
(Ursus Arctos) 

(Aves). 

(Fn'ngüla LapponicaJ 
(Falco Albicilla) 
(Ardea Grus) 
(Anas mollissima) 
(Corvus glandariusj 
(Ampclis garrulus) 

(Amphibia). 

{Coluber Berus) 
(Lacerta acjuatica) 
(Rana esculenta) 
(Anguis Eryx) 
{Lacerta fragilis) 
(Rana arborea) 

(Pisces). 

(Scomber scombrus) 
(Cyprians Carassius) 
(Pleuronectes Limanda) 
(Clupea Haiengus) 
(Clupea Sprattus) 

(fluvia tilis 
(Petromyzon l branchialis 

' Pianeri 

(Insecta). 

(Lucanus Cervus 
(Lytta vesicatoria 
(Apal us bimaculutus 
o rientalis 

A mericana 

(Blatta l T 

1 Juappcriica 

Germanica 



l. 

7- 
13. 
19- 
25. 
31. 



2. 
S. 

20. 
26. 
5a. 



.3. 

$• 
i5. 
21. 

27. 
5i- 



4. 

10» 
16. 
22. 
25. 

34. 



5. 



11. 



SyS TEMA TIS KT REGrSTER, 



Fjarilen Macliaoa 
Sryngs'ägtet 
Hummer 
Sandpill-Slända 

Mask-kräZ* 

Hödaktig Sjöstjerna 
Spol-Mask i 
Spring - Mask J 
Trägärds Helix Snäckja 
Blöd- 

Igel 



Häst- 
Tagel-Mask 
Perl-Mti3£la 



(Papilio Machaon) 
(OEstrus) 

(Astacus mariuus) v 
(Mjrrn eleon formicariam) 

(Vennes). 

(Asterias rubens) 

luiabricoidss j 
vsrmicalaris j 
{Helix. Pomatia) 

Imedicinalis 
i5 aiiguisuga 
(GorJius ac/uaUcus) 
( Mya margaritifera) 



(Äscaris 



17.. 



G. 

22. 
18. 
24. 



\